Böckerna om Vilma och Loppan från Olika Förlag handlar om två både vanliga och ovanliga tjejer. Vanliga för att det är precis som tjejer är mest. Ovanliga för att det sällan skrivs om tjejer som Vilma. Hon är nämligen funktionshindrad och sitter i rullstol.
Olikas devis är ”Böcker ut & in – ut med stereotyper, in med möjligheter!”. De lever upp till denna devis. I böckerna samsas killar och tjejer, svenskar och invandrare, funktionshindrade och det mesta man kan komma pÃ¥.
Det jag verkligen gillar med de här böckerna är just att de visar att man som funktionshindrad är precis som alla andra. Vilma framställs aldrig som någon det är synd om eller som på annat sätt skulle vara ett offer. Det tycker jag är väldigt befriande. Snarare använder hon sin rullstol till sin fördel. Hon är supersnabb runt brännbollsbanan, t ex. Det är endast på ett ställe där man ens tar upp frågan varför hon sitter i rullstol.
De tre böckerna om Vilma och Loppan vi läst är Modigt, Tillsammans och Kärlek. Stora och viktiga ämnen.
Hur mycket jag än gillar konceptet med de här böckerna, så gillar jag dom inte dom barnböcker. Jag kan inte låta bli att känna att de här böckerna mer är skrivna för vuxna. Lite hårddraget känns de mer som en introduktion till en workshop än en saga. Och med tanke på att det till böckerna även finns en handledning som heter Vilda Verktyg, så kanske det inte är så långt från sanningen.

Modigt med Vilma och Loppan
Författare: Annelie Khayati
Illustratör: Mikael Sjömilla
Förlag: Olika Förlag (2011)
ISBN: 9789185845538
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus

Tillsammans med Vilma och Loppan
Författare: Annelie Khayati
Illustratör: Mikael Sjömilla
Förlag: Olika Förlag (2011)
ISBN: 9789185845545
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus

Kärlek med Vilma och Loppan
Författare: Annelie Khayati
Illustratör: Mikael Sjömilla
Förlag: Olika Förlag (2011)
ISBN: 9789185845552
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Koko och Bosse är Lisen Adbåges senaste charmiga berättelse. Framsidan och titeln upplever jag som lite tråkiga, men när man börjar bläddra möts man av en explosion av färger och finurliga detaljer.
Koko och Bosse är en oerhört befriande bok. Koko är som 2-3-åringar är mest, hen vill inte, hen säger nej. Bosse är däremot ovanlig i det faktum att han låter Koko själv ta konsekvenserna av sina beslut. Om Koko vill ligga kvar i sängen hela dagen så får hen det. Men Koko konstaterar efter några timmar att det är tråkigt och att man blir hungrig av det. Om Koko inte vill betala för sina varor i affären så sätter sig inte Bosse emot utan han låter Koko själv upptäcka att vakterna då kommer och stoppar en.
Som jag nämnde tidigare är boken oerhört vackert illustrerad med olika färgskalor för varje rum i Kokos och Bosses bostad. Det är alldeles lagom stökigt i rummen och det finns många härliga detaljer som att Bosse har en orange REX-barnstol på cykeln precis som jag har (och som jag själv satt i på 80-talet). Lisen är skicklig på att illustrera härliga miljöer och lite lagom sneda karaktärer.
Jag försökte även frÃ¥ga min knappt 4-Ã¥riga dotter vad hon tyckte om boken. Betyget blev ”Fin! Jag älskar den!”. Hon hade dock nÃ¥got svÃ¥rare för att beskriva vad som hände i boken, men jag tror att alla barn kan känna igen sig och kanske ocksÃ¥ fÃ¥ en liten tankeställare. Jag är själv lite inne pÃ¥ Bosses linje att lÃ¥ta barnen ta konsekvenserna (sÃ¥ länge de är rimliga och inte är riskfyllda) och det är kul att fÃ¥ en fingervisning av hur det skulle kunna fungera om man provade fullt ut (kanske inget vi provar hemma).
Det blir plus i kanten för att man själv kan välja om Koko ska vara flicka, pojke eller odefinierad. Koko är ett barn helt enkelt.
Koko och Bosse
Författare & Illustratör: Lisen Adbåge
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127130326
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

För några dagar sedan damp ett pressmeddelande in i min mailbox. Två nya barntidningar från Egmont, kunde det vara något?
Emma är en sprallig, kul och aktiverande tidning för flickor i åldern 6 till 9 år. Den är pysslig och tjejig med fokus på kreativitet och kunskap på ett charmigt och glatt sätt.
Bläddra gärna i tidningen här, http://np.netpublicator.com/netpublication/n91572600GOAL Junior är en cool fotbollstidning för killar i åldern 6 till 10 år. Tidningen presenterar mängder av spännande fakta och bilder om superstjärnorna och deras lag på ett fräckt och explosivt sätt, som garanterat tilltalar yngre fotbollstokiga killar.
Ta en titt på tidningen här, http://np.netpublicator.com/netpublication/n54957755– De här produkterna saknas i tidningshyllan, och därför bestämde vi oss för att göra dem. Så enkelt är det, säger affärsområdeschef Linda Nehlstedt. Det känns riktigt bra att kunna erbjuda de yngre läsarna tidningar med mer substans och redaktionellt innehåll.
Mossigt, tyckte jag och fnös åt de så övertydligt profilerade magasinen. Och på nätet har reaktionerna fullkomligt exploderat. OLIKA förlag har startat en namninsamling i protest mot tilltaget:
» Upprop: Skäms Egmont! Sluta begränsa vÃ¥ra barn!
Vad tycker du om det hela? Klumpigt av Egmont, eller har de rätt i att efterfrågan faktiskt ser ut så här och att de själva helt enkelt ska skapa det som säljer?
Den svenska filmen Tusen gånger starkare som kom ut på bio i höstas är baserad på en bok från 2006. Boken handlar om Signe, en femtonårig blyg tjej som går i nian. Hennes klass är ganska vanlig, de flesta killarna är stökiga, tjejerna är uppdelade i de coola och de osynliga. En dag börjar Saga i klassen. Hon är en stark och frispråkig tjej som vuxit upp kringresande i världen. Skolans lärare har uppmärksammat ojämställdheten som råder bland tjejer och killar och läraren Olle ger Saga ett uppdrag. Hon ska försöka se till att tjejerna tar för sig mer. Saga undrar om inte killarna istället ska lugna ner sig, men Olle är helt inställd på att det är tjejerna som är problemet.
Så Saga gör precis som Olle vill. Hon börjar ifrågasätta rollerna i klassrummet och beter sig precis som killarna gjort i alla år och snart hänger tjejerna i klassen på. Konsekvenserna av detta blir öppet krig mellan killarna och tjejerna och lärarna blir allt mer desperata.
Boken är smått poetiskt skriven. Signe är rösten som berättar om hur det blev när Saga kom och ställde världen på ända. Signe beskriver Saga med ett sådant skimmer i rösten att man kan tro att hon nästan är förälskad och det är något som hon också noterar (och förnekar) i boken.
Boken är hoppfull men samtidigt förstår man ganska snart att detta aldrig kommer att sluta bra (ur jämställdhetsperspektiv). Signe berättar med svårmod i rösten om terminen som kom att förändra henne och om flickan som fick henne att våga stå upp för sig själv.
Jag har inte sett filmen än, men det ska jag göra så snart som möjligt. Bokens budskap är mycket viktigt och något som alla borde ta del av (särskilt skolelever och lärare). Berättelsen är ett praktikfall på hur det kan bli när teori kraschar in i praktiken. Tesen är att tyvärr räcker det inte med att en part tar för sig om inte någon annan står tillbaka, för det är först då vi kan uppnå sann jämlikhet.
Boken har fÃ¥tt mig att börja fundera pÃ¥ om det verkligen är sÃ¥ här i högstadiet? Är alla killar gapiga och sextrakasserande och är alla tjejer mesiga och hjälpsamma? Använder lärare flickor som ”buffert” för att lugna ner de stimmiga pojkarna? (tyvärr visar mÃ¥nga undersökningar detta, men samtidigt kan man inte dra varje enskild person över en kam). Jag kan dock konstatera att boken uppnÃ¥r mÃ¥let – den fÃ¥r oss att fundera (och kanske agera?).
