Juryns motivering:

Mårten Melin lotsar oss med berättelsen i Som trolleri in i den svenska skogsbygdens sommarlovsliv där naturen bildar bakgrund till och förstärker den kärlekssaga som växer fram mellan två unga varelser, en människa och ett troll. Det är vackert, spännande och mycket dramatiskt. Språket som uttrycker den unga flickans tankar är obesvärat och ger flyt i läsningen. Man kan läsa texten på olika nivåer, där på ett plan frigörelsen från vuxenvärlden och inträdet i puberteten är det bärande temat. Samtidigt fängslas man av den nordiska folktron, trollens mytiska tillvaro och känslan av att helt enkelt vara ”bergtagen”. Väljer flickan rätt väg? Eller är det ”som trolleri”? Det låter Mårten Melin läsaren avgöra och bekräftar därmed den enskilda individens valmöjlighet och ansvar för sitt eget liv.

Priset består av en glasplakett samt ett stipendium om 25 000 kr. Och äran, såklart!

Jätteroligt tycker jag, som är ett stort fan av Mårten Melin!

» Läs pressmeddelandet här
» Läs allt Barnboksprat skrivit om Mårten Melin
» Läs mer om Svensk Biblioteksförening som delar ut priset

I den här boken blir det lite läskigt. Inte bara för att det unga kärleksparet börjar komma närmare varandra än de varit förut, utan för att de tittar på läskig film också. Måns är glad att de är hemma hos honom, så att han slipper gå ensam hem i mörkret sedan. Men sen ber Emma honom följa henne hem…

Måns och Emma-böckerna är fina och väldigt lättlästa böcker om den allra första kärleken. Mårten Melin skriver om känslor så att de känns och om människor så att man tycker om dem.

Det känns bra att det finns böcker om vanliga killar som kan visa känslor – både kärlek och rädsla.

Lena gillar inte att hennes lillebror Anton har fått ta över hennes rum. Hennes egna saker ligger nerpackade i lådor. Alla i familjen är ledsna och stämningen är tryckt.

Åh, vad knepigt det är att försöka förmedla varför man ska läsa en sån här bok utan att förstöra för den som ska läsa. Förlaget har valt att spoila: Lena är ju död! Vet man det är det kanske inte så roligt att läsa boken. Men förlagets text riktar sig förstås inte till bokens målgrupp och det gör ju inte den här bloggtexten heller. Det är nog snarare meningen att föräldrar och lärare ska läsa dem och sedan sätta boken i handen på lämpliga ungdomar. Och det tycker jag att de ska. Sätt den här boken i handen på någon som tragglar med läsningen, kanske aldrig kommit igenom en bok, kanske inte ser poängen, kanske tycker att varje sida är jobbig som en tegelstensroman och som aldrig fått uppleva den hisnande känslan av en hårresande kuslig twist i berättelsen. Det kan bli hur bra som helst.

Som ofta förr blandar Mårten Melin hyperrealism med övernaturligheter, men denna gång är det övernaturligheterna som dominerar berättelsen. Det är kreativt gjort, för trots att jag väntade mig många klyschor upplever jag det som att boken bidrar med ett delvis nytt angreppssätt. Det är internatskola och speciella ungdomar som i Harry Potter och Twilight har jag visserligen inte läst, men jag tänker mig att det med vampyrer (och dylikt) och de något ekivoka inslagen drar åt det hållet, MEN nu finns det ju faktiskt bara en vampyr i Förvandlad, resten av ungdomarna är andra ”monster”. Det ryms också en del om vänskap och en vettig skildring av en ung pojkes spirande sexualitet.

Förvandlad är spännande läsning. Den skulle kunna vara första delen i en serie, det skulle vara fullt möjligt att spinna vidare på berättelsen. Men om det inte blir så är boken stark nog att vara fristående också.

I uppföljaren till Mitt liv som apa får vi återigen träffa flickan Alma. I slutet av den boken försökte hon lösa sitt problem; att hon blivit en apa genom att kliva på en A-brunn genom att kliva på en M-brunn. M som i människa – eller?! När hon vaknar dagen efter känner hon efter på sin arm och den är len som en människas, vilken lycka! Dock har hon en hemsk huvudvärk som bara blir värre när hon kommer ner till frukosten och upptäcker att det inte finns några flingor att äta. Hon blir så pass arg att hon slänger en gröttallrik i väggen varpå mamman säger att hon beter sig som ett riktigt litet monster. Då händer det…

Almas byxor spricker, hennes arm blir lurvig och blå – hon har förvandlats till ett monster!!! När ilskan rinner av blir hon dock gamla vanliga Alma igen, och om hon bara håller sig lugn ska det nog gå bra att gå till skolan igen. Skolkompisarna blir förvånade över att hon inte är en apa längre, men vissa fortsätter retas och en flicka som heter Nelly kastar till och med en sten på Alma. Ni kan ju själva gissa vad som händer då när Alma blir arg? Hon blir ett blått monster och Nelly blir så rädd att hon kissar på sig!

För att hitta hjälp söker Almas pappa på internet och det verkar som han hittat hjälp: ”Monster-psykologen Pia Blom: Alla kan få hjälp!” Alma får träffa psykologen men kan hon verkligen bli botad? Efter att ha pratat med Alma och förhört sig om när förvandlingen inträffar säger Pia Blom att det faktiskt är viktigt att visa att man är arg, och då tänker Alma att det ju är bra att hon blir ett monster! Man kan till och med ha väldigt bra nytta av det visar det sig sen i boken…

Jag gillade den här boken mer än ”Mitt liv som apa”, den var lite tokrolig men tog också upp flera viktiga frågor och funderingar som t.ex. att det är viktigt att visa känslor. Själv blir jag inget blått monster när jag blir arg, men det hörs och syns ändå! ;-)

Mitt liv som monster
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 44
ISBN: 9789185877942
Köp: jämför priser

Nästa morgon när Alma ser sig i spegeln står det en apa där! Alma blir rädd och skriker, det gör apan också; ”Det tog ett tag. Men så fattade jag. Apan var min egen spegelbild. Jag hade förvandlats till en apa! Vrålmysko!” När hon går till köket för att äta frukost blir hennes föräldrar såklart väldigt rädda, men mamman känner igen hennes kjol och förstår då att hennes dotter har blivit en apa. Föräldrarna bestämmer sig för att ta henne till doktorn för att försöka få reda på vad det är som hänt.

Doktorn vill inte titta på Alma ens, hon är ju en apa och hör alltså hemma på djursjukhuset. Alma och hennes föräldrar åker dit och där undersöks hon och veterinären konstaterar att hon är en frisk och fin apa men att hon inte har en aning om hur flickan kan ha blivit en apa. Nästa dag går Alma som vanligt iväg till skolan men blir hemskickad eftersom de andra barnen blir rädda för henne. Vad ska familjen ta sig till? Föräldrarna kommer på en bra lösning (tror de i alla fall) och får henne placerad på stadens zoo. Men tror ni att Alma trivs där med apor som beter sig som apor, sniffar varann i rumpan och bajsar på golvet? Nej, verkligen inte, och som tur är hämtar föräldrarna hem henne igen! Men hur ska det gå för stackars Alma? Kommer hon alltid att vara en apa? Hur ska detta sluta? En dag ser apan Alma en brunn med bokstaven M, M som i människa! Eller…?

Jag läste den här boken högt för min son (som fyller fem i början av sommaren) och han tyckte den var lite småkul men ganska konstig också. Om Alma nu är en apa, hur kan hon då fortfarande prata? För det kan ju inte apor. Och hennes föräldrar, varför tyckte inte de att det var mer konstigt? Lite sådana funderingar hade sonen. Själv vet jag inte riktigt vad jag känner för den här boken, jag trodde nog den skulle vara roligare än den faktiskt var. Förlaget har angett att boken vänder sig till barn från 8 år, och det är nog en åldersgrupp som boken passar bättre till än 4-åringar och 37-åringar kanske…Men som sagt, lite smårolig och lagom lång läsning för en nattning så den funkar ändå.

Mitt liv som apa
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185877331
Köp: jämför priser

Det är lätt att tänka att lättläst automatiskt är lättskrivet. Men är det verkligen så? Visst är det lätt på ett sätt, för att det inte krävs textmängder i tegelstensromanklassen, men samtidigt blir kraven väldigt höga på den text som faktiskt är där. Ett misstag drunknar i en bok på 1000 sidor, men kanske totalt fäller en bok på 40 sidor.

Men vad ska man tänka på då? Jag börjar med att bläddra runt på de lättlästa förlagens webbplatser och hos Hegas hittar jag en bra punktlista:

Hegas 5 kriterier för en lättläst bok (lånade härifrån):

1. Handlingen ska vara rak och tydlig. Läsaren ska på ett enkelt sätt kunna följa med i händelseutvecklingen.
2. Antalet medverkande ska vara begränsat. Ett persongalleri likt de ryska klassikerna är inte att tänka på.
3. Det får inte förekomma parallellhandlingar som förvirrar och försvårar läsningen.
4. Språket ska vara enkelt och korrekt. En lättläst bok ska innehålla lätta ord och korta meningar.
5. Den litterära kvaliteten ska vara hög och handlingen fängslande. Det måste vara kul och spännande att läsa!

Mårten Melin
Foto: Maria Lindberg

Mårten Melin poängterar först och främst att berättelsen måste vara bra. ”Jag har som måttstock att mina lättlästa böcker ska kunna läsas med behållning av en normalläsare också”, säger han. Ett annat tips är att inte underskatta läsaren. ”De är inte dumma”, säger Mårten. ”De kanske bara har svårt med bokstäverna.” Det här tror jag är oerhört viktigt! Lättläst betyder inte att berättandet ska vara övertydligt, fantasilöst och tråkigt. Det finns utrymme för gestaltning, klurigheter och lek med språket även i lättläst. Kanske är det ännu viktigare i lättläst. För vad vinner man egentligen på att låta en person med lässvårigheter traggla sig igenom en text som hen visserligen klarar, men som inte väcker läslust? Hela poängen med lättläst är väl att vara en inkörsport till läsande? Då måste texten kännas, inspirera och ge mersmak.

Slutligen tipsar Mårten: ”Läs en massa lättlästa böcker!”

Och se där, temat har i alla fall gett mig en god start, för nu har jag i alla fall läst betydligt fler lättlästa böcker än jag hade innan.

Redan under vårt kärlekstema i våras fick vi äran att publicera ett smakprov ur denna diktsamling. Därför tycker jag det känns extra kul att äntligen hålla boken i min hand. Det är en väldigt mysig bok om kärlek, med känsloväckande och finurliga små tankar och mycket igenkänning. Mina favoriter är de allra kortaste, allra mest kärnfulla:

Helena Bergendahls
illustrationer
följer molntemat.

Plats
Jag förstår inte
hur så mycket kärlek
kan få plats i mig
när jag känner mig
så liten.

Titta in
Du måste ju se
vad jag känner för dig.

Jag står här helt
utan väggar.

Enligt förlaget passar boken elever på högstadiet och gymnasiet. Jag tror att den passar vem som helst som tycker om att fundera och formulera. För den som har svårt att läsa är ju diktformatet riktigt smidigt: en liten, liten textsnutt kan ge upphov till många tankar och man får välja och vraka fritt, läsa i valfri ordning och hoppa över det man inte har lust med utan att läsupplevelsen på något vis blir lidande.

Det börjar äntligen hända saker mellan Måns och Emma. Emma kommer hem till Måns och tittar på film när han är sjuk. I filmen är det många kyssar och Måns kan knappt tänka på något annat än att han skulle vilja kyssa Emma. Men hur gör man? Och vad skulle hon säga om han försökte..?

Ett uppslag ur Kyssas typ

Kyssas typ kan läsas helt fristående, men allra mysigast är det förstås att läsa från första början om den spirande kärleken mellan Måns och Emma. Precis som första delen är boken väldigt lättläst, men rymmer ändå en hel del starka känslor och förvecklingar.

Fel. Måns är helt sjukt kär i Emma. Vad ska han göra?

Det här är en bok som handlar om att våga berätta för den man är kär i vad man tycker. Det är läskigt, förstås, för man vet ju inte hur hon eller han kommer att reagera! Men om man vågar fråga och allt går bra kan det bli väldigt, väldigt bra!

Måns vågar och Emma säger ja till att gå på bio med honom! Men så blir han sjuk. Vilken otur!

Ett uppslag ur Så sjukt kär

Trots att boken är lätt att läsa och väldigt kort når personernas känslor ända fram till läsaren. På några få enkla rader framgår just hur nervöst och pirrigt förväntansfull Måns är:

Idag ska jag fråga.
Vill du gå på bio? Med mig?
Just så ska jag fråga. Om hon kommer till skolan idag.
Jag ska bjuda henne. Jag har sparat pengar. Det räcker till godis också.

Visst känns det hur viktigt det är för honom? Han har tänkt och hoppats länge och sparat pengar för att ha råd att bjuda. Han är orolig, inte bara för vad hon ska svara, utan också för om hon överhuvudtaget kommer till skolan. Hela boken är väldigt fint skriven och vad jag gillar allra mest är att Emma verkar så mysig. Jag förstår varför Måns är kär i just henne!

Så sjukt kär är första delen i en lättläst serie om Måns och Emma, som passar både nybörjarläsaren och lite äldre barn/ungdomar med lässvårigheter. Fiffigt nog framgår inte vilken ålder Måns och Emma har, och kärlek kan ju alla råka ut för, så de kan egentligen vara allt från sju till femton.

En kul bonus är att det finns en intervju med författaren Mårten Melin i slutet.

Jag ser fram emot att se vad som händer i nästa del!