Etikett: kabusa böcker

Vi blåste bort ibland

IMG_5316Omslaget är drömskt, bortåtvänt med mjukt rosaröd färg och blå himmel. Redan här öppnar sig förväntningarna om en poetisk upplevelse.

Två figurer vid ett träd återberättar en händelse, ett minne eller är det kanske en fantasi, en dröm? Och en liten giraff och dess barn struttar runt i kulisserna. Man finner dem i trädkojan, bland löven och ibland blåser de bort när stormen viner.

Årstiderna växlar och figurerna (barnen) bygger en koja, i solsken såsom i regn. Ja, även de blåser bort ibland. Men efter stormen bygger de ordning igen och flyttar in.

IMG_5317

Jag har tidigare läst en bok av Viveka Sjögren som är utgiven på samma förlag. Den hette Den andra mamman och blev utgiven 2007. Den handlar om Shirin och hennes lillasyster som ska på utflykt med dagis. Men mamman, som inte talar så bra svenska, sätter sig med barnen på fel buss. Shirin, som varit mycket irriterad på sin mamma, upptäcker andra egenskaper hos henne. Den här boken berörde mig mycket. Fint berättat och även skickligt illustrerat där mamman förändras genom berättelsen med utslaget hår och en sjal som ändrar färg.

Jag hade velat uppleva samma lyriska känsla med Vi blåste bort ibland men tyvärr blir det inte riktigt så även om den berör. Bildmässigt är den väldigt fin. Jag tycker om de milda färgerna och de mjuka figurerna som befinner sig vid trädet. Det ligger en ton av godhet och harmoni över boken. En värme!

Men jag är ingen poet. Jag vill gärna ha en logik. En handling. Ett budskap. Även om jag hyser stor respekt för konstnärlig frihet så blir handlingen alltför krypisk för mig. Jag läser den korta, poetiska texten som slingrar sig, ibland på snedden och ibland rörigt över sidorna, och finner att boken är alldeles för tråkig för mig. Som ren läsupplevelse gav den mig inte mycket men genom de fina bilderna kan jag ändå uppskatta och gilla ännu en bok av Sjögrens talang som illustratör.

vi blåste bort ibland
Författare & Illustratör: Viveka Sjögren
Bokförlag: Kabusa
Antal sidor: 28
Utgiven: 201308
ISBN: 9789173553346 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Himmel över Hassela

Kenneth säger: Skriv! Det kan hjälpa dig att komma vidare. Tänk dig att du skriver till någon och skriv!

Inledningsvis är det inte mycket vi vet om Kalle, eller Santos som han egentligen heter. Vi förstår att han befinner sig på något sorts slutet ställe, där det finns en Kenneth som är ett visst stöd för honom. På Kenneths uppmaning skriver Kalle sin historia och vi får veta hur allt blivit som det blev.

Kalle kommer till Hassela när hans mamma flyttar ihop med Anders som bor där. Förhållandet spricker dock snart och Kalle har inte riktigt någon plats i familjen med den förslappade mamman och de två småsystrarna, där den enda gemenskapen baseras på pyntade hårsnoddar. Den biologiska pappan, som kommer från Bolivia, är inte närvarande över huvud taget.

Kalle är otroligt ensam och missanpassad. Man blir inte särskilt populär när man ställer till med elände och slåss. Så fort något händer utgår alla från att Kalle varit inblandad och han kallas till täta besök hos kuratortanter han mest sitter av tiden hos. För att få en vän, eller åtminstone någonstans att vara, riktar Kalle in sig på den udda Josef. Någon sorts vän blir han, men det är en knepig relation och Josef är bitvis udda på ett riktigt obehagligt sätt. Ett tag testar Kalle också att åka snowboard med några riktigt schyssta killar. Det verkar så lovande, men livet kommer emellan och ingenting känns viktigt längre. Till slut träffar han Heidi i väntrummet hos en kurator. Det blir kanske första gången han kommer någon nära. Men som läsare vet vi ju redan att något kommer att gå snett. Ramberättelsens löfte om Kalle på någon sorts institution ligger som ett mörkt omen över hela berättelsen.

