Livia och förändringarnas vindar

”När förändringarnas vindar blåser ska man bygga väderkvarnar och inte vindskydd”.

Det här citatet går som en röd tråd genom Sofias Weiss nya bok. Vi får följa flickan Livias vardag och tankar, berättad i jag-form. Hennes pappa har blivit arbetslös och familjen har tvingats sälja sitt trivsamma hus för att flytta till en lägenhet. Där får Livia dela rum med sin lillebror. Hon tycker pappan blir alltmer apatisk medan mamman jobbar mycket. Och vem är den konstiga Anders Grå som bor i hyreshuset? Han som säger att han bor ensam men ändå får besök av en kvinna som ser ut som en filmstjärna? Livia har en känsla för detaljer. Hon märker pågående saker och tycker inte om förändringen som skett inom familjen. Allt känns så trist och när bästa kompisen Kajsa berättar att hennes föräldrar ska skiljas så rör det upp känslor. Tänk om också Livias föräldrar ska skiljas?

Precis som i Sofia Weiss första bok, Mamman som slutade sjunga, så berör författaren svåra ämnen men krånglar inte till det. Även här är språket enkelt, sakligt och finstämt. Handlingen börjar stillsamt, men ge den en chans, för bitarna faller på plats. Sakta vävs relationer, förändringar och drömmar samman. Jag blev stundtals väldigt gripen av berättelsen. Den berörde något inom mig som jag kunde relatera till och jag tycker handlingen är väldigt fin. Anspråkslös i sin vardaglighet men det är ju just där man finner livet och människorna. Ålder är satt till 6-9 år men jag tycker även äldre barn kan ha behållning av den och gärna som högläsning i skolan. Jag ser framemot fler böcker av författaren.


Livia och förändringarnas vindar
Författare: Sofia Weiss
Bokförlag: Idus
Antal sidor: 162
Utgiven: 2017
ISBN: 9789175775098 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det övergivna barnhemmet

En familj hyr ett gammalt barnhem på sin semester. Det har stått orört under många år och döljer en del hemligheter. På byn pratas det om att det spökar där vilket familjen misstänker redan sin första dag. Men snart visar det sig att det är något mycket värre…

Jag föll för omslaget och bokens handling. Erika Svernström skriver bra och medryckande och sätter direkt en känsla av mysrysare. Jag gillar idén med barnhemmet och mystiska saker som händer. Men handlingen är alldeles för komplicerad för sin åldersgrupp och jag har själv svårt att hänga med i svängningarna med alla förklaringar när pusslet ska läggas på plats. Dessutom störde det mig med skiftandet av berättarstil. Ibland är det pojken Alvin som berättar i jag-form men i nästa kapitel kan det vara mamman eller något av de andra barnen och dessutom Alvin i tredjeform.  Min 9 åriga son hängde inte alls med så jag fick sluta högläsningen och läsa själv. Jag tror därför boken kan passa något bättre för den som är omkring 12 år och gillar mysterium och småkusliga berättelser för det är en spännande historia. Det händer saker hela tiden och författaren skriver på ett sätt att man lätt kan se allt framför sig.

Ni får helt enkelt läsa och göra en egen bedömning.


Det övergivna barnhemmet
Författare: Erika Svernström
Bokförlag: Idus
Ålder: 9-12 år
Antal sidor: 216
Utgiven: 201611
ISBN: 978-91-7577-445-9 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Viktors nya tröja

viktor400-500x500Viktor ska köpa en ny tröja. Pappa är med för att hjälpa till och de börjar shoppingturen med en fika på stan. I butiken finns många tröjor att välja på, men Viktor vet bestämt vad han gillar och vill ha. Frågan är bara om pappa tycker att Viktors val är lämpligt?

En mycket fin bok som på ett tydligt sätt, utan att bli överdrivet åt det pedagogiska hållet, visar hur barn kan välja om de slipper från de vuxnas åsikter. För Viktor gillar inte de mörka tröjorna på pojkavdelningen med monstermotiv. Han finner sin favorit på flickavdelningen, där färgerna går i rosa och motiven på tröjorna är gulligare. Det finns både allvar och humor i hur pappan hanterar situationen, och jag tror många föräldrar kommer att känna igen sig. Det är svårt att både uppfostra barn till att bli självständiga och att också låta dem vara det i praktiken.

”Tänk om barnen på förskolan retas?”, säger han.

Ja, tänk om? Det krävs mod att uppfostra modiga barn. För det handlar inte bara om vad som är kvinnligt och manligt, utan också om rätten att få uttrycka vår personlighet genom kläderna. Jag har själv haft en femåring som vägrade ta av sig sin hatt på förskolan. Den skulle alltid sitta på huvudet, och lyckligtvis hade han förstående förskolefröknar som lät honom ha sin hatt-period. På något vis gav den honom styrka och mod.