Christina Herrström som är författare till boken har även skrivit Ebba & Didrik respektive Glappet som blivit populära tv-serier under 1990-talet.
Jan Lööf har skrivit och illustrerat barnböcker sedan mitten av 60-talet och är fortfarande aktuell (nu senast med Pelles planetfärd från 2010). Lööf blir ofta kritiserad för sin kvinnosyn och framför allt den nästan totala avsaknaden av kvinnor i böckerna.
Men är det så illa som vissa påstår? Vi på Barnboksprat bestämde oss för att gå igenom hans böcker och ta en titt på könsrepresentationen. Vi har tittat på 16 av hans 20-talet bilderböcker och räknat. Hur många kvinnor finns bland huvudpersoner och statister i bakgrunden? Vilken roll spelar dessa kvinnor? Har det blivit fler kvinnor med tiden?
Efter en genomläsning kan vi konstatera att kvinnor ofta har biroller i form av mamma, farmor, fröken eller liknande. Ett undantag är Matildas katter (2008) som handlar om en tjej med en tiger och ett lejon (två hanar). Även Sifferboken (2001) har en flicka av två huvudkaraktärer.
1966-1989
I Pelles ficklampa (1978) finns en mamma. I Sagan om det röda äpplet (1974) och Morfar är sjörövare (1966) finns en farmor/mormor som har en mycket liten roll.  I födelsedagspresenten (1974) finns en flicka bland fyra huvudroller, men hon får inte följa med och fånga draken, utan det får hennes killkompis samt djuraffärsägaren göra. Boken om Skrotnisse är skriven i samma veva (1976). Där finns tre manliga huvudkaraktärer och på en bild med nio statister är alla män. I Bergatrollens nya hem (1976) är huvudkaraktären en trollpojke. Hans familj består av sju manliga karaktärer och en kvinna (mamman). Dock finns en handlingskraftig och självständig kvinnlig karaktär också, nämligen häxan Maja-Stina, som hjälper familjen att bygga ett nytt hem (se bild uppe till höger).
Traditionella kvinnoroller
Traditionellt sett i populärkulturen finns tvÃ¥ kvinnoroller, ”horan” och ”madonnan” (sexobjektet och modersgestalten). Jan Lööfs böcker innehÃ¥ller turligt nog inga kvinnor som sexobjekt, men bland kvinnor som syns har nästintill alla modersrollen. Matilda med katterna samt flickan i Födelsedagspresenten är nÃ¥gra av fÃ¥ undantag. Matilda är en helt normal tjej, varken fjantig eller superkvinnlig. Boken skriven 2008. Har han tagit Ã¥t sig av kritiken?
I Tomten berättar/Vem matar djuren finns tre kvinnor och 24 män på torget.
1990-2000-talet
Det finns många böcker som knappt innehåller några kvinnor ens bland statisterna. Serien om Pelle är en sådan. Den är riktad till pojkar med ämnen som tåg, bilar, riddare osv. men varför kvinnor inte kör bil eller finns bland övriga statister är ett mysterium. Dessa böckerna är dessutom skrivna på 2000-talet. De flesta av Jan Lööfs böcker som är skrivna på 1990-2000-talet visar sig ha riktigt dålig representation av kvinnor:
Vi kan konstatera att kvinnorepresentationen nästan blivit sämre under de senaste 15 åren. Matildas katter (2008) framstår som undantaget.
I Pelle och farbror Ottos uppfinning är det nästan enbart män som kör bil (en tant av 21 möjliga)
Något som däremot syns i många böcker är äldre människor. I massmedier får sällan den äldre generationen komma till tals (särskilt inte på TV), men gubbar och tanter finns det många av i Jan Lööfs böcker.
Barnboksprats Emma Lindström och Helena Ferry besökte i Ã¥r ett av Bok & Biblioteksmässans seminarium där Jan Lööf medverkade. Emma berättar att de fick intryck av att Jan Lööf mest skrattade Ã¥t alla hysteriska människor som vill att han ska ha med kvinnor. Han sa att han brukade sitta och rita och sen i efterhand inse att ”ojdÃ¥, det blev visst inga kvinnor i den här scenen heller”. Han verkade inte riktigt förstÃ¥ problemet.
