Känslan rädd är lite svävande och svårgreppad, liksom förklarande och exemplifierande. Känslan arg utrycks med kraft och dynamik, känns i kropp och själ, och kan knappast misstolkas. Två böcker kompletterar varandra till både ämnen och uttryck.

Hej Rädd skildrar möten med olika typer av uttrycket rädd, rädds olika ansikten. Känslan att vara rädd karaktäriseras i olika situationer genom olika figurers upplevelser. Att rädslor kan se så olika ut och ta sig så olika uttryck tänker kanske varken barn eller vuxna på. Situationerna ger en förståelse för innebörden av begreppet och visar att alla är rädda ibland; man får vara rädd, det är naturligt och inte farligt.

Det är ingen berättelse där man kan identifiera sig med en person, det handlar mer om att identifiera sig med känslan. I ett vidare perspektiv ökas även förståelsen för andra människor.

Text och bilder är inte helt lätta att ta till sig, ändå tycker jag om bägge – kanske just därför att jag som vuxen inte omedelbart greppar dem. För mig uttrycker många av rädds ansikten andra känslor, som exempelvis ängslan, förskräckelse, oro, missnöje och ilska – men bakom dessa döljer sig ju ofta rädslor. Kanske ligger uttryckssätten närmare tillhands för ett barn.

Färgsättningen är underbar, ibland går bildkänsla och text rätt in: det varmrödorangea uppslaget med höghusen och det lilla vita rädsloskakande tältet med två ögon inne i mörkret: ”Nån kan vara rädd för varma söndagar. När det blir tyst och öde mellan husen…”.

Andra gånger trasslar meningarna till sig och jag sätter frågetecken: ”Nån kanske är rädd för att säga att han är rädd, till pappa, att han ska bli rädd, om jag är rädd…”

Redan vid ett tidigare möte med författaren på ämnet rädsla (Månen blev rädd), reagerade jag på en annorlunda textberättelse som var fascinerande och lite svårtillgänglig – jag skulle vilja testa bägge böckerna på skilda åldrar.

 

Kompisen blir arg (tidigare recenserad här på Barnboksprat av Sara Hilmersson) är betydligt omedelbarare i sitt budskap. Det är lätt att känna igen sig i nallekaraktären Kompisen, händelseförloppet ter sig välbekant liksom miner och kroppsspråk hos de inblandade.

När Kompisen får följa med Olivia till dagis är han glad, trots att han känner Dockans avund. För att kompensera Dockan tar han med lite glass. Men när de kommer hem är allt fel, Dockan är kompis med Räven, ingen vill leka med Kompisen, de retar honom. Rävens illmariga ögon, Dockans fniss, ingen vill se åt honom.

Ett mörkerfrö gror, den röda ilskan kryper, Kompisen knuffar sin rival och får igen – det gör ont. ”Kompisen blir alldeles varm. Som ett ångande strykjärn och en kokande kastrull. Han vill slå. Han vill spotta. Han vill skrika. – DUMMA ER!”

Den gestaltade ilskan hos den goa Kompisen är så kraftfull att ingen kan vara oberörd när argelden brinner i honom. Som tur är vet Krigargubben hur det känns att vara arg, vilja slåss och ha sönder, och när ingen vill vara med en. Han hjälper Kompisen att hantera känslorna. Kvar efter argheten blir skammen, men Olivia och Krigargubben har erfarenheter och allt slutar gott.

Säkert har de flesta barn upplevt det svåra valet när ett av gosedjuren ska få följa med, och tänkt att de som blir kvar hemma är ledsna. Gosedjur har givetvis lika stort register av känslor som sina vårdare; de kan vara avundsjuka, syndomiga, kramlängtande, ledsna och arga, som vem som helst. Och det är lätt att förstå att den som har ansvar för så många gosedjur som Olivia har, måste kunna förlåta, ha förståelse, kärlek och påhittighet för att hålla frid i skaran. Det handlar om att förstå både sig själv och andra.

 

Titel: Hej rädd
Text: Joar Tiberg
Bild: Yokoland
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 30
ISBN: 9789129677201
Jämför priser och provläs:
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Titel: Kompisen blir arg
Text: Moni Nilsson
Bild: Per Gustavsson
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 25
ISBN: 9789129679540
Jämför priser:
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Tredje boken om Kompisen handlar om starka känslor. Kompisen har lyckan att som enda gosedjur få följa med Olivia till förskolan. Men när han kommer hem igen är det sig inte likt. Hans kompis Dockan har börjat hänga med Räven istället och Kompisen får inte vara med. Räven och Dockan viskar och skrattar åt Kompisen. Kompisen blir rasande arg och vet inte hur han ska hantera sina starka känslor. Det är tur att gamla Krigargubben kan komma till hans undsättning.

Moni Nilsson skildrar starka känslor på ett inlevelsefullt och lättförståeligt sätt. Hennes texter är nästintill poetiska och passar mycket bra för högläsning. Boken skildrar problematiken kring att leka tre, bli utanför och svårigheten i att hantera stora känslor.

Känslorna skildras på ett färgstarkt sätt av illustratören Per Gustavsson (känd för böckerna om prinsessan). Ångesten och ilskan går verkligen att ta på i boken.

Jag tror att boken är ett bra utgångspunkt för diskussion med 3-5-åringar om hur det känns att när man inte får vara med kompisarna och leka och hur man ska göra när man blir arg. Liknande konflikter uppstår ju ofta i kompisgrupper och på förskolan och det kan nog vara skönt för barnen att se hur gosedjuren i Olivias rum löser det.

