Leni blir en bebis

Nu är Leni tillbaka! Förra gången (i Leni är ett sockerhjärta) blev hon vuxen i protest mot tanternas gullegullande, den här gången är det troligtvis en släng småsyskonsvartsjuka som drabbar henne. För nu blir hon plötsligt en bebis. Ingenting kan hon göra själv!

Det här är ett kärt återseende och de två böckerna känns väl sammanhållna eftersom de är väldigt lika varandra – på ett bra sätt, alltså. Såväl handling som språk som bild följer samma mönster som tidigare och det råder ingen tvekan om att det här är en Leni-bok.

Bilderna visar ett alldeles underbart småbarnskaotiskt hem med leksaker och rälsbitar precis överallt, blandat med härliga retrofina inredningsdetaljer. Texten är full av mittiprickformuleringar som målar porträttet av Leni minst lika effektivt och trovärdigt som bilderna.


Två sidor ur Leni blir en bebis, klicka på dem för att se en större version.

Ava älskade ju Leni är ett sockerhjärta, som vi hade hemma ett tag när jag lånat den på biblioteket, så jag väntade mig att hon skulle bli glad att återse Leni. Men hon är inne i en period när det är otroligt viktigt att det är hon som väljer vilken bok vi ska läsa och jag tror det var ett misstag att låta henne förstå att jag gärna ville läsa den här boken med henne, för nu vägrar hon låta mig ens öppna den. Men jag hoppas att hon vill läsa den snart och jag tror verkligen att hon kommer att tycka om den, precis som jag gör. Det här är en klockren uppföljare och en väldigt fin bok med hög charmfaktor!


Leni blir en bebis
Författare & illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67551-1
Smakprov: smakprov.se
Köp: jämför priser

Leni är ett sockerhjärta

När Leni är ett sockerhjärta kom ut kastade jag mig inte över den, för jag tänkte att alla andra ändå skulle göra det. Och det hade jag ju rätt i, för alla verkar älska den här boken. Alla översvallande kärleksyttringar (några av dem länkas från förlagets bokpresentationssida) fick faktiskt min nyfikenhet att växa. När jag såg den på biblioteket fick den följa med hem och nu har jag lånat om och lånat om och lånat om, tills det inte går längre. På måndag måste den vara tillbaka, basta. Vi kommer att sakna den, både jag och Ava. Hon har pratat en hel del om Lenin på sistone, men är inte så intresserad av sovjetisk historia som man kanske skulle kunna ledas till att tro, för det är såklart Leni hon menar. Vi gillar henne! Det här är en underbar bok, med supercharmiga bilder och en berättelse som både är rolig och känns sann.

Leni är alltså en liten tjej som inte tycker att hon är så liten. Hon blir sur när tanterna kallar henne sockerhjärta och så ska hon baske mig bevisa att hon i själva verket nästan är vuxen. Ända tills pappa tycker det är dags att städa, förstås.

Min favoritdel av boken är när Leni går kaxig och barhuvad förbi alla mössförsedda, pluttiga barn:

Man kan nästan säga att Leni är vuxen. Det syns kanske inte, men det känns.

Och mitt favoritstycke att läsa, för att det är så mitt-i-prick, är:

Pappa tycker att Leni ska åka vagnen,
så att dom kommer hem nån gång.
Men pappa fattar inte. Vuxna sitter väl inte
i vagn. Dom går!

Ava tycker det är roligast när Leni ska dricka kaffe, men säger BLÄ och häller allt i blomkrukan i stället (när pappa inte ser, förstås). Då brukar vi säga BLÄ några gånger, bara för att det är roligt.

I februari kommer uppföljaren Leni blir en bebis. Den kan ni lita på att jag kommer att nappa åt mig fortare än kvickt.


Leni är ett sockerhjärta
Författare & illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67339-5
Smakprov: hos smakprov.se
Köp: jämför priser