Inlägg med etiketten "hegas"

Helena Eriksson, 2011-08-25:

Utan att säga hej då

Det här kunde ha varit en ganska ordinär ungdomsroman där flicka möter pojke och tycke uppstår. I den här boken börjar det med att de båda är bästa vänner, men en dag visar det sig att pojken vill mer – han är kär i flickan (man får inte reda på vad huvudpersonerna heter, så jag får kalla dem pojken och flickan). Flickan blir skrämd av att pojken är kär i henne, hon vill inte veta av det för hon är rädd att förlora vänskapen. Detta leder till att de undviker varandra och en dag ser flickan att pojken har skaffat en flickvän. Först då förstår hon att hon har känslor för honom, inte bara som en vän!

Efter ett tag börjar flickan också träffa någon, men det känns bara fel och hans läppar smakar som gammalt tuggummi. Det här är väl en klassiker; att försöka göra den man vill ha svartsjuk genom att själv träffa någon. När de två står och kysser varann kommer pojken förbi och plötsligt bestämmer sig flickan för att det får vara nog, nu ska han få veta hur hon känner! När hon till slut vågar berätta visar det sig att han inte heller fått det att funka med sin flickvän, hon hade inte fått honom att glömma vem han egentligen var kär i.

Flickan och pojken blir alltså ihop med varandra och här kunde berättelsen ha slutat med att alla levde lyckliga i alla sina dagar, men historien tar en annan vändning visar det sig. Först får vi läsa om deras trevande osäkra förälskelse och hur de sen vågar öppna sig för varann och allt är rosenrött och sött. Sen händer något oväntat. Något som får en att känna starka känslor. Något som en förälskad flicka inte alls ska behöva vara med om…

Läs boken!

Utan att säga hej då
Författare: Kerstin Erlandsson-Svevar
Förlag: Hegas
Antal sidor: 109
ISBN: 9789185877959
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Postat 8:00 av Helena Eriksson i Ungdomsböcker
Etiketter: cd, död, dyslexi, hegas, kärlek, Kerstin Erlandsson-Svevar, lättläst, ljudböcker, lyssna, smärta, sorg, svartsjuka, Utan att säga hej då, vänskap
bloggar.se: cd, död, dyslexi, hegas, kärlek, Kerstin Erlandsson-Svevar, lättläst, ljudböcker, lyssna, smärta, sorg, svartsjuka, Utan att säga hej då, vänskap

1 kommentar

Helena Eriksson, 2011-07-03:

Adam och koderna

13-årige Adam blir tvungen att följa med sin pappa som ska på jobb i Kiruna, något han verkligen inte vill egentligen. Men när pappan erbjuder honom en alldeles ny laptop känns det i alla fall lite lättare att följa med tycker han, då har han i alla fall något att göra däruppe under sommaren. Adam och hans pappa tar sen flyget från Arlanda till Kiruna, och efter en stund börjar Adams pappa berätta vad det är han ska göra i Kiruna; han ska göra något så hemligt som att arbeta med koder och datorer på rymdbasen Esrange. Adam får inte berätta detta för någon!

Vistelsen i Kiruna blir mycket bättre än Adam väntat sig. Kusinen Margot och han cyklar runt och hon visar honom staden. Adam undrar om det verkligen händer så himla mycket i Kiruna, då tar Margot honom med ut i skogen till en stuga…men hur spännande är det då tänker Adam?! Det är faktiskt rätt spännande när Margot berättar att stugan ska bombas om bara några dagar, egentligen ska det vara hemligt att det görs flygövningar där raketer och bomber testas men alla vet det ändå säger Margot.

Tyvärr blir Margot sjuk och Adam får långtråkigt; som tur är dyker det upp en kompis till en kompis på chatten som han börjar prata med så han får lite att fördriva tiden med för pappan jobbar väldigt mycket. En dag frågar Adam sin pappa vad det egentligen är han gör och får svaret att det är hemligt. De två börjar i alla fall prata lite om koder och chiffer och hur man t.ex. kan byta ut A mot 1, B mot 2 och så vidare. Adam tycker att det är intressant så de diskuterar morse-alfabetet också, och Adam bestämmer sig för att lära sig det. Adam spenderar mer och mer tid framför sin dator, han chattar mycket med Jimmy (kompisens kompis) och utan att tänka på det avslöjar han en hel del om sig själv och pappans jobb. Alldeles för mycket ska det visa sig!

En dag skriver Jimmy att han behöver hjälp, han sitter i rullstol i en stugby inte långt från Adam och har ramlat och kan inte komma någonstans. Han behöver Adams hjälp! När han kommer till stuga 18 där Jimmy ska finnas och går in blir det plötsligt kolsvart! Någon har täckt för hans ögon och håller fast honom – han har blivit lurad! Men varför? Vad är det männen vill? Vad kommer de att göra med Adam?

Fortsättningen i det här dramat är väldigt spännande; stugan i skogen som ska bombas och morsealfabetet kommer att vara viktiga i slutet! Mer än så tänker jag inte avslöja! En lättläst, bra och spännande bok som säkert kan locka många läsare bland unga i 12-14-årsåldern. Särskilt bra för dem som är läsovana och/eller har lässvårigheter.

Adam och koderna (cd-skiva ingår)
Författare: KG Johansson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 123
ISBN: 9789186625078
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Postat 13:37 av Helena Eriksson i Ungdomsböcker
Etiketter: Adam och koderna, cd-skiva, dyslexi, Esrange, hegas, KG Johansson, kidnappning, koder, laptop, lättläst, morse, rymdbas, spänning, tonåring
bloggar.se: Adam och koderna, cd-skiva, dyslexi, Esrange, hegas, KG Johansson, kidnappning, koder, laptop, lättläst, morse, rymdbas, spänning, tonåring

2 kommentarer

Helena Eriksson, 2011-04-04:

Mia saknad

Mia saknad är en bok som handlar om hästtjejen Janni och hennes kompis Mia. De är bästa kompisar och har varsin häst, deras stora dröm i framtiden är att bo tillsammans i en röd stuga och föda upp hästar. Redan i första kapitlet får vi veta att Mia har försvunnit, flyttat utan att säga hejdå eller tala om var hon tagit vägen! Så gör man väl inte mot sin bästis? När det gått en vecka fick Janni ett brev från Mia där det stod att hon inte ville att de skulle vara vänner längre; att det inte var någon idé eftersom de nu bodde så långt ifrån varandra. Men Janni känner att det är något som hennes mamma och bror inte vill berätta för henne, något som har med Mia att göra.

Samtidigt som hon saknar sin bästis och gråter när hon tänker på henne har hon något annat att fundera över, nämligen tävlingen som hon och ponnyn Tintin ska vara med i. Hästar är hennes stora intresse i livet och hon har en chans att vinna klubbmästerskapet i dressyr och tränar hårt inför detta. I skolan undviker hon klasskamraterna men råkar en dag höra dem prata om något som får henne att bli alldeles stel: ”Har ni hört att Mias pappa blev tagen av polisen igår? [...] Tänk att ha en pappa som är knarkare.” Det Janni hör gör henne både arg och förtvivlad, och hon bestämmer sig för att inte lyssna på deras snack utan själv ta reda på vad som har hänt. Och Janni är inte dum; genom att titta på poststämpeln på brevet från Mia ser hon att det är skickat från Lund. Det dröjer inte länge innan hon bestämt sig för att ta pengar av sin mamma och köpa en tågbiljett till Lund för att leta efter Mia. Hon har hört någon säga att det inte är en särskilt stor stad så hur svårt kan det vara att hitta henne? Till saken hör att Janni ju inte är särskilt gammal, exakt ålder vet man inte men 10-11 år skulle jag gissa på då hon egentligen är för ung för att åka tåg ensam.

Som tur är upptäcks rymningen under tiden Janni sitter på tåget, och framme i Lund tas hon om hand av personal på stationen tills Joel, en vän till familjen som bor i Lund, kommer och hämtar henne. Det visar sig att han vet var Mia har flyttat, och varför hon har flyttat. Han har ringt stället där Mia finns och det är ok att Janni får hälsa på henne en timme. Mia verkar bo på skyddad adress och när Janni kommer dit blir det en lycklig återförening – de är såklart fortfarande bästa vänner trots allt som hänt. Det visar sig att Mias pappa är narkotikamissbrukare och har slagit både Mia och hennes mamma, och därför har de flyttat ifrån honom.

De båda flickorna kommer överens om att de ska fortsätta ha kontakt, men i början tycker Janni att det är svårt att veta vad hon ska skriva i sina brev till Mia. Vad skriver man till någon som varit med om så otäcka saker? Kan man berätta om hur bra man själv har det eller blir det fel då? Till slut blir det så att Janni skriver om sin vardag, precis som det är och det är nog så det ska vara. Livet går ju vidare både för henne och Mia även om jobbiga saker händer.

Det finns många bra diskussionsämnen i boken tycker jag; t.ex. det här med att prata om svåra saker med barn. Ska man berätta? Hur mycket ska man berätta? Är det ibland bättre att inte berätta? Janni borde ha fått veta från början att Mia skulle flytta tycker jag, kanske inte hela orsaken till varför just då, men åtminstone så de fick säga hejdå till varandra. Som sagt, många tänkvärda och bra ämnen att prata om, men för att gilla den här boken måste man nog vara lite smått hästtokig då mycket kring resten av storyn kretsar runt ridning och hästar.

Mia saknad (bok +cd-skiva)
Författare: Malin Eriksson
Illustratör: Åsa Carlsson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 130
ISBN: 9789185877935
Köp: jämför priser

Postat 8:00 av Helena Eriksson i Kapitelböcker
Etiketter: Åsa Carlsson, dressyr, dyslexi, flytta, hästar, hegas, lättläst, Malin Eriksson, Mia saknad, missbruk, narkotika, ridning, vänskap
bloggar.se: Åsa Carlsson, dressyr, dyslexi, flytta, hästar, hegas, lättläst, Malin Eriksson, Mia saknad, missbruk, narkotika, ridning, vänskap

0 kommentarer

Helena Eriksson, 2011-03-17:

Vad andra inte ser

”De Hjärndöda var läskiga. När var det de hade börjat dyka upp? För tjugo år sedan? Vissa påstod att det var den naturliga utvecklingen. Några ungdomar blev alldeles för smarta och det gick inte att få stopp på dem [...] De ungdomar som kunde läsa tankar behövde kontrolleras”.

På Lauras skola finns ett gäng elever som har fått implantat inopererade i hjärnan på grund av att de kunnat läsa tankar. De är hatade av alla vanliga elever och får gå i stödklass på grund av att de missar mycket i skolan då de ofta har ont i huvudet p.g.a. implantaten de har. Laura vet nog inte riktigt vad hon själv ska tycka, det lättaste är att tycka som kompisarna för då får man fortsätta vara med i gänget och vara populär. Bland de Hjärndöda finns dock en kille som intresserar Laura; om han inte hade varit Hjärndöd hade hon tyckt att han var riktigt snygg, men att tycka det nu går ju bara inte för sig. Och det går rykten om att han nästan dödat en människa…

Lauras pappa är ensamstående med två tonårsdöttrar, ingen lätt match för någon förälder. Att Laura dessutom har ett väldigt besvärligt humör förbättrar inte saken. Hon har ett ständigt surr i öronen – tinnitus säger hennes syster Melinda – men snart börjar Laura förstå att det är något helt annat. När hon blir kallad till rektorn och anklagad för att ha fuskat på ett prov drar cirkusen igång och Lauras pappa får ett brev: ”Enligt utbildningsdepartementets mätskala för tankeläsning finns det anledning att inleda en undersökning…” NEJ! Det får inte vara sant! Snart vet hela skolan att Laura ska DNA-testas, och det dröjer inte länge innan hon blir utfryst av sina kompisar.

Efter en tid får Laura resultatet, det visar att mardrömmen faktiskt är sann – hon är en av de tankeläsande och måste få ett implantat inopererat i hjärnan. Hennes pappa är totalt emot detta och försöker fördröja processen. Då tar den Liam kontakt med Laura; han vill hjälpa henne! Han har kontakter som gör att de kan fly till andra sidan gränsen, bort från myndigheterna och operationen. Men vill Laura? Det innebär att hon måste lämna sin familj! Vågar hon? Hur är det med ryktet som säger att Liam nästan dödat något?

En dag när Laura som vanligt är hemma hör hon att de kommer för att hämta henne, då får hon panik och bestämmer sig för att fly. Melinda hjälper henne och Liam möter upp för att hjälpa henne över gränsen…men de stöter på hinder och Laura får veta något som hon borde ha fått veta för länge sedan…

En ovanligt bra lättläst bok där översättningen från engelskan funkar riktigt bra. Jag har varit ganska skeptisk mot många av de lättlästa böckerna som översatts från engelska till svenska så det var en positiv överraskning faktiskt. Storyn är också den bra och spännande. Ännu en bok att ta med till eleverna när jag återvänder till skolans värld i höst efter att ha varit föräldraledig sedan april 2010!

Vad andra inte ser
Författare: Gillian Philip
Förlag: Hegas
Antal sidor: 82
ISBN: 9789185877515
Köp: jämför priser

Postat 8:00 av Helena Eriksson i Ungdomsböcker
Etiketter: dyslexi, Gillian Philips, hegas, lättläst, Vad andra inte ser
bloggar.se: dyslexi, Gillian Philips, hegas, lättläst, Vad andra inte ser

0 kommentarer

Helena Eriksson, 2011-03-11:

Mitt liv som monster

I uppföljaren till Mitt liv som apa får vi återigen träffa flickan Alma. I slutet av den boken försökte hon lösa sitt problem; att hon blivit en apa genom att kliva på en A-brunn genom att kliva på en M-brunn. M som i människa – eller?! När hon vaknar dagen efter känner hon efter på sin arm och den är len som en människas, vilken lycka! Dock har hon en hemsk huvudvärk som bara blir värre när hon kommer ner till frukosten och upptäcker att det inte finns några flingor att äta. Hon blir så pass arg att hon slänger en gröttallrik i väggen varpå mamman säger att hon beter sig som ett riktigt litet monster. Då händer det…

Almas byxor spricker, hennes arm blir lurvig och blå – hon har förvandlats till ett monster!!! När ilskan rinner av blir hon dock gamla vanliga Alma igen, och om hon bara håller sig lugn ska det nog gå bra att gå till skolan igen. Skolkompisarna blir förvånade över att hon inte är en apa längre, men vissa fortsätter retas och en flicka som heter Nelly kastar till och med en sten på Alma. Ni kan ju själva gissa vad som händer då när Alma blir arg? Hon blir ett blått monster och Nelly blir så rädd att hon kissar på sig!

För att hitta hjälp söker Almas pappa på internet och det verkar som han hittat hjälp: ”Monster-psykologen Pia Blom: Alla kan få hjälp!” Alma får träffa psykologen men kan hon verkligen bli botad? Efter att ha pratat med Alma och förhört sig om när förvandlingen inträffar säger Pia Blom att det faktiskt är viktigt att visa att man är arg, och då tänker Alma att det ju är bra att hon blir ett monster! Man kan till och med ha väldigt bra nytta av det visar det sig sen i boken…

Jag gillade den här boken mer än ”Mitt liv som apa”, den var lite tokrolig men tog också upp flera viktiga frågor och funderingar som t.ex. att det är viktigt att visa känslor. Själv blir jag inget blått monster när jag blir arg, men det hörs och syns ändå! ;-)

Mitt liv som monster
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 44
ISBN: 9789185877942
Köp: jämför priser

Postat 8:00 av Helena Eriksson i Kapitelböcker
Etiketter: dyslexi, hegas, lättläst, mårten melin, mimmi tollerup, Mitt liv som monster
bloggar.se: dyslexi, hegas, lättläst, mårten melin, mimmi tollerup, Mitt liv som monster

0 kommentarer

Helena Eriksson, 2011-03-02:

Skelettpojken

När Davids lillebror Martin kommer in med ett ben som han hittat i jorden när han lekte utomhus tror David först att det är ett ben från en hund. Kanske från svansen på en hund, eller? Martin vill gräva upp resten av hunden och David följer med honom ut i trädgården. De hittar fler ben och snart förstår David att det inte alls är några ben från en hund hans lillebror hittat, det är ett mycket mer makabert fynd än så ska det visa sig…

De tar med sig benen in och tvättar av dem, och när de lägger dem på rad avslöjar David för sin lillebror att det är ben från ett finger, ett barns finger! Martin flämtar då till och frågar sin storebror om han tror att det ligger ett lik i trädgården? David svarar inte på frågan och vill heller inte att de ska ringa polisen eller ens tala om för sin mamma vad de hittat. De lägger benknotorna bakom gardinen i fönstret i Davids rum. När David vaknar på morgonen och drar ifrån gardinerna står det något skrivet i imman på hans fönster: ”Kom och leta reda på mig”. Då förstår David vad det var han hört under natten: att fingret skrivit på hans fönster! Vad är det egentligen som händer?

Pojkarna fortsätter gräva efter fler ben när deras mamma gått till jobbet, och snart har de hittat så många att de har en hel hand. För att samma sak inte ska hända igen (att benen får liv) samlar David ihop dem och lägger dem i en låda som han låser in i förrådet i trädgården. Men det visar sig nästa morgon att det inte har hjälpt, för lillebrorsan kommer med knotorna i handen och säger att han hittat dem i badrummet. De två bröderna fortsätter att gräva i trädgården och hittar en rostig kula av metall. Men snart händer något ännu mer underligt. En morgon när David tittar ut från sitt fönster ser han att det har snöat, men i deras trädgård och på ängen bredvid finns kala fläckar där det inte ligger någon snö, och snart inser David vad fläckarna ser ut som; konturer av kroppar – sådana som polisen ritar när någon har blivit dödad.

Till slut upptäcker ändå pojkarnas mamma benknotorna de grävt upp och polisen kommer och tar hand om saken. Men fler saker kommer att hända David innan Skelettpojken har fått frid…

Det här var en hyfsat spännande berättelse, lite småkuslig faktiskt. Hegas rekommenderar från 12 år vilket jag tycker är vettigt. Jag har lite svårt för det faktum att Martin i berättelsen bara är 6 år gammal; drar man som 15-årig storebror verkligen med sin så unga lillebror i en sån här grej? Och har en 6-åring så bra koll att han frågar sin bror ”Tror du att det ligger ett lik i trädgården?” efter att bröderna hittat tre ben från ett finger?! Nja, inte riktigt trovärdigt tycker jag och det förstör tyvärr min läsupplevelse lite, jag hakade upp mig på detta. Det skulle vara intressant att läsa boken på engelska (originalspråket) för att se om det är översättningen som spökar för mig.

Skelettpojken
Författare: Anne Rooney
Förlag: Hegas
Antal sidor: 62
ISBN: 9789185877539
Köp: jämför priser

Postat 19:20 av Helena Eriksson i Ungdomsböcker
Etiketter: Anne Rooney, dyslexi, hegas, lättläst, Skelettpojken
bloggar.se: Anne Rooney, dyslexi, hegas, lättläst, Skelettpojken

1 kommentar

Helena Eriksson, 2011-03-01:

Mitt liv som apa

I min barndoms dagar undvek man alltid A-brunnarna på gatorna när man gick och cyklade. A stod enligt mig och mina skolkompisar nämligen för ”Avbruten kärlek” och det ville man ju inte råka ut för! I den här berättelsen står bokstaven A för något helt annat; när nioåriga Alma är på väg hem från skolan ropar en gammal man och varnar henne för att kliva på en A-brunn. Han säger att man blir förvandlad till en apa om man gör det! Alma som är helt säker på att gubben driver med henne trampar med flit på brunnslocket och mycket riktigt händer ingenting då…

Nästa morgon när Alma ser sig i spegeln står det en apa där! Alma blir rädd och skriker, det gör apan också; ”Det tog ett tag. Men så fattade jag. Apan var min egen spegelbild. Jag hade förvandlats till en apa! Vrålmysko!” När hon går till köket för att äta frukost blir hennes föräldrar såklart väldigt rädda, men mamman känner igen hennes kjol och förstår då att hennes dotter har blivit en apa. Föräldrarna bestämmer sig för att ta henne till doktorn för att försöka få reda på vad det är som hänt.

Doktorn vill inte titta på Alma ens, hon är ju en apa och hör alltså hemma på djursjukhuset. Alma och hennes föräldrar åker dit och där undersöks hon och veterinären konstaterar att hon är en frisk och fin apa men att hon inte har en aning om hur flickan kan ha blivit en apa. Nästa dag går Alma som vanligt iväg till skolan men blir hemskickad eftersom de andra barnen blir rädda för henne. Vad ska familjen ta sig till? Föräldrarna kommer på en bra lösning (tror de i alla fall) och får henne placerad på stadens zoo. Men tror ni att Alma trivs där med apor som beter sig som apor, sniffar varann i rumpan och bajsar på golvet? Nej, verkligen inte, och som tur är hämtar föräldrarna hem henne igen! Men hur ska det gå för stackars Alma? Kommer hon alltid att vara en apa? Hur ska detta sluta? En dag ser apan Alma en brunn med bokstaven M, M som i människa! Eller…?

Jag läste den här boken högt för min son (som fyller fem i början av sommaren) och han tyckte den var lite småkul men ganska konstig också. Om Alma nu är en apa, hur kan hon då fortfarande prata? För det kan ju inte apor. Och hennes föräldrar, varför tyckte inte de att det var mer konstigt? Lite sådana funderingar hade sonen. Själv vet jag inte riktigt vad jag känner för den här boken, jag trodde nog den skulle vara roligare än den faktiskt var. Förlaget har angett att boken vänder sig till barn från 8 år, och det är nog en åldersgrupp som boken passar bättre till än 4-åringar och 37-åringar kanske…Men som sagt, lite smårolig och lagom lång läsning för en nattning så den funkar ändå.

Mitt liv som apa
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Hegas
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185877331
Köp: jämför priser

Postat 8:00 av Helena Eriksson i Kapitelböcker
Etiketter: dyslexi, hegas, lättläst, mårten melin, mimmi tollerup, mitt liv som apa
bloggar.se: dyslexi, hegas, lättläst, mårten melin, mimmi tollerup, mitt liv som apa

1 kommentar

Helena Eriksson, 2011-02-25:

Roliga rumpor i Ruths värld

Har du en snygg rumpa? Om du inte vet själv kan du fråga närmaste 5-åring eftersom de ofta befinner sig på perfekt höjd för att avgöra vilken typ av bakdel du har! Ruth är just en sån 5-åring, hon beskriver sig själv som ett paraply hög, och berättar att allt annat på människors kroppar sitter för högt upp eller för långt bort för att hon ska se. Hon har stenkoll på omgivningens rumpor och har liknar dem vid exempelvis meloner, päron och semlor.

En av rumporna Ruth berättar om sitter på hennes fröken Ulla på dagis. Den är päronformad och har även en annan egenskap att beakta, den kan nämligen sjunga! När Ulla står framåtböjd och hjälper en pojke att knyta skorna börjar hennes rumpa att sjunga! Ruth förstår inte riktigt varför eftersom de bara har sångstund på torsdagar före lunch, men fröken Ullas rumpa låter ”Brooooooommm-bpp-bjt” och bildar dessutom ett grönt illaluktande moln omkring sig. Usch och blä!

Som motsats kan jag även nämna att Ruth konstaterar att hennes lillebror Tims bak är jättestor, men att det förstås beror på att han har blöja på sig. Hon passar också på att berätta en anekdot om när pappan skulle byta på lillebror och denne passade på att kissa ner hela golvet. På uppslaget finns en illustration där Ruth står med ett paraply för att skydda sig mot kisstrålen!

Färgglada charmiga illustrationer finns det många av i boken, synd bara att det inte finns bilder på alla rumpor som Ruth berättar om. Boken vänder sig till nybörjarläsare i åldern 6-8 år, men enligt förlaget passar den även bra som högläsningsbok från 4- års ålder vilket jag kan intyga efter att ha läst den för sonen här hemma. Med boken följer en cd-skiva med boken inläst i mp3-format, väldigt bra tycker jag!

Roliga rumpor i Ruths värld
Författare: Sandra Tillbom
Illustratör: Linn Eldin
Förlag: Hegas
Antal sidor: 27
ISBN: 9789185877980
Köp: jämför priser

Postat 8:00 av Helena Eriksson i Kapitelböcker
Etiketter: dyslexi, hegas, lättläst, Linn Eldin, Roliga rumpor i Ruths värld, Sandar Tillbom
bloggar.se: dyslexi, hegas, lättläst, Linn Eldin, Roliga rumpor i Ruths värld, Sandar Tillbom

1 kommentar

Helena Eriksson, 2011-02-20:

Noa går på toa

Jag har själv inget minne av dörren gick i baklås någon gång när jag var liten, däremot har jag en son som flera gånger har gått på toa och låst om sig och sen inte klarat av att låsa upp. Vi har sagt åt honom att han inte får låsa dörren men barn måste ju testa allt, och när det händer är paniken ett faktum! Att försöka lugna ett hysteriskt ledset barn från andra sidan av en låst dörr kan vara svårt, men du finns där i alla fall.

För pojken Noa är det värre, när dörren på restaurangtoaletten går i baklås är det ingen som hör honom ropa på hjälp! Han försöker få upp dörren på alla möjliga sätt, sparkar till och med på den men den rör sig inte. Upptill är toalettbåset öppet, så Noa ställer sig på toalettstolen men når inte upp till kanten. Han ropar igen men ingen hör honom, nu börjar ha bli rejält rädd!

Till slut kommer i alla fall en servitör som hört honom, men problemet är att inte ens han får upp toadörren! Hur ska Noa komma ut? Servitören hämtar Noas pappa som får en idé…

Boken är utgiven av Hegas förlag som specialiserat sig på lättlästa böcker för barn och ungdomar. Den vänder sig till nybörjarläsare i ålder 6-8 år och är mycket enkel att läsa, max fyra ord på varje rad. Boken är illustrerad på samtliga uppslag vilket hjälper läsförståelsen. Vill man använda den till att testa läsförståelse finns tillhörande frågor på bokens sida hos Hegas (se länk nedan). En kort men intensiv berättelse med hög igenkänningsfaktor för barn i passande ålder.

Noa går på toa
Författare: Kirsten Ahlburg
Illustratör: Jon Ranheimsaeter
Förlag: Hegas
Antal sidor: 18
ISBN: 9789185877027
Köp: jämför priser

Postat 8:00 av Helena Eriksson i Kapitelböcker
Etiketter: börja läsa, dyslexi, hegas, Jon Ranheimsaeter, kirsten ahlburg, lättläst, Noa går på toa, nybörjare, nybörjarläsare
bloggar.se: börja läsa, dyslexi, hegas, Jon Ranheimsaeter, kirsten ahlburg, lättläst, Noa går på toa, nybörjare, nybörjarläsare

0 kommentarer

Sara Narveby, 2010-09-17:

Vad sa du?

Den danske författaren Morten Dürr som skrev boken ”Bomben i matlådan” har skrivit ytterligare en bok som jag läst. Även den här boken hör till kategorin lättlästa barn-/ungdomsböcker och riktar sig till barn från 9 år. Men trots att texten är lättläst med lagom långa meningar och utan allt för krångliga ord är det här en berättelse som är tung. Och viktig!

Det har börjat en ny flicka i klassen, Anna. En dag är hon med när de andra barnen leker den klassiska viskleken, och då vågar hon äntligen berätta för någon att hennes pappa slår henne.

Jag gillar verkligen den här boken! Den är fin, viktig, tankeväckande och säkert jättebra när man ska diskutera med barn om våld. På nästan varje uppslag finns en träffsäker illustration som gör situationerna ännu tydligare, och även som vuxen är det lätt att leva sig in i barnens perspektiv.

Vad sa du?
Författare: Morten Dürr
Illustrationer: Peter Bay Alexandersen
Översättning: Hans Peterson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 39
ISBN: 9789185877201
Köp: Jämför priser

Postat 21:05 av Sara Narveby i Kapitelböcker, Övrigt
Etiketter: Danmark, danmarkstema, hegas, morten dürr, peter bay alexandersen, vad sa du
bloggar.se: Danmark, danmarkstema, hegas, morten dürr, peter bay alexandersen, vad sa du

1 kommentar

Äldre inlägg

Senaste inläggen

	Jellicoe Road
	Hungerspelen
	Nyfikna öron
	Är det morgon nu?
	Kivi & Monsterhund

Se även

Senaste kommentarerna

	Helena Ferry om Välkommen hem och att låna e-böcker
	Carolina om Nyfikna öron
	Malin Molinder om Nyfikna öron
	Sara Victorin om Nyfikna öron
	Sofia nilsson om Nyfikna öron