Viveka Sjögren har ett otroligt vackert och kreativt språk, men den här gången bidrar det faktiskt att det dröjer innan jag riktigt kommer in i boken. Jag har svårt att få ihop bilden av Kalle med detta språk, eftersom det ju ska föreställa hans egen text. Men kanske beror det mest på mina förutfattade meningar om struliga tonårskillar med bokstavsdiagnos, killar som tar till knytnävarna i stället för att lösa konflikter verbalt. Men när jag lärt känna Kalle bättre har jag lättare att få ihop bilden. Han läser mycket, söker mycket fakta och kan uppenbarligen uttrycka sig i skrift. Att prata är svårare, eftersom relationer är svårare.

Om början av boken gick lite trögt för mig tog jag igen det i slutet, som jag fullkomligt susade igenom. Jag slog igen boken nöjd över att ha läst ännu en riktigt fin bok av Viveka Sjögren. Hennes I den tysta minuten mellan är helt fantastisk, så läs den också! Båda böckerna berättar om problemtyngda tonårskillar på ett väldigt bra sätt, som jag själv inte upplevt i många andra böcker.

Himmel över Hassela
Författare: Viveka Sjögren
Förlag: Kabusa Böcker (september 2012)
ISBN: 978 91 7355 294 3
Antal sidor: 142
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den dagen

Den här boken har vi skrivit lite om förut, men det är först nu jag fått tag i den och läst den. Jag fick låna den på biblioteket, för den säljs tyvärr inte längre.

Den dagen handlar om en fågelfamilj som blir utkastad ur sin holk av de hänsynslösa svartvita. I början av boken finns en liten faktaruta om svartvit flugsnappare, som mycket riktigt kör ut andra fåglar ur sina bon.

Familjen måste fly och längs sin väg möter de andra flyktingar. Pappan är försvunnen. Livet är hårt. Lillasyster klarar det inte. När de begraver henne säger mamma att hon blivit en ängel och lärt sig flyga. Till slut ljusnar bokens dova färgskala, för när fågelbarnen lärt sig flyga kan de flytta till Ettannatland där hoppet för en framtid ännu lever.

Den dagen då de svartvita kom var min pappa inte hemma.
Han var ute och letade efter mat till oss.
Allt gick så fort.
Plötsligt var de utanför vårt hem, knackade och hackade och hotade i väggarna.

– Ni ska ut! väste de.
– Nu är det här vårt!

– Så kan ni inte göra! förtvivlade mamma.
– Mina ungar är för små!
– Ni har ingen rätt att göra så här!
– Som om vi bryr oss!
– Som om vi bryr oss skrattade de svartvita.

På något sätt lyckades mamma få ut oss allihop innan de svartvita vällde in. Vi ramlade ut i världen. Vi kunde inte flyga.
Egentligen handlar den här boken om krig och om alla miljoner människor som är på flykt idag. Den kan vara en bra utgångspunkt för samtal med barn om sådant. Kanske har barnet kompisar eller släktingar som flytt från ett annat land? Kanske har barnet själv gjort det?

Det är en mörk och hemsk bok, som ändå är vacker i både textens poesi, bildernas stämningsfulla stilrenhet och i hoppfullheten som ändå finns bortom det svåra. Parallellen till fågelvärlden är genialisk. I slutet av boken skrivs den rätta tolkningen ut i klartext. De snygga bilderna med infogade tidningspappersord som ”krig” och ”soldater” hade räckt mer än väl, de är en finare och mindre pånäsanskriven vägledning.

