Inlägg med etiketten "hästar"

hunter ar i faraNär Holly är i hästarnas värld känner hon sig lycklig. Tyvärr så upplever hon inte längre någon trygghet och glädje i stallet. Hon känner liksom att hon på något sätt inte är välkommen längre. Så en dag tar hon sin skötarhäst Hunter i vild galopp och ger sig av. Ett gäng hästar följer dem på deras färd och det som plötsligt sker med Hunter och de andra hästarna är både fantastiskt och fullständigt härligt absurt. Alla hästarna är bevingade och kan därmed flyga!

Det blir ett intensivt oväder, som skrämmer hästarna, men en riktigt solig händelse finns bakom molnen och det är ett möte med Selena, Hollys högt älskade barnvakt. Dramatik följer så plötsligt i en följd och även en ovan läsare kring 10 år kan säkerligen hänga med i den utveckling som Holly upplever med en tilltagande inre styrka och modiga anlag, trots sin inte alltid så enkla tillvaro i rullstol. Kanske kan hon få börja rida på den gård Selena är på?

FlygDet börjar klarna om framtiden när polisen oväntat dyker upp, men det blir ändå ett bra och hoppfullt slut. På det hela taget är det lagom långa meningar och ett gott språk med flera svartvita illustrationer, insprängda i händelseförloppet. Speciellt hästarna är mycket smäckert framställda.

Hunter är i fara är andra delen om Holly. Första boken är Holly hoppar högt. Totalt kommer det att bli det fem delar plus fälthandbok i den lättlästa bokserien (Gryningsserien) om ”De bevingade hästarna”.

 

 

 


Hunter är i fara
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2013)
Antal sidor: 61
ISBN: 9789186861537
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly

millan sveketJag har ingen aning om hur många hästböcker jag slukade som barn men det var mängder. Mina två favoriter var Jane och ponnystallet samt Djuren på Ödegården. Faktum är att jag under 20 års tid inte ens mindes vad den sistnämnda boken hette men så en dag lyckades jag luska ut det, jag köpte den på Bokbörsen, läste om den och älskade den fortfarande. Det var någon gång efter det som jag fastnade för ett tips om hästboken Millan.

 I hela mellanstadiet gjorde jag precis som Millan, jag åkte direkt till stallet efter skolan och mer eller mindre levde där. Ledde hästar in och ut ur hagar, ryktade, mockade, fodrade och sopade stallgången skinande ren. Fast jag gjorde det på en ridskola där jag också red lektion en gång i veckan. Millan, 13 år, gör allt detta i Mariannes stall och ibland får hon faktiskt rida en lektion för Marianne på dennes egna tävlingshäst. Efter stallet fick jag kanske skjuts hem om jag inte orkade cykla. Millan cyklar alltid hem själv. Om hon har tur är pappa inte så full när hon kommer hem och om hon har otur är han jättefull och han och mamma bråkar hela natten. På helgerna brukar Millan bre några smörgåsar, om det finns några, och lägga bredvid lillebrors säng så att hon vet att han ska få något i magen.

I skolan vill Angelika hela tiden att de ska sova över hos varandra men Millan vågar inte lämna lillebror ensam en hel natt och hon vågar inte ens tänka på att ta hem en kompis. ”Måste du alltid ta hand om din lillebror?” fräser Angelika och Millan distanserar sig så gott det går. Hon har inte bett om någon kompis, det är ju Angelika som trängt sig på.

De här böckerna innehåller allt det jag minns från min barndoms bästa hästböcker. En huvudperson som kämpar och har drömmar och där drömmarna faktiskt slår in på ett eller annat sätt. Men, de innehåller också något helt annat. De innehåller alla de känslor som Millan tampas med genom att växa upp i en dysfunktionell missbruksfamilj. Hon är den som tar hand om lillebror och ofta sin mamma också. Hon skäms för sina föräldrar men älskar dem ändå. Hon kan inte förklara för någon hur det egentligen ligger till utan drar sig hellre undan. Hon älskar vardagar för då vet hon att lillebror får ordentligt med mat och att fröknarna ser om han slår sig. Det är obehagligt realistisk läsning som når ända in i hjärtat och jag kan inte låta bli att tänka på alla de barn i världen som växer upp i den här typen av hem.

Jag lånade böckerna från biblioteket och läste på platta och jag behövde peka på skärmen en tre-fyra gånger innan jag faktiskt accepterade att Sveket var slut. Mitt i allt det spännande. Nu längtar jag rejält efter tredje delen och frågan är om jag inte ska ta och leta rätt på Jane och ponnystallet under tiden?


Millan
Författare: Pia Hagmar
Serie: Millan
Förlag: B Wahlströms (2012)
ISBN: 9789132161674
Antal sidor: 125
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

Sveket
Författare: Pia Hagmar
Serie: Millan
Förlag: B Wahlströms (2013)
ISBN: 9789132161995
Antal sidor: 141
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Print Friendly

holly hoppar hogtHär är en liten lättläst bok som bjuder på både dramatik i sorg och stor glädje och slutet ger en föraning om att det kan komma att hända oväntade saker kring Holly och hästen Hunter. I bokens handling vävs både fördomar och konflikter kring människor som inte är som den gängse normen. Holly sitter i rullstol men klarar sig fint i stallet och kan rida ut själv på sin själsfrände Hunter. När de två rider ut är de som en enda varelse med två hjärtan.

En stark mamma finns för Holly. En mamma som kan vara den enda Holly har på riktigt, läsaren får ingen vetskap om någon annan förälder eller släkting. En barnvakt har dock haft stort inflytande på Hollys väg in i stallet. Även en ridlärare, Lisen, är betydelsefull. En av stallflickornas ondsinta mamma med medföljande dotter, ger nerv till handlingen och får läsarens antipati. Holly riskerar från en dag till en annan att förlora Hunter. Allt som varit så bra med den planerade tävlingen där de två skulle få visa upp hur högt de kan flyga över hindren. Men något håller på att hända och dessutom så är Hunter i obalans. Det finns fler som rider honom och är alla så snälla egentligen?

Holly & HunterIllustrationerna i svart-vitt är av Katarina Dahlquist och det är bara att konstatera att hon kan rita hästar vackert, en mycket viktig del i en hästbok. Rent språkligt är det samma flyt som vi blivit vana vid när Anette Skåhlberg håller i pennan och som alltid i kombination med ett samhällspatos, en dröm om att låta alla får vara med – på riktigt. Hon gör det snyggt, det bakas in i berättelsen så att läsaren får en lättläst historia till livs, ömsom verklighetsnära dramatisk, ömsom finstämd.

Det är en speciell häst den där Hunter, otroligt följsam med just Holly. Är det något ovanligt med honom, något magiskt rent av? Holly hoppar högt är den första boken om fem delar plus fälthandbok i den lättlästa bokserien om ”De bevingade hästarna”.

 


Holly hoppar högt
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2013)
Antal sidor: 61
ISBN: 9789186861209
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly

Nu har jag läst min första bok om hästen Sigge. Äntligen! Den är nummer 12 i samlingen och det kommer att ges ut 15 stycken böcker om Sigge i BUS-serien (Brobyungarnas shettisar). Jag börjar förstå min hästintresserade dotter, som redan har läst ett par av dem och varför hon tycker de är bra. Boken väcker egna minnen där det allra roligaste var att få lämna det inhägnade området eller ridhuset och få ge sig ut på egen hand med hästen, ut i skogen. Den frihet som en upplevd galopp kan ge, kom plötsligt till mig. Känslan att leva ut något ursprungligt, där hästen och naturen och en själv är i samspel, är obeskrivlig.

I Äntligen Sigge träffar jag på böckernas huvudkaraktär Elina, som blivit skötare på Brobygården där snälla ridläraren Ingela huserar. För Elina och hennes kompisar är stallet den viktigaste platsen och trots att stortjejerna försöker regera och trycka ner lite grann, så överväger glädjen över att få vara en del av stallgänget. Elina sköter gamle och trötte Atle och hade hellre skött om en häst som Sigge, men han är lite dryga Jossans sköthäst. När det gäller shettisar så växer ryttaren fort ifrån dem, så plötsligt får Elina chansen att rida Sigge i sin första hopptävling.

Boken innehåller som sagt bitvis stöddiga äldre flickor, men också vänskap, drömmar om att klara hästen själv, ett nyfött föl, sköthästen Atle som drabbas av en sjukdom (snyft) och så en dröm som går i uppfyllelse för Elina. Lin Hallberg skriver verkligen så bra om hästar som jag hört att hon skulle göra. Hon har egna erfarenheter och historier kring hästar, som gör att det känns äkta och hon förmedlar på ett bra sätt att det inte bara är roligt i ett stall och det utan att förstöra glädjen för läsaren. Hon får med svårigheterna och beskriver även misstag som hör till, men där också de yngsta i stallet utvecklas och lär efterhand.

Jag kan förstå att dessa böcker fyller en viktig funktion för hästtokiga och det är verkligen fantastiskt att kunna skriva så som Lin gör och dessutom ha en illustratör som Margareta Nordqvist, som verkligen kan konsten att rita hästar. Roligast är nog att läsa böckerna om Sigge med start från del ett, men jag kom in i historien helt utan att bli förvirrad ändå. Prisbelönta och lovordade är flera av böckerna om denna lilla häst och gänget kring honom och jag kan redan efter en enda bok ana varför.


Äntligen Sigge
Författare: Lin Hallberg
Illustratör: Margareta Nordqvist
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 154
ISBN: 9789163870224
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Print Friendly

Mia saknad är en bok som handlar om hästtjejen Janni och hennes kompis Mia. De är bästa kompisar och har varsin häst, deras stora dröm i framtiden är att bo tillsammans i en röd stuga och föda upp hästar. Redan i första kapitlet får vi veta att Mia har försvunnit, flyttat utan att säga hejdå eller tala om var hon tagit vägen! Så gör man väl inte mot sin bästis? När det gått en vecka fick Janni ett brev från Mia där det stod att hon inte ville att de skulle vara vänner längre; att det inte var någon idé eftersom de nu bodde så långt ifrån varandra. Men Janni känner att det är något som hennes mamma och bror inte vill berätta för henne, något som har med Mia att göra.

Samtidigt som hon saknar sin bästis och gråter när hon tänker på henne har hon något annat att fundera över, nämligen tävlingen som hon och ponnyn Tintin ska vara med i. Hästar är hennes stora intresse i livet och hon har en chans att vinna klubbmästerskapet i dressyr och tränar hårt inför detta. I skolan undviker hon klasskamraterna men råkar en dag höra dem prata om något som får henne att bli alldeles stel: ”Har ni hört att Mias pappa blev tagen av polisen igår? [...] Tänk att ha en pappa som är knarkare.” Det Janni hör gör henne både arg och förtvivlad, och hon bestämmer sig för att inte lyssna på deras snack utan själv ta reda på vad som har hänt. Och Janni är inte dum; genom att titta på poststämpeln på brevet från Mia ser hon att det är skickat från Lund. Det dröjer inte länge innan hon bestämt sig för att ta pengar av sin mamma och köpa en tågbiljett till Lund för att leta efter Mia. Hon har hört någon säga att det inte är en särskilt stor stad så hur svårt kan det vara att hitta henne? Till saken hör att Janni ju inte är särskilt gammal, exakt ålder vet man inte men 10-11 år skulle jag gissa på då hon egentligen är för ung för att åka tåg ensam.

Som tur är upptäcks rymningen under tiden Janni sitter på tåget, och framme i Lund tas hon om hand av personal på stationen tills Joel, en vän till familjen som bor i Lund, kommer och hämtar henne. Det visar sig att han vet var Mia har flyttat, och varför hon har flyttat. Han har ringt stället där Mia finns och det är ok att Janni får hälsa på henne en timme. Mia verkar bo på skyddad adress och när Janni kommer dit blir det en lycklig återförening – de är såklart fortfarande bästa vänner trots allt som hänt. Det visar sig att Mias pappa är narkotikamissbrukare och har slagit både Mia och hennes mamma, och därför har de flyttat ifrån honom.

De båda flickorna kommer överens om att de ska fortsätta ha kontakt, men i början tycker Janni att det är svårt att veta vad hon ska skriva i sina brev till Mia. Vad skriver man till någon som varit med om så otäcka saker? Kan man berätta om hur bra man själv har det eller blir det fel då? Till slut blir det så att Janni skriver om sin vardag, precis som det är och det är nog så det ska vara. Livet går ju vidare både för henne och Mia även om jobbiga saker händer.

Det finns många bra diskussionsämnen i boken tycker jag; t.ex. det här med att prata om svåra saker med barn. Ska man berätta? Hur mycket ska man berätta? Är det ibland bättre att inte berätta? Janni borde ha fått veta från början att Mia skulle flytta tycker jag, kanske inte hela orsaken till varför just då, men åtminstone så de fick säga hejdå till varandra. Som sagt, många tänkvärda och bra ämnen att prata om, men för att gilla den här boken måste man nog vara lite smått hästtokig då mycket kring resten av storyn kretsar runt ridning och hästar.


Mia saknad (bok +cd-skiva)
Författare: Malin Eriksson
Illustratör: Åsa Carlsson
Förlag: Hegas
Antal sidor: 130
ISBN: 9789185877935
Köp: jämför priser

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Print Friendly

Annonser



Barnboksprat var en av fem nominerade!

Sök på Barnboksprat

Följ bloggen

RSS-flöden
Inlägg
Kommentarer

Bokbloggar.nu


follow us in feedly

Följ Barnboksprat på Bloglovin

Barnboksprat på Facebook

Andra barnboksbloggar

Författarbloggar