Under ett rabarberblad

under_ett_rabarberbladJag har länge haft lite svårt för det som en kan kalla för ”pretentiöst”, vare sig det gäller film, musik, konst eller litteratur.
Inom just litteratur älskar jag poesi men tycker ofta att det ligger en pretentiös dimma ovanpå mycket av just den typen av texter.
Med pretentiös menar jag att jag tycker att något görs lite svårare än det egentligen är, svårare än det behöver vara. Något som ofta stänger vissa människor ute och lämnar dem oinbjudna. Lite för mycket ”finkultur” om en så vill.

Den här boken är allt annat än pretentiös.
Jag älskar Lena Sjöbergs texter. Jag älskade ”Tänk om…” (som jag fortfarande inte klarar av att läsa högt utan att få gråten i halsen) och jag älskar den här boken, som är fylld av funderingar om allt som livet fylls utav. Här ryms tankar kring årstidernas olika stämningar, texter om höghus och människor, paddor och fjärilar. Och det viktigaste av allt: det går att relatera till texterna.

Bilderna är som de brukar vara (jag älskar dem!) när Sjöberg varit framme; så vackra, stämningsfulla och fyllda av detaljer som gör att en kan sitta länge, länge och studera varje bild.
Varje dikt är illustrerad eller varje bild har fått en text, välj själv.

Läs den själv som vuxen, eller läs den med någon i din närhet, kanske ett barn?
Vad du än gör, kommer den inte att lämna dig oberörd eller oinbjuden.
För här får du vara med, här släpps du in!

Under ett rabarberblad!

Stilla susar vindarna

Stilla susar vindarna och himmelen är blå
och ändå går en rysning genom kroppen då och då.
Där ute sjunger koltrasten sin glada melodi
som bleknar mellan höghusen när hösten drar förbi.
Och plötsligt ligger isen stum och gnistrar kall i natten,
nyper sista blommorna som vuxit i rabatten.
Men ute på balkongen, ett par träskor blivit kvar.
I dem bor själva sommaren, ännu några dar.


Under ett rabarberblad : verser för människor och djur
Författare: Lena Sjöberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
ISBN: 9789129698169
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tänk om… Visboken

tank om visboken”Ja, jag älskar den!”, ropar 5-åringen när han hör första tonerna från bokens medföljande CD. Det är likadant med 7-åringen. Jag tror de tycker om helheten. De har hört musiken, de tonsatta rimmade orden, inlevelsefullt framfört av Nina Persson. De har fått den prisbelönta boken läst för sig och så även sett animationerna med grund i bokens fina illustrationer signerade Lena Sjöberg. Igenkänning och uppriktig glädje visar mina små.

Själva boken, som först utkom 2010, utan sång och musik till, är recenserad här på Barnboksprat av Malin Skals.

Textens ord visar på det omhändertagande och idylliska. Lite av en dröm för varje varelse. Vi behöver hoppet och i alla fall det drömda trygga. Vi skulle nog lite oftare behöva ge barn en omhuldande vision av något fint att sträva efter, trots att världen verkligen inte alltid ser ut så.

Tänk om jag var hare och du min lilla palt
Jag skulle ge dig kärlek och vara med dig ÖVERALLT

Jag uppskattar tonen av medkänsla, av förståelse för andra som inte är som just en själv. Det går faktiskt att lägga in identifikationen ”människa” i en geting med unge som ingen vill ha i sin närhet. Och att lilla getingfamiljens reaktion blir att stickas, i utanförskapets enkla sorgereaktion på att inte passa in, är inte så konstigt.

Bilove

Tänk om vi var getingar som ingen tyckte om
Och mänskor skrek och viftade åt oss vart än vi kom
Och vi fick söka skydd i garagets mörka vrå
Och bygga oss ett getingbo, dit ingen kunde nå
På natten fick jag surra tyst och stillsamt trösta dig
För du var rädd för flugsmällor och giftig getingspray
Det är väl inte konstigt, när man blir bortstött så
Att man blir arg och ledsen och vill stickas då?

