Ebba och Abbe gillar snygga grejer! Ja, det gör de! I den här boken gör Ebba och Abbe en djupdykning ner i utklädningslådan, kan man säga. De klär ut sig med högklackade skor, provar kjolar och andra fina grejer. Men det finaste de hittar är ett långt halsband. Som båda vill ha. Då uppstår lite oanade problem. Vem ska få ha halsbandet?

Den här boken handlar om två barn som leker. Tänk om vi hade sett det så? Nu lever vi ju i en värld där vi direkt reagerar. Det är en pojke och en flicka. Som provar högklackade skor och fina kjolar och tar på sig älvvingar. Som vill ha halsband med fina pärlor. Ja, var det något konstigt där? Jo, det var ju en flicka som leker med fina saker…och en pojke! Men herregud! Ja, men det är nog så många skulle reagerat för ett par år sedan bara. Det har ju blossat upp en diskussion kring det här med barn och könsroller de senaste åren och fler och fler barnböcker har tuffa flickor som huvudpersoner.
Men det som jag tycker är bäst med den här boken, det är att det inte görs någon stor sak av att Abbe gör så kallade tjejgrejer. De leker och så är det med det! Det tycker jag känns ganska uppfriskande.
Måste man hela tiden påpeka att ”Åh nu var det minsann en pojke med här i ”tjejlekarna”, nejmen åh så bra!”

Ebba och Abbe provar fina kjolar!

Jag tycker rätt och slätt att det är jättebra att det inte görs någon stor grej av det i den här boken utan att barnen får leka utan att det ska analyseras sönder.
En av mina nya favoritböcker!

Ebba och Abbe gillar snygga grejer
Författare och illustratör: Åsa Karsin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 26
ISBN: 978-91-7377-036-1
Köp: Jämför priser

Martin är inte med i poppisgruppen. Det är däremot Leena, som Martin är hopplöst kär i. Ja, han vet att det är hopplöst, så han försöker att låtsas som ingenting.

En dag vänds tillvaron i skolan helt upp och ned av att en tjej dyker upp och säger att hon ska börja i klassen. Hon heter Lucia och är otroligt kaxig, med en sällsynt förmåga att få andra att göra bort sig. Samma kväll får Martin ett mail. Det är från Lucia. Hur har hon fått hans adress? Hon skriver att hon är där för att hjälpa Martin. Hon vet att han är kär i Leena. Det får vi göra något åt, skriver hon. Men mailet försvinner och Martin tror nästan att han drömt.

Det råder dock inget tvivel om att någonting är skumt med Lucia. Hon verkar kunna få människor att göra nästan vad som helst.

Precis som Mårten Melins övriga böcker beskriver Jävla Lucia lyhört vad huvudpersonen tänker och känner från hans eget perspektiv. Men den här gången stannar det inte vid realistiska vardagsbetraktelser, utan berättelsen blir mer och mer övernaturlig för varje sida man bläddrar fram. Jag föreställde mig att det skulle gå överstyr och bli för mycket, men det funkar! Det är faktiskt sjukt spännande att se vad som ska hända och vart Mårten Melin vill komma med sina ovanligt kreativa idéer. Dessutom är det ganska roligt, mitt i all kaos och förvirring, trots alla obekväma situationer som uppstår. Eller kanske underhållande är ett bättre ord. Jävla Lucia är en riktigt bra bok.

Ett uppslag ur Jävla Lucia

Nu har jag läst och skrivit om alla Mårten Melins kapitelböcker, men som tur är kommer snart två nya (Som trolleri och Mitt liv som apa). Jag har kikat in på biblioteket flera gånger på sistone för att se om hans diktsamlingar finns inne, men det gör de naturligtvis inte just nu. Typiskt att jag inte lånade dem när jag såg dem förut. Men en vacker dag ska jag ha läst dem också.

En fet liten bebis som heter Amor har skjutit en pil rakt in i Arturs hjärta. Det hade kunnat vara en bra sak, om inte just Tammis namn stått på pilen. Hon går i trean och Artur i femman. Som om det inte vore nog med det är hon dessutom bästis med Arturs jobbiga lillasyster Ronja.

Hur Artur än försöker kan han inte sluta vara kär i Tammi. Hjärnan skriker att det är fel, hjärtat skriker att det är rätt. Vad ska han ta sig till?

Det här är en charmig bok med funderingar kring kärlekens bekymmer som många säkert kan känna igen sig i. Varför kan man inte välja vem man blir kär i? Varför är det så omöjligt att sluta vara kär, fast man vill? Vad skulle klasskompisarna säga om de fick veta att man var kär i en som är två år yngre? Och hur ska man göra för att få vara i hennes närhet… Artur har det inte lätt. Givetvis gör han bort sig, givetvis gör han saker han får ångra… men givetvis går det ganska bra ändå, till slut.

Ett uppslag ur Amor anfaller!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag gillar Mårten Melins böcker. Ett citat från förlaget lyder: ”Mårten Melin har ett språk och en stil som känns otroligt väl avlyssnat, äkta och här och nu.” Precis så tycker jag också. Jag gillar också att han brukar ha med normbrytande detaljer som vegetarianer, homosexuella eller liknande utan att det skildras som något konstigt. I den här boken får vi veta att Tammi egentligen heter Tamara Puertas Vasques. Det görs alls ingen grej av att hon har utländskt påbrå, det bara är (antagligen) så.

Nu längtar jag efter nästa Melinbok, Som trolleri (citatet ovan är förresten plockat från sidan om den boken).

Ernest är en speciell pojke. Han bor med sin farmor och gör aldrig någonting han inte behöver. Han går ingenstans om han inte har ett ärende dit, äter aldrig något bara för att det är gott och har aldrig varit på en stormarknad. Flickorna i klassen är hemligt kära i Ernest men han har inget intresse tillbaka. Han gör det han ska i skolan och går sedan raka vägen hem till farmor där han äter ett äpple och gör sina läxor. Det enda spännande i Ernests enformiga liv är ett brev som hans farfar skickade under kriget, som ingen lyckats tyda…
Dessutom tror han att han fått nys på sin pappa som han aldrig träffat…
En dag börjar en ny flicka i klassen, Victoire, som har tretton bröder. Hon sätter fart på Ernests tillvaro och han upptäcker en helt annan värld genom henne.

När jag läst den här boken kände jag att den var lite speciell. På ett bra sätt. Intressanta roller, bra story, fascinerande personporträtt och ett bra berättarspråk.
Vinjetterna och omslaget är gjorda av Lena Sjöberg, som ju även illustrerat Törnrosa och Hurman flyger drake. Som jag skrivit tidigare, älskar jag hennes illustrationer. Omslaget till denna tycker jag jättemycket om och jag saknar bilder inuti boken. Ja, det finns ju vinjetter, men lite ordentliga illustrationer hade varit trevligt!

Hemliga brev
Författare: Susie Morgenstern
Omslag och vinjetter: Lena Sjöberg
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 136
ISBN: 978-91-85199-82-2
Köp: Jämför priser

Kanske har du i dagarna upprörts över hur Sveriges grisar har det, eftersom Djurrättsalliansen lagom till julskinkesäsongen offentliggjort sin avslöjande rapport. Här är en bok på samma tema, om än lite barnvänligare skildrat.

Susanne hittar en bortsprungen griskulting som hon förstår hör hemma på bästa kompisen Elisabets pappas grisfarm. Den måste förstås sakna sin familj, tänker Susanne, och beger sig till gården för att lämna grisen där. Men när hon ser hur mörkt, skitigt och hemskt det är på grisstallets betonggolv blir hon förskräckt och springer därifrån med kultingen i famnen. Plötsligt tycker hon inte längre att Lina är så konstig, klasskompisen som är vegetarian.

Det här är en mycket lättläst bok om ett moraliskt ställningstagande. Det är lätt att blunda för hur djuren i djurindustrin behandlas, eftersom hela samhället gör det, men betyder det att det är rätt? Och varför tycker de flesta att det är okej att äta grisar, men otänkbart att äta hundar? Det handlar också om att vara vegetarian i ett köttätande samhälle och att acceptera allas rätt till ett eget val.

Ett uppslag ur Susanne och den lilla grisen

Jag har tidigare bläddrat i en liknande bok, där någon upptäcker att det är dumt att äta djur och plötsligt har h*n omvänt hela sin omgivning. Det funkar inte så, det vet alla som är veg*aner, och jag blev mest frustrerad av den berättelsen. Därför är jag väldigt glad att Mårten Melin behandlar ämnet på ett engagerande sätt utan att överdriva. Det borde finnas fler såna här böcker.

Markus och hans mamma är nog världens minsta familj. De har inte så mycket pengar och därför blir mamma bekymrad när Markus visar henne ett par kängor han vill ha. De är nämligen väldigt dyra. Men de är det finaste Markus har sett, svarta och med gul söm! Dessutom är de gjorda av fuskskinn, så man slipper ha döda djur på fötterna. Det påpekar tjejen med rosa håret som jobbar i affären.

Mamma säger att Markus får vänta till sin födelsedag och då kanske han får de svarta kängorna med gul söm. Tiden segar sig fram mot födelsedagen och besvikelsen är stor när inget av paketen verkar kunna innehålla ett par kängor. Men det är bara mamma som busar med honom! Kängorna ligger i ett paket under soffan och Markus blir förstås överlycklig. Men kängorna verkar föra otur med sig. Markus bästa kompis Pernilla säger att de ser klumpiga ut och slutar gå med honom till skolan. Jonte säger att man är rasist om man har såna kängor. Markus är plötsligt ensam och blir hela tiden indragen i bråk. Kängorna gör att han känner sig stöddigare än vanligt och faktiskt vågar säga ifrån när Jonte bråkar, men är det verkligen sådan han vill vara? Det är som att kängorna gör honom till en annan person. Men tjejen med rosa håret har sagt att skorna inte påverkar hur man är som människa…

Ett uppslag ur Svarta kängor med gul söm

Mårten Melin skriver om Markus i jag-form och gestaltar honom engagerande och trovärdigt. Svarta kängor med gul söm är en jättebra, lättläst bok om vänskap, rasism och att komma på vem man är och stå för det. Pluspoäng från mig för att kängorna är veganska och för att Markus bästis är en tjej! Mårten Melin är bra på att väva in sånt som världen behöver fler exempel på i sina böcker, det gillar jag.

Jag vet inte om det framgår av boken exakt hur gammal Markus är, men jag tror att han går i mellanstadiet. Jag tycker att boken lyckas fånga hur utsatt man är i den åldern, då när barn är så stora att de får ta hand om sig själva men för små för att klara av att ta hand om varandra. Markus får känna på både att bli retad och övergiven, att vara elak och att inte våga stå upp för en kompis. Det är inte lätt att vara barn!

Varje kapitel inleds med en liten vinjett tecknad av Emma Adbåge, som även gjort omslaget.

Tillägg (2009-11-18): Goda nyheter! Boken kommer att ges ut på nytt av En bok för alla, våren 2010. Detta enligt blogginlägg hos Mårten Melin.

Malin är fem år gammal och bor tillsammans med mamma och Lisa. Nu ska mamma och Lisa gifta sig och på bröllopet kommer pappa och hans kille.

Boken innehåller ingen konflikt utan gör ett par nedslag i Malins idylliska barndom med massor av vuxna som bryr sig om henne – en ganska typisk, snäll barnbok alltså. Dessutom bjuds på en beskrivning av hur Malin blivit till: mamma fick en burk med frön av pappa och så hjälpte Lisa till att stoppa in dem i hennes mage, där Malin började växa. En bra beskrivning tycker jag. Vi heterosexuella kan ju använda den också, men säga att pappa stoppade in fröna själv.

Det är ont om barnböcker med regnbågsfamiljer och det är synd, både för de barn som inte kan känna igen sig i böckerna de läser och för barn med standardfamiljer som inte får lära sig att det går lika bra med alla möjliga familjesammansättningar. Till råga på allt är den här boken slut hos förlaget, så den går inte längre att köpa. Jag har lånat den på biblioteket, men skulle gärna vilja ha den och läsa den för Ava när hon är lite större.

Ett uppslag ur Malins mamma gifter sig med Lisa

Jag tycker att boken är väldigt mysig, inte minst tack vare Mimmi Tollerup-Grkovics härliga bilder. Titeln kunde ha varit klatschigare, förstås…

Hos SvB hittade jag ett brev från Annette Lundborg där hon berättar varför hon skrev boken. Fria Tidningen nämner boken i ett antal artiklar: ‘Som Alfons Åberg, fast gay’, Få homoförebilder i barnböckerns värld och När alternativen saknas finns andra strategier.