---

Kompisen blir arg
Författare: Moni Nilsson
Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 32
ISBN:  9789129679540
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Varför gråter pappan? är en ”känslodeckare” om Alvdis och Hamsa som får syn på en pappa som sitter på en bänk och gråter. Varför är han ledsen? Fantasin skenar iväg med barnen och när de ger förslag får man samtidigt en liten inblick i deras egna liv.

Duon Kristina Murray Brodin (författare) och Bettina Johansson (illustratör) har gjort fina böcker förut (Tyranno, Maskerad och Världens mamma och en katt), men det här är den första som ges ut på Olika förlag. Jag hoppas att de fortsätter jobba ihop, för de blir bara bättre och bättre. Text och bild samarbetar perfekt i ”Varför gråter pappan?”. De normbrytande detaljerna, som är ett signum för böcker både från skaparduon och från Olika förlag, kommer till stor del fram i bilderna. När det i texten står att Alvdis mamma ville vara ifred lämnas det åt texten att visa att hon var upptagen med att meka med bilen. Och när Alvdis säger att hen tappat sin dinosaurie visar bilden att det hände när hon åkte bakpå motorcykeln med mamma. Jag tog först för givet att Alvdis är tjej och Hamsa kille, men vid närmare eftertanke framgår det faktiskt inte. Och det är skönt, tycker jag.

Ett uppslag ur Varför gråter pappan?, klicka för större.

Sa jag att jag älskar Bettina Johanssons bilder? Det gör jag!

Som vegan uppskattar jag lite extra att ett av de normbrytande inslagen faktiskt handlar om mat:

- Pappan kanske är hungrig, säger Hamsa. För att maten är slut.
- Ja, han kanske vill ha falafel, säger Alvdis. Eller makaroner med ketchup.

Falafel, inte köttbullar! Och det passar så perfekt nu när min dotter äntligen har börjat tycka om falafel efter att ha vägrat smaka hur länge som helst. Kanske är det kanske rentav boken som inspirerat henne? Boken gick för övrigt hem hos oss båda, hon lyssnade väldigt koncentrerat när jag läste den för henne. Jag läser den gärna många gånger!

---

Varför gråter pappan?
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Olika förlag (2011)
Antal sidor: 36
ISBN: 9789185845583
Smakprov: hos provläs.se
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

”Jag undrar vad han gör just nu. Om han läser Runner’s world eller kanske sitter med datorn, kollar Facebook. Om han är med Martin eller ensam. Eller om han inte är ensam och inte med Martin, vem är han med då? En annan tjej? Kanske. Nej. Inte en annan tjej. Messar ”Hur mår du?”. Får inget svar.”

Olivia är 17 år, men bor i egen lägenhet för att slippa pendla lång väg till skolan. Hon har ett par bästisar; Emma (som är tillsammans med Martin, Johns bror) och Tor. Hon har varit tillsammans i tre år med världens bästa och snyggaste kille, de har haft det jättebra tillsammans (trodde hon i alla fall) men så gör han slut. Efter tre år har han ”plötsligt” kommit på att åldersskillnaden inte funkar. Olivia är 17 , han snart 21. Det är Olivia som är berättarjaget i boken, som förutom hennes liv här och nu även innehåller tillbakablickar (sidor med kursiv stil) med upplevelser från både barndomen och från hennes förhållande med John.

Vad gör man när ens älskade inte längre vill ha en? När nästan hela ens tillvaro har kretsat runt den personen i flera år? Vad tar man sig till när man bara vill dra täcket över huvudet och gråta i all evighet? Hur går man vidare? För Olivia är det inte helt lätt; å ena sidan har hon och kompisen Emma en plan – en plan som går ut på att göra allt för att få John tillbaka, å andra sidan känner Olivia att hon faktiskt vill göra precis vad som faller henne in – gå ut och festa, ha sex med vem hon vill när hon vill…kanske till och med få känslor för någon annan än John?

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är en ärlig och rak bok om en tjejs kamp för att hitta sig själv igen. Alla som har blivit dumpade kommer garanterat att känna igen sig i boken, för här kommer alla känslorna på en och samma gång! Jag vill ta hand om Olivia, skälla på henne, ge henne lite mer jävlar-anamma, hämnas åt henne…ja mycket känslor blir det. Läs och känn!

 

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Författare: Sara Ohlsson
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 297
ISBN: 9789186634063
Köp: jämför priser

Alfons är ingen platt liten kille som bilden i början av boken visar. Han har många olika sidor och ser ut på olika sätt beroende på hur han känner sig just för tillfället. Han kan vara ledsen, det ser man på honom. Vi vet inte varför han kanske är ledsen men ledsen, det är man ibland. Det är inte alltid Alfons är ledsen heller förstås. Han kan vara nöjd, glad, uppmärksam, ointresserad, arg, hemlighetsfull…ja Alfons är inte alls någon platt figur utan en mångsidig kille med många känslor.
I den här boken finns korta stycken om Alfons olika sinnesstämningar och jag gillar den. Den visar att man är olika vid olika tillfällen. Att man inte alltid är glad eller ledsen. Och att man får vara ledsen, arg, glad. Allt får man vara! Vilken tur!

Alfons är inte den platta killen som syns på bilden, han har flera sidor!

Det känns som om den här boken är lite djupare än vad man först tänker vid första anblick. Ja…den har mycket i sig att fundera över! Som små dikter är de korta texterna på varje uppslag, och jättefina bilder är det ju också. En fin liten Alfonsbok!

Mera miner med Alfons
Författare och illustratör: Gunilla Bergström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 26
ISBN: 978-91-29-66962-6
Köp: Jämför priser