Nu har jag läst min första bok om hästen Sigge. Äntligen! Den är nummer 12 i samlingen och det kommer att ges ut 15 stycken böcker om Sigge i BUS-serien (Brobyungarnas shettisar). Jag börjar förstå min hästintresserade dotter, som redan har läst ett par av dem och varför hon tycker de är bra. Boken väcker egna minnen där det allra roligaste var att få lämna det inhägnade området eller ridhuset och få ge sig ut på egen hand med hästen, ut i skogen. Den frihet som en upplevd galopp kan ge, kom plötsligt till mig. Känslan att leva ut något ursprungligt, där hästen och naturen och en själv är i samspel, är obeskrivlig.
I Äntligen Sigge träffar jag på böckernas huvudkaraktär Elina, som blivit skötare på Brobygården där snälla ridläraren Ingela huserar. För Elina och hennes kompisar är stallet den viktigaste platsen och trots att stortjejerna försöker regera och trycka ner lite grann, så överväger glädjen över att få vara en del av stallgänget. Elina sköter gamle och trötte Atle och hade hellre skött om en häst som Sigge, men han är lite dryga Jossans sköthäst. När det gäller shettisar så växer ryttaren fort ifrån dem, så plötsligt får Elina chansen att rida Sigge i sin första hopptävling.
Boken innehåller som sagt bitvis stöddiga äldre flickor, men också vänskap, drömmar om att klara hästen själv, ett nyfött föl, sköthästen Atle som drabbas av en sjukdom (snyft) och så en dröm som går i uppfyllelse för Elina. Lin Hallberg skriver verkligen så bra om hästar som jag hört att hon skulle göra. Hon har egna erfarenheter och historier kring hästar, som gör att det känns äkta och hon förmedlar på ett bra sätt att det inte bara är roligt i ett stall och det utan att förstöra glädjen för läsaren. Hon får med svårigheterna och beskriver även misstag som hör till, men där också de yngsta i stallet utvecklas och lär efterhand.
Jag kan förstå att dessa böcker fyller en viktig funktion för hästtokiga och det är verkligen fantastiskt att kunna skriva så som Lin gör och dessutom ha en illustratör som Margareta Nordqvist, som verkligen kan konsten att rita hästar. Roligast är nog att läsa böckerna om Sigge med start från del ett, men jag kom in i historien helt utan att bli förvirrad ändå. Prisbelönta och lovordade är flera av böckerna om denna lilla häst och gänget kring honom och jag kan redan efter en enda bok ana varför.
Äntligen Sigge
Författare: Lin Hallberg
Illustratör: Margareta Nordqvist
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 154
ISBN: 9789163870224
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Mia saknad är en bok som handlar om hästtjejen Janni och hennes kompis Mia. De är bästa kompisar och har varsin häst, deras stora dröm i framtiden är att bo tillsammans i en röd stuga och föda upp hästar. Redan i första kapitlet får vi veta att Mia har försvunnit, flyttat utan att säga hejdå eller tala om var hon tagit vägen! Så gör man väl inte mot sin bästis? När det gått en vecka fick Janni ett brev från Mia där det stod att hon inte ville att de skulle vara vänner längre; att det inte var någon idé eftersom de nu bodde så långt ifrån varandra. Men Janni känner att det är något som hennes mamma och bror inte vill berätta för henne, något som har med Mia att göra.
Samtidigt som hon saknar sin bästis och gråter när hon tänker på henne har hon något annat att fundera över, nämligen tävlingen som hon och ponnyn Tintin ska vara med i. Hästar är hennes stora intresse i livet och hon har en chans att vinna klubbmästerskapet i dressyr och tränar hårt inför detta. I skolan undviker hon klasskamraterna men råkar en dag höra dem prata om något som får henne att bli alldeles stel: ”Har ni hört att Mias pappa blev tagen av polisen igår? [...] Tänk att ha en pappa som är knarkare.” Det Janni hör gör henne både arg och förtvivlad, och hon bestämmer sig för att inte lyssna på deras snack utan själv ta reda på vad som har hänt. Och Janni är inte dum; genom att titta på poststämpeln på brevet från Mia ser hon att det är skickat från Lund. Det dröjer inte länge innan hon bestämt sig för att ta pengar av sin mamma och köpa en tågbiljett till Lund för att leta efter Mia. Hon har hört någon säga att det inte är en särskilt stor stad så hur svårt kan det vara att hitta henne? Till saken hör att Janni ju inte är särskilt gammal, exakt ålder vet man inte men 10-11 år skulle jag gissa på då hon egentligen är för ung för att åka tåg ensam.
Som tur är upptäcks rymningen under tiden Janni sitter på tåget, och framme i Lund tas hon om hand av personal på stationen tills Joel, en vän till familjen som bor i Lund, kommer och hämtar henne. Det visar sig att han vet var Mia har flyttat, och varför hon har flyttat. Han har ringt stället där Mia finns och det är ok att Janni får hälsa på henne en timme. Mia verkar bo på skyddad adress och när Janni kommer dit blir det en lycklig återförening – de är såklart fortfarande bästa vänner trots allt som hänt. Det visar sig att Mias pappa är narkotikamissbrukare och har slagit både Mia och hennes mamma, och därför har de flyttat ifrån honom.
De båda flickorna kommer överens om att de ska fortsätta ha kontakt, men i början tycker Janni att det är svårt att veta vad hon ska skriva i sina brev till Mia. Vad skriver man till någon som varit med om så otäcka saker? Kan man berätta om hur bra man själv har det eller blir det fel då? Till slut blir det så att Janni skriver om sin vardag, precis som det är och det är nog så det ska vara. Livet går ju vidare både för henne och Mia även om jobbiga saker händer.
Det finns många bra diskussionsämnen i boken tycker jag; t.ex. det här med att prata om svåra saker med barn. Ska man berätta? Hur mycket ska man berätta? Är det ibland bättre att inte berätta? Janni borde ha fått veta från början att Mia skulle flytta tycker jag, kanske inte hela orsaken till varför just då, men åtminstone så de fick säga hejdå till varandra. Som sagt, många tänkvärda och bra ämnen att prata om, men för att gilla den här boken måste man nog vara lite smått hästtokig då mycket kring resten av storyn kretsar runt ridning och hästar.
Mia saknad (bok +cd-skiva)
Författare: Malin Eriksson
Illustratör: Åsa Carlsson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 130
ISBN: 9789185877935
Köp: jämför priser
Hedvig har fått en häst. Eller kanske inte riktigt… Sanningen är att hon har fått en skruttig åsna som heter Max-Olov, men när hon berättar för klassens hästtokiga tjejer kan hon inte låta bli att försköna verkligheten. Plötsligt har åsnan blivit två vackra vita hästar som alla kompisarna vill komma och titta på. Hedvig måste ljuga mer och mer för att hålla dem borta och givetvis håller det inte i längden.
Det här är den andra boken om Hedvig och den är minst lika bra som den första. Hedvig är en härlig tjej som hittar på många dumheter och får brottas med sitt dåliga samvete. Det är ofta lustigt och med ett stort mått igenkänning.
Jag lider verkligen med Hedvig när hennes pappa låter henne tro att hon äntligen ska få sin hett efterlängtade häst och så visar det sig vara en folkskygg och vanvårdad åsna. Alla hennes lögner bottnar i att hon inte vågar såra pappa genom att säga att det inte är lika bra som en häst. Så här gick det till när hon fick Max-Olov:
”En häst, en häst! Äntligen!”
Pappa backar in genom grinden till hagen. ”Håll i dig nu”, säger han.
Han lägger av haspen … Nån sparkar oroligt med hovarna … Pappa sätter händerna på luckan … Han öppnar …
Ingen kommer ut. Hedvig väntar ett par ögonblick. Sen tassar hon fram och kikar in.
Där står en benig figur. Öronen är långa som kaninöron. I slutet av svansen hänger en lortig tofs. Manen är kort och stubbig. De bruna, mandelformade ögonen ser på henne en stund.
Hedvig gapar. Det här är ingen häst.
Den som inte är en häst smäller ett par gånger med hovarna, ger upp ett ilsket skri och visar tänderna.
”Iiiiiii-håååå!” Sen störtar den ut ur kärran. Hedvig ser den sprätta omkring i hagen.
”En åsna?” säger hon.
Pappa nickar stolt.
Stina Wirséns uttrycksfulla bilder är som alltid jättebra. Här leker Hedvig häst med Ellen, medan bästisen Linda sitter övergiven i trädet:
Nästa bok i serien heter Hedvig och sommaren med Steken och jaaaaa, jag är sugen!
| Mirjam Lindberg om Ninja Timmy | |
| Helena Ferry om Dagens bokhylla: Helenas hyllor | |
| Bea om Dagens bokhylla: Helenas hyllor | |
| 23minuter om Sagan om den underbara familjen Kanin och Djupsjöns hemlighet | |
| Liza om Trycka upp böcker för eget bruk |