12 djur får en särskilt plats i boken med sin lilla berättelse:
SkynHarar
Skräcködlor
Myggor
Spindlar
Fladdermöss
Grisar
Getingar
Taxar
Måsar
Vägglöss
Tigrar
Valar

Den 13:e berättelsen är om oss: vi människor. Den vuxne och barnet. Enda invändningen är att det plötsligt lagas en fiskgratäng att bjuda på och genast tänker jag att där fanns det ingen som skyddade just den lilla fisken från att bli mat. Ja, likt de andra beskrivna djurens föräldrar, som lade kropp och själ i skydd för sina små från jägare och slaktbilar…

Helheten är ändå: Fin. Ta hand om varandra och var där.

Husliv

Du fick borsta mina tänder och ta på mig min pyjamas
Jag ville vara nära dig så att vi kunde kramas
Sen läste du en saga i lugn och ro för mig
Och för alla mina nallar som lyssnade på dig


Tänk om… Visboken
Författare & illustratör: Lena Sjöberg
Sång: Nina Persson
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 36
ISBN: 9789129693683
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Cirkusloppor på luffen

Barnbokspratarna Marit och Malin har tidigare recenserat varsin bok av Lena Sjöberg, nämligen Vad har du bakom ryggen? och Tänk om… Jag tycker att Lenas Sjöbergs illustrationer är helt fantastiska: fantasifulla och vackra! Jag gillade de båda nämnda böckerna och längtade efter att få läsa Cirkusloppor på luffen; mina förväntningar var minst sagt höga. Så vad tyckte jag om boken då? Var den som jag hade förväntat mig?

Omslaget bådar gott, bilden här till vänster har ju rubriken i blått, men mitt exemplar har guldiga bokstäver som är liksom nedsänkta i pappret. Taktilt med en känsla av lite lyx. Inuti boken är bilderna så där underbara som jag tänkt mig. Mustiga härliga färger och lite 50-60-talskänsla i formspråket här och där. Det gillar jag.

Texten då? Varje uppslag rymmer en text fördelad på åtta rader där det förekommer rim. Den rekommenderade läsåldern är 3-6 år, och jag tycker nog att texterna kan vara lite svåra med tanke på den tilltänkta publiken. Men jag tänker också att det är så barn lär sig nya ord, att få dem genom litteraturen där man kan diskutera vad saker och ting betyder. Mm, det gillar svenskfröken.

Huvudkaraktärerna är två loppor, en vuxen (som agerar berättare) och ett barn. De är iklädda stormhatt och glasögon och när jag läser tänker jag att det är far och son (men det skulle lika gärna kunna vara en annan kombination).

De två lopporna bor i Madrid och jobbar på Circus Vaudeville. Livet går sin gilla gång men så händer något otäckt; en brand från en osläckt cigarill gör att cirkusen brinner ner. Lopporna har varken jobb eller hem! Vad ska de nu hitta på? Jo, de ska ut på nya äventyr såklart.

Jag tycker om boken, framförallt illustrationerna (ja, jag är tjatig, jag vet). En invändning jag har är att boken kan kännas lite väl lång att läsa för de yngsta, men samtidigt betyder ju det att man har många många fina bilder att titta på och prata om!

Om du klickar här får du ett smakprov på hur fina bilderna i boken är.


Cirkusloppor på luffen
Författare & illustratör: Lena Sjöberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 40
ISBN: 9789129684988
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Barbros bästa – Berättelser av Barbro Lindgren

Förlaget Rabén & Sjögren har i samarbete med författaren Barbro Lindgren valt ut några av de bästa dikterna och bilderböckerna ur hennes utgivning. Det måste ha varit ett svårt arbete eftersom hon har berikat den svenska barnbokslitteraturen med sina verk ända sedan 1965 då hon debuterade. I den här Barbroblandningen får vi bland andra träffa välkända figurer som Loranga, Mazarin och Dartanjang, grisen Benny och Den vilda bebin. Min personliga favorit Sagan om den lilla farbrorn är dock inte med, tur att det är gott om andra godbitar!

Efter att ha läst igenom bokens 19 dikter och berättelser har jag fått ett ny favorit: Ängeln Gunnar dimper ner (illustrerad av Charlotte Ramel). För er som inte har läst den tidigare handlar den om en flicka som heter Elin som förlorat sin älskade katt. Plötsligt dimper en pojke med vingar på ryggen ner från himlen, det är ängeln Gunnar som har kommit för att höra efter varför Elin är så ledsen.

