Rymliga rymden är en humoristisk och informativ faktabok för 3-6-åringar. På ett pedagogiskt och intresseväckande sätt får barnen lära sig mer om månen, kometer, rymdraketer, UFOn och mycket mer.

Texten flyter bra och passar utmärkt som högläsningsbok. Bilderna är humoristiska och lättsamma för barn att ta till sig. Varje sida avslutas med en öppen fråga att diskutera kring som t ex ”hur tror du att rymdvarelser ser ut?”.

Att förklara rymden för en fyraåring är inte helt enkelt (tro mig, jag har försökt!), men med hjälp av den här boken blev det bra mycket enklare.  Paralleller dras till saker som barnen känner igen så att fenomenen som beskrivs inte känns alltför abstrakta. Till och med något så abstrakt som svarta hål förklaras på ett enkelt sätt och kapitlet avslutas med att konstatera att ” i tvättmaskinen finns massor av små svarta hål som äter upp strumpor ibland, men dem är för små för att äta upp tröjor och byxor.” Jaså, det är så det går till!

Rymliga Rymden
Författare: Anna Severin
Illustratör: Vanja Schelin
Förlag: Vombat Förlag (2011)
Antal sidor: 34
ISBN: 9789186589097
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

ABC- och 1-2-3-böcker kan lätt bli ganska träiga och upprepande i sin strävan att vara så pedagogiska som möjligt. Sarah Sheppard som tidigare skrivit de populära dinosaurieböckerna Massor av dinosaurier och Varning för köttgänget har antagit utmaningen att göra pedagogiska och roliga böcker och det lyckas hon med.

Dino 1-2-3 är den lite enklare av böckerna. Vi får till en början möta fyra zalambdalestes (råttdjur) som levde på dinosaurietiden. De konstaterar att det är en bra dag på jorden eftersom de ser 0 dinosaurier. På de följande uppslagen kommer dinosaurie för dinosaurie och ansluter sig till samlingen så att man kan räkna hur många dinos som syns. Varje ny dinosaurie introduceras med namn, utseende och matvanor. Råttorna slänger sig med småfyndiga kommentarer (ibland nästan riktade direkt till den vuxna verkar det som).

Dino 1-2-3 är ett roligt sätt att träna siffror och att räkna. Trots att boken är ganska upprepande så blir den aldrig ointressant eftersom man får lära sig fakta om dinosaurierna och läsa roliga pratbubblor. Dessutom får man som vuxen en utmaning i att försöka uttala dinosauriernas (ofta latinska) namn. Eller vad sägs om Coelophysis och Pachycephalosaurus?

Dino ABC är mer faktaspäckad och vänder sig kanske till något äldre barn än 1-2-3. På varje bokstav får vi lära oss mer om en specifik art eller mer allmänna dinofakta om t ex meteoriter och fossil. Texten är både lärorik och rolig och dinosaurierna delar med sig av fyndiga kommentarer i form av pratbubblor.

Dino ABC har även mycket för oss vuxna att erbjuda i form av de senaste upptäckterna. Det har tillkommit många dinosaurier sedan 10-15 år tillbaka i tiden och det känns kul att kunna hänga med. Men gamla favoriter som Triceratops, Stegosaurus och Tyrannosaurus Rex finns givetvis med.

Många av arterna har riktiga tungvrickarnamn och det är imponerande hur snabbt barnen lär sig uttala de svåra orden.

Sarah Sheppards dino-böcker är färgglada, roliga och tillräckligt mångsidiga för att bli storfavorit här hemma.

Dino 1-2-3
Författare & Illustratör: Sarah Sheppard
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163868429
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Dino ABC
Författare & Illustratör: Sarah Sheppard
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163868429
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Reseguider till barn, en himla bra och trevlig idé tycker jag som själv älskar att resa! Det nystartade Tulpan förlag producerar reseguider som riktar sig till barn i 4-9-årsåldern; ute i handeln finns just nu böcker om Turkiet, Kanarieöarna och Spanien. Om ett par veckor får ni hålla utkik efter Greklandsguiden också. I böckerna får vi följa med syskonen Olle och Rebecka och deras föräldrar på resor till de olika länderna. Varje bok är uppbyggd i olika delar som t.ex. innehåller berättelser om familjen på resmålet, en faktadel med information om landet, vad man kan göra där, språket, m.m., och pysseldel med lite olika knep och knåp och i slutet av boken finns några sidor där man själv kan fylla i sina minnen från resan med ord och/eller bilder. Jag har själv varit i Turkiet två gånger, första gången åkte vi till Içmeler och andra gången på bröllopsresa till Side, så det var roligt att läsa just den här guiden.

