Det var många av de böcker som jag läst i år som jag tyckte extra mycket om. De hade budskap och skönhet nog för att tilltala mig. Svårt att välja, men här är mitt urval:

Årets lärdomsfulla pekbok

Pom och Pim
Känd och omtyckt tecknarstil och fin liten historia om att se det ljusa i livet.

Årets bok om ensam stark flicka 

Djungelön
Färgrika bilder i saga om att våga ge sig ut och kämpa mot rädslan.

Årets bok om ängslig pojke 

Ensam mullvad på en scen
Fint att se hur pojken i boken förändras i sinnet från orolig till att klara av och bli lycklig.

Årets bok om att vara olika men ändå vänner

Ester Arg och Daisy Galej
Att få lov att vara som en är och lära av varandra.

Årets vackraste bok om kreativitet

William Morris bok
William Morris både gav och ger ännu så mycket att inspireras av.

Årets bok om lätt fakta

Alla vill ha ett bo
Informativ fakta ihop med roliga bilder gör att du vill ut och leta djur med ens.

Årets detektiv-ABC

Hitta barnen!
Lite mystiskt med barn som försvinner men som sedan hittas förstås.
Bilder i svartvitt som är både säregna och snygga.

Årets bok med rim

Fantastiska fiskar
Om fiskar som tänker och tycker i dikt och i verklighet.

Årets böcker om att stå upp för något

Mellan dig och dig
När det mesta i ens liv föregås inne i huvudet och hur det är att ha hjärtat sårbart öppet.

Årets övernaturliga överraskning

Den sista utvägen
Om ung ensam tonåring i hemlighetsfull bygd.

Här är en bok med de kvaliteter som jag efterfrågar, där text och bild samverkar så som jag uppskattar. Eva Eriksson är alltid bra och ingen som hon är så fenomenal på att i bild fånga känslor och ansiktsuttryck i ett tidlöst universum. Ulf Nilsson är författaren och de har samarbetat lyckosamt förr och hans texter har en sådan mjuk och ibland lite sorgsen ton och inte sällan märker jag en vardaglig varm humor. I Ensam mullvad på en scen får vi läsa en jagberättelse i en okänd dåtid och där möta en pojke som är sex år och som plötsligt får ett för honom mycket stort dilemma: han ska tillsammans med sin klass medverka i en liten uppvisning. Hela hans väsen motsäger sig detta, han vill helt enkelt inte. Allt annat förlorar sin glädje och han går in i känslan av att vara utsatt för något gruvligt obehagligt. Pojken har en mycket fin relation med sin lillebror som älskar när han sjunger för honom, speciellt en liten sång som pojken själv kommit på. Sjunga och spexa för lillebror är roligt, men inte inför många tysta i en stor mörk sal. Lillebror kommer förresten att spela en stor roll mot slutet av boken och jag finner det intressant när barn gör saker som vuxna inte märker, men som kan förändra allting – till det bättre.

Jag har läst boken både tyst och högt, men även fått den uppläst för mig och när min bror läste den för mina förväntansfulla barn så fick jag en ny upplevelse av boken. Jag uppfattade ännu tydligare det känsliga och tänkande barnets utsatthet och orimliga funderingar om vad som skulle kunna hända i tänkta situationer.

Fröken framställs på ett sympatiskt sätt, en omtänksam person som märker pojkens oro och ger honom en mindre men viktig uppgift i spelet, att iklädd mullvadsdräkt avsluta föreställningen med orden:

Det var den lilla sången,
men nu så är det slut.

Denna uppgift är ändå för stor och otäck och kontrasten blir så tydlig mot de andra barnen, som verkligen ser fram emot att få uppträda. De vågar sjunga och skoja på scen:

Nu började de sjunga. Och de var så duktiga. De sjöng högt och fint. De stampade med fötterna när de skulle och de viftade med armarna och log. Jag var bara en blyg gammal mullvad i sin jordiga hög. Jag kunde bara mumla tyst. Vad var det jag skulle säga? Något om en sång och ett slut?

Pojken lider verkligen, han har värsta scenskräcken, men som just all annan skräck kan den vara övergående. Den känslan när det fungerar, när livsflödet och tryggheten i att finnas i ett sammanhang tar över, den känslan är så väl skildrad i boken. Från rädsla till eufori!