Min bekantskap med denna bok stiftades en eftermiddag år 2005 när jag klev in på förskolan och fann äldste sonen och hans bäste kompis sittandes på varsin sida om en av fröknarna. I hennes hand fanns Tass…tass…tass…smyg…smyg…smyg… och de lyssnade precis så andäktigt som killar i treårsåldern kan göra. Hon berättade att de älskade boken och att hon hade läst den hur många gånger som helst för dem. När vi kom hem beställde jag boken.

Vi har läst den massor av gånger och numera är det yngste sonen jag läser den för. Räven besöker hönshuset hos en bonde och dennes fru. Räven norpar en höna, bonden får en smart idé om hur han ska fånga räven nästa gång men det går inte riktigt som bonden tänkt sig… En klassisk upprepningshistoria.

Det är en suverän högläsningsbok som jag även läst för barnen på jobbet. Jag gillar verkligen hur textens storlek minskas lite vid ”tass tass tass” och sedan ytterligare vid ”smyg smyg smyg”.  Tillsammans med barnen viskas de här orden fram och när dörren till hönshuset petas upp av en spetsig rävnos vet alla att det låter ”Tjoff!” Varje gång en höna försvunnit tar vi oss också tiden att räkna de kvarvarande hönorna. Det är en helt enkelt en perfekt bok om man vill ha delaktiga barn i lässtunden, vilket jag såklart vill! Vi pratar om vad vi tror kommer att hända på nästa sida och spänningen är olidlig…

________________________________________
Tass…tass…tass…smyg…smyg…smyg…
Författare: Thomas Halling
Illustratör: Mimmi Tollerup-Grkovic
Förlag: En bok för alla (2008)
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-7221-401-9
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Jag smälte direkt när jag såg det härliga fåret på omslaget till Räkna med Ulli. Ulli heter alltså detta får och en natt kan han (Ulli är en bagge) inte somna så han beslutar sig för att ta en promenad. Det börjar med att han jagar en fjäril och sen ser han två nyckelpigor. Ju längre bort han kommer, desto fler av allt stöter han på och så fortsätter det hela vägen upp till 22 saker.

Räkna med Ulli är en räknebok men det är ingen vanlig sådan. I början är det enkelt, så enkelt att jag hann undra vem jag skulle ge boken till eftersom vi alla redan kan räkna till 22 här hemma. Men efter ett tag är det inte längre alltid självklart vad du ska räkna, i alla fall inte om du är fem år, och det du ska räkna är inte presenterat i raka rader. På en av sidorna hittar vi till och med en liten räkneluring! Längst bak i boken finns en tabell med talen 1-22, uttryckta i både siffror och bokstäver, samt bilder på det du ska räkna på varje sida. Den här tabellen läser vi lika noggrannt som de övriga sidorna. Räknandet är roligt, även om man som sagt redan kan räkna till 22 och nu tänker vi inte alls ge bort boken till någon parvel som ska öva på att räkna.

För mig som vuxen läsare så njuter jag av Satoshi Kitamuras illustrationer och Ullis minspel är härligt. Det är Lennart Hellsing som står för den svenska översättningen och texterna är korta och enkla. Det enda jag stör mig på är när ugglorna som Ulli möter ropar ”Hui, hui, hui” men jag ignorerar det och låtsas att de ropar ”Ho-ho”.

Räkna med Ulli
Författare: Satoshi Kitamura
Illustratör: Satoshi Kitamura
Förlag: En bok för alla (2011)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789172216198
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Idag den 6 februari är det samernas nationaldag (om du klickar här kan du läsa lite korta fakta om samer). Känner du till något om samisk ungdomslitteratur? Det gjorde inte jag och tänkte att jag skulle ta reda på hur utbudet ser ut, och det visade sig att böcker av och om samiska ungdomar är ytterst få till antalet.

2006 kom Samiskt informationscentrum med förslag om en manustävling på temat ”Att vara ung same idag”. IngaBritt Blindh fick idén efter att ha läst en studie gjord av Gerda Helena Lindskog som visar att samerna har försvunnit ut ur dagens svenska barn-  och ungdomsböcker. Genom kontakter med Nordiska museet fick Samiskt informationscentrum kontakt med förlaget Podium. Uppgiften för de som tävlade var att skriva en kapitelbok för barn i åldern 9-13 år och 21 bidrag skickades in. Vann gjorde Ann-Helén Laestadius med sin bok Sms från Soppero. Boken finns även utgiven på sydsamiska, nordsamiska och lulesamiska.
(uppdaterat 2010-02-07 för att rätta till felaktiga uppgifter)

Enligt Sametingets hemsida är samiska barnböcker en bristvara (något jag kunde konstatera när jag letade). Böcker för barn på samiska är oerhört viktiga för barnens språkutveckling (här avses såklart de barn som lär sig samiska), och det är riktigt tråkigt att läsa att det bara getts ut tio barnböcker på samiska i Sverige de senaste fem åren. Samernas bibliotek har 359 barn- och ungdomsböcker i sina samlingar.

De två böcker jag hittade och läste behandlar båda två ämnet ”att vara same”; när är man en riktig same? Måste man bo i Sápmi för att vara same? Måste man ha renar? Måste man bära kolt? Frågorna och funderingarna är många för både Ella i jag Ella och Agnes i Sms från Soppero.

jag Ella : Visttasluokta – Ängby tur och retur

Ella Sunna bor med sin mamma, pappa och systern Marja i Visttasluokta. Byn ligger vid turiststigen som leder upp mot fjällstationen vid Kungsleden och alla i byn jobbar i turistbranchen. Ellas familj driver en kaffekåta vid en sjö och har hand om en färja. Båda Ellas föräldrar är halvsvenskar och halvsamer, själv känner sig Ella helt samisk och kan inte tänka sig något annat liv än det hon lever i sin fjällby. Men snart krossas hennes framtidsdrömmar och trygga barndom – hennes föräldrar meddelar att de ska skiljas! Som om det inte vore illa nog släpper hennes mamma ännu en bomb; hon och barnen ska flytta söderut. De ska flytta ända till Stockholmstrakten visar det sig, där Ellas morföräldrar bor. Ella vill verkligen inte, men blir tvungen…kvar i byn blir pappa och hunden Måna. Flytten sker tidigare än beräknat vilket innebär att Ella, Marja och mamman blir tvungna att bo hos morföräldrarna i början. Marja finner sig ganska snabbt tillrätta, hon är söt och killarna i samhället blir förtjusta i henne. Ella däremot känner sig mest ensam. Efter ett tag köper mamman en lägenhet de kan flytta till; en tvårummare fem mil norr om Stockholm i samhället Ängby. Bostaden är inte riktigt vad någon av dem hade tänkt sig, flickorna får inte ens varsitt rum utan måste dela och mamman får sova i vardagsrummet. Ella har inga kompisar och vantrivs, och en dag kommer hon på vad hon ska göra – hon ska rymma! Det blir dock en mindre lyckad rymning…

En helt ok bok som förutom att handla om Ellas samiska identitet också behandlar ämnen som många kan känna igen sig i: föräldrar som är osams och skiljer sig, saknaden efter den förälder som man kanske inte får träffa så ofta, det jobbiga med att börja ny skola, skaffa nya kompisar…ja allt sånt som en flytt orsakar.

jag Ella
Författare: Margareta Sarri
Förlag: Black Island Books
Antal sidor: 88
ISBN: 9789186115142
Köp: jämför priser

Sms från Soppero

En dag kommer det ett sms till Agnes mobiltelefon, när hon knappar fram texten står det: ”Bures! Du oarbmebealli Kristin čájehii munnje gova dus. Mon gullen don boađat fargga. De moai soite oaidnalit. H” Vad är nu detta?? Med hjälp av mamma Anna-Saras gamla ordböcker som Agnes gömt i sitt rum tyder hon meddelandet från den mystiske H: ”Hej, din kusin Kristin visade en bild på dig och jag var tvungen att skicka ett sms. Hörde att du kommer upp snart. Då kanske vi ses. H”.

Trots att Agnes finns i Solna och Kristin bor i en by 12 mil sydöst om Kiruna är kusinbanden starka. Det är delvis genom Kristin och hennes samtal med sina föräldrar man får veta att Agnes mamma som ung tagit avstånd från allt samiskt och inte heller pratar samiska längre. Trots detta saknar Agnes sitt samiska arv och bestämmer sig för att i hemlighet lära sig samiska. Den hemlige H, som visar sig vara en samekille vid namn Henrik fortsätter skicka sms på samiska till Agnes, och han tillåter henne bara att svara på samiska också. Bra språkträning! Agnes och Henrik blir vänner (och kanske lite till??) tack vare dessa meddelanden. När det blir dags för Agnes att åka upp till Norrland för att hälsa på sina morföräldrar och kusinen Kristin är det något mer än bara de som drar, nu ska hon äntligen få träffa Henrik på riktigt!

När Agnes och Anna-Sara kommer upp till byn har Agnes en plan; hon vill överraska sin mormor på hennes födelsedag med att prata samiska. Tills dess kalaset går av stapeln får det förbli en väl förborgad hemlighet. Kristin är glad över att kusinen vill lära sig samiska och lovar att hjälpa till, kanske gör det att kusinerna får ännu starkare band. Sen händer emellertid något som får kusinernas varma relation att bli kall som is;  Agnes och Henrik börjar umgås alltmer och han tar med henne till Norge till renarnas plats där, och hon får träffa andra samiska ungdomar.  Gissa om Agnes blir svartsjuk?! När Agnes kommer hem vet hon inte hur Kristin har reagerat och springer glad i hågen för att berätta om allt spännande som hänt (t.ex. att hon och Henrik är på väg att bli ett par). Agnes svarar med iskyla och säger bland annat hon tycker att Agnes inte är något annat än en fusksame! Agnes blir otroligt ledsen och arg och sitter instängd i ett rum hos mormor och morfar och vägrar gå ut, vill inte ens träffa Henrik. Kristin är förbannad och känner sig sviken…hur ska detta sluta?

En fin ungdomsroman med mycket innehåll som jag verkligen gillade. Man känner både för Agnes och för Kristin och minns hur det kändes att vara osams med sin bästis. Agnes funderingar kring sin samiska identitet får en mycket större plats än vad Ellas fick i jag Ella, och det är väldigt intressant att läsa om det. När är man egentligen en same? Är man mindre samisk bara för att man bor i Solna och inte kan samiska? Får man bara kalla sig same om man lever i norr, har renar och pratar samiska? Jag undrar just hur många unga det finns här i landet som brottas med de här frågorna idag.

Sms från Soppero
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Podium
Antal sidor: 155
ISBN: 9789172215603
Köp: jämför priser

Fler ungdomsböcker om samer? Här är några lästips:
Hej vacker (fortsättning på Sms från Soppero) av Ann-Helén Laestaduis
När jag var tretton blev jag same av Monica Zak
Lappskatteland av Annica Wennström

För att ni läsare ska få höra hur vackert samiska kan låta vill jag som avslutning på detta inlägg dela med mig av ett länk från Youtube där sångerskan Sofia Jannok sjunger låten ”Irene”…
Irene med Sofia Jannok

Rita är en tjej som bor i ett kallt Sverige. Hennes pappa däremot är född i Gambia och där finns Ritas farmor kvar och flera andra släktingar. I de två böckerna om Rita lär vi dels känna hennes liv i Sverige, men också det liv hon längtat efter, bland släktingarna i Gambia.

Den första boken om Rita ger en berättelse om längtan, ett barns längtan efter en person hon aldrig träffat och en plats hon aldrig varit på. I Sverige är det vinter och kallt. Visserligen är det väl roligt med snö, men Rita bara längtar efter att få träffa sin farmor i det varma Afrika. När hon är hemma hos sin mormor berättar hon om sin längtan, men hur ska hon egentligen få som hon vill?

I nästa bok om Rita, Rita i Kudang, har hennes dröm blivit sann. I början av boken skiner solen på Rita. Hon kan se flodhästar och krokodiler och äntligen ska hon få träffa sin farmor!

De här böckerna är mysiga och charmiga. Bilderna är väldigt trevliga och återger stämning väl. Det är lätt att känna kylan i Sverige och värmen i Afrika.

Att känna samhörighet och längtan till ett land man aldrig har varit i är inte precis ett vanligt tema bland svenska barnböcker, men den första boken om Rita gör det på ett sätt som blir väldigt lätt för även yngre barn att ta till sig. Rita har aldrig varit i Afrika, men ändå vet hon att hon hör dit lite grann. Det är ganska lätt att förstå hennes frustration över att inte få lov att uppleva den här delen av sitt liv och över att inte få träffa en av sina närmaste släktingar. Eva Susso, bokens författare, har själv barn med en man som är född i Gambia och det har förmodligen bidragit till att göra böckerna om Rita är så verkliga i sin känsloåtergivning.

Den andra boken om Rita är ganska olik den första. Kontrasterna mellan de två länderna som Rita vistas i avspeglar sig på respektive boks tema. Om den första boken handlar om längtan, kyla och avvaktande, handlar den andra om glädje, värme och upplevelser. Rita träffar sin farmor och flera andra släktingar. Det händer saker kring henne hela tiden och hennes omvärld blir full med liv. Hon lagar gambisk mat, lär sig nya ord, går vilse på en marknad och klappar en krokodil.

Det kändes härligt att få läsa om att Rita fick komma till Gambia. Rita i Kudang är en spännande och konstnärligt vacker berättelse. Men eftersom de två böckerna är så olika för de också med sig olika tankar. Den första boken ger möjligheter till en vidare förståelse för identitetsskapande och tillhörighet. Den andra boken däremot skapar en inblick i hur det kan vara att leva i en by i Gambia.

Rita i Kudang
Författare: Eva Susso
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789177127246
Köp: jämför priser

Morbror Kwesis vålnad är en bok om skuld. En bok om slaveri.
Det är också en berättelse om att rätta till sina misstag. Kan man göra om och rätta till misstagen, i efterhand? När det egentligen är för sent?

Morbror Kwesi är död. Hur kommer det sig? Det hela är en lång historia och det var mycket brännvin inblandat…vitmännen lyckades ta sig Morbror Kwesi som skuldslav nämligen. Han var mycket förtjust i brännvin, eftersom det var starkare än palmvinet som han brukade ägna sig åt att dricka. Vitmännen hade mycket brännvin och Kwesi var en drinkare…han blev deras slav i utbyte mot brännvin helt enkelt.

En dag kommer Morbror Kwesis vålnad på besök i byn. Han väcker sin mor Yesiwa och ber henne om hjälp med att få komma in i Andarnas Rike. Hans kropp ligger nämligen hos vitmännen, på en hög ställning av trä som vitmännen höjer varje dag. Så hans kropp hamnar närmare och närmare gudarna, som inte alls gillar det och blir mycket besvärade! Därför får han inte komma in i Andarnas Rike.

Det blir ett stort arbete att försöka köpa Morbror Kwesis kropp fri. Det kostar nämligen ganska mycket, eftersom han var rejält skuldsatt. Överallt i byn försöker de få folket att hjälpa till med lite guldsand, men snåla är de flesta och det blir inte mycket ihopsamlat.
Till slut måste de komma på en ny taktik. De skickar Morbror Kofi och Kloka flickan. De ska vandra till kungen och försöka få guld som de kan ta till vitmännens stenhus och köpa Kwesi fri. Men det är allt annat än enkelt…
Morbror Kofi är nämligen inte riktigt som de andra. Han är en femåring i en tjugofemårings kropp. Men han är väldigt stark. Tillsammans med Kloka flickan (som heter så av en anledning) kan Kofi vara en oerhörd tillgång. Dessutom är han Kwesis bror och det är ju så, att han måste hjälpa sin döde bror! Med sig har de elva nyfikna barn och på vägen blir samlingen människor allt större. Fler och fler blir de, som hjälper till att försöka få tag på Morbror Kwesis kropp.
Och det blir minst sagt ett äventyr.

Morbror Kwesis vålnad är en spännande historia. Kanske lite saga. För mig är de flesta sagor odödliga i och med att de ofta är lite mystiska och handlar om en svunnen tid. Historier som bär en historia.
Det här är en intressant historia, mycket med tanke på hur den är skriven, tycker jag. Vitmännen beskrivs som djur, som skällande hundar utan vettigt språk eller ens ett kroppsspråk värt att försöka förstå sig på. Som suputer som bara har brännvin och pengar i huvudet. Fast i den här boken är det samtidigt på ett komiskt sätt, som inte gör det så hemskt fördomsfullt.
Jag tänker mig att det är lite så vita människor har sett på svarta människor. Som djur.
Jag gillar att det är tvärtom här.

Jag tycker också att det hade varit jätteroligt med bilder! Många av händelserna ser jag framför mig, underbart illustrerade. Jag är ju en bildmänniska, så för mig är det alltid välkommet med bilder. Vad det än kan tänkas vara för bok. I just den här hade det passat jättebra!

Morbror Kwesis vålnad
Författare: Janne Lundström
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 174
ISBN: 978-91-7221-366-1
Köp: Finns till exempel att köpa på Adlibris.

Mamy Wata och monstret är en afrikansk bilderbok som onekligen ser påtagligt afrikansk ut med sina rikt utsmyckade och färgglada illustrationer. Bilderna är så enkla att det är lätt att tänka att man skulle kunna rita likadant själv, men det brukar man förstås oftast upptäcka att man inte alls kan om man väl provar. Samtidigt är de komplicerade på så sätt att tolkningen av dem inte alltid är uppenbar. Ett uppslag ser vid första anblick ut att vara dekorerat med abstrakta figurer, men så läser man texten och förstår att det är monstret som är avbildat. Ja, för boken är alltså en saga om ett monster som sprider skräck bland människorna i byarna längs floden. Mamy Wata, vattnets drottning, letar upp monstret och förstår att han egentligen inte alls vill vara ett otäckt monster, och så löser hon problemet.

Enkelt och färgstarkt charmigt, blir min sammanfattande kommentar.

Besök gärna Veronique Tadjos hemsida och se mer av hennes konst.

Jag skulle vilja lyfta två skönlitterära böcker, skrivna av och en sydafrikansk/brittisk och en zimbabwisk författare, med huvudkaraktärer som stöter på en hel del hinder, men som ändå är långt ifrån svältande offer.

Se tidigare inlägg om den afrikanska offerbilden

Beverley Naidoos bok På andra sidan sanningen börjar i Nigerias huvudstad Lagos.  Där bor tolvåriga Sade med lillebror Femi och mamma och pappa. Hennes pappa är en djärv regeringskritisk  journalist, vilket kan vara långt ifrån problemfritt  i samhället de lever i. Precis i början av boken möter vi Sade mitt i ett hemskt attentat som gör att hennes mamma dör. Kvar lämnas en familj i  sorg och vanmakt.  Samma dag som Sades mamma blev dödad tvingas Sade och hennes tioåriga lillebror att åka på egen hand till London för att undvika att också de dödas. Tanken är att de ska möta sin farbror där och att deras pappa ska komma då han lyckats ordna ett pass till sig. Men det är mycket som går fel. Sade och Femi hamnar i en väldigt utsatt situation när det visar sig att de måste klara sig helt själva i det nya landet.

De tvingas leva som gatubarn och får uppleva mer mänsklig kyla än vad ett barn någonsin borde få se. När de till slut blir omhändertagna betyder det slutet på en del problem, men också början på nya. Saknaden efter mamman gör sig påmind hela tiden och oron för pappan växer. Dessutom blir utanförskapet och fördomarna ett tungt ok för Sade. I skolan som hon börjar i tror de andra barnen att hon inte kan prata engelska och har vuxit upp fattigt och utan utbildning,  bara för att hon kommer från Afrika.

Men den här berättelsen har inte bara hemska delar, utan innehåller en hel del humor. För det är nämligen så att barnen, i all denna utsatthet och krav på ansvar, ändå agerar som barn. Det känns som om det är ett barns erfarenheter, tankar och perspektiv som vi får se ur Sades synvinkel.

När farbror Tunde öppnade dörren hade han en kort kvinna med mangoformade kinder vid sin sida. Hennes klänning och den gröna scarfen som hon hade på huvudet blänkte i ljuset från en lampa ovanför henne. […] Mrs Påfågel! Tänkte Sade. Hon föreställde sig hur en vippa av stjärtfjädrar fälldes upp bakom damen. Hon älskade att hitta på namn på folk.

Rotlös, som är skriven av Tsitsi Dangarembga från Zimbabwe, är något äldre och jag tycker mycket väl att man kan kalla den för en klassiker.  Det är en bok som börjar dystert med  fattigdom, orättvisor och en  stark könsindelning. Men samtidigt lyfter den även möjligheter just eftersom huvudkaraktären strävar efter ett meningsfullt liv, trots att det egentligen finns så mycket som tynger ner henne.

Boken tar sin början i 60-talets Rhodesia (Zimbabwe), som då fortfarande betraktades som en brittisk koloni. Vi möter tjejen Tambu, som visar oss sin del av ett starkt patriarkalt samhälle.  Tambu drömmer om att få studera, men eftersom hon är tjej ses det inte som meningsfullt att lägga pengar på hennes skolgång. Men när Tambus bror dör förändras Tambus liv. Eftersom hennes familj vill att något av barnen studerar får Tambu äran att göra det efter broderns död. Tambu älskar livet i skolan och alla böcker. Genom studierna får hon även möjlighet att lära känna sin kusin Nyasha, som har fått möjlighet att studera hela sitt liv eftersom hennes pappa (Tambus farbror) är rektor. Nyasha tar med sig Tambu in i en värld med en helt annan frihet och ifrågasättande av normer.

Men hon kan inte låta bli att känna sig kluven. Tambu vill vara en del av lokaliteten och gemenskapen i den omvärld som hon vuxit upp i. Samtidigt vill hon öka inflytandet över sitt eget liv. Genom Tambus synvinkel ser vi kulturen som tvådelad. Den ena halvan består av hemmets gamla kultur där by- och släkttraditioner bestämmer normerna. Medan den andra halvan beskrivs som en annan värld där utbildning blir en väg ut ur den kvävande strukturen. Men samtidigt lämnar Tsi Tsi Dangarembga en massa frågor efter sig under berättelsens gång. Är skillnaden verkligen så stor mellan den gamla och den nya kulturen och hur djupa rötter har egentligen de patriarkala normerna?

Rotlös
Författare: Tsitsi Dangarembga
Svensk text: Irja Carlsson
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 265
ISBN: 9789172212978
Köp: jämför priser eller låna på bibliotek

Sène bor i Saint-Louis i Senegal. Hans farbror Papa Diop kör bushtaxi och Sène älskar att följa med honom. Papa Diop är en härlig figur som med hjälp av sitt leende alltid lyckas fylla taxin med passagerare – och äventyr. Allt från barnafödslar till liktransporter får Papa Diop och hans taxi vara med om.

Papa Diops taxi berättas som ett varmt skildrat barndomsminne, illustrerat med fantastiska, myllrande, färgsprakande bilder. Varje uppslag blir en berättelse i sig, tack vare allt som ryms i bilderna. Vilken tid som måste ha lagts ner i dem! Så många människor, så många rikt utsmyckade klädedräkter, så många uttrycksfulla ansikten. Och för oss här i Sverige, så härligt exotiskt det känns alltihop. Jag blir ressugen!

Eftersom den här boken är så fin har den hittills stått skyddad från min snart två-åriga lilla älskling. Ärligt talat har jag knappt alls läst den med henne ännu, men det ska jag göra! Vi får börja enkelt, peka på hunden och bilen och sådär. Hon kommer säkert att kalla taxin för ”buss”, för den ser ju ut som en buss. Jag ser fram emot att läsa den med henne när hon blir lite äldre också!

”Tack vare sitt leende lyckades Papa Diop alltid fylla sin taxi, till och med när det var ont om passagerare. Det var ganska lustigt att se hur de andra taxichaufförerna surade där de satt på sin sida av torget och väntade på kunder.”

Papa Diops taxi i svensk tappning kom först ut på Bokförlaget Trasten, men är slutsåld hos dem sedan länge. Som tur är har den återutgivits av En bok för alla, vilket för med sig den trevliga fördelen att den går att få tag på riktigt, riktigt billigt: 37 kr på Adlibris!

Läs mer om boken och se fler smakprov av bilderna i recensionen på milkbartoilet.se.

Det här är inte en partipolitisk blogg och det här är inte ett partipolitiskt inlägg. Men här kommer en liten röst för barnen. Jag skulle vilja prata lite om två böcker som ger perspektiv bland all pajkastning bland vuxna politiker och debatter om stulna chokladbitar, om två böcker som istället lyfter barnen i det moderna samhället.

Först ut är den föräldralösa flickan Momo i Michael Endes bok Momo – eller kampen om tiden. Hon bor ensam i en liten byggnad vid en övergiven amfiteater. Men hon har ändå människor runt sig hela tiden. För Momo är fenomenal på att få tiden att gå på bästa möjliga sätt. Hon har dessutom en underbar förmåga att lyssna på människor. Hon ger dem av sin tid för att bara lyssna och får på det sättet ett lyckligt och rofullt folk kring sig. Barnen leker med henne och de vuxna låter henne lyssna på dem. Hennes två närmsta vänner, Gigi med alla berättelserna och den kloke gamle Beppo, finns heller aldrig långt bort.

Men allt förändras när de gråa herrarna kommer. Likadana, med hattar, gråa kostymer, grå hy och cigarrer i munnen dyker de upp med ett enda syfte: stjäla tid från folk. De är listiga dessutom och lyckas lura människorna att själva lämna över sin tid genom att få dem att tro att de kan spara sin tid till ett bättre tillfälle. Vad folket inte vet är att all den sparade tiden konsumeras upp av de gråa herrarna. Ju mer människor som lämnar bort sin tid, desto snabbare sprider sig det stressade beteendet. Det finns inte längre någon tid till att njuta på caféer, umgås med vänner eller ta hand om sina barn. All tid måste användas effektivt för att sparas in. Momo märker hur det blir tommare och tommare runtomkring henne och inser att hon och de som fortfarande finns kvar vid hennes sida måste göra något för att stoppa stressen. Men vem ska stoppa de gråa herrarna när ingen har tid att lyssna på de som står emot?

Kronotopen ligger någon stans i fantasin, eller mitt i vår nutid. Det kan vi själva välja. Men det är väldigt svårt att inte träffas av den här berättelsen. Momo ser rakt in i oss och tvingar oss att stanna upp och se oss omkring. Jag skulle säga att det här är en bok från yngre tonåren. Men uppåt finns det inte någon begränsning i åldern. Det här är både en barnbok och en vuxenbok. Jag har inte läst Momo – eller kampen om tiden för mina barn, men jag har däremot återberättat den för dem. Numera har jag Momo sittandes på min axel och när jag glömmer bort henne då och då brukar mina barn påminna mig. ”Mamma, har de gråa herrarna stulit din tid nu eller?”. Så kan jag varva ner och tänka efter lite, varför stressar jag egentligen, vad är det för tid jag sparar och till vad?

Det finns också en väldigt intressant bilderbok med samma tema: Måste ha mer! av Ann Hingström och Erika Kovanen. Boken berättas genom ett litet barn och handlar hens familj och vänner. Gemensamt för dem alla är att de har för mycket av en del saker och för lite av annat vilket gör att ingen någonsin är nöjd. Alla verkar ha för mycket saker, men vill ändå ha mer. Alla har för mycket önskemål, men för lite ork. Alla stressar de för mycket och har för lite tid.

Min mamma har ingen tid.
Min pappa har inga pengar.
Benjamin har ingen makt (över sitt liv) och ingen flickvän.
Helena har inte lockigt hår och ingen midja.
Jag har ingen lust.
Det har inte min lillebror heller.
Celsius är knappt vaken en timme om dagen.
Greta har ingen swimmingpool.
Emmy har ingen pappa (vad hon vet i alla fall).
Min mormor har ingen ork.
Min morfar känner ingen glädje längre.
Min farfar har ingen båt.

På ett sett är det lite tragiskt att läsa om de här människor, men parodin på vårt stressade samhälle är samtidigt väldigt humoristiskt. Boken är dessutom väldigt vacker. Det är ett väldigt schvung i texten med sin takt och upprepande stil. Bilderna är skapade med starka färger och mycket liv. De är väldigt innehållsrika och berättar en hel del i sig själva. Även det här är en bok som såväl barn som vuxna kan ha stor glädje av.

Måste ha mer!
Författare: Ann Hingström
Illustratör: Eva Kovanen
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 28
ISBN: 9789172214026
Köp: jämför priser