Om kvällarna viskades det om sånt man inte kan förstå.
Att vissa inte hade hunnit ut.
Att små ungar hade dött.
Att pappor var försvunna.
Att sorgen är så tung;
att sorgen inte har vingar, utan måste bäras som en sten i bröstet.

Den dagen
Författare & illustratör: Viveka Sjögren
Förlag: Kabusa böcker (2008)
ISBN: 978 91 7355 050 5
Antal sidor: 30
Hitta den: på biblioteket!

Ge järnet, Ina

Jag gillade bokomslaget så mycket att boken genast fick följa med hem från bokbussens eminenta utbud. Omslaget föreställer ett barn som sträcker ut tungan och fångar en snöflinga, bara så där och dessutom är färgerna snygga. Jag måste nästan bli kär i det visuella först om boken alls ska vinna mitt intresse. Låter ytligt? Men jag upplever det som att jag oftast får rätt och så även i detta fall. Boken är från Norge och författaren heter Tore Renberg och hans text överraskar läsaren med finurlig dialog mellan två barn varav den ene har ett mycket begränsat ordförråd och bara i detta faktum uppstår en viss komik. Lika viktig som texten är Øyvind Torseters ytterst originella bildkompositioner som har en schwung i sig och en avslappnad humor och de blir liksom ett med texten.

Det roliga här är att bokens bilder följer lite nya lagar med fotograferat kollage i form av kartong och wellpapp och detta ger en dockskåpskänsla där i början som bjuder på många detaljer att studera för små barn. Bilderna som genomgående är lekfulla och sköna att se på övergår ganska snart till enklare men mer drömmande naturbilder i snöigt landskap.

Huvudpersonen är Ina, en påtagligt stark och mycket driftig flicka och vid hennes sida en liten bror som mest säger ”traktor” vid varje givet tillfälle. Lillebror får hänga med Ina som med en självklarhet leder dem in i det lite farliga uppdraget med att fälla ett träd. Här finner vi ingen oro eller rädsla. Lillebror känns väldigt liten i bokens inledning men allt eftersom läsaren följer dem så upplevs han något mer handlingskraftig och på slutet går hans dröm i uppfyllelse. En traktor är inblandad i slutbilden och det känns plötsligt helt naturligt för mig som läsare att sagan kan sluta så.

Som sig bör så har denna saga overkliga inslag med ett barn som får och kan hantera yxa som den naturligaste sak i världen och så förstås djur som både kan tala, applådera och bära träd. Det är roligt, vackert och lätt galet, en intensiv berättelse som får mig att önska mer av denna sort.

Ge järnet, Ina
Författare: Tore Renberg
Översättare: Ebba Berg
Illustratör: Øjvind Torseter
Förlag: Kabusa Böcker (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789173551922
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag ♥ I den tysta minuten mellan

♥ ♥


Fjortonåriga Torvi har bott mer än halva sitt liv i Sverige med sin mamma. Barndomsminnena från Island, när hela familjen var tillsammans, är suddiga. Nu ska han åka dit alldeles själv och gå på sin pappas begravning.

Hur sörjer man en pappa som man egentligen förlorat för länge sedan? En pappa som lovade att komma, som fick Torvi och mamma att hoppas, men som svek. En pappa som gjort en så arg, så ledsen, så besviken. En pappa man ändå så gärna ville träffa igen.

Mötet med Island och släktingarna blir en resa genom dunkla minnen såväl som ett utforskande av både Torvis tonårsidentitet och av pappan, vars bild sakta träder fram tydligare. Kanske finns en väg till försoning och förståelse.

I den tysta minuten mellan är baske mig det finaste jag läst i år. Berättelsen tar ett stadigt tag om hjärtat och det stämningsskapande språket målar så vackra bilder både av Island och trasiga själar. Därför får den många hjärtan av mig.

I den tysta minuten mellan
Författare: Viveka Sjögren
Förlag: Kabusa böcker (2011)
ISBN: 9789173551663
Antal sidor: 180
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus