Idag besökte jag Jan Lööf-utställningen på Göteborgs Konstmuseum. Den har varit så välbesökt att den förlängs två veckor till fram till 5e februari 2012.

Utställningen innehåller en mängd originalteckningar från olika böcker, både utgivna och outgivna. Bland annat får vi se svartvita illustrationer till första utgåvan av Morfar är sjörövare.

För barnen finns bl a filmvisningar inuti montrar och en vägg med titthål. Givetvis finns en läshörna med alla Jan Lööfs böcker representerade.

Originaldockorna till TV-serien Skrotnisse är också kul att se.

Om ni är i Göteborg och gillar Lööfs illustrationer så är utställningen väl värd att se.

Jan Lööfs första böcker publicerades redan 1966 och han har givit ut ett tjugotal böcker och seriealbum sedan dess.

Mer information om utställningen finns på Göteborgs Konstmuseums webbplats.

I den senaste boken i serien om Pelle reser Pelle ut i rymden. Eftersom Pelle har tråkigt så bestämmer han sig för att och besöka sina vänner på skrotgården. Det visar sig att deras vän Bertil Enstöring behöver hjälp och Pelle får ta rymdraketen till Bertils planet. Pelle och Bertil får problem med ärkefienden Ture Björkman som stjäl Bertils hund i ett försök till utpressning. Pelle och Bertil beger sig ut i Universum för att leta reda på den nedriga Ture.

Karaktärerna från TV-serien Skrot-Nisse samt boken från 1976 är tillbaka och även fast jag inte minns så mycket från TV-serien (mer än ett talande skelett!) så är det kul med igenkänning i och med karaktärerna. Där finns också många andra referenser för oss vuxna som att roboten heter Arnold, hunden Laika och att Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg dansar på en planet.

Boken är riktigt stor i sitt format med härliga färgbilder med klassiskt Jan Lööf-manér.

Precis som de andra Pelle-böckerna är Pelle på planetfärd ganska slätstruken och inte särskilt actionfylld. Pelleböckerna väcker inga direkta känslor och man glömmer snabbt bort vad som egentligen hände i böckerna. Men det finns en särskild myskänsla över Jan Lööfs böcker och den återfinns även här. Serien om Pelle handlar främst om traditionella pojkintressen som riddare, tåg, bilar och rymdfärder. Men de funkar givetvis lika bra för tjejer med.

Pelle på planetfärd är intressant ur ett pedagogiskt perspektiv. Boken ger uppslag till en mängd intressanta diskussioner kring robotar, andra planeter, rymdvarelser, stenåldersmänniskor, mammutar och rymdskepp. Att läsa boken med en nybliven treåring är en utmaning!

---

Pelle på planetfärd
Författare & Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 34
ISBN: 9789163848858
Köp: Jämför priser

Jan Lööf har skrivit och illustrerat barnböcker sedan mitten av 60-talet och är fortfarande aktuell (nu senast med Pelles planetfärd från 2010). Lööf blir ofta kritiserad för sin kvinnosyn och framför allt den nästan totala avsaknaden av kvinnor i böckerna.

Men är det så illa som vissa påstår? Vi på Barnboksprat bestämde oss för att gå igenom hans böcker och ta en titt på könsrepresentationen. Vi har tittat på 16 av hans 20-talet bilderböcker och räknat. Hur många kvinnor finns bland huvudpersoner och statister i bakgrunden? Vilken roll spelar dessa kvinnor? Har det blivit fler kvinnor med tiden?

Efter en genomläsning kan vi konstatera att kvinnor ofta har biroller i form av mamma, farmor, fröken eller liknande. Ett undantag är Matildas katter (2008) som handlar om en tjej med en tiger och ett lejon (två hanar). Även Sifferboken (2001) har en flicka av två huvudkaraktärer.

