I tidningen Vi Läser anklagar en rad författare barnboksförlagen för nymoralism och censur, vilket skapat vidare diskussioner i DN och i bloggvärlden. Bokfolket svarar att ängsliga föräldrar ratar böcker med svordomar, alkohol och andra otäckheter. Ulf Stark valde att uttrycka det hela: “Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig.”

Angående svordomar tycker jag att böcker för små barn ska ha ett vårdat språk. Ju mindre text, desto mer övervägt bör varje ord vara. Men det kan vara okej med en svordom om den är noga övervägd och fyller en funktion. Mårten Melin skriver för lite äldre barn och ungdomar och berättar att han ofta får frågan varför han svär i sina böcker. För hans del handlar det om realism. Han skriver om ungdomar och de pratar ju så.

Och så är det detta med alkoholen. Är det så hemskt att någon gång nämna alkohol i barnlitteratur kanske man borde börja med att se till att barnen aldrig kommer i kontakt med det i det verkliga livet?

Jag är inte så bra på att läsa dikter. Min plan var att göra mitt bästa för att ge den här diktsamligen en andaktsfull stund och verkligen insupa den under koncentration. Jag tänkte ta med den på min spaövernattning jag strax skulle åka på, alldeles själv, bara för att ta hand om mig och vila ut. Men, som sagt, jag är inte så bra på att läsa dikter och jag blev för nyfiken och för otålig. I stället plöjde jag boken under ett toabesök medan Ava ideligen släckte och tände lampan, alternativt sprang ut och stängde dörren för att sedan skrika tills jag öppnade den igen. Det var kanske inte en optimal diktavnjutningsstund, men jag tyckte ändå att dikterna kändes. De handlar mestadels om kärlek och trots de ickeultimata läsförhållandena kunde de sända både glädjefjärilar och sorghugg genom min kropp.

Boken är indelad i delarna “Du är mitt hjärta”, där allt är sprudlande lyckligt, “Dikter på liv och död” som är kort och spretigt, och “Slutna hjärtan” som är sorgetungt men ändå avslutas hoppfullt. En favorit bland de glada dikterna är “REGN”, som går att läsa i bilden ovan.

En favorit bland de sorgligare är “SLUT”:

“Det är slut”,
säger du och jag

exakt samtidigt
i munnen på varandra.

Vi brister i skratt
en kort, kort stund

innan vi båda
börjar att gråta.

Amor nämns ofta i boken och det känns som att den har ett visst släktskap med romanen Amor anfaller! som skrevs ungefär samtidigt. Läs dem båda!

---

Ett värmeljus i din skalle – Dikter mest om kärlek
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Susanne Adolfsson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 46
ISBN: 9789186651916
Köp: via Hegas eller jämför övriga priser här

Visste du att man kan bli förvandlad till en apa om man trampar på en A-brunn? Det är precis vad som händer Alma. Plötsligt säger hon bara “O-o-o” och vill äta bananer hela tiden. Föräldrarna vet inte riktigt vad de ska ta sig till och doktorn hänvisar dem till veterinär. Vad ska de göra? Inte kan väl en apa gå i skolan? Kanske trivs hon bättre på zoo?

Mitt liv som apa är en mycket lättläst och kort kapitelbok av Mårten Melin, bara 28 sidor lång och med Lix-värde 15. Trots det blygsamma formatet rymmer den en god portion humor och dessutom är Mimmi Tollerups illustrationer underbara förstärkare av det komiska. Se bara på föräldrarnas generade miner i väntrummet:

Mysrolig bok med härliga illustrationer!

En härlig bok för den läsovane att läsa själv, eller högläsningsbok för den som inte orkar med mastigare läsprojekt.

Boken slutar med en cliffhanger och en uppföljare är på väg. Det sista som händer är att Alma försöker lösa apbekymret genom att ställa sig på en M-brunn. M som i människa… eller kanske går det inte som hon tänkt sig?

---

Mitt liv som apa
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185877331
Köp: jämför priser

Inte mindre än tre böcker av Mårten Melin har tagit sig hem till mig idag:

• Mitt liv som apa – nyutgiven, lättläst Melin, nu i min ägo.
• Jag ser dig – jo, jag har redan läst den, men jag vill ju ha den! Bäst att köpa innan den tar slut, tänkte jag nervöst och klickade hem den. Ava måste ju få läsa den när hon blir stor!
• Ett värmeljus i din skalle – lånad på biblioteket. Det blir den första av Melins diktsamlingar jag läser.

Jag blir förstås sugen på att frångå mina principer om att läsa en bok i taget och läsa de här böckerna innan jag är klar med vuxenboken jag läser nu (och den jag tänkt läsa efter), men vi får väl se om jag kan hålla mig eller inte…

Barnboksprat har intervjuat författaren Mårten Melin, aktuell med Som trolleri (recension) och Mitt liv som apa.

Mårten Melin skriver alltid i jag-form. “Jag tycker det är enklast”, säger han. “Är jag den allvetande författaren måste jag veta vad träden i skogen heter men är jag Mona, 12 år kan jag skriva ‘det var såna där med vitsvart stam, jag minns inte vad de heter’. Så det är lite latigt. Plus att jag får en bättre närvaro när jag gör så tycker jag.”

Hur bär man sig då åt för att låta som en tolvåring? Mårten lovade sig själv när han var liten att aldrig glömma hur det är att vara barn. Dessutom tjuvlyssnar han på så många tolvåringar han kan, och så läser han Kamratposten.

Förutom själva skrivandet ägnar sig Mårten åt att göra författarbesök. Då åker han ut till skolor och träffar sina läsare. Han berättar om sina böcker och inspirerar eleverna att skriva själva.

När Mårten inte har författarbesök skriver han. “Jag skriver bäst på förmiddagen, skriver nästan aldrig på kvällen”, säger han. Arbetet med en bok börjar med planering kring handling och personer, men han vill ofta komma igång tidigt med själva skrivandet. Det brukar gå bra att ändra planeringen efter hand om det behövs, men ibland känns det inte rätt. “Just nu har jag bestämt mig för att kasta 40 sidor. Huvudpersonerna ska vara kvar, det ska vara samma problem, men miljön ska ändras helt.”

Mårten väver ofta in normbrytande detaljer i sina böcker, exempelvis vegetarianism eller homosexualitet. Han är själv vegetarian och nämner gärna grisars situation i förbigående eller mer detaljerat, som i Susanne och den lilla grisen. Han har själv varit inne i ett grisstall som liten och tyckte inte att det var trevligt. “Jag trodde att det skulle bli ett himla rabalder om Susanne och den lilla grisen, men det blev det inte”, säger Mårten. Han har aldrig blivit ombedd att tona ner någonting i sina böcker, utom när redaktören tyckte att han nämnde Bamse för många gånger i Amor anfaller!. När den skrevs arbetade Mårten även med att skriva manus till Bamse-tidningen och redaktören tyckte att det blev för mycket reklam. “Annars har jag mer fått reaktioner på mina Bamsemanus, det är ju lite fler som läser Bamse om man säger så. Det blev rätt mycket med serien där Bamse ska lämna tillbaka elefantrubinen, och även serien där han gör det eftersom Skalman har en mp3-spelare med tiotusen timmar musik. ‘Skalman måste vara fildelare!’ Det hade jag inte en tanke på. Jag hade gärna sett att Skalman var vegetarian. Förresten kommer det en homoadoption i Bamse under 2010, fast den har jag inte skrivit. Men jag hann heja på den kan man säga, innan jag slutade.”

Trots många fina kapitelböcker i bibliografin är det diktböckerna Mårten nämner när han får frågan om han är särskilt stolt över någon av sina böcker – Ett värmeljus i din skalle (Hegas, 2008), Varm tass i mörkret (Hegas, 2007) och Mera glass i däcken (Eriksson & Lindgren, 2003). “Kapitelböcker skriver ju vem som helst, men inte dikter för barn. Och nästan ingen annan än jag får ut dem heller.”

Mårten har flera nya böcker på gång. Två böcker, som han inte vill säga något om, är redan antagna. Förlaget Hegas har bett om en fortsättning på Mitt liv som apa, så en sådan har han nyligen skrivit. Just nu skriver han på en kapitelbok för 12-åringar. “Det är den jag kastat så mycket av”, säger han. “Men den är rolig att skriva, jag hoppas den är klar före sommaren.”

Och till sist några snabba frågor:

Vem är privatpersonen Mårten Melin?
Jag är född 1972 i Huddinge, bor med fru och barn i Lund. Har en tvååring och väntar ett till barn i maj.

Vad är ditt bästa skrivtips?
Att skriva. Att sätta sig och bara göra det. Det går inte att vänta på inspiration eller bättre tider. Ska man skriva är det bara att göra det.

Kan du tipsa om en bra barn- eller ungdomsbok?
Frida Nilssons Hedvigböcker är bland det bästa som finns. Och Pernilla Stalfelt är alltid bra, hennes Pella och Gonilla i senaste Barnkammarboken är fenomenal. Läs den!

Vad läser du själv just nu?
Jag ska ge mig i kast med Per Johanssons Göteborg i päls. Vi går i samma klass på Skurups folkhögskola där jag läser Skrivpedagogutbildningen. Så det ska bli spännande.

---

Mera Mårten Melin:
» Skrivet om Mårten Melin på Barnboksprat
» Mårten Melins hemsida
» Mårten Melins blogg

Tolvåriga Mona träffar en kille på bryggan. Han heter Mikael och är inte som alla andra – dels för att han är omänskligt söt, men också för att han verkar ha noll allmänbildning. Dessutom är han smutsig och rädd för vatten. Ändå känner sig Mona oförklarligt dragen till honom. Hon vill alltid vara där han är och hon vill veta allt om honom. Vem är han? Var bor han? Och varför är han så konstig?

Mårten Melins tionde bok är en riktigt beroendeframkallande berättelse som snyggt balanserar grå vardagsbekymmer med sagans värld. Monas trassliga familjesituation utgör bakgrunden till hennes möte med Mikael och kärleken. Bara det hade kunnat räcka till en bra bok, men det här är alltså inte en simpel kärlekshistoria. För Mikael är ingen vanlig pojke.

Boken är skriven på klassiskt melinskt manér i jag-form och med en röst som verkligen känns som den är Monas. Jag får alltid intrycket av att Mårten Melin har väldigt roligt när han skriver och jag har väldigt roligt när jag läser. Det är en kul bonus att han pillar in detaljer man vet har särskild betydelse för honom. Han nämner till exempel ofta grisars situation (jag har läst att han är vegetarian och jag misstänker att särskilt grisar väcker hans sympati) och Bamse (han jobbade tidigare med att skriva Bamse-manus). I Som trolleri refererar han också vagt till sin egen bok Susanne och den lilla grisen. Som ni märker är det ett bra knep för att fans som jag ska känna sig lite extra viktiga när de upptäcker det. Jag bara måste orda om det, ju. :)

Boken är riktigt snygg också, med bladkantade boksidor:

Som trolleri av Mårten Melin

Bokstäverna på framsidan är förresten i guld egentligen (se bilden till höger), men det syns inte på omslagsbilderna man ser på nätet.

Jag tvekar inte en sekund innan jag lägger in Som trolleri bland Barnboksprats favoriter. Och du, läs den nu! Räcker inte min åsikt kan du läsa fler lovord hos Barnens bokklubb, Borås tidning och Bokfreak. Och så går det att läsa ett smakprov.se ur boken.

---

Som trolleri
Författare: Mårten Melin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 208
ISBN: 9789129672541
Köp: jämför priser

Martin är inte med i poppisgruppen. Det är däremot Leena, som Martin är hopplöst kär i. Ja, han vet att det är hopplöst, så han försöker att låtsas som ingenting.

En dag vänds tillvaron i skolan helt upp och ned av att en tjej dyker upp och säger att hon ska börja i klassen. Hon heter Lucia och är otroligt kaxig, med en sällsynt förmåga att få andra att göra bort sig. Samma kväll får Martin ett mail. Det är från Lucia. Hur har hon fått hans adress? Hon skriver att hon är där för att hjälpa Martin. Hon vet att han är kär i Leena. Det får vi göra något åt, skriver hon. Men mailet försvinner och Martin tror nästan att han drömt.

Det råder dock inget tvivel om att någonting är skumt med Lucia. Hon verkar kunna få människor att göra nästan vad som helst.

Precis som Mårten Melins övriga böcker beskriver Jävla Lucia lyhört vad huvudpersonen tänker och känner från hans eget perspektiv. Men den här gången stannar det inte vid realistiska vardagsbetraktelser, utan berättelsen blir mer och mer övernaturlig för varje sida man bläddrar fram. Jag föreställde mig att det skulle gå överstyr och bli för mycket, men det funkar! Det är faktiskt sjukt spännande att se vad som ska hända och vart Mårten Melin vill komma med sina ovanligt kreativa idéer. Dessutom är det ganska roligt, mitt i all kaos och förvirring, trots alla obekväma situationer som uppstår. Eller kanske underhållande är ett bättre ord. Jävla Lucia är en riktigt bra bok.

