Den här boken har vi skrivit lite om förut, men det är först nu jag fått tag i den och läst den. Jag fick låna den på biblioteket, för den säljs tyvärr inte längre.

Den dagen handlar om en fågelfamilj som blir utkastad ur sin holk av de hänsynslösa svartvita. I början av boken finns en liten faktaruta om svartvit flugsnappare, som mycket riktigt kör ut andra fåglar ur sina bon.

Familjen måste fly och längs sin väg möter de andra flyktingar. Pappan är försvunnen. Livet är hårt. Lillasyster klarar det inte. När de begraver henne säger mamma att hon blivit en ängel och lärt sig flyga. Till slut ljusnar bokens dova färgskala, för när fågelbarnen lärt sig flyga kan de flytta till Ettannatland där hoppet för en framtid ännu lever.

Den dagen då de svartvita kom var min pappa inte hemma.
Han var ute och letade efter mat till oss.
Allt gick så fort.
Plötsligt var de utanför vårt hem, knackade och hackade och hotade i väggarna.

- Ni ska ut! väste de.
- Nu är det här vårt!

- Så kan ni inte göra! förtvivlade mamma.
- Mina ungar är för små!
- Ni har ingen rätt att göra så här!
- Som om vi bryr oss!
- Som om vi bryr oss skrattade de svartvita.

Egentligen handlar den här boken om krig och om alla miljoner människor som är på flykt idag. Den kan vara en bra utgångspunkt för samtal med barn om sådant. Kanske har barnet kompisar eller släktingar som flytt från ett annat land? Kanske har barnet själv gjort det?

Det är en mörk och hemsk bok, som ändå är vacker i både textens poesi, bildernas stämningsfulla stilrenhet och i hoppfullheten som ändå finns bortom det svåra. Parallellen till fågelvärlden är genialisk. I slutet av boken skrivs den rätta tolkningen ut i klartext. De snygga bilderna med infogade tidningspappersord som ”krig” och ”soldater” hade räckt mer än väl, de är en finare och mindre pånäsanskriven vägledning.

Om kvällarna viskades det om sånt man inte kan förstå.
Att vissa inte hade hunnit ut.
Att små ungar hade dött.
Att pappor var försvunna.
Att sorgen är så tung;
att sorgen inte har vingar, utan måste bäras som en sten i bröstet.

---

Den dagen
Författare & illustratör: Viveka Sjögren
Förlag: Kabusa böcker (2008)
ISBN: 978 91 7355 050 5
Antal sidor: 30
Hitta den: på biblioteket!

 Jag gillade bokomslaget så mycket att boken genast fick följa med hem från bokbussens eminenta utbud. Omslaget föreställer ett barn som sträcker ut tungan och fångar en snöflinga, bara så där och dessutom är färgerna snygga. Jag måste nästan bli kär i det visuella först om boken alls ska vinna mitt intresse. Låter ytligt? Men jag upplever det som att jag oftast får rätt och så även i detta fall. Boken är från Norge och författaren heter Tore Renberg och hans text överraskar läsaren med finurlig dialog mellan två barn varav den ene har ett mycket begränsat ordförråd och bara i detta faktum uppstår en viss komik. Lika viktig som texten är Øyvind Torseters ytterst originella bildkompositioner som har en schwung i sig och en avslappnad humor och de blir liksom ett med texten.

Det roliga här är att bokens bilder följer lite nya lagar med fotograferat kollage i form av kartong och wellpapp och detta ger en dockskåpskänsla där i början som bjuder på många detaljer att studera för små barn. Bilderna som genomgående är lekfulla och sköna att se på övergår ganska snart till enklare men mer drömmande naturbilder i snöigt landskap.

Huvudpersonen är Ina, en påtagligt stark och mycket driftig flicka och vid hennes sida en liten bror som mest säger ”traktor” vid varje givet tillfälle. Lillebror får hänga med Ina som med en självklarhet leder dem in i det lite farliga uppdraget med att fälla ett träd. Här finner vi ingen oro eller rädsla. Lillebror känns väldigt liten i bokens inledning men allt eftersom läsaren följer dem så upplevs han något mer handlingskraftig och på slutet går hans dröm i uppfyllelse. En traktor är inblandad i slutbilden och det känns plötsligt helt naturligt för mig som läsare att sagan kan sluta så.

Som sig bör så har denna saga overkliga inslag med ett barn som får och kan hantera yxa som den naturligaste sak i världen och så förstås djur som både kan tala, applådera och bära träd. Det är roligt, vackert och lätt galet, en intensiv berättelse som får mig att önska mer av denna sort.

---

Ge järnet, Ina
Författare: Tore Renberg
Översättare: Ebba Berg
Illustratör: Øjvind Torseter
Förlag: Kabusa Böcker (2011)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789173551922
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

♥

♥

Fjortonåriga Torvi har bott mer än halva sitt liv i Sverige med sin mamma. Barndomsminnena från Island, när hela familjen var tillsammans, är suddiga. Nu ska han åka dit alldeles själv och gå på sin pappas begravning.

Hur sörjer man en pappa som man egentligen förlorat för länge sedan? En pappa som lovade att komma, som fick Torvi och mamma att hoppas, men som svek. En pappa som gjort en så arg, så ledsen, så besviken. En pappa man ändå så gärna ville träffa igen.

Mötet med Island och släktingarna blir en resa genom dunkla minnen såväl som ett utforskande av både Torvis tonårsidentitet och av pappan, vars bild sakta träder fram tydligare. Kanske finns en väg till försoning och förståelse.

I den tysta minuten mellan är baske mig det finaste jag läst i år. Berättelsen tar ett stadigt tag om hjärtat och det stämningsskapande språket målar så vackra bilder både av Island och trasiga själar. Därför får den många hjärtan av mig.

---

I den tysta minuten mellan
Författare: Viveka Sjögren
Förlag: Kabusa böcker (2011)
ISBN: 9789173551663
Antal sidor: 180
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken när den kom hem; jag hoppades på att den skulle vara mig till hjälp när jag skulle förklara för vår snart 5-årige son hur (som vi har kallat det) ägget och fröet träffas. Han visste sedan innan att det behövs ett ägg och ett frö (spermie) för att det skulle bli en bebis och vi har pratat en hel del om det där med hur en bebis växer inuti magen och att när den sen är färdig oftast kommer ut ur mammans snippa. Själva tillverkningsprocessen frågade sonen inte om när vi väntade hans lillasyster, men dom funderingarna har kommit på senare tid (lillasyster är nu 1 år). När jag fick syn på spermie plus ägg är lika med bebis tänkte jag att det här är nog en bra bok som med roliga bilder förklarar hur det går till och det är den i viss mån, men jag känner att det fattas en del som jag skulle ha velat ha med i min pratstund med sonen. Han har ju kommit med frågan HUR träffas ägget och spermien? När jag så konkret och enkelt som möjligt försökte förklara det skrattade han bara och trodde mig inte! Och när han fick klart för sig att det faktiskt (oftast i alla fall) är så att en man stoppar sin snopp i en kvinnas snippa så sa han: ”Då ska JAG ALDRIG gifta mig!!!”

I bokens början får man veta att ett ägg lossnar från kvinnans äggstock och väntar på en spermie i äggledaren, och att spermier tar sig ut ur snoppen genom en sädesledare. Vidare står det att spermierna måste in i livmodern och leta upp ägget för att det ska bli ett barn. Det är här jag saknar en del, HUR tar sig spermierna in till livmodern efter att de lämnat snoppen? Tar de en promenad, flyger jetplan eller kanske åker de tunnelbana? Nåja, det har jag som sagt berättat för sonen ändå eftersom han frågade. Fortsättningsvis är boken riktigt bra faktamässigt och illustrationerna är färgglada och roliga att titta på. Sonen tyckte det var kul att spermierna hade en massa olika hattar och att de fajtades om att komma först. Efter att vi fått följa med gänget och sedan vinnaren till ägget fortsätter berättelsen med bilder på fostret i olika stadier och lite fakta om vad embryot och senare fostret har för sig därinne i magen. Boken avslutas med information om hur bebisen kommer ut; antingen med kejsarsnitt eller vaginal förlossning. På sista sidan får man en påminnelse om att man är en av världens bästa, eftersom man varit med om allt det där fantastiska – att man vunnit livet.

En trevlig bok med fina illustrationer och bra fakta. Boken riktar sig till läsålder 3-6 år, men för de mindre barnen kan språket i boken vara lite för avancerat kan jag tycka. Med vissa förenklingar av språket och några tillägg till handlingen funkar den bra som faktabok för den som är nyfiken på det där med hur bebisar kommer till.

Spermie plus ägg är lika med bebis
Författare och illustratör: Jenny Wik
Förlag: Kabusa Böcker
Antal sidor: 32
ISBN: 9789173551670
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Timmy sitter ensam på sitt rum. Ja, det är inte bara på rummet han är ensam för trots att hans pappa och mamma är hemma så är de ändå inte riktigt där. Mamma tittar på sjuka djur på TV och pappa bygger modelljärnväg som Timmy inte får vara med på. Inte ens när Timmy upptäcker någonting riktigt märkligt bakom sin vägg verkar pappa och mamma bry sig.