Gunnar har några timmars sommarlov och dem tillbringar han med att göra döda djur och människor levande igen, och han börjar med Elins katt. Han frågar sen om hon vet någon mer som sörjer och är ledsen, och Elin berättar om tant Jonsson som är så ledsen eftersom hennes lilla pojke har dött. Gunnar gör så att han återuppstår och sen går de vidare och hittar fler som får återvända till livet på jorden. I slutet av sagan när Elin berättar om allt för sin mamma konstaterar hon att ”Ja, vet du, han kunde trolla så att döda blev levande. Men han kunde inte trolla sockerbitar ur öronen! Var inte det konstigt”? En fin liten berättelse med rara karaktärer.

Något som jag tycker är trevligt med antologier av olika slag (när de är illustrerade) är att få se så många olika stilar och tekniker när det gäller bilder. Bland illustratörerna är några av mina favoriter Eva Eriksson som gjort ”Vilda bebin” och Olof Lagerström som ritat grisen Benny.

Om ni gillar Barbros böcker ska ni hålla utkik under våren 2013, för då kommer boken Vi leker att vi är pippifåglar. Den finns det ett smakprov på i den här antologin.


Barbros bästa – Berättelser av Barbro Lindgren
Författare: Barbro Lindgren
Illustratörer: Emma Adbåge, Camilla Engman, Eva Eriksson, Anna Höglund, Olof Landström, Sara Olausson, Sarah Sheppard, Lena Sjöberg, Pernilla Stalfelt, Tyra von Zweigbergk och Charlotte Ramel.
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 200
ISBN: 9789129683608
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Innehåll med många frågetecken

Vad har du bakom ryggen? Lena Sjöberg! Eller snarare: Vad vill du med din bok? Lena Sjöberg!
Jag älskar bokformatet. Teckningarna och karaktärerna är kul. Upplägg och layout är finfina. Konceptet med bakom och framför är en god idé.
Överraskningseffekterna har sina poäng. Men logiken då? Och igenkänningsfaktorn i figurerna och deras övriga attribut, om man bortser från det gömda?
Det kanske är just detta som är grejen: det man uppskattar och förstår, och det man ställer sig frågande inför!

Flera av karaktärerna känner de flesta barn igen, exempelvis: en vanlig tant, en polis, en stor tjej, andra har de säkerligen stött på någon variant av; som roboten, superhjälten och trollet. Medan andra kan vara nya bekantskaper. Det dolda är generellt av mera känt slag, men sällan det man förväntar sig. ”Vad har du bakom ryggen SKALBAGGE?” Och så vänder man på bladet, ser tolv korvar med bröd och läser svaret: ”KORV”.

Visst kan barn i 3-6-årsåldern tycka att detta är skoj, man kan gissa i grupp, skratta åt varandras tokiga gissningar om vad som kan finnas bakom ryggen, man kan fortsätta gissningsleken ’in natura’, och om man har börjat läsa själv är boken inte heller så tokig. Bilderna kan generera en hel del fler frågetecken än de som finns i texten: varför har polisen högklackade skor, skillnaden mellan troll och trollkarl, vad gör/vad är en matros i Kungl. fl (om man kan läsa blir det kanske en mat-ros, han har en ros bakom ryggen) och varför står det ”mamma” på hans rygg? Vem har satt på björnen järnring och kedja? Har skalbaggen 12 ben? Det känns kreativt, samtidigt upptäcker man kanske värdet i att vara kritisk.

Men liksom figurerna har konceptet en baksida som kan ge oväntade överraskningar, kanske också oönskade. I berättelsen finns en slutsats inbakad: du ska inte ta något för givet – allting kan vara ungefär hur som helst. Om barn i en grupp läser och gissar har den som läst boken tidigare alltid övertaget – chansen att gissa rätt utan att veta är liten, skillnaden mellan upplevelserna ’surprise’ och ’lättlurad’ kan vara hårfin. Att som barn inte kunna använda sin erfarenhet till att gissa rätt ger lätt besvikelse eller känslan av underlägsenhet, det är klart att man lär sig vid upprepad läsning – men den kunskapen leder liksom ingen vart.

Boken skulle kunna placeras i samma kategori som nonsensvers – vilken jag uppskattar mycket – och på så vis främja fantasin. Lärorik, kreativ och kul eller enbart frustrerande? Ärligt talat så vet jag inte riktigt!

Titel: Vad har du bakom ryggen?
Text bild och form: Lena Sjöberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 33
ISBN: 9789129680225
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris