Trollspanarna

Tillsammans med sin klass ska Hanna och Malva ut i skogen och gå en tipspromenad. Med på utflykten är Trulsa, som berättar om trollen som bor i skogen. Läraren Peter tycker bara hon pratar strunt och försöker få henne att vara tyst, men när Hanna och Malva börjar gå in i skogen ser de något som absolut måste vara ett troll…

Hela omslaget signalerar höst för mig: skog, vissna färgade löv, stövlar och troll. Dessutom blir det mörkare på eftermiddagarna, och då kan en se nästan vad som helst bland skuggorna.

Trollspanarna är den tredje boken i spanarserien, de två föregående heter Spökspanarna och Zombiespanarna. De lämpar sig bra för de som vill ha ett enkelt språk, men läsa lite mer. Boken innehåller flera illustrationer, ibland på helsidor, som hjälper till att öka spänningen, och spännande blir det! Många kapitel avslutas med cliffhangrar, för Hanna och Malva har verkligen bra fantasi.

En rapp, spännande, kittlande berättelse som passar bra i höstmörkret. Om du söker en utökad representation vad gäller nationaliteter bland karaktärerna, är Trollspanarna ett tips.


Trollspanarna
Författare: Annika Widholm
Illustratör: Jonna Björnstjerna
Förlag: Hegas
ISBN: 9789175434490
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Biblioteksspöket

spokPå biblioteket finns massor av böcker i olika rum, våningar och vrår. Skolklasser gör besök och lånar böcker. Inget konstigt med det, de flesta barn i skolåldern har någon gång fått möjlighet att bekanta sig med ett bibliotek och en bibliotekarie. En låda med borttappade – upphittade saker finns det nog också. Men, när Hanna och Malva besöker bibblan med sin klass händer det både läskiga och spännande saker – de får träffa ett äkta biblioteksspöke!

Slottsspöken är ofta grevar eller grevinnor, bor i slott och får ingen ro i graven för att de bär på en hemlighet eller en olycklig kärlek som först måste redas ut. Biblioteksspöken bor självklart på bibliotek i någon mörk vrå bland dammiga bortglömda böcker, men varför får de ingen ro i graven? Jo, det var en gång en bok som de letade efter och inte kunde hitta…

Den unga bibliotekarien visar var böckerna med zombies, varulvar och spökhistorier finns. Och så berättar hon om spöket, den elaka gamla bibliotekarien, som letar efter en bok och ibland ger sig till känna på  bibblan där just Hanna och Malva är med sin klass.  Malva som helst vill läsa om djur eller kärlek blir lite skrämd, hon och kompisen Hanna går ut en stund. Men när de kommer in igen vill Hanna gå på spökspaning, uppför trappor, in i mörka korridorer och dammiga vrår – och så vill hon hitta något att lägga i lådan för upphittat! Malva har inget val, det är bara att följa med: det knarrar, lyset slocknar, en hand griper tag… Medan resten av klassen letar efter böcker att låna får Hanna och Malva vara med om ett riktigt spökäventyr. Men de gör faktiskt nytta också, OCH lånar böcker, massor av böcker.

spok1

En charmigt mörk-illustrerad och alldeles ’lagom spännande’ spökhistoria för den som kan läsa skapligt, inte så läskig att man inte törs gå till bibblan, besöket blir snarare en utmaning! Lättlästhet på förlagets nivå 2.

 


Spökspanarna
Författare: Annika Widholm
Illustrationer: Jonna Björnstjerna
Förlag: Hegas (2016)
ISBN: 9789175432496
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Fångad

fangad-ny-storDystopier har varit en trend i ungdomsböckernas värld under en tid nu. Många är böckerna om en framtida värld där ondska och miljöförstöring ofta har drabbat mänskligheten och planeten. I boken Fångad får den kanske lite ovana läsaren en chans att läsa en spännande berättelse på temat. Boken är tydligt indelad i tio kapitel med luft mellan raderna och svartvita illustrationer.

När boken börjar är syskonen Grace, Adam och Ruby tillsammans med sin mamma på väg till en stuga de hyrt över julen. I ett dimmigt Norfolk får de plötsligt bensinstopp, varpå mamman lämnar barnen i bilen för att gå till närmaste bensinmack. Bensinmacken ligger inte särskilt långt bort och skulle ha varit fullt synlig om vädret hade varit bättre. När det gått en kvart utan att mamman kommit tillbaka bestämmer de sig för att gå och möta henne.

Dimman är så tät att den genast omsluter barnen. När de kommer till en avfart lättar den dock, men vägen ser inte alls ut som den brukar. Bensinmacken skymtar en bit bort, men den är nersläckt, har krossade rutor och runtom den växer högt gräs. Det är något som verkligen inte stämmer här.

Barnen bestämmer sig för att försöka hitta stugan de hyrt (de har varit där tidigare) och när de till slut kommer fram till den visar det sig att den är mer eller mindre förfallen. Och de har ännu inte träffat på vare sig människor eller djur…men nu hörs fotsteg i trappan i stugan!

Syskonen har hamnat i någon slags parallell värld, i ett framtida samhälle där en stor översvämning drabbat trakten. Hur ska de ta sig därifrån? Det finns inget att äta, inget att dricka…hur ska de överleva?

Boken Fångad fångar verkligen läsaren med sin spännande story. Trots att det är en lättläst och ganska kort berättelse tycker jag att den är mycket läsvärd. Jag skulle gärna vilja ha en fortsättning.

På förlaget Hegas hemsida finns arbetsmaterial till boken för skolan. Hittas här.


Fångad

Författare: Mary Chapman

ISBN: 9789175430713

Förlag: Hegas (2014)

Antal sidor: 67

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jonas Anderson – en minernas mästare


Första gången jag lade märke till Jonas illustrationer var när jag skulle recensera en bok under temat ”Lättlästa böcker”. På en julmarknad mötte jag illustratören i egen hög person och fick vidare upp ögonen för hans varierade utbud. Men det var först vid besöket i hans ateljé som jag – åtminstone till en del – insåg vidden av hans produktion och lätt gapande höjde på ögonbrynen för en minernas mästare.

Efter ett tryck på klockan för ”Jonas Bok & Bild” blir mötet ansikte mot ansikte med Jonas Anderson och hans karaktärer i Uppsala-ateljén ett faktum. Mötet mellan hans mångskiftande uttryck, i olika bemärkelser och skepnader, och mina intryck, resulterar i en givande och böljande dialog – eller kanske trialog, där karaktärerna utgör en egen, tredje och på annat sätt talande, part. Men fler och fler har en tendens att bli inblandade – eller blanda sig i.

Men stopp nu, en sak i taget – låt oss ta det hela från början: Redan som liten fångades Jonas, eller snarare hans intresse, av klassiska monster som Frankenstein, Mumien och Dracula; och lite duktig på att rita var han faktiskt i lågstadiet.

– På mellanstadiet kom jag av mig, men när det var dags för gymnasiet valde jag sam med estetiskt tillval. Eftersom jag alltid har gillat att läsa tänkte jag bli bibliotekarie eller kanske journalist men tecknandet tog över allt mer.

Sedan följde konstutbildningar i Falkenberg och Göteborg, olika tekniker och material prövades, den grafiska utbildningen genomfördes före datorns intåg på området. Självklart använder sig Jonas i dag av datorns möjligheter i vissa moment men tecknar gör han med blyerts och sedan utvecklas karaktärer, detaljer och miljöer vidare med bland annat pensel och flytande tusch. Ljusbordet är centralt. På väggar och hyllor trängs skisser att distansera sig från eller att ta ställning till.

– Digitalbräda, att rita på skärmen, känns nästan som att jobba på det gamla sättet, säger Jonas och berättar vidare om arbetsprocess, samarbetspartners, produktion och karaktärer.

På ljusbordet ligger skisser och layoutsidor till ytterligare en bok i ”Lättläst” serien om Erik, som ges ut av Nypon förlag, Torsten Bengtsson skriver texterna och Jonas har frihet att färdigställa samspelet mellan text och bild – han skissar direkt på textsidan och skickar till förlaget för godkännande. De korta textradernas berättelse ska kompletteras av bildernas berättelse, kroppsspråk och mimik hos karaktärerna är av yttersta vikt. Ingen behöver egentligen läsa sig till hur Erik känner sig – det syns, och man känner det i sin egen kropp med hjälp av egna erfarenheter. I Erik blir rädd möter jag också prov på Jonas monsteruttryck för första gången. (Denna finns recenserad under temt Lättläst här på Barnboksprat.)

Oftast kommer texten först: ”Vi har fått in ett manus som kan passa dig”, och graden av samarbete mellan förlag, författare och illustratör varierar.
– Mitt första uppdrag fick jag på stående fot på en bokmässa; jag skulle köpa en bok och nämnde att jag var illustratör. Även kontakten för nästa jobb skedde på en bokmässa och för ett mindre förlag; när Jonas däremot bokade möte med ett större förlags redaktionschef gick det sämre. Kreativa marknadsföringsidéer gav så ett monsterjobb:

– Jag hade gjort vykort som giveaways – typ gamla filmisar men med klassiska filmmonster som Frankenstein och Dracula, som jag lade upp på bordet, förlaget nappade på exempelbilderna och ville att jag skulle jobba med en egen text till just de bilderna. Jag tog kontakt med en filmvetare och gjorde research – texten växte fram med bilderna som utgångspunkt.
Resultatet Monster på vita duken (Eriksson & Lindgren, 2003) presenterar de personligt tolkade och avbildade monstren tillsammans med korta dramatiserade berättelser samt faktarutor om film, skådespelare, författare och samtid. Jonas Anderson bevisar att han behärskar att uttrycka sig i helheten bild, text och layout – och för en bred åldersgrupp i ett gemensamt intresse.

Monsterminer och häxuppsyner grinar mig rakt i ansiktet när jag läser seriehäftet Vera En riktig häxa, och här får man även en glimt av det Jonas säger att han vill jobba mera med; kluriga pysselsidor, givetvis med inblandning av magi och monsterinsikt. Karaktären Vera, hon som köper trollstav på eBay och söker trollformler på internet, finns som egen bok, även den i lättlästformat, textberättelsen är i bägge fallen författad av Mårten Melin.

Inblandningen i Uppsalas kulturliv gör Jonas till något av en uppsala-profil. Dels finns hans figurer och kreativa idéer representerade på några av stadens museer/deras hemsidor och dels figurerar hans karaktärer i seriesammanhang med anknytning till stadens kulturliv. Plötsligt handlar vårt samtal mest om serier, ett annat av Jonas stora intressen.

Anna & Blomsterkungen består av 47 seriestrippar, ursprungligen gjorda i samband med Linnéjubileet, texten är skriven av Anders Björkelid, vän sedan gymnasietiden. Resultatet av samarbete och ämne ligger på en ’akademisk nivå’ av realism/skröna, student- och vuxenhumor mot uppsalahistorisk bakgrund. Och karaktärernas miner och minkommunikation är karaktäristiska för Jonas – om man nu kan uttrycka sig så.

– Man vet hur bra det kan bli – du kan göra allt i en serie som du kan göra i andra medier, säger han som har deltagit i seriemässan Uppsala Comix som SerieZonen arrangerade. I samarbete med dem gav Jonas och Daniel Tholin ut serietidningen 1000 ögon: Tupilak första gången på Kulturnatten i Uppsala 2010, 2011 kom uppföljaren och cliffhangern förutsätter en fortsättning…

I alla böcker och serier som jag har sett där Jonas har varit inblandad lämnar han personliga avtryck, han berättar på olika sätt om sig själv och sitt arbete i ord och skiss, visst är det lite extra marknadsföring över greppet men det väcker också nyfikenhet hos den som själv är sugen på att illustrera. Vykort, klistermärken, att åka runt och berätta i skolor och delta i mässor är andra sätt att marknadsföra det han gör.

Under maj har Jonas penna varit inblandad i fem nyutgivna böcker – kanske är det en magisk monsterpenna han har – eller också är han helt enkelt bara kreativt begåvad och målmedveten…

Reportaget finns även bland annat på: Formom www.formom.nu under ”Övriga reportage”

Syskonkärlek i en grym värld

Marias docka är en läsa-själv-bok från åtta år och det är en bilderbok. Det samspel mellan text och bild som man finner i bilderböcker kan vara väldigt fascinerande och det är välkommet med bilderböcker för barn i skolåldern. Eftersom den rekommenderade åldern är så hög hamnar bokens innehåll på en nivå som är utmanande för lite äldre barn.  För visst är boken utmanande i såväl språklig stil som tema. Bokens berättare är en storebror, som hela tiden finns med, men namnges aldrig, vilket däremot hans lillasyster Maria gör, genom broderns berättande. Brodern berättar om livet som skräpsamlande gatubarn. Han berättar om de vuxna som utnyttjar deras arbetskraft och han berättar om kompisen som bara försvann efter att ha fått ett inflammerat råttbett. Och han berättar om handlingar som visar på en ofantlig syskonkärlek. En dag hittar Maria en vacker och värmande docka som de båda syskonen vet att de vuxna inte kommer att tillåta dem att behålla, ändå väljer de att göra det.

Bilderna är mörka och har vissa spöklika drag. Trots det innehåller berättelsen inte några övernaturliga drag utan visar mänsklighetens mörka nyanser i verkliga livet.

Morten Dürr berättar om Marias docka och hur han fick idéen till boken. (På danska)

Till den svenska versionen av boken hör även en CD med boken inläst av Peter Öberg.


Marias docka
Författare: Morten Dürr
Illustratör: Lars Gabel
Svensk text: Carina Gabrielsson Edling
Förlag: Hegas
LIX-tal: 17
Antal sidor: 29
ISBN: 9789186625689
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris