Ni känner säkert igen ramsan (här med en såvitt jag vet ny slutknorr speciellt för boken):

Vad ska vi göra?
Bita i kungens öra

Sitta och läsa
på kungens näsa

Knäcka ägg
i kungens skägg

Hoppa hage
på kungens mage

Borsta tänder
i kungens händer

Äta frallor
i kungens brallor

Knäcka nötter
på kungens fötter

Sitta och dricka
i kungens ficka

Äta våfflor
i kungens tofflor

Lossa sand
i kungens hand

STOPP! Inte mera!
Nu måste jag gå och regera.

Emma Adbåge har illustrerat den klassiska, skojiga ramsan av Lennart Hellsing och text och bild finns nu att uppleva i ett stadigt kartongboksformat. Den här ramsan och Adbåges bilder, det kan ju inte bli annat än fullträff! Trots de tydliga pekboksvibbarna som formatet signalerar tycker jag att boken funkar ganska högt upp i åldrarna. Min treåriga dotter Ava blev stormförtjust och utropade bestört att allt var så konstigt. För det är det ju. Knas-konstigt kul. Det här är en ny favorit.

Ava har för övrigt döpt de icke namngivna barnen till Tricki och Picki. Så nu måste vi ”läsa” lite om dem också när vi läser boken…

---

Vad ska vi göra?
Illustratör: Emma Adbåge
Text: Lennart Hellsing
Förlag: Rabén & Sjögren (januari 2012)
ISBN: 978-91-29-68028-7
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sverige har en mycket bra ungdomsbok att se fram emot. I maj kommer nämligen den svenska utgåvan av Melina Marchettas underbara Jellicoe Road på förlaget X-publishing. Katarina Kuick arbetar just nu med översättningen och bloggar om det, vilket är intressant läsning.

Taylor Markham är 17 år och bor på en internatskola på Jellicoe Road. För 6 år sedan blev hon dumpad i trakten av sin struliga mamma, som hon inte sett till sedan dess. Nu är hon en högst motvillig ledare av sitt elevhem, som är mitt uppe i ett territoriekrig mellan internatskoleelever, ungdomarna i staden och de unga kadetterna som härbärgerar i området – helt enligt traditionerna. Den enda människa Taylor riktigt bryr sig om är Hannah, som bor i ett hus vid floden och hjälper eleverna med lite av varje. När Hannah plötsligt är spårlöst försvunnen inser Taylor att hennes liv omgärdas av frågetecken. Långsamt börjar frågetecknen rätas ut och det visar sig så småningom att Taylor inte är lika ensam i världen som hon tror att hon är.

Jellicoe Road är medryckande läsning och ett riktigt bra exempel på en bok med hemligheter som avslöjas lite i taget. Det är spännande och mysigt, sorgligt och vackert och alldeles, alldeles underbart. Språket lyckas vara både vackert och rappt och karaktärerna vältecknade. Jag tänkte mycket på Hungerspelen i början eftersom Taylor Markham påminner en del om Katniss Everdeen. Båda är riktigt skärpta personer som motvilligt tar på sig en roll, coolt och beräknande, och båda befinner sig i någon sorts krig. Lyckligtvis för Taylor Markham är hennes krig ändå förhållandevis fredligt jämfört med Katniss Everdeens.

Så här börjar boken:

    My father took one hundred and thirty-two minutes to die.
    I counted.
    It happened on the Jellicoe Road. The prettiest road I’d ever seen, where trees made breezy canopies like a tunnel to Shangri-la. We were going to the ocean, hundreds of miles away, because I wanted to see the ocean and my father said that it was about the four of us made that journey. I remember asking, ”What’s the difference between a trip and a journey?”, and my father said, ”Narnie, my love, when we get there, you’ll understand,” and that was the last thing he ever said.
    We heard her almost straightaway. In the other car, wedged into ours so deep that you couldn’t tell where one began and the other ended. She told us her name was Tate and then she squeezed through the glass and the steel and climbed over her own dead – just to be with Webb and me; to give us her hand so we could clutch it with all our might. And then a kid called Fitz came riding by on a stolen bike and saved our lives.
    Someone asked us later, ”Didn’t you wonder why no one came across you sooner?”
    Did I wonder?
    When you see your parents zipped up in black body bags on the Jellicoe Road like they’re some kind of garbage, don’t you know?
    Wonder dies.

Början kan vara lite förvirrande, faktiskt. När jag läste försökte jag koppla ihop personen i de vanliga kapitlen (som skulle visa sig vara Taylor) med någon i de kursiverade styckena. Det var ett väldans huvudbry som inte ledde någonvart. Det är helt olika personer, okej?

---

Jellicoe Road
Författare: Melina Marchetta
ISBN: 9780061431852 (på engelska)
Förlag: kommer på svenska X-publishing i maj 2012
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris (på engelska)

Det känns som att jag är sist i bloggvärlden med att konstatera att jo, Hungerspelen är verkligen precis sådär bra, välskriven och galet spännande som alla säger. Saken är den att jag var inte ett dugg sugen på att läsa den. ”Dokusåpa, vinnaren är den som överlever” tyckte jag väl lät… sådär. Lite hjärndött, meningslöst, liksom. Men det här är så mycket mer och genomförandet är så bra att… ja, man bara wow! Så det är bara att rikta ett stort, fett tack till Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo för att de ”tvingade” mig att läsa den inför skrivarkursen jag deltog i för ett par månader sedan.

Sedan dess har jag även hunnit ge boken till min mor i julklapp. Hon såg ut att vara ungefär lika skeptisk som jag var, men jag blev inte ett dugg förvånad när hon nyligen ringde mig och sa att den var väääldigt spännande.

Vet ni vad det bästa är? Att det är en trilogi! Jag har mer kvar att läsa om Katniss Everdeen!

Jag ger mig inte in på några detaljerade handlingsbeskrivningar nu, det funkade ju ändå inte på mig. Läs den, helt enkelt. Däremot måste jag bara få ta upp det här med Peeta. Jag förstod först efter att jag läst färdigt att det är meningen att man ska hålla på honom. Att man ska tycka att han är så fin, eller nåt. Jag tänkte inte alls så. Jag hade hela tiden intrycket av att Katniss inte riktigt gillade honom och därför höll jag aldrig några tummar för att de skulle bli ihop.

Ja, ni hör ju. Det handlar definitivt om en massa mer saker än om att dokusåpadeltagare i en dystopisk framtid ska försöka överleva själva och ha ihjäl de övriga ute i ödemarken. Kärlek och sånt. Bland annat.

---

Hungerspelen
Författare: Suzanne Collins
Förlag: Bonnier Carlsen (2008) / Månpocket (2009)
ISBN: 9789170016981
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

♥

♥

Fjortonåriga Torvi har bott mer än halva sitt liv i Sverige med sin mamma. Barndomsminnena från Island, när hela familjen var tillsammans, är suddiga. Nu ska han åka dit alldeles själv och gå på sin pappas begravning.

Hur sörjer man en pappa som man egentligen förlorat för länge sedan? En pappa som lovade att komma, som fick Torvi och mamma att hoppas, men som svek. En pappa som gjort en så arg, så ledsen, så besviken. En pappa man ändå så gärna ville träffa igen.

Mötet med Island och släktingarna blir en resa genom dunkla minnen såväl som ett utforskande av både Torvis tonårsidentitet och av pappan, vars bild sakta träder fram tydligare. Kanske finns en väg till försoning och förståelse.

I den tysta minuten mellan är baske mig det finaste jag läst i år. Berättelsen tar ett stadigt tag om hjärtat och det stämningsskapande språket målar så vackra bilder både av Island och trasiga själar. Därför får den många hjärtan av mig.

---

I den tysta minuten mellan
Författare: Viveka Sjögren
Förlag: Kabusa böcker (2011)
ISBN: 9789173551663
Antal sidor: 180
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Vid Hishigaharas 29:e kvarter finns en stor mur och innanför muren tornar en stor skog upp sig. Det berättas en legend om en vindgud som kom till staden och som röjde runt för att sedan stanna kvar och en stor skog växte upp under vindgudens bevakande blick.  Det går rykten om att andar och spöken vistas i skogen. Men den första varelsen som möter oss är en cynisk tupp i kostym som somnat i en trälåda i en gammal stuga med en kamin i mitten. Sedan möter vi Soichi, som luktar människa enligt tuppen, och som samlar poängstämplar då han hjälper andra varelser. Lilje luktar inte människa, trots att hon är ganska lik en.Vi träffar på andar och en hel del mystik. Alla lever de i utkanten och alla vill de betyda något för någon.

Hisae Iwaokas sätt att teckna samt att skapa alternativa världar mitt i verkligheten är väldigt förtjusande. Det är melankoliskt och läskigt samtidigt som det är såväl vackert som charmigt. Det är helt enkelt en härlig manga och jag ser fram emot att få läsa del 2.

 

 

Det här är inte en berättelse för de allra yngsta, men däremot passar den fint till såväl ungdomar som vuxna.

---

Aomanjuskogen 1
Författare och illustratör: Hisae Iwaoka
Svensk text: Magnus Johansson
Förlag: Ordbilder (2011)
Antal sidor: 208
ISBN: 9789185269259
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs (OBS provläsningen börjar sist i boken, så om du inte vill veta hur boken slutar ska du inte titta)