Turkietboken börjar med att vi får komma hem till Olle och Rebecka och följa med när de packar sina resväskor och tillbringar den sista nervösa natten hemma innan flygresan. Vi får också reda på lite om hur det går till på flygplatsen; att man får visa pass, gå igenom säkerhetskontroll och att handbagaget röntgas. Gosedjurshunden Dipsy måste också röntgas!

Familjen kommer fram till ett mycket varmt Turkiet och det första barnen gör när de kommer till hotellet är att slänga sig i poolen. På en del sidor i boken finns små faktarutor med information om bl.a. kultur, seder, traditioner, historia och geografi – ett trevligt inslag. I mattaffären går det till som sig bör när man gör affärer i Turkiet, det dricks äppelte i parti och minut, men Olle råkar spilla på en matta och hans pappa håller på att skämmas ögonen ur sig och betalar snällt vad mattan kostar utan att pruta. Sen får vi följa med familjen när de hyr bil och åker på utflykt, när de deltar i en Turkisk afton som anordnas på hotellet med buffé och både folkdans och magdans!

I faktadelen av boken finns en karta, en parlör, tips på vad man kan göra och äta och lite om djurliv, samhälle och historia bland annat.

Jag tycker bra om upplägget och innehållet i boken och den känns bra anpassad till den tänkta åldersgruppen. Illustrationerna är färgglad och fantasirik mix mellan tecknade bilder och fotografier. Det skulle vara roligt att veta vilka resmål författaren har tänkt sig skriva om efter Grekland! Jag hoppas på Egypten eftersom vi ska åka dit i oktober!

Turkiet – hemma bra men borta bäst
Författare: Iva Stepán
Illustratör: Camilla Eltell
Förlag: Tulpan förlag
Antal sidor: 64
ISBN: 9789197922500
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Vi har gått och blivit storgillare av djurböcker i vår familj sedan sonen kom för fem år sedan. När han själv skulle välja vilken bok han ville ta med sig att berätta om på förskolan senast blev det Så funkar småkryp och han berättade med stor inlevelse och trollband publiken (kompisar och fröknar) med fakta om insekter! Därför tyckte vi att det skulle vara roligt att läsa Jag är hungrig för att lära oss mer om vad lite större djur äter.

I den här boken får man träffa djur från den svenska skogen och sjön; bland andra berguv, huggorm, varg, älg, bäver, vildsvin och igelkott. På varje uppslag presenteras ett djur med sitt latinska och svenska namn, och förutom matvanor får man lite mer fakta om djuret också (t.ex. att berguven har fantastisk hörsel, att gäddans kropp är sval och slemmig och att skogsharen får vit päls på vintern). Visste du att gråsälen snittar upp torskens buk med sina klor för att komma åt den smaskiga levern? Eller att vargen gärna äter blåbär och lingon? Men vilket djur är det som tycker om hallonpaj?! Det får du veta på bokens sista sida! ;-)

Jättebra bok med fina illustrationer och både intressanta och roliga faktatexter. Jag hoppas på fler böcker från Anna Roos och Maria Nilsson Thore!

Jag är hungrig
Författare: Anna Roos
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Alfabeta bokförlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150113273
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Det finns så mycket att uppleva och upptäcka i naturen – möjligheterna är näst intill oändliga och med alla sinnen öppna är det bara fantasin som sätter gränser. Fin, rolig, inspirerande, lärorik och helhet är termer som passar in på både naturen och på Smarta små upptäcker naturen, i det senare fallet mycket tack vare redaktören Birgitta Westins sammansättning av författares och illustratörers verk.  

Smarta små upptäcker naturen är en årstidsindelad allåldersbok som växer med barnet, samtidigt som man hela tiden kan repetera och återupptäcka. Boken är en något otymplig skatt på 130 sidor innehållande en väl avvägd blandning, på olika nivåer, av fakta, lek, pyssel, berättelse, saga och poesi, med omväxlande layout vad gäller bilder och framställning. Större barn kan läsa vissa avsnitt själva, mindre barn kan man titta på bilder tillsammans med och berätta/läsa för, i skola och förskola kan man jobba utifrån olika teman, och som vuxen lär man sig både det ena och det andra – beroende på förkunskaper. Det enda jag saknar är en eller annan sång.

Läsaren får möta 80-talets klassiker, naturbarnen Maja och Linnéa; kan hämta baskunskaper i Lars Klintings fint berättade djurfakta; har möjlighet att förvandlas till myrstorlek och tillsammans med Mia besöka en myrstack; introduceras i att tänka i återvinnings- och kretsloppsbanor; uppmanas använda olika sinnen i inspirerande naturlekar, och så mycket mer.

Särskilt fascineras av: Birgitta Westins och Julia McLaughlins ”Litet ägg”/”Litet frö” som i text och bild tydligt och lättillgängligt vackert berättar om naturens under: ”Litet ägg blir fladdrig fjäril”, ”Litet ägg blir nyfiken gås” o.s.v. Respektive ”Litet frö blir gul maskros”, ”Litet frö blir stor kastanj”…

Vidare av Emma Adbåges helhetsberättelser; dels i ”Luften vi andas”, där kretslopp och symbios mellan växter, djur/människor, sol, vatten och årstider gestaltas och slutligen konkretiseras enligt tallriksmodellen. Dels av ”Skräpiga, stökiga skogen”/” Skräpiga, stökiga rummet” där bilden genast ger upphov till reaktioner, den korta texten bekräftar att man är på ’rätt’ tankespår och väcker samtidigt nya tankar – det finns däremot inga svar mer än dina egna, och du utsätts inte för några pekpinnar som dömer rätt eller fel. Utvecklingen sker genom dina egna tankar och din egen fantasi på din nivå – lite sokratiskt skulle man kunna säga!

Samt av det underbara vinterpysslet som presenteras – trots nuvarande årstids blommande syrener väcks en längtan efter att prova att bygga med egna färgade isklossar och att bygga en hemtrevligt inredd snöhydda med dekorerade isfönster i.

Sarah Shepphard har tecknat samtliga årstidsintroduktioner, det återkommande scenariot är på humoristisk nivå, men är samtidigt allvarligt eftersom det i vissa delar knyter ihop vår mänskliga naturs ’onaturliga’ levene med djurens naturliga. Man kan kanske kalla introduktionerna för vägknutar då många av bildernas detaljer dessutom återkommer på ett eller annat sätt i det kommande kapitlet.

Om rymden är en del av naturen, och ’borde’ ingå i denna bok, kan man fråga sig, men kapitlet tillför något till helheten, är intressant och ligger på en bra nivå. Vidare är inslag av miljöarbete inte automatiskt av godo, budskapet att barnen ska rätta till de vuxnas misstag känns inte helt okej; barnen förser sig inte själva med läskburkar eller travvis med papper att teckna på – det är vi vuxna som har ansvaret från allra första början. Ytterligare en petitess är att sidnumrering ibland fattas vilket gör det svårare att referera, samt att författare/illustratörer bara nämns i innehållsförteckningen. Mycket positivt är det däremot med flera olika register som komplement till innehållsförteckningen, inte minst förteckningen av webbadresser.

Titel: Smarta små upptäcker naturen

Redaktör: Birgitta Westin

Formgivare: Pia Hinnerud

Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)

ISBN: 9789129674910

Jämför priser

 Köp: Bokus

Adlibris

 Provläs

Underbart tokrolig bok om olika delar av kroppen; för min frågvisa son var den toppen! Här kan man bland annat läsa om hjärnan, naveln, håret, snippan och snoppen i en salig blandning.

Beskrivningar och fakta är påhittigt skrivna och riktigt skojiga att läsa, en bok att bli glad (och allmänbildad) av! För att ta ett exempel beskrivs t.ex. hjärnan så här (något förkortat): ”I huvudet finns hjärnan som är grå och ser ganska läskig ut, ungefär som havregrynsgröt [...] När du sover vilar hjärnan, under tiden spelar den upp drömmar för dig som den hittar på själv. Det är därför dom är så knasiga ibland.”

Varje faktasida avslutas med en fråga att fundera över tillsammans med barnet; på sidan om hjärnan är frågan ”Vad är det knasigaste du har drömt? och på sidan om skelettet får man fundera på om man kan känna med skelettet eftersom det gör ont att bryta benet.

En mysig och härlig bok som både jag och sonen (snart 5 år) tyckte jättemycket om. Den kommer vi att läsa många gånger har jag en känsla av.

Vad händer (och fötter) i kroppen?
Författare: Anna Severin
Illustratör: Vanja Schelin
Förlag: Vombat förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789186589004
Köp: jämför priser

Små barn kan! är en bok om barns utveckling och hur man som vuxen kan vägleda barnet att utnyttja sin enorma inlärningsförmåga. Nu tänker du kanske något i stil med: Toppen! Nu kan jag lära Pelle en massa häftiga saker så vi kan imponera på mormor och morfar! och då kan jag glädjande nog meddela att du har hittat precis rätt. Inte för att boken hjälper dig drilla Pelle för att imponera på andra, utan för att den kan få dig att tänka om. Givetvis är det roligt att visa upp barnets alla färdigheter man är sååå stolt över (det tycker jag också!), men boken tar upp detta som ett stort hinder för barnens utveckling. Inlärning ska inte ske genom att sätta press och få barnet att känna att det måste prestera för att duga. Små barns inlärning bör ske som en lek medan man utnyttjar barnets naturliga vilja att förstå sig på sin omvärld, genom att man upplever och pratar om vardagsfenomen tillsammans med barnet. Även väldigt små barn kan ha glädje av enkla övningar i exempelvis vardagsmatematik.

Ett uppslag ur Små barn kan! med ett härligt foto

Vuxnas förutfattade mening om vad som är rätt och fel är också ett hinder för barns inlärning. I vår iver att hjälpa barnet kuvar vi dess kreativitet. Bättre är att fråga barnet varför hen tycker att det ska vara på ett visst sätt. Då ser vi oftast att barnet tänkt logiskt på sitt sätt utifrån sina referensramar och vi tränar barnet i att uttrycka sig.

Detta är några av de centrala idéer som presenteras i boken tillsammans med fullkomligt bedårande fotografier av underbara barn som många gånger gör mig varm i hjärtat. Till stor del är boken en intervjubok där pedagoger av olika slag får komma till tals. Man får läsa om anknytning, kommunikation, olika former av utveckling hos barnet, matematik i vardagen, inlärningsproblem och bra övningar att göra med barn i olika stadier av utveckling. Jag tycker att allt känns väldigt vettigt och jag blir verkligen inspirerad!

Inlärning med skogen som hjälpmedel

Läs den här boken och bli en bättre förälder!

Kicken har en kusin som snart är två år. Hon vet var bajs kommer ifrån. Ge henne ett gosedjur eller visa en bild på ett djur och hon pekar snabbt ut rumpan på djuret och säger glatt: ”Bajs!” Kiss- och bajsåldern är något som bokförlagen tagit fasta på. Det finns en uppsjö med böcker som berör temat och jag har kikat på de flesta. Det finns dem med ljud, de som på ett pedagogiskt sätt hjälper barnet att förstå att bajsa på pottan är bra, de som kanske inte handlar så mycket om bajs utan mer om bajs som ett roligt ord man kan säga hela tiden osv osv. Men jag har hittat en bok om bajs som berättar varför bajs är bra, var det tar vägen och vad man kan ha bajs till. Boken heter ”Bajs – det onämnbaras naturhistoria”.

Det va länge sen jag skrattade högt åt en barnbok, men jag kunde inte sluta fnissa. Jag visade min sambo som för första gången blev intresserad av alla dessa böcker jag släpar hem. Jag streckläste den. Det är precis så här jag vill prata om bajs med Kicken! Boken bjuder på en bajsrundtur där olika djurs avföring är avbildad på ett humoristisk sätt. Vi får veta varför alla djur (inkl människor) bajsar: för att göra sig av med skräp som blir över efter att man har ätit. Vi får veta varför vissa djur bajsar torrt medans andra djurs bajs är mer som en soppa och jag älskar förklaringen till varför bajs har en så tråkig färg: när maten vi äter blandas ihop blir färgen brunt, på samma sätt som om man blandar alla färgerna i en färglåda! Kapitlet om varför vissa djur äter bajs tänker jag dock hoppa över delge Kicken på många år, jag vill inte att han ska testa för ”så gör ju elefanterna”… I en tid där återvinning är ett hett ämne förklarar boken även att återvinning började långt innan vi människor började sortera glasburkar och papper.

Listan kan göras jättelång på höjdpunkter ur boken och jag tänker inte rada upp dem alla här. Boken har i alla fall gett mig mer kött på benen att förhoppningsvis hantera kommande kiss- och bajsålder på ett avslappnat sätt och utnyttja det till att lära Kicken mer om ämnet i en utvecklingsperiod då det ändå är så intressant!

ps. Själva boken är nog riktad för barn som är äldre än 3-6 år som det brukar vara på böcker med bajstema. Eller inte? Tänk vad imponerade förskolefröknarna kommer bli när barnen letar djurbajs så fort de kommer ut, och dessutom kan berätta vad det innehåller! Jag tycker det är en utmärkt ge-bort-bok till vilken småbarnsförälder som helst, det är så skönt att kunna skratta åt en så här enkel sak. När sen barnet har vuxit ifrån boken passar den nog utmärkt på utedasset på landet istället för de klassiska dassböckerna. ds

