Det är en gris på dagis

Det är en gris på dagis, titeln fick mig att tänka att det skulle kunna vara en riktigt skoj bok med mycket tok i. Det är det också, men det är också en bok om utanförskap och ensamhet.

Världens ensammaste gris står i en hage och tittar mot ett dagis som ligger en bit bort, man ser på hans ansiktsuttryck att han är väldigt bedrövad. Plötsligt gör han något som han egentligen inte törs, han gräver sig ut under staketet och smiter!

Vid dagisgrinden finns en snäll flicka med honungshår som släpper in grisen tyst och försiktigt så ingen vuxen ser. För det har hon ju lärt sig, att alla ska få vara med, ingen ska behöva känna sig utanför och det måste ju gälla grisar också? Samtidigt vet hon att grisar nog inte får vara på dagis, och med hjälp av några kamrater som lånar ut varsitt klädesplagg klär de på grisen så fröknarna inte ska se att han är just en gris.

Rätt som det är befinner sig grisen inne på dagis, sitter med i ringen och sjunger (grymtar) sånger. Sen leker de och äter lunch. Ett barn är sjukt, så grisen får ta dess plats. Det är inte svårt att se att grisen är väldigt nöjd och glad över allt han får vara med om, och en hel del hinns med innan katastrofen är ett faktum; fröken Lena upptäcker att han är en gris! Nu blir det en dragkamp om grisen mellan barnen och fröken, och grisen puttas ut. En mycket ledsen gris knatar hem till sin hage igen.

Men den där fröken då, hon som lär barnen på dagis att alla ska få vara med? Ja, hon har faktiskt funderat en stund och nog kommit på att hon själv inte levde upp till detta, sagan får en fortsättning som ni själva får läsa – men om ni kikar på bilden här nedan får ni kanske en aning om vad som är på väg att hända…vad är det fröknarna och barnen har på sina näsor?

Det här är Johanna Thydells barnboksdebut, hon har tidigare skrivit flera ungdomsromaner, bland annat Ursäkta att man vill bli lite älskad som Barnboksprats Malin Skals recenserade här. Jag tycker att Johanna tillsammans med illustratören Charlotte Ramel har gjort ett utmärkt jobb med den här boken. Den har både djup, ett språk och en härlig humor som jag tycker mycket om.


Det är en gris på dagis
Författare: Johanna Thydell
Illustratör: Charlotte Ramel
Förlag: Alfabeta bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150114164
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

ursäkta att man vill bli lite älskad

Nora Jonasson är en helt vanlig tjej. Möjligen lite lång. Och kanske lite tjock också. Fast egentligen inte. Hon funderar på massor av saker, sånt man funderar över ibland när man är 17 och aldrig varit ihop med någon. Nora tycker att livet är lite jävligt ibland. Sådär som man kanske tycker ibland när man är 17 och ens bästa kompis har jättebra självförtroende och får alla killar hon vill ha och fler därtill. Noras liv är helt normalt, fast inte så speciellt alls tycker hon, sådär som man tycker ibland när man är 17 och borde ha en massa drömmar man vill uppfylla. Men det vill inte Nora. Men lite speciell, det skulle hon faktiskt vilja vara.

Ursäkta att man vill bli lite älskad är en ungdomsbok som suger sig fast. Det är en bok som jag som läser känner igen mig väldigt mycket i. Boken är skriven på noriska, alltså man hör att det är Nora som pratar när man läser. Det är verkligen så himla träffsäkert språk i boken och jag skrattar högt flera gånger åt hennes fyndiga formuleringar, precis sådär komiskt och tragiskt på samma gång. Precis sådär som det är att vara tonåring, som det är för väldigt många unga!

Här kan man läsa en intervju med författaren Johanna Thydell själv, en intervju gjord av Kristianstadsbladet. Där nämner hon bland annat hur hon tänkt kring språket i boken.

Det är mycket kärlek, det öser ner känslor, det svämmar över! Och det är så himla bra! Är man tonåring måste man känna igen sig. Är man inte tonåring känner man igen sig i alla fall! Jag älskar att Nora är en helt vanlig tjej, med helt vanliga problem.

Den här boken är en klockren favorit i min bokhylla och jag hoppas verkligen inte att den är ”ute” när min dotter Wilma blir tonåring. Hon måste läsa den då!

Johanna Thydell har tidigare (som 23-åring) skrivit den kända boken I taket lyser stjärnorna, som också blev film. Nu undrar jag om inte den här också är en klar kandidat för att bli film. Inte mig emot.

Och för att avsluta vill jag visa ett av de noriska ordspråk som finns i bokens marginaler:

Den som lever är det synd om.

Läs även i DN om Johanna Thydells bok Ursäkta att man vill bli lite älskad!

Ursäkta att man vill bli lite älskad
Författare: Johanna Thydell
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 245
ISBN: 9789150111675
Köp: Jämför priser