När det visar sig att det har bildats en tunnel i Timmys vägg kan han bara inte låta bli att klättra in, även om det verkar riktigt läskigt. Men på andra sidan är det verkligen ruskigt. En ödslig stuga, ser han, och en gubbe som står och häller upp något kletigt och rött i burkar. Timmy vänder tillbaka genom tunneln. Men han är fortfarande nyfiken och nästa dag tar han med sig sitt mjukisdjur Råttis och tar sig igenom tunneln igen. Men vad är det för några som lunkar omkring i den här världen? Hjälp, några björnlika varelser kommer rakt emot honom! Timmy flyr tillbaka in i tunneln och kan andas ut på sin sida av väggen. Men var är Råttis? Timmy måste ha tappat honom på andra sidan!

Världen som Timmy upptäcker är riktigt fascinerande. Hemma är Timmy ensam och har tråkigt, men vilka möjligheter finns det i den nya världen som han hittat? Samtidigt som Timmy tycker att den är jätteläskig, kan han inte låta bli att dras till den. Hela boken, med sina mörka bilder, lite vampyraktiga karaktärsstil, den ärgade bakgrunden, textens melankoli  och så förstås handlingen, andas väldigt mycket utanförskap och vilja att helt oväntat hitta värme. Om stilen EMO skulle gå att sätta på en bilderbok för barn har vi en självklar kandidat här. Bokens skapare, Lina Blixt, som även är serietecknare och konstnär ger oss en annorlunda och mörk, men ändå varm barnbok med en helt alternativ stil. Den här boken blev en av mina favoriter nästan direkt. Den enda nackdelen med den är att den tar slut lite för snabbt, jag så gärna skulle vilja läsa mer om de här dubbelvärldarna. Så snälla Lina Blixt, kom med en uppföljare!

---

Bakomvärlden
Författare och illustratör: Lina Blixt
Förlag: Kabusa
Antal sidor: 40
ISBN: 978 91 7355 132 8
Köp: jämför priser

När blir man för gammal för pekböcker/bilderböcker? Två år? Tre år? Lisa Tofft, formgivare och konstnär, har samlat ihop några av alla hennes fantastiska bilder och gjort just en sådan bok som inte finns, en bilderbok för vuxna. På varje uppslag stöter vi på några kloka djur som delar med sig av visdomsord om livet och om oavsett vem man är så duger man. Titeln kommer från den taggiga igelkotten som, faktiskt, är väldigt mjuk på magen. Det är ingen barnbok, texterna är oftast skrivna med ironi och en humor som är svår för barn att uppfatta, men jag tycker boken förtjänar att bli recenserad här eftersom den trots allt är uppbyggd som en pekbok, bilderna är kontrastrika och om man bortser från texterna kan det nog vara ganska så mysigt att krypa upp i soffan och tillsammans med barnet gissa vad det är på bilderna. Vissa figurer är enkla att se vilket djur det ska föreställa medans andra tror jag ingen vet vad det är.

Det är sällan jag får chansen att läsa en bok som inte är riktad mot barn nu för tiden. Väldigt sällan. Detta gör att jag uppskattar Lisas bok lite extra för jag får den där sköna känslan av att läsa en bok riktad mot vuxna, samtidigt som den ger en tänkvärda saker att fundera på och ett gott skratti dess enkelhet. Dessutom gör det inte så mycket om man blir störd mitt upp i läsandet eller att man får sällskap i knät. Jag säger som ugglan (eller är det en annan fågel?) ”Jag är nog inte riktigt vuxen än.”

Jag är faktiskt väldigt mjuk på magen
Författare: Lisa Tofft
Illustratör: Lisa Tofft
Förlag: Kabusa Böcker (här kan du även tjuvtitta på några uppslag!)
Antal sidor: 64
ISBN: 9789173550987
Köp: jämför pris här

Kicken har en kusin som snart är två år. Hon vet var bajs kommer ifrån. Ge henne ett gosedjur eller visa en bild på ett djur och hon pekar snabbt ut rumpan på djuret och säger glatt: ”Bajs!” Kiss- och bajsåldern är något som bokförlagen tagit fasta på. Det finns en uppsjö med böcker som berör temat och jag har kikat på de flesta. Det finns dem med ljud, de som på ett pedagogiskt sätt hjälper barnet att förstå att bajsa på pottan är bra, de som kanske inte handlar så mycket om bajs utan mer om bajs som ett roligt ord man kan säga hela tiden osv osv. Men jag har hittat en bok om bajs som berättar varför bajs är bra, var det tar vägen och vad man kan ha bajs till. Boken heter ”Bajs – det onämnbaras naturhistoria”.

Det va länge sen jag skrattade högt åt en barnbok, men jag kunde inte sluta fnissa. Jag visade min sambo som för första gången blev intresserad av alla dessa böcker jag släpar hem. Jag streckläste den. Det är precis så här jag vill prata om bajs med Kicken! Boken bjuder på en bajsrundtur där olika djurs avföring är avbildad på ett humoristisk sätt. Vi får veta varför alla djur (inkl människor) bajsar: för att göra sig av med skräp som blir över efter att man har ätit. Vi får veta varför vissa djur bajsar torrt medans andra djurs bajs är mer som en soppa och jag älskar förklaringen till varför bajs har en så tråkig färg: när maten vi äter blandas ihop blir färgen brunt, på samma sätt som om man blandar alla färgerna i en färglåda! Kapitlet om varför vissa djur äter bajs tänker jag dock hoppa över delge Kicken på många år, jag vill inte att han ska testa för ”så gör ju elefanterna”… I en tid där återvinning är ett hett ämne förklarar boken även att återvinning började långt innan vi människor började sortera glasburkar och papper.

Listan kan göras jättelång på höjdpunkter ur boken och jag tänker inte rada upp dem alla här. Boken har i alla fall gett mig mer kött på benen att förhoppningsvis hantera kommande kiss- och bajsålder på ett avslappnat sätt och utnyttja det till att lära Kicken mer om ämnet i en utvecklingsperiod då det ändå är så intressant!

 

 

ps. Själva boken är nog riktad för barn som är äldre än 3-6 år som det brukar vara på böcker med bajstema. Eller inte? Tänk vad imponerade förskolefröknarna kommer bli när barnen letar djurbajs så fort de kommer ut, och dessutom kan berätta vad det innehåller! Jag tycker det är en utmärkt ge-bort-bok till vilken småbarnsförälder som helst, det är så skönt att kunna skratta åt en så här enkel sak. När sen barnet har vuxit ifrån boken passar den nog utmärkt på utedasset på landet istället för de klassiska dassböckerna. ds

Bajs – det onämnbaras naturhistoria
Författare: Nicola Davies
Illustratör: Neal Layton
Förlag: Kabusa Böcker
Antal sidor: 61
ISBN: 9789173550543
Köp: jämför pris här

För ett tag sen var jag och barnen på biblioteket. Vi älskade det alla tre och Hugo pratar ofta om att vi ska åka tillbaka. Eftersom det var så bra och lekvänligt där blev det tyvärr ingen tid över för att leta upp några speciella böcker utan det fick bli de jag såg som jag blev nyfiken på helt enkelt. Och vilken skatt det blev sen!

Både jag och Hugo föll pladask för den här bilderboken som helt saknar text. Istället får man följa med de små filurerna på en upptäcktsresa som börjar med några konstiga streck. På nästa uppslag får vi se lite mer av vad som finns runt omkring och så fortsätter de detaljrika bilderna tills vi ser någonting helt annat än vad vi tänkte från början!

Hmm, vad kan det här vara?

Två uppslag senare är vi lite klokare: De svarta strecken hörde ju till en skorsten! Filuren blåser såpbubblor av glädje. Undrar vad sköldpaddan tittar på?

En klurig och fin bok med många detaljer som kan läsas på många sätt. Jag älskar den naturliga interaktionen som blir mellan mig som vuxen och barnen jag ”läser” med. Ibland är det jag som pratar mest, ibland någon annan. Vi är alla lika nyfikna på vad som kommer på nästa sida. En riktig bladvändare i bilderboksgenren! Samtidigt tål den absolut att läsas om många gånger eftersom det finns så mycket att upptäcka i varje bild. Och så kan man ju testa att läsa den baklänges också. En riktig favorit hos oss!

Ett uppslag mot slutet av boken, vi kommer just inifrån salongen

På djupet
Författare: Jenny Karlsson
Illustratör:Jenny Karlsson
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 20
ISBN: 9789173550734
Köp: Jämför priser

Tioåriga Opal har just flyttat till småstaden Naomi i Florida tillsammans med sin pappa predikanten. Hon kallar honom oftast så, för om han inte predikar tänker han på att predika. Mamman har lämnat dem för flera år sedan.