1966-1989

I Pelles ficklampa (1978) finns en mamma. I Sagan om det röda äpplet (1974) och Morfar är sjörövare (1966) finns en farmor/mormor som har en mycket liten roll.  I födelsedagspresenten (1974) finns en flicka bland fyra huvudroller, men hon får inte följa med och fånga draken, utan det får hennes killkompis samt djuraffärsägaren göra. Boken om Skrotnisse är skriven i samma veva (1976). Där finns tre manliga huvudkaraktärer och på en bild med nio statister är alla män. I Bergatrollens nya hem (1976) är huvudkaraktären en trollpojke. Hans familj består av sju manliga karaktärer och en kvinna (mamman). Dock finns en handlingskraftig och självständig kvinnlig karaktär också, nämligen häxan Maja-Stina, som hjälper familjen att bygga ett nytt hem (se bild uppe till höger).

Traditionella kvinnoroller

Traditionellt sett i populärkulturen finns två kvinnoroller, ”horan” och ”madonnan” (sexobjektet och modersgestalten). Jan Lööfs böcker innehåller turligt nog inga kvinnor som sexobjekt, men bland kvinnor som syns har nästintill alla modersrollen. Matilda med katterna samt flickan i Födelsedagspresenten är några av få undantag. Matilda är en helt normal tjej, varken fjantig eller superkvinnlig. Boken skriven 2008. Har han tagit åt sig av kritiken?

I Tomten berättar/Vem matar djuren finns tre kvinnor och 24 män på torget.

1990-2000-talet

Det finns många böcker som knappt innehåller några kvinnor ens bland statisterna. Serien om Pelle är en sådan. Den är riktad till pojkar med ämnen som tåg, bilar, riddare osv. men varför kvinnor inte kör bil eller finns bland övriga statister är ett mysterium. Dessa böckerna är dessutom skrivna på 2000-talet. De flesta av Jan Lööfs böcker som är skrivna på 1990-2000-talet visar sig ha riktigt dålig representation av kvinnor:

• Pelle och farbror Ottos uppfinning (2006) – På en sida finns 21 statister varav alla utom en är män. Det finns en bild med en mamma och en dotter i hela boken.
• Pelle och Frasse (2009) – Fyra manliga karaktärer och en sida med nio statister varav två kvinnliga.
• Pelle träffar en lokförare (2004) – Två huvudkaraktärer och inte en enda kvinna i hela boken. Det finns bland annat åtta manliga statister på en sida.
• Pelle i djungeln (2005) – Apan är faktiskt en tjej! Men övriga fyra personer som har en roll är killar.
• Ta fast Fabian (1997) – Alla karaktärer och apor är män förutom apans mamma på slutet (pytteliten roll).
• Vem matar djuren/Tomten berättar (1995) – Några få kvinnor som statister. Överhängande antal män som statister.
• Pelle hjälper en riddare (2004) – Huvudrollerna är män. Det finns bland annat två bilder med tio-femton medeltidsmänniskor som statister varav en äldre kvinna samt en flicka. Vi undrar – var är tjejerna? Bor det bara män i denna by? (Inte så trovärdigt.) Det finns en enda kvinna med i boken och det är den passiva prinsessan som räddas från den elaka draken.

Vi kan konstatera att kvinnorepresentationen nästan blivit sämre under de senaste 15 åren. Matildas katter (2008) framstår som undantaget.

I Pelle och farbror Ottos uppfinning är det nästan enbart män som kör bil (en tant av 21 möjliga)

Något som däremot syns i många böcker är äldre människor. I massmedier får sällan den äldre generationen komma till tals (särskilt inte på TV), men gubbar och tanter finns det många av i Jan Lööfs böcker.

Barnboksprats Emma Lindström och Helena Ferry besökte i år ett av Bok & Biblioteksmässans seminarium där Jan Lööf medverkade. Emma berättar att de fick intryck av att Jan Lööf mest skrattade åt alla hysteriska människor som vill att han ska ha med kvinnor. Han sa att han brukade sitta och rita och sen i efterhand inse att ”ojdå, det blev visst inga kvinnor i den här scenen heller”. Han verkade inte riktigt förstå problemet.

I senaste boken Pelle på planetfärd (2010) har Lööf försökt tillfredsställa kvinnorna genom att en hel planet (ett uppslag) tillägnas kvinnor på en dansbandsplanet (där bland annat Fi:s partiledare Gudrun Schyman dansar). Men att gruppera ihop kvinnor på det sättet känns mest som ytterligare en särskiljning. Är kvinnor inte värda att synas som en av alla andra? Det förekommer inga andra kvinnor i Pelle på planetfärd. (En hel recension av boken kommer inom kort på Barnboksprat.)

I Skrot-Nisse är det bara män som besöker djurparker.

Jan Lööf är en duktig illustratör och hans böcker har en särskild slags ”myskänsla” över sig. Många av böckerna är riktigt bra och det är synd att man ska behöva omformulera namn och genus själv för att ge Jan Lööfs värld en rättvis könsrepresentation när man läser för barnen.

Jan Lööfs bilderböcker (markerade böcker är lästa och analyserade)

• En trollkarl i Stockholm (1966)
• Morfar är sjörövare (1966)
• Viktor bygger en bro (1972)
• Sagan om det röda äpplet (1974)
• Födelsedagspresenten (1974)
• Skrot-Nisse (1976)
• Bergtrollens nya hem (1976)
• Pelles ficklampa (1978)
• Örnis bilar (bilderbok med text av Carl Johan De Geer och illustrationer av Jan Lööf) (1994)
• Tomten berättar/Vem matar djuren (1995)
• Ta fast Fabian (1997)
• ABC boken (1999)
• Sifferboken (2001)
• Pelle hjälper en riddare (2004)
• Pelle träffar en lokförare (2004)
• Pelle i djungeln (2005)
• Pelle och farbror Ottos uppfinning (2006)
• Matildas katter (2008)
• Pelle och Frasse (2009)
• Pelle på planetfärd (2010)

Jan Lööfs böcker är utgivna av Bonnier Carlsen.

Jan Lööfs bok ”Sagan om det röda äpplet” är en klassiker från 1974. Den handlar om hur till synes små incidenter kan påverka varandra så att de till slut får större konsekvenser.

Gubben i den randiga kostymen vill köpa frukt men blir lurad av frukthandlaren att köpa ett plastäpple. En kedja av händelser inkluderande till exempel en papegoja, en bil som kör in i ett staket, en tjuv och två brandmän bidrar till att gubben till slut istället för ett plastäpple finner ett riktigt äpple på sitt fönsterbräde.

Detaljrikedomen i Lööfs illustrationer är stor och tittar man nog kan man upptäcka spännande detaljer.  Texten har mycket bra flyt och trots sina år på nacken känns boken inte det minsta gammalmodig eller mossig. Boken passar bra för barn mellan 2-6 år och roar även vuxna.

Sagan om det röda äpplet
Författare & illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen Bokförlag
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-638-2673-3
Köp: Jämför priser

För en tid sedan uppmärksammade vi den pågående debatten kring censur i barnböcker. Flera barnboksförfattare berättade om hur de fått plocka bort alkohol, rökning, fula ord och svåra ämnen ur sina böcker och det pratades om nymoralism och präktifiering. Ulf Stark valde att uttrycka det hela så här:

Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig.

Under Danmarkstemat var vi inne på att det finns vissa skillnader mellan dansk och svensk barnlitteratur. Vi recenserade en bilderbok där huvudkaraktären dör och en bok med ett deprimerat barn. Danska böcker tycks få vara djärvare än svenska.

På bokmässans sista dag dök Ulf Stark och hans säl-exempel upp igen, under programpunkten Kan sälar med flytväst dyka i havet? Tillsammans med Sassa Buregren, Viveka Sjögren, Catarina Kruusval och moderatorn Janina Orlov diskuterade han bilderbokens möjligheter och omöjligheter. Ämnet censur berördes även vid ett seminarium med Jan Lööf, som också hölls på söndagen.

Ulf Stark berättade om två sorters censur, dels självcensur, dels påtvingad censur. Med självcensur menas den censur som författaren lägger på sig själv, det som hen känner är fel att skriva om och utesluter själv. Som exempel berättade Catarina Kruusval om de gånger hon kört förbi överkörda grävlingar och känt att hon gärna vill skriva om döden, men att det är svårt. Hon menar att det är viktigt att förpacka ett sådant ämne väl och att berättelsen måste innehålla mycket ljus. Viveka Sjögren har skrivit Den dagen, som handlar om en fågelfamilj som blir bortkörd från sitt hem och är tänkt att föra tankarna till flyktingar. För den boken ligger tröskeln för självcensur ganska högt, men Viveka Sjögren talade ändå om att det finns vissa saker som hon aldrig skulle skriva. Till exempel skulle hon aldrig låta hela fågelfamiljen dö.

Den påtvingade censuren är däremot styrd av yttre strukturer kring hur en barnbok ska se ut. En författare kan välja att bryta mot de normer som finns kring vilket innehåll en barnbok ska ha, men då är det inte helt säkert att förlaget går med på det. Under diskussionen lyftes den viktigaste orsaken till den påtvingade censuren: kommersialism. Viveka Sjögren pratade om böcker som måste passa in i bokaffärer där doftsuddgummin, anteckningsböcker och nyckelringar börjat få övertaget. De ska signalera mysighet, lättillgänglighet och charm. Diskussionen leddes in på att det finns en rädsla för att ”svåra” böcker inte ska sälja så bra. Sassa Buregren har illustrerat boken Pärlor till pappa, som handlar om en flicka vars pappa sitter i fängelse. Det är ett typiskt svårt ämne, som många förlag kan känna rädsla för att ta i, menar Sassa.

Kvartetten kom ganska snart in på en orsak till rädslan för svåra ämnen. Som Ulf Stark uttryckte det: ”föräldrar blir upprörda om barn blir upprörda”. Det hela har sin grund i vad föräldrar efterfrågar och uppenbarligen efterfrågar de lättillgängliga böcker. Sassa Buregren talade om böcker som barnen kan klara av själva, det vill säga att förälder eller pedagog inte behöver ta av sin tid för att förklara och diskutera. Då vi inte har tid att prata med våra barn om det som skrämmer dem i samhället, återstår bara att skärma dem från allt läskigt och låta böckerna vara enbart underhållande och trygga.

Vad som är okej att berätta i en barnbok visar vilken bild vi har av barn och deras förmåga att klara av att skilja på fantasi och verklighet. Catarina Kruusval berättade om hur hon kände sig tveksam till att karaktärerna i Fia och djuren går till sjöss inte har flytvästar, vilket gjorde att hon förtydligade att hela flottfärden är en lek i en vattenpöl. Men precis som Siddharta Gautama kommer våra barn ut i verkliga livet ändå. Sassa Buregren berättade att hon ser det som ett svek mot barnen att inte visa dem verkligheten. Hon talade även om vikten av att se barnen och deras tankar och att barndomen måste få vara en arena där man kan förbereda sig för verkliga livet. Ulf Stark höll med om att barn måste få känna igen sig och inte bara läsa om en värld som består av zebror och snickrande bävrar.

Samtidigt lyfte Janina Orlov att det finns vissa ämnen som får passera, trots att de kan verka stötande, medan andra ämnen ses som mer problematiska. Bajs är till exempel helt okej att ha som tema i en bok, medan nakenhet är mycket mer kontroversiellt. Sassa Buregren förklarade detta med att bajs är något som ses som ofarligt, det krävs ingen diskussion för att förstå sig på det.

När det gäller nakenhet passar det att flika några tankar från seminariet med Jan Lööf. Han berättade nämligen att han ändrade en av bilderna till den nya upplagan av Örnis bilar. I den ursprungliga versionen syns en kalender med en naken kvinna i bakgrunden, men i den senare syns i stället en tavla med katter. Jan Lööf såg inga problem med att byta ut bilden och därmed få tyst på folks tjat. För honom spelade det nämligen ingen roll, men han visste att många mammor blivit upprörda. Till saken hör att Jan Lööfs böcker handlar nästan uteslutande om män och att samhället som han illustrerar helt tycks sakna kvinnor – utom just i detta fall med pinuppan.

