favoriter – Sida 24 – Barnboksprat

Sixtens & Blixtens skruvade sovbok

Tycker du det där med sömn är lite knepigt? Har du många frågor om sömn? Inga problem – Sixten och Blixten har svaren!

I Sixtens & Blixtens skruvade sovbok får vi allehanda (o)viktig information om allt som har med sömn att göra. Till exempel vilken säng man ska köpa och hur det perfekta gosedjuret ser ut.
Bröderna Sixten och Blixten ska vara barnvakt åt lilla Saga som är en bebis. För det här tillfället har de förberett sig så mycket man bara kan. Och då menar jag så mycket man bara kan! De inledande sidorna visar väldigt väl hur de har förberett sig för sitt uppdrag.
Bara det att Sixten springer runt och kletar Babynthen (Bepanthen) på Sagas huvud var de än går…det är ju oslagbart. Dessutom får Saga en mössa med inbyggd mobil på huvudet när hon ska sova. Som sagt – oslagbart!

När Saga ska sova tycker Sixten och Blixten att det är en jättebra idé att läsa ur SUSS – stora utförliga sömnskolan. Där har de samlat allt de kunde hitta på om sömn. Alltifrån drömmar till hur man nattar bäst. Dessutom svarar Prinsessan Törnrosa på läsarfrågor! Hon har ju hundra års erfarenhet av sömn.

När jag slog upp boken kom det genast ett stort skratt ur min mun. Sen skrattade jag…och skrattade…och skrattade lite till. Den inledande bilden är så enormt skön, tillsammans med texten blir det helt sjukt roligt.

Bilderna är sprängfyllda av roliga och knasiga detaljer och man hittar alltid något nytt att titta på. Språket är också helt underbart, Sixten och Blixten är störtsköna!
Det här är en bok för lite större barn och dessutom har vuxna stor glädje av den, den var helt otroligt rolig!
Sixten & Blixten är helt underbara! Jag bara måste läsa de andra böckerna om bröderna Sixten & Blixten!

Sixtens och Blixtens skruvade sovbok
Författare och illustratörer: Aino Havukainen och Sami Toivonen
Översättning: Janina Orlov
Förlag: rabén och sjögren
Antal sidor: 31
ISBN: 978-91-29-67178-0
Köp: jämför priser

Vägen till Saga

vägen till saga fram

I många barnböcker möts vi av spännande skogar och vackra trädgårdar. Naturen och allt det oberäkneliga som den erbjuder blir en ovärderlig källa till äventyr. Men alla de barn som lever i städer och förorter och som inte har en skog mitt inpå knuten, är deras liv fattiga på äventyr?

I Vägen till Saga möter vi något som är ganska ovanligt i barnböcker, nämligen den oberäkneliga och levande staden. Innan Asta ska somna sitter hon och tittar ut över den mörka, men ändå vakna staden. Långt borta ser hon ett torn och Asta tror att det bor en flicka i det tornet. Nästa dag bestämmer sig Asta för att hälsa på hos flickan i tornet, så Asta går rakt in i en vägg, som blivit så mjuk att man kan ta sig till andra sidan. Där möts Asta av en häxtant som kokar soppa av skräp. Häxtanten berättar hur Asta ska göra för att finna flickan i tornet och nu kan en spännande resa in mot stadens hjärta börja. Samtidigt tar även ett letande efter vänskap fart och till slut får vi möta Saga, flickan tornet, som visar sig vara Astas själsfrände.

091003 (5)

Den här boken ges inte ut längre, vilket är väldigt tråkigt, för det är en fantastisk, spännande och fantasieggande historia. Texten har något poetiskt över sig, vilket kanske inte är så märkligt med tanke på att bokens författare, Kajsa Grytt även gör vacker musik. Bokens illustrationer, av Maja Lindén, passar bra ihop med texten och ger även berättelsen ytterligare en dimension för att beskriva den estetiska staden och de vinklar och vrår som dolts. Och vem vet egentligen vad som finns inne i staden, bakom alla ståtliga och kommersiella fasader?

Den här boken är helt klart värd att leta efter på antikvariat, men den finns också att låna på flera bibliotek.

Vägen till Saga

Författare: Kajsa Grytt
Illustratör: Maja Lindén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129647174
Låna: Svenska biblioteks samlingar

Vem bestämmer?

Nu är boken slut. Det är dags att sova. Så tycker stora. Nej, det är fel! Boken börjar bara om igen. Så tycker lilla.

Konflikterna duggar tätt i denna underbara bok om stora och lilla nallen. Stora tycker en sak och lilla tycker en annan, men vem bestämmer? När lilla häller fil över stora går det så långt att stora skriker DUMMA UNGE! Då blir lilla ledsen. Men sen blir det bra igen.

Stina Wirsén fångar som vanligt vardagsdramatik på ett klockrent sätt med mycket värme och glimten i ögat. Illustrationerna förmedlar känslorna på pricken så att man förstår exakt hur nallarna känner sig. Den uppmärksamme noterar att boken stora och lilla läser är ingen mindre än Vem bestämmer?, hur nu det går ihop. En rolig detalj är det i alla fall, och lite av ett Wirsén-trademark.

Lilla är pigg! Ett uppslag ur Vem bestämmer?

Det här är en av mina favoriter i Vem-serien. Den är precis sådär charmig som en riktig Vem-bok ska vara, den behandlar träffsäkert stora känslor och låter det vara oviktigt om det är en nallemamma eller en nallepappa som bråkar med en nalleson eller en nalledotter. En höjdare som är riktigt rolig att läsa!

Vem bestämmer?
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN13: 9789163850905
Köp: jämför priser

Spyflugan Astrid

Kan salami vara farligt? Ja, om den är dansk! Fast kanske mest om man är en fluga, som Astrid.

De säger att Astrid är en spyfluga, själv vet hon inte så noga men hon har många likheter med en sådan. Hon kan till exempel gå i taket. Och så har hon stora ögon. Hon har en stor stor familj och måste ofta passa alla småflugor, något som hon inte finner vidare kul alla gånger. Mest gillar hon att flyga iväg på upptäcksfärd. Men moster Ally tjatar på Astrid om att hon måste vara försiktig så att hon inte stöter på faror som hemska sugen och feta smällen. Därför flyger Astrid mest på natten. Då finns inte lika många faror som lurar för en liten spyfluga.
Trots sin försiktighet stöter hon ändå på trubbel, som bland annat inbegriper…just det…dansk salami!

Jag bara älskar den här boken, skriven och illustrerad av Maria Jönsson. Den är så klurigt rolig och har ett underbart språk! Det här är en bok jag själv önskar att jag hade skrivit! Bilderna är underbara, särskilt bilden av hela familjen i början av boken.
Jag gillar att Astrid är så skönt avslappnad. Hon kör sin grej och även om hon råkar i trubbel går det alltid bra till slut.
En av mina favoritböcker som liten var den om Ludde Lump, av Camilla Gripe. Jag får för mig att den här boken är lite lik den till viss del.
Kort och gott – en superbra bok!

Spyflugan Astrid
Författare och illustratör: Maria Jönsson
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 27
ISBN: 978-91-7221-528-3

Doktor Proktors pruttpulver

Låt er inte luras av titeln! Visst rymmer den här boken en del prepubertal prutthumor, men det som gör den rolig är det fullkomligt sprudlande, sprakande språket. Doktor Proktors pruttpulver är med sina fyndiga och oväntade formuleringar en Liftarens guide till galaxen för barn, fast utan träsklevande madrasser och våldspoetiska vogoner. Och med en aning fler pruttar, förstås.

På Kanonvägen i Oslo bor Lise, vars bästa vän just har flyttat. Där bor också en excentrisk professor vid namn Doktor Proktor. Dit flyttar även en ovanligt liten pojke med ovanligt rött hår. Han heter Bulle, och vad säger du om det? Ingenting, får vi hoppas. Bulle ger dig säkert svar på tal i så fall.

Dessa tre människor blir inblandade i ett halsbrytande äventyr med beståndsdelar som ett eftertraktat pruttpulver, en skolorkester utan taktkänsla, några klåfingriga men dumma skurkar, en hungrig kloaklevande anakonda och en rymningssäker fängelsehåla. Mer avslöjar jag inte, men däremot bjuder jag på smakprov. Så här börjar boken:

Det var maj och när solen hade lyst en stund på Japan, Ryssland och Sverige gick den upp över Oslo. Oslo är en ganska liten huvudstad i ett ganska litet land som heter Norge. Den satte genast igång med att skina på det gula och lagom lilla slottet, där det bor en kung som inte bestämmer så mycket att det gör något, och på Akershus fästning.

Där sken den in på de gamla kanonerna som pekade ut mot Oslofjorden, genom fönstret på kommendantens kontor och på den yttersta av alla dörrarna som till slut ledde in till stadens mest fruktade fängelsecell, Dödinghålan, där bara de farligaste och värsta brottslingarna satt.

Cellen var tom, bortsett från en rattus norvegicus, en liten norsk råtta, som tog sitt morgonbad i toaletten. Solen steg en pytteliten bit högre och lyste på barnen i en skolorkester som hade tränat sig på att vakna väldigt tidigt, ta på sig uniformer som kliade, och som nu övade sig på att marschera och spela nästan i takt. För snart var det 17 maj, Norges nationaldag, och då skulle alla skolorkestrarna i hela det lilla landet vakna väldigt tidigt, ta på sig uniformer som kliade och spela nästan i takt.

Och i vanlig ordning bjuder jag förstås även på en bild inifrån boken:

Ett uppslag ur Doktor Proktors pruttpulver

Här kan du även läsa ett smakprov från slutet av boken, om du har lust.

Texten är inte bara roligt skriven utan full av snygga återkopplingar, effektfulla upprepningar och stiliga sammanträffanden, helt i min smak. Jag är rysligt imponerad och inspirerad att själv försöka skriva någonting roligt (i stället för det jag skriver nu, som ju faktiskt handlar om någonting väldigt tråkigt). Det enda jag inte är så förtjust i är bilderna. Jag har alltid haft svårt för illustrationer som ser slarviga, skissartade och ofärdiga ut. Visst är de uttrycksfulla, ibland helt fantastiskt uttrycksfulla, men det är helt enkelt inte min kopp te. Texten klarar sig dock alldeles utmärkt ändå.

Jo Nesbø

Författaren Jo Nesbø (jonesbo.com) har en imponerande meritlista. Han är inte bara författare till en rad bästsäljande kriminalromaner utan även civilekonom, sångare och gitarrist i bandet Di Derre, och nu även barnboksförfattare. Det senare, berättar Nesbø, är en följd av att han fick en dotter att berätta historier för.

Jag är inte ensam om att gilla boken, men alla tycker inte som jag. SvDs Don Johnson tycker faktiskt precis tvärt om: ”Lika tjatigt är det att precis varenda beskrivning måste var[sic! a!] rolig. Bokens absoluta största behållning är Per Dybvigs strålande illustrationer.” DNs Nisse Larsson verkar mer inne på mitt spår, han nämner omsorgsfullt ihopsydda trådar och konstaterar att boken är oväntat snillrik. Expressens Magnus Haglund tycker att ”det finns en glädje i Nesbøs kombinationer av det groteska och det komiska, och den vilda energin i ordflödet blir sitt eget fantasteri”. Mikaela tror att humorn tilltalar både barn och vuxna och hittar samtidigt det sorgliga i bokens ensamma karaktärer och frånvarande föräldrar. Sydsvenskans Patrik Svensson är den enda recensent jag hittade som ogillade boken.

Den 21 oktober kommer uppföljaren Doktor Proktors tidsbadkar. Jag ska läsa och recensera den så fort jag kan!

Doktor Proktors pruttpulver
Författare: Jo Nesbø
Illustratör: Per Dybvig
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 230
ISBN: 9789164202840