Sommarutställning om Ingrid Vang Nyman öppnar idag på Astrid Lindgrens Näs

© Ingrid Vang Nyman/Saltkråkan AB

Idag öppnar utställningen ”Ingrid Vang Nyman – Pippi och lite till” på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Den vänder sig till både vuxna och barn och pågår t.o.m. den 26 augusti. Här kan man få se ett femtiotal av Vang Nymans originalillustrationer och dessutom leka loss i Pippis kök.

Ingrid Vang Nyman (1916 – 1959) var danska, men var bosatt och arbetade i Stockholm under drygt tio år, det vill säga ungefär hälften av sin yrkesverksamma tid. Här fick hon stort inflytande som den som introducerade modernismen inom barnboksillustrationen i Sverige.

Hennes mycket personliga tecknarmanér gör hennes bilder lätta att känna igen. Främst har vi mött dem i Astrid Lindgrens böcker. Det är Lindgrens ord och Vang Nymans bilder som tillsammans gestaltar Pippi Långstrump – jag tror inte att jag är ensam om att känna mig tveksam inför andra tecknade versioner av just Pippi? Det är Vang Nymans original som ”är” Pippi, helt enkelt.

Utställningen på Astrid Lindgrens Näs har som ambition att ge en helhetsbild av Vang Nymans konst. Åt Astrid Lindgren illustrerade Vang Nyman också exempelvis Barnen i Bullerbyn och Kajsa Kavat. Dessutom var hon illustratör åt andra författare och konstnär.


Jonas Anderson – en minernas mästare


Första gången jag lade märke till Jonas illustrationer var när jag skulle recensera en bok under temat ”Lättlästa böcker”. På en julmarknad mötte jag illustratören i egen hög person och fick vidare upp ögonen för hans varierade utbud. Men det var först vid besöket i hans ateljé som jag – åtminstone till en del – insåg vidden av hans produktion och lätt gapande höjde på ögonbrynen för en minernas mästare.

Efter ett tryck på klockan för ”Jonas Bok & Bild” blir mötet ansikte mot ansikte med Jonas Anderson och hans karaktärer i Uppsala-ateljén ett faktum. Mötet mellan hans mångskiftande uttryck, i olika bemärkelser och skepnader, och mina intryck, resulterar i en givande och böljande dialog – eller kanske trialog, där karaktärerna utgör en egen, tredje och på annat sätt talande, part. Men fler och fler har en tendens att bli inblandade – eller blanda sig i.

Men stopp nu, en sak i taget – låt oss ta det hela från början: Redan som liten fångades Jonas, eller snarare hans intresse, av klassiska monster som Frankenstein, Mumien och Dracula; och lite duktig på att rita var han faktiskt i lågstadiet.

– På mellanstadiet kom jag av mig, men när det var dags för gymnasiet valde jag sam med estetiskt tillval. Eftersom jag alltid har gillat att läsa tänkte jag bli bibliotekarie eller kanske journalist men tecknandet tog över allt mer.

Sedan följde konstutbildningar i Falkenberg och Göteborg, olika tekniker och material prövades, den grafiska utbildningen genomfördes före datorns intåg på området. Självklart använder sig Jonas i dag av datorns möjligheter i vissa moment men tecknar gör han med blyerts och sedan utvecklas karaktärer, detaljer och miljöer vidare med bland annat pensel och flytande tusch. Ljusbordet är centralt. På väggar och hyllor trängs skisser att distansera sig från eller att ta ställning till.

– Digitalbräda, att rita på skärmen, känns nästan som att jobba på det gamla sättet, säger Jonas och berättar vidare om arbetsprocess, samarbetspartners, produktion och karaktärer.

På ljusbordet ligger skisser och layoutsidor till ytterligare en bok i ”Lättläst” serien om Erik, som ges ut av Nypon förlag, Torsten Bengtsson skriver texterna och Jonas har frihet att färdigställa samspelet mellan text och bild – han skissar direkt på textsidan och skickar till förlaget för godkännande. De korta textradernas berättelse ska kompletteras av bildernas berättelse, kroppsspråk och mimik hos karaktärerna är av yttersta vikt. Ingen behöver egentligen läsa sig till hur Erik känner sig – det syns, och man känner det i sin egen kropp med hjälp av egna erfarenheter. I Erik blir rädd möter jag också prov på Jonas monsteruttryck för första gången. (Denna finns recenserad under temt Lättläst här på Barnboksprat.)

Oftast kommer texten först: ”Vi har fått in ett manus som kan passa dig”, och graden av samarbete mellan förlag, författare och illustratör varierar.
– Mitt första uppdrag fick jag på stående fot på en bokmässa; jag skulle köpa en bok och nämnde att jag var illustratör. Även kontakten för nästa jobb skedde på en bokmässa och för ett mindre förlag; när Jonas däremot bokade möte med ett större förlags redaktionschef gick det sämre. Kreativa marknadsföringsidéer gav så ett monsterjobb:

– Jag hade gjort vykort som giveaways – typ gamla filmisar men med klassiska filmmonster som Frankenstein och Dracula, som jag lade upp på bordet, förlaget nappade på exempelbilderna och ville att jag skulle jobba med en egen text till just de bilderna. Jag tog kontakt med en filmvetare och gjorde research – texten växte fram med bilderna som utgångspunkt.
Resultatet Monster på vita duken (Eriksson & Lindgren, 2003) presenterar de personligt tolkade och avbildade monstren tillsammans med korta dramatiserade berättelser samt faktarutor om film, skådespelare, författare och samtid. Jonas Anderson bevisar att han behärskar att uttrycka sig i helheten bild, text och layout – och för en bred åldersgrupp i ett gemensamt intresse.

Monsterminer och häxuppsyner grinar mig rakt i ansiktet när jag läser seriehäftet Vera En riktig häxa, och här får man även en glimt av det Jonas säger att han vill jobba mera med; kluriga pysselsidor, givetvis med inblandning av magi och monsterinsikt. Karaktären Vera, hon som köper trollstav på eBay och söker trollformler på internet, finns som egen bok, även den i lättlästformat, textberättelsen är i bägge fallen författad av Mårten Melin.

Inblandningen i Uppsalas kulturliv gör Jonas till något av en uppsala-profil. Dels finns hans figurer och kreativa idéer representerade på några av stadens museer/deras hemsidor och dels figurerar hans karaktärer i seriesammanhang med anknytning till stadens kulturliv. Plötsligt handlar vårt samtal mest om serier, ett annat av Jonas stora intressen.

Anna & Blomsterkungen består av 47 seriestrippar, ursprungligen gjorda i samband med Linnéjubileet, texten är skriven av Anders Björkelid, vän sedan gymnasietiden. Resultatet av samarbete och ämne ligger på en ’akademisk nivå’ av realism/skröna, student- och vuxenhumor mot uppsalahistorisk bakgrund. Och karaktärernas miner och minkommunikation är karaktäristiska för Jonas – om man nu kan uttrycka sig så.

– Man vet hur bra det kan bli – du kan göra allt i en serie som du kan göra i andra medier, säger han som har deltagit i seriemässan Uppsala Comix som SerieZonen arrangerade. I samarbete med dem gav Jonas och Daniel Tholin ut serietidningen 1000 ögon: Tupilak första gången på Kulturnatten i Uppsala 2010, 2011 kom uppföljaren och cliffhangern förutsätter en fortsättning…

I alla böcker och serier som jag har sett där Jonas har varit inblandad lämnar han personliga avtryck, han berättar på olika sätt om sig själv och sitt arbete i ord och skiss, visst är det lite extra marknadsföring över greppet men det väcker också nyfikenhet hos den som själv är sugen på att illustrera. Vykort, klistermärken, att åka runt och berätta i skolor och delta i mässor är andra sätt att marknadsföra det han gör.

Under maj har Jonas penna varit inblandad i fem nyutgivna böcker – kanske är det en magisk monsterpenna han har – eller också är han helt enkelt bara kreativt begåvad och målmedveten…

Reportaget finns även bland annat på: Formom www.formom.nu under ”Övriga reportage”

Millis Sarri – hur gör en illustratör?

Millis Sarri
Millis Sarri

När jag såg reklam i en tidning för boken Super-Charlie (som jag också recenserat) blev jag så himla glad! Inte för att Camilla Läckberg skrivit en barnbok vilket i och för sig är trevligt, utan det som gjorde mig glad var att jag kände igen namnet på illustratören! En gång i tiden (för sisådär 16-17 år sedan) jobbade jag på en hamburgerrestaurang och en av mina kollegor var otroligt duktig på att teckna; jag minns att hon gjorde en jätterolig bild med karikatyrer av oss som jobbade skift tillsammans. Och den tjejen, Millis Sarri, är alltså hon som har illustrerat Super-Charlie! Jag tänkte att det vore skoj att få veta hur en illustratör arbetar, så jag skickade ett meddelande till Millis på Facebook och frågade om hon skulle kunna tänka sig att berätta för Barnboksprat om hur hon jobbar, och det ville hon gärna!

Vad menar författaren?

När man ritar till en barnbok illustrerar man författarens ord och det gäller att klura vad författaren egentligen menar och säga det i bilder. När jag får en text framför mig så växer en bild fram inne i mitt huvud, jag ser karaktärerna och miljöerna i skissform. Jag skissar inne i huvudet först, sen på papper. Det gäller att alltid ha skissböcker hemma; det måste ligga en vid nattduksbordet för ofta ploppar bra ideér ut precis innan jag somnar! Sen är det dags för karaktärerna och då går jag igenom vad de har för kännetecken, personlighet och förmågor. Är det en snäll person gör man linjerna lite runda och mjuka, är det en elak person gör man mer raka, hårda streck.

Uppdrag Super-Charlie

För ungefär ett år sedan damp det ner ett mail i min inbox, det var från någon Camilla som skrev att hon i vanliga fall skrev deckare men att hon nu skrivit en barnbok och undrade om jag ville illustrera den. Hon hade letat sig igenom hundratals illustratörer men blivit kär i just mitt bildspråk. Camilla Läckberg, tänkte jag, coolt att någon med samma namn också skriver deckare…Sen klickade jag på länken längst ner i mailet och kom till DEN Camilla Läckbergs blogg. Självklart höll jag på att ramla av stolen och ropade på min man att han måste komma och läsa! Sen blev det en glädjedans runt huset!

Arbetet med Super-Charlie

Camilla ville att karaktärerna i boken skulle vara baserade på hennes familj, så jag fick en drös foton och en beskrivning. Super-Charlies båda syskon fick jag mer fria händer med, så de liknar väldigt mycket mina barn, man använder sig ju av de närmaste referenserna. Jag skissade upp karaktärerna och mailade Camilla som blev nöjd! Själva Super-Charlie fick vi skissa på en del tills vi hittade den riktiga, men han kom fram till slut!

Efter det fortsätter arbetet med att skapa miljöerna; Camilla berättade hur hon föreställt sig, men det mesta kommer ur min fantasi. Jag gör först blyertsskisser som jag scannar och ibland färglägger snabbt i datorn. När jag fått godkänt fortsätter jag att göra klart bilden; t.ex. Googlar jag referensmaterial; biblioteket i Super-Charlie till exempel. Vad finns i ett sådant? Vilka färger? Hur ser golvet ut?

Arbetsgång och tekniker

När jag ritar ramlar pennan bara på innan jag hinner med och det kommer ut någon ny detalj .Jag illustrerar oftast i datorn efter blyertsskissen eller om jag skissat direkt till datorn med min ritbräda. Till min kommande Pixibok har jag ritat de svarta linjerna med tusch och scannat in, frilagt i lager och till sist färglagt i datorn. Jag gillar båda teknikerna, det beror ju på vilken stil man vill ha. Jag gillar att prova nya stilar och experimentera med olika tekniker i datorn.

Som illustratör har jag stor frihet i hur bilderna ska se ut, men det är ju ett samarbete där båda måste bli nöjda. Som författaren till Pixiboken Knöl & Bök, Tina Engström. Hon säger att hon kräks om hon ser färgerna lila och gult tillsammans medan jag tycker är världens bästa kontrastfärger! Då får vi kompromissa, för man vill ju inte att folk ska kräkas när de tittar på mina bilder!

Om barnböcker…

Färgerna, formerna och bildspråket i barnböcker tilltalar mig jättemycket och med två bokslukande barn har vi läst mååånga barnböcker. Jag älskar barnböcker och ibland köper jag dem bara till mig! Som Sven Nordqvists ” Var är min syster”, Sven är kungen, och Tove Janssons ”Hur gick det sen?” med genomskärningarna i bilderna är ju helt fantastisk. Sen är jag ju Disneyfantast och det syns nog i mina bilder.

Just detaljer i barnböcker älskar jag och tror att barn gör med, små saker som gör att barnen vill läsa boken fler gånger och att även den vuxne upptäcker små detaljer och kan fnissa till. Det ska ju vara roligt även för den vuxne att läsa. Underberättelser gillar jag, att det händer saker i bilden som inte står i texten. Det fick jag utlopp för i Super-Charlie. Gosedjuret som dyker upp lite varstans och berättar sin egen historia, ekorren som kikar in lite här och där och i mitten av boken får en lite större roll.

Rita barnböcker är fantastiskt roligt och det vill jag göra jämt! Det är meningen att Super-Charlie ska bli en serie böcker och förhoppningsvis får vi även se fler Knöl & Bök historier. Pixiboken som jag har illustrerat heter ”Knöl & Bök och kissolyckan” och kommer någon gång i sommar! Annars ritar jag till tidningar (bla Fitness Magazine),webb, appar och trycksaker, ja det mesta som behöver roliga, färgglada och fantasirika illustrationer :)

 

Bilder publicerade med tillstånd av Millis Sarri