När Lisabet pillade in en ärta i näsan

Berättelsen om hur Madickens lillasyster Lisabet pillar in en ärta i näsan och inte får ut den är ju inte ny, men så underbart det är att få läsa min barndoms sagor igen!

Den här gången har Rabén & Sjögren gett ut den i sin serie ”Läsa själv”, böcker som enligt förlagets sida är speciellt anpassade för nybörjarläsaren i åldersgruppen 6-9 år. Skillnaden mot ”vanliga” böcker är att texten är lite större, det är mer luft mellan raderna, kapitlen är kortare och boken innehåller många fina färgillustrationer. Den är dock inte tryckt med versaler som en del andra böcker för nybörjarläsare är. Fler böcker i ”Läsa själv”-serien hittar du om du klickar här.

Både Madicken och Lisabet är rätt bra på att hamna i blåsväder. De menar nog sällan att göra tokerier, men det blir så i alla fall. Lisabet är en mycket nyfiken liten flicka som behöver testa på saker för att se hur de fungerar. Hon pillar ofta in saker där de inte ska vara, och i den här boken pillar hon in en ärta i näsan. En ärta som är omöjlig att få ut hur de än försöker där hemma. Eftersom flickornas mamma ligger till sängs med svår huvudvärk får de själva knata iväg till farbror Berglund som kan hjälpa till med ärtan. Men går flickorna direkt dit tror ni? Nej, de kommer på att de gärna vill hälsa på den gamla trevliga gumman Linus-Ida när de ändå är i krokarna.

Det visar sig att Linus-Ida inte är hemma, men dörren är öppen och flickorna bestämmer sig för att gå in och vänta. De får lite tråkigt och går ut på bakgården (som delas mellan flera bostäder). Där träffar de på systrarna Mattis och Mia och det blir ett möte där både glåpord och knytnävar flyger! Men det händer också något ganska praktiskt i slagsmålet…Minns ni vad?


När Lisabet pillade in en ärta i näsan
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 56
ISBN: 9789129685459
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag vill också ha ett syskon

Syskonböcker är intressant hemma hos oss just nu, eftersom Ava (3½) ska få en lillebror i november. Här är en gammal klassiker av Astrid Lindgren, med härliga bilder av Ilon Wikland.

Peter önskar sig ett syskon och han ska få det också! Till en början verkar det jätteroligt, men när Lena kommer inser Peter att bebisar är jobbiga, att mamma och pappa får mindre tid för honom och… kanske rentav älskar Lena mer?!

Nu tycker han inte om Lena längre. Han börjar ställa till med rackartyg bara för att mamma ska lägga märke till honom. Det gör hon lyckligtvis och hon hittar dessutom på ett sätt att hantera det hela bra. Peter får börja hjälpa till med Lena och känner sig plötsligt viktig igen. Nu är det roligt att ha ett syskon!

Peter hittar på bus för att få mammas uppmärksamhet
när hon är upptagen med Lena.
När Peter får hjälpa till blir han så stolt över att få visa upp sin lillasyster!

Det här är en rak och ärlig bok som jag tror träffar mitt i prick för hur många barn upplever att få ett syskon. Lite gammal är den ju och könsrollerna är som de är: mamma tar hand om barnen, pappa är en bifigur som tittar på när hon badar bebisen. Men om man bara ser förbi det där tittar på (som förekommer två gånger) känns det inte alltför konstigt att det mest är mamma som är med, eftersom det ju oftast är så att mamman är hemma med bebisen först.

Om syskonböcker är aktuellt för dig också, se till att läsa den här boken och spana gärna in vårt arkiv med etiketten syskon.


Jag vill också ha ett syskon
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren (1978, nyutgåva 1995)
ISBN: 9789129637588
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kajsa Kavat hjälper mormor

Vintern när mormor bryter benet en vecka innan jul är Kajsa ännu inte sex år fyllda. Mormor blir sängliggande, så vem ska se till att det blir jul i stugan? Jo, det ska förstås Kajsa Kavat! Mormor får berätta hur det ska vara och Kajsa städar, pyntar och lagar mat. Dessutom sköter hon mormors jobb att sälja polkagrisar på torget. Det är ingen lätt sak för någon som inte kan räkna, men eftersom Kajsa vet hur en femtioöring ser ut får mormor väga upp påsar med polkagrisar för just den summan, så att Kajsa bara behöver byta en påse mot en femtioöring. Någon annan peng tar hon inte emot, för hon vill ha full kontroll.

Kajsa Kavat klarar precis allting själv och hon är ordentlig så det förslår.

Berättelsen om Kajsa Kavat kom ut första gången 1950. För mig är det en nostalgibok, eftersom jag läste och älskade den när jag var liten. Det är en härlig kan-själv-bok med Astrid Lindgrens sagotantröst i texten och mycket att upptäcka i de mysiga bilderna. Dessutom smittar Kajsas energi liksom av sig på läsaren så att man känner att man skulle klara vad som helst.

Och så är det förstås en riktigt fin julbok, som passar extra bra att läsa nu i jultider!


Kajsa Kavat hjälper mormor
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67544-3
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Lite för hemskt?

För första gången har jag avbrutit sagoläsningen för mina barn för att en bok känts för läskig. Jag gjorde det fundamentala misstaget att inte titta igenom boken ensam först, innan jag läste den för mina barn. Fast den här bilderboken var illustrerad med söt framsida av Ilon Wikland och baksidestexten berättade inte om några hemskheter. Men sen satt jag ändå där med skärrad blick och insåg att jag precis hade slagit ihop boken.

Tänk dig att du har en allra bästa vän. En som alltid står vid din sida och som beskyddar dig när du är rädd. Så är det för flickan som är huvudkaraktär i Den långa, långa resan. Hennes bästa vän är hennes hund. Men tänk dig också att det är krig och att det finns människor som begår onda handlingar runt omkring dig.

Flickan tvingas åka ut på landet, enbart med  hunden vid sin sida, för att krigets verkningar är värre inne i stan där hon bor. Hon åker med tåget till sin farmor, men något har blivit fel, för ingen kommer och möter henne. Som tur är har hon  sin vän vid sin sida och klarar av situationen genom att lifta till sin farmor, som inte visste att flickan skulle komma.

Men det visar sig att de inte är skonade från kriget ute på landet heller. Flickan ser stridsvagnar köra förbi och förstår att hon inte kan känna sig riktigt trygg någonstans. Men hennes vän ger tröst. ända tills något fruktansvärt händer. Hunden kommer inte hem när flickan ropar på honom. Hon går ut för att leta och finner blodiga spår. Död i snön ligger hennes allra käraste vän, ihjälskjuten av soldaterna. Där slog jag ihop boken.

Jag ångrar så att jag inte läste igenom boken ensam först. Det är verkligen en hemsk bok, men jag förkastar den inte för det. Den är skriven år 1995. Alltså ett år då flera barn tvingats flytta från forna Jugoslavien, efter att ha upplevt krig. Mina barn har inte några kompisar som själva upplevt krig, men däremot har flera barn på deras förskola föräldrar som flytt från krig och andra hemska förhållanden. Mitt äldsta barn ställer ibland frågor om vad ”krig” är för något. Jag kan förklara innebörden av ordet krig på ett någorlunda tillfredsställande sätt, men jag kan inte förklara vad det verkligen innebär för de människor som varit med om det.

Det är inte förrän den andra halvan av Den långa, långa resan som vi får veta vad flickan heter, men när man, som vuxen, ser namnet tänds en del kopplingar i hjärnan. Flickan heter nämligen Ilon. Detta är en berättelse om en flicka som tvingas fly från ett Estland i krig.

I Den långa, långa resan får vi en bild av krig, av onda gärningar som skapats av människor. För att skapa förståelse för något så fruktansvärt, behöver en bok att innehålla hemska delar. Däremot hade jag velat att det stod något på bokens baksida om bokens hemska delar. För detta är inte en bok som man läser tillsammans för att få en mysig stund. Det kan aldrig  vara mysigt att läsa om hur någons bästa vän blir mördad. Men jag måste också skriva att boken slutar hoppfullt. Livet för flickan går vidare. Hon kommer till ett land där det inte är krig (Sverige), skaffar sig människovänner och börjar finna mening i livet.

Jag läste färdigt boken ensam och frågade senare mina barn om de ville höra fortsättningen. De ville inte det, men vi har haft ett par samtal om vad krig innebär och jag tror säkert att jag kommer att gå till biblioteket för att låna den här boken igen, vid ett annat tillfälle.

Varje dag började med att hunden sprang ut och såg efter om världen fanns kvar.
Och pinkade lite på den.
Sen sprang den in och såg efter om flickan fanns kvar och slickade henne i ansiktet av förtjusning.
Men en morgon kom hunden inte tillbaka. Flickan hörde den skälla borta på isen och blev orolig. Den skällde och skällde ända tills det hördes skott. Flickan rusade ut…
…och när hon kom ner på stranden fick hon se vad som hade hänt. Soldaterna hade skjutit hunden.
Hur kunde de? Hur kunde man skjuta en liten hund?
För att den skällt på dem kanske, men den ville ju bara vakta henne från kriget!
Och flickan blev alldeles ensam och trodde att hon aldrig skulle bli glad igen. Hon grät och skrek och miste matlusten och kunde inte sova.


Den långa, långa resan
Text: Rose Lagerkrantz
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Brombergs
Antal sidor: 48
ISBN: 9176086844
Låna boken på bibliotek