I senaste boken Pelle på planetfärd (2010) har Lööf försökt tillfredsställa kvinnorna genom att en hel planet (ett uppslag) tillägnas kvinnor på en dansbandsplanet (där bland annat Fi:s partiledare Gudrun Schyman dansar). Men att gruppera ihop kvinnor på det sättet känns mest som ytterligare en särskiljning. Är kvinnor inte värda att synas som en av alla andra? Det förekommer inga andra kvinnor i Pelle på planetfärd. (En hel recension av boken kommer inom kort på Barnboksprat.)
I Skrot-Nisse är det bara män som besöker djurparker.
Jan Lööf är en duktig illustratör och hans böcker har en särskild slags ”myskänsla” över sig. MÃ¥nga av böckerna är riktigt bra och det är synd att man ska behöva omformulera namn och genus själv för att ge Jan Lööfs värld en rättvis könsrepresentation när man läser för barnen.
Jan Lööfs bilderböcker (markerade böcker är lästa och analyserade)
Jan Lööfs böcker är utgivna av Bonnier Carlsen.
Under graviditeten läste jag ett par böcker om jämställdhet i ett förhÃ¥llande med barn och fick dÃ¥ upp ögonen för de klassiska utmaningarna man ställs inför. Men dessa böcker behandlar ju inte barnens roll utan gÃ¥r in när ojämnställdhet oftast redan har hunnit uppstÃ¥. När flicka har blivit kvinna och pojke har blivit man. FrÃ¥gan om hur man undviker att hamna i dessa roller kvarstod, dessa böcker gav istället verktyg för att bryta rollerna. När jag hörde talas om ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2″ blev jag väldigt exalterad och mina förväntningar var extremt höga när jag öppnade boken. Jag blev inte besviken.
Det första jag möts av när jag slår upp boken är regnbågens alla färger, inte bara rosa och blått för som titeln lyder: 100 möjligheter och inte bara två. Det handlar om barn och inte flickor och pojkar.
Det är en lättläst bok som fungerar mer som en handledning än faktabok och författarna har lagt in både nyttig information från företag och myndigheter samt kommentarer från föräldrar. Jag kan inte låta bli att skratta åt det dumma och uppenbara när jag läser boken. Ett tydligt tecken på att jag gillar en bok är att jag vill stryka under text, göra hundöron på intressanta sidor och anteckna och när halva boken är läst ser den redan ut som mina böcker i skolan gjorde när terminen va slut. Jag är lite förvånad över hur enkelt det verkar och blir lite skrämd över hur tidigt vi lär barnen att vara flickor eller pojkar istället för att bara vara barn. De olika kapitlen behandlar bland annat ämnen som lek, självkänsla, språk, vänskap, känslor och kroppen.
Vad tar jag då med mig direkt? När det blir dags att uppgradera garderoben till en storlek större ska jag tex fråga i butiken efter ett par byxor i storlek 74. Får jag frågan (eller rättare sagt NÄR jag får frågan) om det är till en pojke eller flicka ska jag fråga vad det är som skiljer modellerna åt. Bryt mönstret och gör folk medvetna om denna onödiga fråga som gör skillnad på något som i grund och botten är lika. Jag ska byta ut han och hon i sagor för att se om det påverkar sagan, eller låta huvudpersonen heta Kicken.
Formatet på boken är perfekt för att få plats lite överallt, vilket gör det enkelt att ta den med sig. För boken är värd att läsas flera gånger och inte bara hamna i bokhyllan. Det är en fantastisk handledning för föräldrar och alla som arbetar med barn. I den perfekta världen är det denna bok som man får på BB när man blir förälder istället för en box med blöjor och någon leksak.
Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2
Författare: Kristina Henkel och Marie Tomicic
Illustratör: Emili Svensson
Förlag: Olika Förlag
Antal sidor: Inbunden 155 sidorÂ
ISBN: 9789197640114
Köp: Jämför pris
Efter att Helena, här på Barnboksprat, skrivit om prinsessor och prinsar blev jag intresserad av samma ämne. Jag har kikat i ytterligare två böcker av Per Gustavsson, När prinsessor fyller år och När prinsessor tar semester.

När prinsessor fyller år handlar, som man kan misstänka, om prinsessans födelsedag. Då kommer gäster från hela världen, ballongerna blåses upp, tårtor och kakor bakas. Prinsessan får enorma mängder presenter och måste sortera dem i högar för att få överblick. Men mitt i allt ståhej dyker en elak trollkarl upp och trollar bort alla gästerna. Då måste prinsessan rycka ut och rädda allihop, såklart!
Hon tar sig igenom hav, över höga berg och genom snårig djungel. Allt för att komma fram till trollkarlens slott som ligger högst uppe på ett stort bergs topp.

Eftersom prinsessan ska ut på äventyr och rädda alla måste hon se till att hon har med sig rätt packning.

I När prinsessor tar semester är det dags för prinsessan att ta semester tillsammans med sina prinsesskompisar. De Ã¥ker med prinsessans rosa buss ut i vildmarken. Först mÃ¥ste de tvätta bussen ren frÃ¥n smuts. Sedan Ã¥ker de, sjungandes roliga sÃ¥nger tillsammans. DÃ¥ gÃ¥r tiden fortare. Väl framme tältar de, äter prinsesstÃ¥rta, fiskar med hjälp av örhängen, tävlar i roliga frisyrer, leker kurragömma och mycket mycket mer spännande saker. Alla prinsessorna har jätteroligt tillsammans, men mitt i allt det roliga börjar det regna…och när det inte kan bli värre sÃ¥ dyker det upp en skock hyenor…

Alla har glömt att ta med tält. Tur att det finns en storväxt prinsessa vars klänningar fungerar istället!
Jag gillar verkligen konceptet med dessa böcker, men hÃ¥ller med Helena i mycket av det hon skriver. Det är lite trÃ¥kigt att allting är rosa. Det är lite trist att prinsessan använder klackskor som klätterhammare. Det är lite enformigt pÃ¥ nÃ¥got vis. Men samtidigt jättebra med en tuff och ball prinsessa. Hon kanske älskar rosa, och det mÃ¥ste man ju fÃ¥ göra, även om man är tjej. SÃ¥ jag mÃ¥ste i alla fall ge tummen upp, för en prinsessa som inte är rädd för att bli smutsig om sina rosa klänningar och som faktiskt fÃ¥r vara en ”tjejig” tjej mitt i allt. För sÃ¥dana finns ju ocksÃ¥. Alla tjejer mÃ¥ste inte bli pojkflickor för att passa in i dagens samhälle. Och prinsessan har ju lite mer praktiska kläder i vildmarken, trots allt. Allt handlar ju inte om kläderna utan om attityden är annorlunda spelar kläderna mindre roll.
Det är spännande att det kommer så pass mycket böcker om starka tjejer, men jag saknar fortfarande böcker om killar som inte bara spelar hockey och klättrar i träd.
…och jag har en egen idé pÃ¥ en prinsessbok. Vi fÃ¥r väl se om den blir verklighet.
När prinsessor fyller år
Text och bild: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127106277
Köp: Jämför priser
När prinsessor tar semester
Text och bild: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127099791
Köp: Jämför priser

Det är hög tid att publicera den här recensionen nu, med tanke pÃ¥ att det snart gÃ¥tt tvÃ¥ mÃ¥nader sedan jag skrev ett inlägg om min kluvenhet inför dessa böcker. De var inte riktigt sÃ¥ normbrytande som jag hade hoppats, Ã¥tminstone inte pÃ¥ det sätt jag föreställt mig. Bara en sÃ¥n sak som att prinsessboken är rosa och prinsboken blÃ¥… Men jag har kommit fram till att jag ska lägga undan min tveksamhet inför prinsessans 1000-tagshÃ¥rborstande och oändliga antal rosa klänningar och fokusera pÃ¥ att gilla att hon dessutom är modig och djärv. För barn som verkligen gillar traditionella prinsessor och prinsar är det förstÃ¥s jättebra att fÃ¥ läsa att man kan blanda egenskaper och vara en bÃ¥de söt och tuff prinsessa eller en drakkämpande prins som dessutom stryker och lagar mat.
Så gör prinsessor och När prinsar fångar drakar är alltså två av flera böcker om Gustavssons kungligheter. Jag har än så länge bara läst dessa två, men jag är såklart nyfiken på de övriga. Förutom att de utspelar sig i samma värld och prinsessan figurerar i båda böckerna är de egentligen inte särskilt lika varandra. Prinsessboken är en lättläst bok med väldigt lite text på varje sida. Jag kan läsa hela för Ava (15 månader gammal) utan att hon tappar intresset. När prinsar fångar drakar är lite mer avancerad och Ava tröttnar ganska fort. I gengäld innehåller den fler fyndigheter som kan roa mognare läsare.
Prinsessboken är en uppräkning om vad prinsessor gör och delarna är skrivna efter samma mönster. Exempel: ”När prinsessor vaknar äter de alltid frukost i sängen. Smultron, jordgubbar, kakor och en stor bit prinsesstÃ¥rta. För sÃ¥ gör prinsessor.” ”När prinsessor är pÃ¥ resa, händer det att de mÃ¥ste rädda en by frÃ¥n farliga rövare. De fäktas och driver rövarna pÃ¥ flykten. För sÃ¥ gör prinsessor.”

Prinsessan är söt och mÃ¥n om sitt utseende…
När prinsar fångar drakar är lite friare skriven. Den berättar varför det är viktigt för en prins att ha en drake och hur man bär sig åt för att fånga en. Till att börja med måste man se till att draken kommer att trivas i riddarborgen. Drakar är till exempel noga med klädseln, så man måste damma plymer, putsa sköldar, stryka jackor och polera rustningar. Sen behövs det en söt prinsessa som lockbete när man ska fånga draken. Ibland går det inte bra ändå och då kan man bli fånge hos draken i stället. Då får man laga mat. Prinsar är jättebra på att göra spagetti.

När prinsar fångar drakar behöver de en söt och modig prinsessa!
Boken bjuder pÃ¥ mÃ¥nga lärdomar. Vi fÃ¥r till exempel lära oss svÃ¥ra ord, som ”belägrad”. Det betyder att det stÃ¥r fiender utanför dörren sÃ¥ att man inte kan gÃ¥ ut och köpa korv. Checklistan för riddarborgen är ocksÃ¥ rolig: prinsen har kryssat ”ja” för krokodil i vallgraven, korv med bröd, plÃ¥ster, bandage, telefonbok, kandelabrar och björnfäll, men ”nej” för drake.
Jag gillar att böckerna är roliga och att traditionella könsroller utökas så att prinsessan får jaga banditer och prinsen stryka och laga mat. Dessutom är bilderna charmiga och fina.
Missa inte prinsessor.nu där Per Gustavsson berättar om arbetet med böckerna och dessutom säljer alla möjliga prins- och prinsessprylar för den inbitne fantasten.
Så gör prinsessor är med i årets bokrea, och säljs bland annat hos Adlibris för 39 kr.
När prinsar fångar drakar
Författare och illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127119086
Smakprov: smakprov.se
Köp: jämför priser

Ebba och Abbe gillar snygga grejer! Ja, det gör de! I den här boken gör Ebba och Abbe en djupdykning ner i utklädningslådan, kan man säga. De klär ut sig med högklackade skor, provar kjolar och andra fina grejer. Men det finaste de hittar är ett långt halsband. Som båda vill ha. Då uppstår lite oanade problem. Vem ska få ha halsbandet?
Den här boken handlar om tvÃ¥ barn som leker. Tänk om vi hade sett det sÃ¥? Nu lever vi ju i en värld där vi direkt reagerar. Det är en pojke och en flicka. Som provar högklackade skor och fina kjolar och tar pÃ¥ sig älvvingar. Som vill ha halsband med fina pärlor. Ja, var det nÃ¥got konstigt där? Jo, det var ju en flicka som leker med fina saker…och en pojke! Men herregud! Ja, men det är nog sÃ¥ mÃ¥nga skulle reagerat för ett par Ã¥r sedan bara. Det har ju blossat upp en diskussion kring det här med barn och könsroller de senaste Ã¥ren och fler och fler barnböcker har tuffa flickor som huvudpersoner.
Men det som jag tycker är bäst med den här boken, det är att det inte görs någon stor sak av att Abbe gör så kallade tjejgrejer. De leker och så är det med det! Det tycker jag känns ganska uppfriskande.
MÃ¥ste man hela tiden pÃ¥peka att ”Ã…h nu var det minsann en pojke med här i ”tjejlekarna”, nejmen Ã¥h sÃ¥ bra!”

Ebba och Abbe provar fina kjolar!
Jag tycker rätt och slätt att det är jättebra att det inte görs någon stor grej av det i den här boken utan att barnen får leka utan att det ska analyseras sönder.
En av mina nya favoritböcker!
Ebba och Abbe gillar snygga grejer
Författare och illustratör: Åsa Karsin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 26
ISBN: 978-91-7377-036-1
Köp: Jämför priser
Jag håller på att fila på recensioner av Per Gustavssons Så gör prinsessor och När prinsar fångar drakar. Än så länge har jag egentligen inte kommit någonvart. Jag är nämligen otroligt kluven. Det här är mitt första ordentliga möte med Gustavssons kungligheter, men jag har förstått att böckerna är populära och hyllade för sitt sätt att utmana könsrollerna. Jag hade en väldigt positiv grundinställning när jag öppnade böckerna och förväntade mig att bli förtjust, men den där riktiga förtjusningen uteblev.
Visst är det bra att Gustavsson låter prinsessan jaga banditer och prinsen laga mat. Jättebra. Men det jag är kluven till är att det stereotypa också tar stor plats i böckerna. Prinsessboken är rosa, medan prinsboken är blå. Prinsessan har oändligt många rosa klänningar och borstar sitt hår med 1000 tag varje dag, medan prinsen utkämpar bataljer och polerar sin rustning. Prinsessan får hjälpa prinsen att fånga en drake, men då är hennes roll att vara lockbete genom att stå och se söt ut.
Jag kan se poängen. Om det nu är sÃ¥ att böckerna ska läsas av barn som redan har den stereotypa uppfattningen är det jättebra att visa dem att man kan vara bÃ¥de rosa och tuff pÃ¥ samma gÃ¥ng. Och dÃ¥ kanske det mÃ¥ste vara lite stereotypt för att överhuvudtaget accepteras av de indoktrinerade. Men… om man inte har nÃ¥gon uppfattning ännu fÃ¥r man i de här böckerna lära sig att det är noga att hÃ¥lla isär det där rosa och det där blÃ¥. Saken är kanske den att de här böckerna inte egentligen är sÃ¥ normbrytande utan snarare… normtilläggande?
| Ingerun Sjösvärd om Mumsigt för djur | |
| Ingerun Sjösvärd om Vad ska vi göra? | |
| Sara Victorin om Vad ska vi göra? | |
| Helena Ferry om Hungerspelen | |
| Ingerun Sjösvärd om Recept för en flygtur |