Bajs – det onämnbaras naturhistoria
Författare: Nicola Davies
Illustratör: Neal Layton
Förlag: Kabusa Böcker
Antal sidor: 61
ISBN: 9789173550543
Köp: jämför pris här

Jag tycker om faktaböcker som handlar om barn, dess utveckling, litteratur och så vidare så när jag hittade ”Bilderbokens hemligheter” av Ulla Rhedin blev jag jätteglad. Boken skulle ge svar på frågor så som vilken funktion boken fyller hos det lilla barnet och om bilderböckerna kan fungera som dörröppnar för språket, fantasin och kulturen. Detta avgjorde saken och boken fick följa med mig hem, eller för att använda min väns uttryck: taget sa tjuven. (Jag betalade självklart för boken!)

Jag började läsa men fastnade inte riktigt. Bläddrade fram några kapitel men lyckades inte heller nu ta till mig det som stod. Jag gick över till innehållsförteckningen och valde ut kapitlet ”att pratläsa, tittläsa och hörläsa” och lyckades läsa det men innehållet ville inte riktigt klicka med mig. Lite besviken la jag undan boken och nu ligger den och vilar som jag kallar det. Väntar på ny inspiration. Besvikelsen är kanske inte på boken utan mer på mig själv att jag inte lyckas ta till mig av innehållet. Jag tycker fortfarande att boken verkar väldigt spännande, men språket är ganska tungt och känslan av att det är delar av en universtitetsuppsats är ganska påtaglig. Å andra sidan så står det ju också klart och tydligt på baksidan att boken innehåller reflektioner, uppstaser och analyser och dessa tre kategorier av texter kanske inte är kända för att vara just lättlästa. Jag tror jag blev lurad av omslaget som är färgglatt och enkelt samt den härliga, mystiska titeln.

Sammanfattningsvis är det tyvärr inte boken jag hade hoppats på, men det beror inte bara på boken, utan även mina förväntningar på en helt annan typ av bok.

Bilderbokens hemligheter
Författare: Ulla Rhedin
Förlag: Alfabeta bokförlag
Antal sidor: 222
ISBN: 9789150104240
Köp: jämför pris

Som nybliven förälder såg jag fram emot att få börja läsa böcker tillsammans med Kicken, gärna så fort som möjligt. Jag testade några gånger, både med de enklaste bilderböckerna och vanliga sagor som han bara kunde lyssna till. Insåg snabbt att det va nog för tidigt. När de andra i föräldragruppen berättade om deras nattningsrutiner där sagan var en naturlig del gjorde jag ett nytt försök. Inte heller detta kändes bra. Kunde de va så att Kicken inte blivit intresserad av böcker eller var det mina förväntningar som var för höga?

”Bebis + bok = glädje” av Annette Kohkoinen handlar om att läsa för de allra minsta, för barn som ännu inte börjat krypa som det står på baksidan av boken men även för så små barn som 0-3 månader. Annette brinner för litteraturpedagogik och delar i boken med sig av sina erfarenheter och tips när det gäller läsning för riktigt små barn.

När jag läste boken slog det mig att detta är något som jag saknar. Det anordnas så mycket andra aktiviteter för småbarnsföräldrar så som babyrytmik, babysim, öppen förskola men inte något som har med böcker att göra. Annette beskriver i boken att syftet med dessa babybokprat har vart att väcka läslust hos barnet, visa föräldrarna att barnen tycker om att någon läser för dem, enkelheten i det och locka fler föräldrar och barn till biblioteket. Visst låter det bra? 

Boken ger exempel på hur upplägget på hur babybokprat (och även pyttepoesi som hon kallar träffarna för barn mellan 0-3 månader) kan se ut, vad man bör tänka på och även kommentarer från föräldrar som deltagit i träffarna. Det finns även förslag på lite ramsor och böcker som passar.

Förutom att boken har gett mig en ökad förståelse för vad det innebär att läsa en bok för de allra minsta blev jag också väldigt inspirerad till att dessa träffar! Jag ska absolut tipsa vårt bibliotek om detta och hoppas att de nappar på idén. Annars kanske det är läge att försöka ta tag i det själv? ”Bebis + bok = glädje” är i alla fall en jättebra handledning till detta!

Bebis + bok = glädje
Författare: Annette Kohkoinen
Illustratör: Sara Ljungström
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 68
ISBN: 9789172214996
Köp: Jämför pris