Det är en fin och glad känsla över Kelly Sallinens illustrationer. Jag fullkomligt älskar dem! Stilen är serietidningslik men inte överklottrade i detaljer, utan karaktärernas ansiktsuttryck och speciellt färgerna är mer i fokus på bilderna. De är både gulliga och behagliga att titta på. Författaren Camilla Gunnarsson känns mycket stilsäker i sitt berättande. Jag gillar hur hon sätter både tonen och dialogerna. Nu är detta en fin historia med ett önskvärt slut. Verkligheten ser ju inte alltid ut såhär, som min son som är 9 år idag, påpekade. Men det är bra att vi kan diskutera ämnet. Rekommenderar både förskolan och föräldrar att läsa boken.


Viktors nya tröja
Författare: Camilla Gunnarsson
Illustration: Kelly Sallinen
Bokförlag: Idus
Utgiven: 2016-08
ISBN: 9789175774145 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mamman som slutade sjunga.

mamman som slutade sjunga omslagJag tilltalas av det här omslaget. Det är liksom gåtfullt. Den bortvända mamman och det lekande barnet. Känslan väcker både harmoni och olust hos mig. Och vad är det för fåglar och vad har de för betydelse?

Amelias mamma jobbar på Operan och lever på sin röst. Hon sjunger alltid, på jobbet och hemmavid men en dag kan hon inte längre sjunga.

”Jag har fått en tupp i halsen”, säger mamman. Eller är det en kråka?

Mamman bild

Amelias mamma har hamnat i en depression. Då mamman försvinner alltmer in i sitt mörka inre så upplever Amelia det som att den färgglada mamman blir gråare och gråare. Hon klarar inte av vardagen och hon orkar inte ens följa med på Amelias skolavslutning. Vad är det som egentligen händer? Amelias oro för mamman ligger som en stor börda över henne. Hon saknar sin mormor och tryggheten som alltid fanns där men mormor är död sedan en tid tillbaka.

Det här är en bok från 6 år och uppåt, som skildrar en vuxens depression ur ett barns perspektiv. Jag tycker om att författaren inte krånglar till det. Det här är Sofia Weiss debut och det är inte ett lätt ämne hon tar sig an men jag tror absolut på att det är en bok som behövs. Språket är enkelt och sakligt och handlingen finstämd.  Sorg, stress och depression drabbar nog oss alla emellanåt i livet och när det drabbar en förälder kan det vara mycket skrämmande för de barn som finns i närheten. Boken öppnar upp för samtal. Inget barn ska behöva skämmas för att deras föräldrar mår dåligt och om vi pratar öppnare om psykisk ohälsa så kan vi stötta och hjälpa varandra. Jag gillar mycket scenen där Amelia får förklarat för sig vad depression är. Just författarens sätt att göra det svåra så enkelt och avskalat tyckte jag om. Så det är ingen tung bok utan den lämnar en fin känsla efter sig.

 


Mamman som slutade sjunga
Författare: Sofia Weiss
Illustratör: Aurora Lindfelt
Bokförlag: Idus
Utgiven: 201606
ISBN: 9789175773872 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tant Skateboard och spökslottet

tant-skateboard3d_400-500x500Jag var lyrisk då jag läste första boken om Tant Skateboard och gav den strålande recensioner här på Barnboksprat. Läs gärna genom att klicka HÄR. Nu har den andra boken kommit, Tant Skateboard och spökslottet, och jag är inte lika lyrisk tyvärr.

Här hamnar tant skateboard i en spökfamilj med familjeproblem och där hennes bräda verkar vara den avgörande faktorn för att allt ska bli bra. Jag tycker författaren inte riktigt hittar formen för sin berättelse. Spökpappan säger;

”Dagens ungdom lyssnar inte, de har ingen respekt för de äldre. Tänk när min pappa sa till oss att ta med kedjorna och ut och rassla, då la vi benen på ryggen minsann.”

Temat känns igen. Datorer och andra materiella saker som upptar barn och ungdomars tid nuförtiden. Det är inte som förr. Inte ens för oss vuxna. Tydligen inte ens för spökena. En spökpappa är besviken på sina barn och ensam i sin föräldraroll. Barnen lyssnar inte på honom. Men så gör barnen som spökpappan önskar helt plötsligt och han blir lycklig igen. Jag fastnade inte för detta. Men om vi bortser från storyn – bilderna är spännande och mörkt blåtonade. Och småroligt är det säkert för den unga läsaren med tant Skateboard som inte är vidare rädd för spökena.

Det går inte att förklara läsupplevelser ibland. Första boken fann verkligen raka vägen in i mitt hjärta. Denna gjorde det inte.


Tant Skateboard och spökslottet
Författare: Lotta Eriksson
Illustratör: Jenny Lindqvist
Bokförlag: Idus
Utgiven:201508
ISBN: 9789175772066 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris