Spöken är väl farliga va? De är ganska läskiga och fula och skräms mest hela tiden? Man vill inte stöta på något spöke för man vet ju att de inte är särskilt trevliga! Nej snarare väldigt otäcka. Eller?

En dag gick en liten flicka vilse i en stor skog. Hon var hungrig och törstig och jättetrött…hon ville helst av allt få mat i magen och sedan sova sött. Men ingenstans fann hon en plats där hon kunde äta och sova. Det var alldeles mörkt ute och flickan blev jätteglad då hon såg ett stort hus där det lyste!

Hon knackade på och dörren öppnades av…en häxa! Huuu!

- Får jag bo här i natt? Jag är så trött, jag har gått vilse och hittar inte hem. Jag letar efter min mamma och pappa och jag är alldeles ensam.
Häxan skrattade elakt och sa:
– Jovisst lilla vän. Vågar du komma in här så får du. Hehehe…Är du inte rädd, flicka lilla?

Den lilla flickan hade hamnat i ett spökhus! Överallt fanns det spöken, i alla dess former. Det fanns monster också, slemmiga, äckliga monster…hur skulle det här gå?

Hur hanterar man rädsla? Som barn vet man egentligen inte vad som är farligt, det är vuxna som berättar för sina barn om vad de ska akta sig för och vad de inte får göra.
I den här boken är den lilla flickan väldigt modig, vilket är ganska trevligt! För jag känner att det också handlar om fördomar. Alla som ser konstiga ut är väl inte dumma eller läskiga? Alla tror att monster är farliga och läskiga för att de ser annorlunda ut va? Nej, jag ska inte dra det så långt. Det är en mysig berättelse om en liten tjej som hamnar i ett stort spökhus fullt av läskigheter. Hennes reaktioner är klockrena!

Superfina bilder av Eva Eriksson!

Det hemska spökhuset
Bilder av Eva Eriksson, text av Kicki Stridh
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 28
ISBN: 978-91-7221-561-0
Köp: Jämför priser

Som nybliven förälder såg jag fram emot att få börja läsa böcker tillsammans med Kicken, gärna så fort som möjligt. Jag testade några gånger, både med de enklaste bilderböckerna och vanliga sagor som han bara kunde lyssna till. Insåg snabbt att det va nog för tidigt. När de andra i föräldragruppen berättade om deras nattningsrutiner där sagan var en naturlig del gjorde jag ett nytt försök. Inte heller detta kändes bra. Kunde de va så att Kicken inte blivit intresserad av böcker eller var det mina förväntningar som var för höga?

“Bebis + bok = glädje” av Annette Kohkoinen handlar om att läsa för de allra minsta, för barn som ännu inte börjat krypa som det står på baksidan av boken men även för så små barn som 0-3 månader. Annette brinner för litteraturpedagogik och delar i boken med sig av sina erfarenheter och tips när det gäller läsning för riktigt små barn.

När jag läste boken slog det mig att detta är något som jag saknar. Det anordnas så mycket andra aktiviteter för småbarnsföräldrar så som babyrytmik, babysim, öppen förskola men inte något som har med böcker att göra. Annette beskriver i boken att syftet med dessa babybokprat har vart att väcka läslust hos barnet, visa föräldrarna att barnen tycker om att någon läser för dem, enkelheten i det och locka fler föräldrar och barn till biblioteket. Visst låter det bra? 

Boken ger exempel på hur upplägget på hur babybokprat (och även pyttepoesi som hon kallar träffarna för barn mellan 0-3 månader) kan se ut, vad man bör tänka på och även kommentarer från föräldrar som deltagit i träffarna. Det finns även förslag på lite ramsor och böcker som passar.

Förutom att boken har gett mig en ökad förståelse för vad det innebär att läsa en bok för de allra minsta blev jag också väldigt inspirerad till att dessa träffar! Jag ska absolut tipsa vårt bibliotek om detta och hoppas att de nappar på idén. Annars kanske det är läge att försöka ta tag i det själv? “Bebis + bok = glädje” är i alla fall en jättebra handledning till detta!

Bebis + bok = glädje
Författare: Annette Kohkoinen
Illustratör: Sara Ljungström
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 68
ISBN: 9789172214996
Köp: Jämför pris

Föräldrar brukar ofta berätta för sina barn om alla läskiga saker som finns på ställen dit de inte vill att deras barn ska gå. Vuxna hittar ofta på saker, man kan säga att de lurar barnen. Jo, faktiskt.

Nu har jag läst Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen. Lillebror Kanin, som bor med sin familj i den underbara delen av skogen, är jätterädd för det stora farliga monstret som finns i den fruktansvärda delen av skogen.
En dag blir han tvungen att gå ut och plocka blåbär till pappa som mitt i blåbärspannkaksstekandet upptäckte att blåbären var slut. Trots att Lillebror vet om att han inte ska gå till den fruktansvärda delen av skogen, så hamnar han självklart där i alla fall…
…och han träffar såklart på det stora ruskiga monstret!
Men är monstret verkligen så läskigt som alla säger?

Jag tycker att boken är lite djupare än man först tror när man läser den. För monstret i skogen…är det verkligen läskigt eller bara väldigt ensamt? Det är lite Frankensteins monster-feeling på något vis. Missförstådda varelser som inte är som alla andra och därför blir utstötta. Men här slutar det bra!

En bok som jag verkligen gillade! Bara det att pappan ropar herre min je, blåbären är slut! Det är en väldigt söt story med lite oväntade knorrar. Bilderna är supersöta och helt i min smak.
Boken var en av vinnarna i Bokjuryn 2008!

Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen
Författare och illustratör: Jonna Björnstjerna
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 30
ISBN: 978-91-7221-557-3
Köp: Jämför priser

Varför ska man gå och lägga sig när man inte är trött och gå upp när man ÄR trött?

Det undrar prinsessan i boken Vill inte gå och lägga mig!, av Tony Ross. Dessutom kan man ju inte sova med monster i garderoben och spindlar med håriga ben i taket. Det går faktiskt inte att sova då. Sen är det jättesvårt att sova om man är törstig!

Prinsessan vill inte gå och lägga sig.

Det här är en söt liten bok om att (inte) lägga sig. Ett ämne jag tror att de flesta barn kan känna igen sig i. Bekymret med att sova eller inte sova är ju ett vardagstema som är bra att göra böcker av och det kommer bara fler inom genren.
Bilderna i boken är söta och tar stor plats på uppslagen. Det är nästan så att man missar texten ibland. Det gör dock inget, eftersom bilderna talar sitt tydliga språk, vilket barn ofta uppskattar.

Kort sagt en fin bok om att sova eller att inte sova.

Vill inte gå och lägga mig!
Författare och illustratör: Tony Ross
Svensk översättning: Elisabet Stoltz
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-7221-571-9
Köp: Jämför priser

Tänk om stenar har känslor? Tänk om stenarna fryser, känner sig ensamma och behöver lite kärlek? Det tror i alla fall Aston i Astons stenar, skriven och illustrerad av Lotta Geffenblad.

Aston är en hund som en dag börjar samla på stenar i alla möjliga olika former. Stora, små, kantiga, runda… alla stenar tar Aston hand om. De får varsin ask att sova i och en varm filt.
Till slut börjar Astons föräldrar oroa sig lite, stenarna börjar nämligen ta enormt mycket plats hemma hos dem. Så de ger Aston ett förslag…
Det slutar dock inte riktigt som föräldrarna hade hoppats på…

Den här boken var lite speciell, känner jag…jag tror det beror mycket på illustrationerna. De är lite murriga, suddiga, raspiga och…lite hårda fast ändå väldigt mjuka…kanske man kan säga. Lite annorlunda. Men jag gillar det! Jag tycker att boken växer ju mer jag tittar i den.

Astons stenar vann Bonnier Carlsens bilderbokstävling 2004.

Som bonus, i alla fall till den boken jag har, som är tryckt 2008, fick man en dvd med filmen Astons stenar!

Astons stenar
Författare och illustratör: Lotta Geffenblad
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 28
ISBN: 978-91-7221-489-7
Köp: Jämför priser

Okej, nu kommer jag att bli lite mer personlig än vanligt.
Nybakad mamma som jag är började jag nämligen stortjuta när jag läste den här boken. Inte för att den var supersorglig eller så utan för att jag började tänka på min dotter och att jag inte kommer att få ha henne kvar för alltid. För någon gång kommer både jag och hennes pappa försvinna…någon gång kommer vi inte längre att finnas där. Det började jag att tänka på…Vi lever kvar genom våra barn.

Boken börjar med Liten som är arg för att han tror att ingen älskar honom. Stor förklarar för honom att han är så älskad man bara kan bli. Då undrar Liten om han fortfarande skulle vara älskad om han var en ful insekt, en björn eller en krokodil. Han undrar om kärleken kan nötas ut, om den kan ta slut. Stor svarar att det vet väl ingen bestämt men Stor ska älska Liten jämt.
Sedan slutar det så fint! Jag vet, jag är blödig…

Vad som än händer (skriven 1999, av Debi Gliori och nyutgiven av En bok för alla 2009) är skriven på rim men det blir inte jobbigt sådär som rim i barnböcker lätt kan bli. Jag tycker faktiskt att det är riktigt sött. Kanske beror det på bra översättning, av Lotta Olsson Anderberg.
Huvudpersonerna är två rävar – en Stor och en Liten. Egentligen kan man inte avgöra om Liten är en han, men eftersom det står så på baksidan så skriver jag så här också. Stor vet man inte alls om det är en han eller en hon, vilket är ganska trevligt. Det behöver inte alltid vara indelat i mamma eller pappa utan det funkar att bara skriva Stor, kort och gott.
Bilderna är jättefina och detaljerade. Jag tycker mycket om att de är så färgglada.

Jag kommer nog inte att klara av att läsa den här boken för min dotter utan att börja gråta…

Vad som än händer (originalets titel: No matter what)
Författare och illustratör: Debi Gliori
Översättning: Lotta Olsson Anderberg
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-7221-572-6
Köp: Jämför priser

Kan salami vara farligt? Ja, om den är dansk! Fast kanske mest om man är en fluga, som Astrid.

De säger att Astrid är en spyfluga, själv vet hon inte så noga men hon har många likheter med en sådan. Hon kan till exempel gå i taket. Och så har hon stora ögon. Hon har en stor stor familj och måste ofta passa alla småflugor, något som hon inte finner vidare kul alla gånger. Mest gillar hon att flyga iväg på upptäcksfärd. Men moster Ally tjatar på Astrid om att hon måste vara försiktig så att hon inte stöter på faror som hemska sugen och feta smällen. Därför flyger Astrid mest på natten. Då finns inte lika många faror som lurar för en liten spyfluga.
Trots sin försiktighet stöter hon ändå på trubbel, som bland annat inbegriper…just det…dansk salami!

Jag bara älskar den här boken, skriven och illustrerad av Maria Jönsson. Den är så klurigt rolig och har ett underbart språk! Det här är en bok jag själv önskar att jag hade skrivit! Bilderna är underbara, särskilt bilden av hela familjen i början av boken.
Jag gillar att Astrid är så skönt avslappnad. Hon kör sin grej och även om hon råkar i trubbel går det alltid bra till slut.
En av mina favoritböcker som liten var den om Ludde Lump, av Camilla Gripe. Jag får för mig att den här boken är lite lik den till viss del.
Kort och gott – en superbra bok!

Spyflugan Astrid
Författare och illustratör: Maria Jönsson
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 27
ISBN: 978-91-7221-528-3