Opal hittar en ful och smutsig hund som hon faller pladask för, eftersom han ler så glatt mot henne. Hastigt och lustigt får han namnet Winn-Dixie och predikanten går faktiskt med på att behålla honom. Tack vare Winn-Dixie lär Opal känna en rad udda karaktärer i Naomi och dessutom får hon veta tio saker om sin mamma; bland annat att hon drack och att hon hatade att vara gift med en predikant, men också att hon älskade att lyssna på berättelser som fick henne att skratta. Opal hoppas innerligt att mamma ska komma tillbaka och samlar historier att roa henne med.

En av Opals nya vänner är den gamla damen Miss Franny som har hand om Biblioteket till Herman W. Blocks minne. Hon bjuder på en sorts karameller som inte tillverkas längre. De smakar sött men samtidigt sorgset, så tycker alla som får smaka dem. Precis så smakar boken också. Den är riktigt sockersöt samtidigt som det finns en sorglig underton, eftersom alla karaktärer är mer eller mindre tragiska.

Boken känns bitvis väldigt amerikansk och väldigt översatt, framför allt i början. Bland annat bor Opal på en husvagnsparkering och går och handlar ett paket makaroner med ost. Sånt måste vara en översättares mardröm, det blir ju verkligen inte bra på svenska.

Jag tycker att boken är underbar för att den är så mysig och för att jag gillar när udda karaktärer får ta plats. Men med ett uns socker till hade den dock blivit för sliskig och om du tillhör dem som har svårt för berättelser med hög charmfaktor bör du nog välja en annan bok.

Se även vad Anne-Marie Karlsson på DN skriver.

---

Tack vare Winn-Dixie
Författare: Kate DiCamillo
Förlag: Kabusa Böcker
Antal sidor: 171
ISBN: 9789173551298
Köp: jämför priser

På den blå planeten bor det bara barn, barn av alla olika slag du kan tänka dig. Inte en enda vuxen finns på den blå planeten. Här har barnen det så bra man kan tänka sig. De äter när de är hungriga, sover när de är trötta och hittar på massor av roliga äventyr. Den största händelsen på året är Fjärilsflyget, den dagen då en ljusstråle från solen faller in i en alldeles speciell grotta. När tusentals fjärilar vaknar ur sin årslånga dvala och flyger runt hela världen och smyckar himlen med sina vackra färger, innan de återigen fladdrar tillbaka in i grottan för ytterligare ett års dvala.

Men en dag dyker en knasig figur upp; Lycko-Lajban. Två av barnen; Brimir och Hulda stöter på honom en dag när han landar med sin rymdmaskin. Lycko-Lajban vet hur man gör livet så roligt som möjligt. Men barnen tycker redan att livet är så roligt det bara kan bli. De älskar att se på vackra solnedgångar, svinga sig i träd, hoppa i pölar och klättra i berg.
Lycko-Lajban kontrar med en gäspning och berättar för barnen att han kan visa dem hur de kan flyga!

Så börjar berättelsen om den blå planeten och det blir bara tokigare och knasigare och till och med obehagligt… Bland annat spikar Lycko-Lajban fast solen så det kan vara dag för evigt. Något som kan låta underbart, men det får oanade konsekvenser, bland annat för barnen på andra sidan planeten…

Det här var en mycket speciell bok, om lycka och priset man får betala för att man inte riktigt kan uppskatta det man har. Om man vill att allt ska bli bättre och bättre hela tiden, vad händer till slut? När man inte nöjer sig utan skapar mer och mer problem som man tror att någon annan ska lösa. Lycko-Lajban löser allt, det tror barnen, så de vänder sig till honom då problemen blir för ohanterliga. För han har ju lösningen på allt…?

Det är stundtals riktigt obehagligt och boken är väl illustrerad med mycket passande bilder. Kan ni få tag i den här boken så läs den! En annorlunda bokupplevelse, helt klart! Jag gillar formgivningen av boken också, med speciella typsnitt som uttrycker olika saker och som används för att förstärka språket.

Berättelsen om den blå planeten (originalets titel: Sagan af bláa hnettinum)
Författare: Andri Snær Magnason
Illustrationer: Áslaug Jónsdóttir
Översättning: John Swedenmark
Förlag: Kabusa böcker
Antal sidor: 95
ISBN: 978 91 89680 05 0
Köp: Det verkar som den har utgått ur sortiment hos de flesta bokhandlare men kanske finner man den på biblioteket.