Tjoho, nu är det jul!

Sedan 2012 har Rabén & Sjögren gett ut en julsaga som med sina 24 (ibland 25) kapitel är anpassad för att läsa i december. Som en julkalenderbok. Årets bok heter Tjoho, nu är det jul! med text av Ulf Nilsson och illustrationer av Emma AdBåge.

Ruffe är på flykt undan julen. Han blev upptvingad på en lastbil, men flydde därifrån ut i skogen. Där möter han katten Kss-kss, som känner till ett torp de kan flytta in i. Där bor mössen Andersson och Pettersson, och snart flyttar vildsvinet Vilda in med alla sina barn och barnbarn. Med hjälp av boken Jul i vårt hus skapar djuren en jul i deras egen smak. Men allt är inte så smidigt som det kan verka.

Tjoho, nu är det jul! är humoristisk och samtidigt tänkvärd. Det handlar mycket om ensamhet och att vara en tänkare, men också om önskningar som blir uppfyllda, svårigheter med att skaffa mat och lyckan i det enkla. Djuren har många mänskliga egenskaper, vilket gör sagan rolig, och samtidigt lite knasig när de funderar över våra mänskliga traditioner. Gemensamt har de  omtänksamheten och tanken att det blir bäst om de hjälps åt.

Vissa stunder känns det lite utdraget med 24 kapitel, men så brukar det vara med sådana här böcker och julkalendrar överlag. Jag tycker dock den är väldigt mysig, visar på en sorts jul (inte det överdådiga, köphetsiga) och förhoppningsvis kan det bli många fina högläsningsstunder i väntan på julen.


Tjoho, nu är det jul!
Författare: Ulf Nilsson
Illustratör: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129701975
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En myras liv

en myras livEn sådan fin bok författaren Linn Gottfridsson har skrivit. Jag trodde först att det var en typisk bilderbok, så jag blev glatt överraskad över att det var en högläsningsbok för de yngre åldrarna.

Morgan kallas alltid för Myran och är sex år. Han går i förskoleklass och är bästis med Henny. När man går i skolan är rasterna roliga. Då får man leka vad man vill medan fröken dricker kaffe. Myran och Henny har en egen snigelvärld. Men när Felicia går förbi och frågar om hon får vara med så hör inte Myran. Om man inte hör något är man inte taskig. Men om man hör och ändå säger nej, då är man taskig. Det är mycket man måste veta om världen och inte ens de vuxna kan alla svaren på Myrans frågor.

Ovanför Myrans lägenhet flyttar pojken Diego in. Hans pappa bor inte där. Snart anar Myran att hans egna föräldrar har problem. Även om de bråkar på engelska och inte tror att Myran förstår något. Man han förstår mer än de tror.

Jag läste den här boken högt för min snart 9 åriga son och jag kan säga att igenkänningsfaktorn från förskoleklassen var stor. Den har ett allvarligt tema som grund men är roligt berättad på ett rappt och underfundigt sätt som jag och sonen fann mycket tilltalande. Här får man verkligen befinna sig i leken, i fantasin och följa en sexårings funderingar kring vuxenvärlden. Jag gillar också hur de vuxna löser sitt problem och gör sitt bästa för Myrans skull trots att det inte är ett lätt beslut de måste ta. Jag gillar Emma Adbåges svartvita illustrationer som finns boken igenom. Barnkaraktärerna med stora huvuden och små fötter ger en gullig och busig framtoning som passar väl till läsåldern.

Rekommenderar den här boken varmt för barn mellan 6 år och uppåt.


En myras liv
Författare: Linn Gottfridsson
Illustratör: Emma Adbåge
Bokförlag: raben&sjögren
Antal sidor: 128
Läsålder: 6-9 år
Utgiven: 20160130
ISBN: 9789129696479 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tilly som trodde att…

Augustpriset nominerad 2014 logoHär har vi en viktig bok. Berättelsen tar upp det med att människor har olika förutsättningar i livet och lever med olika livsvillkor. Att det kan se helt olika ut hemma hos grannar som bor i samma bostadsområde. Om nu ens alla grannar har ett hem?

Vi får följa Tilly och hennes kompis Tage som filosofierar om de människor Tilly möter.

”De bor i ett hus där de är vana att bo, för de har bott där sedan de föddes. De vet inte exakt hur det är att bo någon annanstans. Man skulle kunna tro att det är ungefär lika. Tilly och Tage vet inte exakt hur det skulle vara att vara någon annan. Har man tur, kan man kanske få veta det.”

tilly-som-trodde-attHos Tillys kompis Loppan får man vräka ut soffkuddarna ur soffan. Man kan även få maränger trots att det bara är tisdag. För Loppans mamma säger att barn bara är barn. Hos Tage däremot kan man höra klockorna ticka och kylskåpet surra. Tages mamma säger att allt inte är roligt här i livet. Kompisen Sonja har allt hemma, fina askar, en tuggummiautomat och leksaker. Hon har allt utom en mamma, och pappan är i en annan stad som börjar på något med B.

Tilly går förbi den hemlöse som sitter på sin tidning på gatan. Han har sommarskor utan snören och inga vantar trots att det är kallt. Tilly stannar och tittar, men mamman har bråttom därifrån. Nästa gång Tilly tittar till den hemlösa ställer sig mamman en bit bort eftersom hon fått bråttom med att knyta skosnörena. Men Tilly har kardborreband på sina skor så hon kan stå kvar framför den hemlöse.

Jag kan verkligen känna hur besvärad mamman blir när barnet ser och bekräftar det som hon sedan länge lärt sig att undvika och ignorera. Det gör ofta ont att se och bekräfta de som har det svårt och då är det lättare att titta bort. Men Tilly och många barn med henne har ännu inte ”lärt sig” att blunda, utan hon funderar istället kring om hon har några vantar att ge honom (men hennes är för små).

Mimmis mamma har inte så mycket mat i kylskåpet. I fruktskålen finns ingen frukt. I godisgömman finns inget godis. Mimmi får själv gå och köpa mjölk och Tilly blir förvånad över att Mimmi tillåts gå iväg och handla själv. Illustratören Emma Adbåge har som vanligt fått med många träffande detaljer. Mamman står och röker vid köksfläkten med katten strykandes runt benen och kattmaten är utspilld över golvet. Spargrisen på bordet är med hjälp av kniv tömd på mynt till förmån för mjölk eller cigaretter. Strumpbyxorna och festskorna ligger kvarglömda på golvet. Kanske är Mimmi ett varannan-veckabarn där Mimmis mamma varvar fest med familjeliv? Jag får känslan av ett nästintill tomt kök där mattillgången löses lite allt efter hand.

Tilly hemma hos Mimmi
Tilly hemma hos Mimmi

Det knyter sig i min mage när Tilly åker hem till Peppe vars pappa inte städar. Badrummet är täckt med intorkad smuts och det finns inget toalettpapper. Tilly blir tvungen att torka sig med en strumpa från tvättkorgen, men det gör tydligen inte så mycket eftersom den ändå ska tvättas. Jag mår dåligt bara jag tänker på det, men Tilly och Peppe reagerar inte så mycket. De accepterar de vuxna och deras tillvaro så som barn gör. Så Tilly och Peppe badar i det brunsmutsiga badkaret och leker pirat och piraja.

Tilly som trodde att… är en stundtals smärtsam bok men den är ändå lättsam nog för att barn ska ta till sig den. Den återspeglar verkligheten och att den kan se väldigt olika ut för olika personer. Vi har alla olika förutsättningar, olika vardagar, olika familjekonstellationer och olika ekonomi. Den handlar om att ha och inte ha. Om klass, sociala relationer, ensamhet och samhällsproblem. Ibland är barnen i centrum och ibland får de anpassa sig helt.

Tilly och Tage hemma hos Tage
Hemma hos Tage hörs klockorna ticka

Jag tycker att det är viktigt att barn (och vuxna!) får ta del av människors olika verkligheter, särskilt eftersom människor tenderar att umgås med folk som är lika dem själva. Genom litteratur kan vi fördjupa oss i hur andra människor har det och öva upp vår förståelse för andra människor. Tilly som trodde att… visar utan pekpinnar på människors olika förutsättningar i livet. Tilly funderar och resonerar tillsammans med Tage. De konstaterar att det kan vara olika och att det inte är några konstigheter.

Tilly som trodde att… är nominerad till Augustpriset och även om jag inte läst de andra nominerade böckerna så håller jag tummarna!


Tilly som trodde att…
Författare: Eva Staaf
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129687729
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Räkna med naturen

räkna med naturenMin dotter har gått på en förskola med matteinriktning och de har jobbat mycket med matematik i naturen. Jag tycker att det är ett jättebra sätt att stärka intresset för matematik. Den ofta abstrakta matematiken blir mer konkret med praktiska övningar och lekar.

Nu har det kommit en bok med 22 roliga räkneövningar och lekar att testa utomhus.

Varför inte testa plastflaskebowling med poängsystem, att gissa hur lång en minut är eller uppgiften att alla ska skaka händerna med varandra och därmed beräkna hur många handskakningar som kommer att behövas, nästa gång ni går ut? Alla övningar och lekar går att göra med saker som finns utomhus, till exempel pinnar, kottar, stenar, löv och snö. Det finns dessutom ett avsnitt för varje årstid.

Denna bok passar perfekt för förskolor och skolor men även hemma med familjen. Det är kul med lite omväxling och utmaning i motsats till det vanliga lekplatshänget.

Boken går även igenom de olika räknesätten och alla siffror och den är full med härliga illustratiooner av Adbåge.

räknamednaturen

Det återstår att se om min dotter får ett större intresse för matematik efter förskoletidens matematikövningar, men jag tycker oavsett vilket att det är jättebra med sådana här böcker. Genom leken kan vi lära oss mycket.


Räkna med naturen
Författare & Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN: 9789129688856
Antal sidor: 29
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Små fötter och små händer

lillaf lillah

 

Kroppsdelar som händer och fötter, särskilt barnets egna, är centrala i den tidiga tillvaron – för att inte tala om allt man kan använda dem till!

 

 

Bägge böckerna inleds och avslutas med barnet, den vuxne och en säng, dagens början och slut. Den trygga relationen, liksom storleksförhållandet mellan stor och liten, inramar berättelsen om vad barnets fot respektive hand ’mer på egen hand’ har haft för sig under dagen. Som vuxen är det så lätt att med utgångspunkt i bilden i hela sin kropp känna ett barns små händer eller fötter i sina egna händer – och fascineras! Och jag kan minnas hur det kändes när jag lade mina små händer i min pappas stora, eller satte min fot i hans hand. Närhet. fot2

fot1Medvetenheten om de egna händerna och fötterna och om vad de tar sig för, förmedlat på det självklara och enkla sättet som Emma AdBåge gör, är en så fin idé. Figurernas kroppsproportioner är lite märkliga men det är just genom dem som kroppspråk och ansiktsuttryck blir så framträdande: miner av undrande, lycka, iver, koncentration, list och bus i de stora barnansiktena, och smidigheten och precisionen i de smala armarna och benen.

Fötterna och händerna är så små så att de knappt syns och är ändå så framträdande i berättelsens text och teckning: ”Lilla foten! Har den gjort i dag?” – intensiteten i rörelseillustrationen till texten: ”Klampat stamp” och ”Smugit tyst” är magnifika i sin litenhet. I Lilla handen sitter barnet med benen vikta under sig och tittar undrande på sina framsträckta händer till texten: ”Lilla handen! Har den gjort i dag?” och så insikterna om handlingar och rörelser som handen har utfört under dagen – som ”Vevat gröten” och ”Vinkat mamma”. Uttrycken och valet av handlingar känns så träffande och berör, precis som att ha en barnhand i sin eller att som barn få sätta sin fot i sin pappas stora hand.hand1

Titlar: Lilla handen och Lilla foten
Text och bild: Emma AdBåge (2013)
Förlag: Rabén & Sjögren  (2013)
Antal sidor: 18
ISBN 978-91-29-68638-8 resp. 978-91-29-68639-5
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris