I uppföljaren till Mitt liv som apa får vi återigen träffa flickan Alma. I slutet av den boken försökte hon lösa sitt problem; att hon blivit en apa genom att kliva på en A-brunn genom att kliva på en M-brunn. M som i människa – eller?! När hon vaknar dagen efter känner hon efter på sin arm och den är len som en människas, vilken lycka! Dock har hon en hemsk huvudvärk som bara blir värre när hon kommer ner till frukosten och upptäcker att det inte finns några flingor att äta. Hon blir så pass arg att hon slänger en gröttallrik i väggen varpå mamman säger att hon beter sig som ett riktigt litet monster. Då händer det…

Almas byxor spricker, hennes arm blir lurvig och blå – hon har förvandlats till ett monster!!! När ilskan rinner av blir hon dock gamla vanliga Alma igen, och om hon bara håller sig lugn ska det nog gå bra att gå till skolan igen. Skolkompisarna blir förvånade över att hon inte är en apa längre, men vissa fortsätter retas och en flicka som heter Nelly kastar till och med en sten på Alma. Ni kan ju själva gissa vad som händer då när Alma blir arg? Hon blir ett blått monster och Nelly blir så rädd att hon kissar på sig!

För att hitta hjälp söker Almas pappa på internet och det verkar som han hittat hjälp: ”Monster-psykologen Pia Blom: Alla kan få hjälp!” Alma får träffa psykologen men kan hon verkligen bli botad? Efter att ha pratat med Alma och förhört sig om när förvandlingen inträffar säger Pia Blom att det faktiskt är viktigt att visa att man är arg, och då tänker Alma att det ju är bra att hon blir ett monster! Man kan till och med ha väldigt bra nytta av det visar det sig sen i boken…

Jag gillade den här boken mer än ”Mitt liv som apa”, den var lite tokrolig men tog också upp flera viktiga frågor och funderingar som t.ex. att det är viktigt att visa känslor. Själv blir jag inget blått monster när jag blir arg, men det hörs och syns ändå! ;-)

---

Mitt liv som monster
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 44
ISBN: 9789185877942
Köp: jämför priser

 

I min barndoms dagar undvek man alltid A-brunnarna på gatorna när man gick och cyklade. A stod enligt mig och mina skolkompisar nämligen för ”Avbruten kärlek” och det ville man ju inte råka ut för! I den här berättelsen står bokstaven A för något helt annat; när nioåriga Alma är på väg hem från skolan ropar en gammal man och varnar henne för att kliva på en A-brunn. Han säger att man blir förvandlad till en apa om man gör det! Alma som är helt säker på att gubben driver med henne trampar med flit på brunnslocket och mycket riktigt händer ingenting då…

Nästa morgon när Alma ser sig i spegeln står det en apa där! Alma blir rädd och skriker, det gör apan också; ”Det tog ett tag. Men så fattade jag. Apan var min egen spegelbild. Jag hade förvandlats till en apa! Vrålmysko!” När hon går till köket för att äta frukost blir hennes föräldrar såklart väldigt rädda, men mamman känner igen hennes kjol och förstår då att hennes dotter har blivit en apa. Föräldrarna bestämmer sig för att ta henne till doktorn för att försöka få reda på vad det är som hänt.

Doktorn vill inte titta på Alma ens, hon är ju en apa och hör alltså hemma på djursjukhuset. Alma och hennes föräldrar åker dit och där undersöks hon och veterinären konstaterar att hon är en frisk och fin apa men att hon inte har en aning om hur flickan kan ha blivit en apa. Nästa dag går Alma som vanligt iväg till skolan men blir hemskickad eftersom de andra barnen blir rädda för henne. Vad ska familjen ta sig till? Föräldrarna kommer på en bra lösning (tror de i alla fall) och får henne placerad på stadens zoo. Men tror ni att Alma trivs där med apor som beter sig som apor, sniffar varann i rumpan och bajsar på golvet? Nej, verkligen inte, och som tur är hämtar föräldrarna hem henne igen! Men hur ska det gå för stackars Alma? Kommer hon alltid att vara en apa? Hur ska detta sluta? En dag ser apan Alma en brunn med bokstaven M, M som i människa! Eller…?

Jag läste den här boken högt för min son (som fyller fem i början av sommaren) och han tyckte den var lite småkul men ganska konstig också. Om Alma nu är en apa, hur kan hon då fortfarande prata? För det kan ju inte apor. Och hennes föräldrar, varför tyckte inte de att det var mer konstigt? Lite sådana funderingar hade sonen. Själv vet jag inte riktigt vad jag känner för den här boken, jag trodde nog den skulle vara roligare än den faktiskt var. Förlaget har angett att boken vänder sig till barn från 8 år, och det är nog en åldersgrupp som boken passar bättre till än 4-åringar och 37-åringar kanske…Men som sagt, lite smårolig och lagom lång läsning för en nattning så den funkar ändå.

---

Mitt liv som apa
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185877331
Köp: jämför priser

 

Är du sugen på att skriva lättläst? Det här temat har i alla fall gjort mig nyfiken på att försöka.

Det är lätt att tänka att lättläst automatiskt är lättskrivet. Men är det verkligen så? Visst är det lätt på ett sätt, för att det inte krävs textmängder i tegelstensromanklassen, men samtidigt blir kraven väldigt höga på den text som faktiskt är där. Ett misstag drunknar i en bok på 1000 sidor, men kanske totalt fäller en bok på 40 sidor.

Men vad ska man tänka på då? Jag börjar med att bläddra runt på de lättlästa förlagens webbplatser och hos Hegas hittar jag en bra punktlista:

Hegas 5 kriterier för en lättläst bok (lånade härifrån):

1. Handlingen ska vara rak och tydlig. Läsaren ska på ett enkelt sätt kunna följa med i händelseutvecklingen.
2. Antalet medverkande ska vara begränsat. Ett persongalleri likt de ryska klassikerna är inte att tänka på.
3. Det får inte förekomma parallellhandlingar som förvirrar och försvårar läsningen.
4. Språket ska vara enkelt och korrekt. En lättläst bok ska innehålla lätta ord och korta meningar.
5. Den litterära kvaliteten ska vara hög och handlingen fängslande. Det måste vara kul och spännande att läsa!

Hur uppnår man punkt 5, samtidigt som man håller sig till de föregående, begränsande, punkterna? En som lyckas väldigt bra med detta är Mårten Melin, författare till en lång rad barn- och ungdomsböcker, varav flera räknas som lättlästa. Jag kontaktade honom och bad om hans bästa tips.

Mårten Melin poängterar först och främst att berättelsen måste vara bra. ”Jag har som måttstock att mina lättlästa böcker ska kunna läsas med behållning av en normalläsare också”, säger han. Ett annat tips är att inte underskatta läsaren. ”De är inte dumma”, säger Mårten. ”De kanske bara har svårt med bokstäverna.” Det här tror jag är oerhört viktigt! Lättläst betyder inte att berättandet ska vara övertydligt, fantasilöst och tråkigt. Det finns utrymme för gestaltning, klurigheter och lek med språket även i lättläst. Kanske är det ännu viktigare i lättläst. För vad vinner man egentligen på att låta en person med lässvårigheter traggla sig igenom en text som hen visserligen klarar, men som inte väcker läslust? Hela poängen med lättläst är väl att vara en inkörsport till läsande? Då måste texten kännas, inspirera och ge mersmak.

Slutligen tipsar Mårten: ”Läs en massa lättlästa böcker!”

Och se där, temat har i alla fall gett mig en god start, för nu har jag i alla fall läst betydligt fler lättlästa böcker än jag hade innan.

Med den lättlästa diktsamlingen Du är ett moln bevisar Mårten Melin att poesi inte behöver vara svårt.

Redan under vårt kärlekstema i våras fick vi äran att publicera ett smakprov ur denna diktsamling. Därför tycker jag det känns extra kul att äntligen hålla boken i min hand. Det är en väldigt mysig bok om kärlek, med känsloväckande och finurliga små tankar och mycket igenkänning. Mina favoriter är de allra kortaste, allra mest kärnfulla:

Plats
Jag förstår inte
hur så mycket kärlek
kan få plats i mig
när jag känner mig
så liten.

Titta in
Du måste ju se
vad jag känner för dig.

Jag står här helt
utan väggar.

Enligt förlaget passar boken elever på högstadiet och gymnasiet. Jag tror att den passar vem som helst som tycker om att fundera och formulera. För den som har svårt att läsa är ju diktformatet riktigt smidigt: en liten, liten textsnutt kan ge upphov till många tankar och man får välja och vraka fritt, läsa i valfri ordning och hoppa över det man inte har lust med utan att läsupplevelsen på något vis blir lidande.

---

Du är ett moln
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Helena Bergendahl
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789186447311
Köp: jämför priser
Smakprov: här

I förra veckan skrev jag om Så sjukt kär som är den första delen i en serie om Måns och Emma. Nu har del 2 precis kommit ut och den heter Kyssas typ.

Det börjar äntligen hända saker mellan Måns och Emma. Emma kommer hem till Måns och tittar på film när han är sjuk. I filmen är det många kyssar och Måns kan knappt tänka på något annat än att han skulle vilja kyssa Emma. Men hur gör man? Och vad skulle hon säga om han försökte..?

Kyssas typ kan läsas helt fristående, men allra mysigast är det förstås att läsa från första början om den spirande kärleken mellan Måns och Emma. Precis som första delen är boken väldigt lättläst, men rymmer ändå en hel del starka känslor och förvecklingar.

---

Kyssas typ
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Helena Bergendahl
Antal sidor: 24
Förlag: Nypon
ISBN: 9789186447397
Köp: jämför priser