Ett uppslag ur Jävla Lucia

Nu har jag läst och skrivit om alla Mårten Melins kapitelböcker, men som tur är kommer snart två nya (Som trolleri och Mitt liv som apa). Jag har kikat in på biblioteket flera gånger på sistone för att se om hans diktsamlingar finns inne, men det gör de naturligtvis inte just nu. Typiskt att jag inte lånade dem när jag såg dem förut. Men en vacker dag ska jag ha läst dem också.

---

Jävla Lucia
Författare: Mårten Melin
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 157
ISBN: 9789185199983
Köp: jämför priser

En fet liten bebis som heter Amor har skjutit en pil rakt in i Arturs hjärta. Det hade kunnat vara en bra sak, om inte just Tammis namn stått på pilen. Hon går i trean och Artur i femman. Som om det inte vore nog med det är hon dessutom bästis med Arturs jobbiga lillasyster Ronja.

Hur Artur än försöker kan han inte sluta vara kär i Tammi. Hjärnan skriker att det är fel, hjärtat skriker att det är rätt. Vad ska han ta sig till?

Det här är en charmig bok med funderingar kring kärlekens bekymmer som många säkert kan känna igen sig i. Varför kan man inte välja vem man blir kär i? Varför är det så omöjligt att sluta vara kär, fast man vill? Vad skulle klasskompisarna säga om de fick veta att man var kär i en som är två år yngre? Och hur ska man göra för att få vara i hennes närhet… Artur har det inte lätt. Givetvis gör han bort sig, givetvis gör han saker han får ångra… men givetvis går det ganska bra ändå, till slut.

Ett uppslag ur Amor anfaller!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag gillar Mårten Melins böcker. Ett citat från förlaget lyder: “Mårten Melin har ett språk och en stil som känns otroligt väl avlyssnat, äkta och här och nu.” Precis så tycker jag också. Jag gillar också att han brukar ha med normbrytande detaljer som vegetarianer, homosexuella eller liknande utan att det skildras som något konstigt. I den här boken får vi veta att Tammi egentligen heter Tamara Puertas Vasques. Det görs alls ingen grej av att hon har utländskt påbrå, det bara är (antagligen) så.

Nu längtar jag efter nästa Melinbok, Som trolleri (citatet ovan är förresten plockat från sidan om den boken).

---

Amor anfaller!
Författare: Mårten Melin
Illlustratör (omslag och vinjetter): Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, nu Rabén & Sjögren
Antal sidor: 123
ISBN: 9789173770194
Köp: på antikvariat eller låna på bibliotek

Kanske har du i dagarna upprörts över hur Sveriges grisar har det, eftersom Djurrättsalliansen lagom till julskinkesäsongen offentliggjort sin avslöjande rapport. Här är en bok på samma tema, om än lite barnvänligare skildrat.

Susanne hittar en bortsprungen griskulting som hon förstår hör hemma på bästa kompisen Elisabets pappas grisfarm. Den måste förstås sakna sin familj, tänker Susanne, och beger sig till gården för att lämna grisen där. Men när hon ser hur mörkt, skitigt och hemskt det är på grisstallets betonggolv blir hon förskräckt och springer därifrån med kultingen i famnen. Plötsligt tycker hon inte längre att Lina är så konstig, klasskompisen som är vegetarian.

Det här är en mycket lättläst bok om ett moraliskt ställningstagande. Det är lätt att blunda för hur djuren i djurindustrin behandlas, eftersom hela samhället gör det, men betyder det att det är rätt? Och varför tycker de flesta att det är okej att äta grisar, men otänkbart att äta hundar? Det handlar också om att vara vegetarian i ett köttätande samhälle och att acceptera allas rätt till ett eget val.

Ett uppslag ur Susanne och den lilla grisen

Jag har tidigare bläddrat i en liknande bok, där någon upptäcker att det är dumt att äta djur och plötsligt har h*n omvänt hela sin omgivning. Det funkar inte så, det vet alla som är veg*aner, och jag blev mest frustrerad av den berättelsen. Därför är jag väldigt glad att Mårten Melin behandlar ämnet på ett engagerande sätt utan att överdriva. Det borde finnas fler såna här böcker.

---

Susanne och den lilla grisen
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 41
ISBN: 9789185199136
Köp: jämför priser