Mitt i den här diskussionen om censur, måste man ändå få fråga sig vad den där pinup-bilden hade att göra där från början. Vi har skrivit om Ulf Starks två kategorier för censur ur ett författarperspektiv, men det går även att vrida på förhållandet och tala om censur ur läsarens perspektiv. Barnboksskaparkvartetten kom in på det, men vi skulle vilja förtydliga detta. Och varför inte använda samma kategorier? Den påtvingade censuren innebär då de böcker som helt enkelt inte finns att läsa eftersom de blivit bortcensurerade av bokförlagen. Självcensur innebär istället vilka böcker vi själva väljer att utesluta ur vår bokhylla. Här har vi alla olika anledning till censuren. Vi, som två feministiska föräldrar, tycker inte att det känns känns bra att läsa sexistiska böcker för våra barn. Så: ja, till viss del är vi nog sådana föräldrar som väljer bort böcker med opassande innehåll. Till exempel skulle vi inte vilja ha den äldre versionen av Örnis bilar i våra bokhyllor. Kalenderbilden har inte tagits med för att leda in på en diskussion, den bara finns där och förstärker en redan stark norm. Det är skillnad på att visa nakna personer som subjekt och som objekt. Det mesta i barnets värld filtreras ju genom en vuxens omdöme, så vår gallring är egentligen inget konstigt. Det blir ett problem först när vi filtrerar bort svåra eller kontroversiella ämnen för att slippa prata om dem.

Därmed inte sagt att en barnbok inte kan ta upp sexism – det går exempelvis alldeles utmärkt i den norska boken Snäll av Gro Dahle och Svein Nyhus. I boken skapas ett problem kring en blyg flicka, då hon blir så tyst, snäll och blyg att hon till slut försvinner. Det är en bok som verkligen problematiserar kring könsroller. Men det är stor skillnad på att problematisera och att normalisera. Att till exempel ta upp ämnet flickors blyghet är att problematisera. Men att utesluta kvinnor i äventyrsfyllda böcker och att bara visa dem som objekt, det är att normalisera.

I det här inlägget har vi tagit upp att förlagens censur styrs av kommersialism. Om en barnbok ska sälja bra behöver den vara tillgänglig för alla, även de som inte anser sig ha tid att diskutera med sina barn om svåra ämnen. Vi har också tagit upp att barnböcker kan stärka normer i samhället. Vi tog upp upp sexism som exempel. Här finns det ju viss censur, men bara så länge innehållet väcker anstöt. Anledningen till att böcker censureras verkar vara att de är dåliga ur en traditionellt moralisk synvinkel och inte just för att de är sexistiska. Istället finns det en massa böcker där karaktärerna tillskrivs traditionella könsmönster och böcker där flickor och kvinnor utesluts helt. Det vi vill lyfta i det här inlägget är inte att böcker med könsstereotypa normer ska censureras bort. Det som det handlar om, enligt oss, är istället att fler normbrytande böcker borde släppas fram.

Vi tycker heller inte att barnboksförfattare ska behöva väja för svåra ämnen. Det är inget fel med böcker som barn behöver hjälp att hantera, tvärt om är det bra om barn får uppleva mer högläsning och diskussion kring böcker. Vi tycker att det vore jättehärligt med ett barnboksklimat som tar barn på allvar och där alla får lov att ta plats.

Länktips:

• Tips på problematiserande bilderböcker på Littfest.
• Kerstin Lundberg Hahn har skrivit för Barnboksnätet om diskussionen på bokmässan.
• ViLÄSER skrev om barnbokscensur, varpå diskussionen spred sig…
• …bland annat via DN.

---

Böcker som vi refererat till i det här inlägget:

Den dagen
Författare: Viveka Sjögren
Förlag: Kabusa Böcker
ISBN: 9789173550505

Pärlor till pappa
Författare: Maud Mangold
Illustratör: Sassa Buregren
Förlag: Kabusa Böcker
ISBN: 9789173550802

Fia och djuren går till sjöss
Författare & illustratör: Catarina Kruusval
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129671285

Örnis bilar
Författare: Carl Johan De Geer
Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789163863424

Snäll
Författare: Gro Dahle
Illustratör: Svein Nyhus
Förlag: Bokförlaget Daidalos
ISBN: 9789171732774