Kroppsdelar som händer och fötter, särskilt barnets egna, är centrala i den tidiga tillvaron – för att inte tala om allt man kan använda dem till!

Bägge böckerna inleds och avslutas med barnet, den vuxne och en säng, dagens början och slut. Den trygga relationen, liksom storleksförhållandet mellan stor och liten, inramar berättelsen om vad barnets fot respektive hand ’mer på egen hand’ har haft för sig under dagen. Som vuxen är det så lätt att med utgångspunkt i bilden i hela sin kropp känna ett barns små händer eller fötter i sina egna händer – och fascineras! Och jag kan minnas hur det kändes när jag lade mina små händer i min pappas stora, eller satte min fot i hans hand. Närhet.

Medvetenheten om de egna händerna och fötterna och om vad de tar sig för, förmedlat på det självklara och enkla sättet som Emma AdBåge gör, är en så fin idé. Figurernas kroppsproportioner är lite märkliga men det är just genom dem som kroppspråk och ansiktsuttryck blir så framträdande: miner av undrande, lycka, iver, koncentration, list och bus i de stora barnansiktena, och smidigheten och precisionen i de smala armarna och benen.

Fötterna och händerna är så små så att de knappt syns och är ändå så framträdande i berättelsens text och teckning: ”Lilla foten! Har den gjort i dag?” – intensiteten i rörelseillustrationen till texten: ”Klampat stamp” och ”Smugit tyst” är magnifika i sin litenhet. I Lilla handen sitter barnet med benen vikta under sig och tittar undrande på sina framsträckta händer till texten: ”Lilla handen! Har den gjort i dag?” och så insikterna om handlingar och rörelser som handen har utfört under dagen – som ”Vevat gröten” och ”Vinkat mamma”. Uttrycken och valet av handlingar känns så träffande och berör, precis som att ha en barnhand i sin eller att som barn få sätta sin fot i sin pappas stora hand.

Titlar: Lilla handen och Lilla foten
Text och bild: Emma AdBåge (2013)
Förlag: Rabén & Sjögren  (2013)
Antal sidor: 18
ISBN 978-91-29-68638-8 resp. 978-91-29-68639-5
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Förlaget Rabén & Sjögren har i samarbete med författaren Barbro Lindgren valt ut några av de bästa dikterna och bilderböckerna ur hennes utgivning. Det måste ha varit ett svårt arbete eftersom hon har berikat den svenska barnbokslitteraturen med sina verk ända sedan 1965 då hon debuterade. I den här Barbroblandningen får vi bland andra träffa välkända figurer som Loranga, Mazarin och Dartanjang, grisen Benny och Den vilda bebin. Min personliga favorit Sagan om den lilla farbrorn är dock inte med, tur att det är gott om andra godbitar!

Efter att ha läst igenom bokens 19 dikter och berättelser har jag fått ett ny favorit: Ängeln Gunnar dimper ner (illustrerad av Charlotte Ramel). För er som inte har läst den tidigare handlar den om en flicka som heter Elin som förlorat sin älskade katt. Plötsligt dimper en pojke med vingar på ryggen ner från himlen, det är ängeln Gunnar som har kommit för att höra efter varför Elin är så ledsen.

Gunnar har några timmars sommarlov och dem tillbringar han med att göra döda djur och människor levande igen, och han börjar med Elins katt. Han frågar sen om hon vet någon mer som sörjer och är ledsen, och Elin berättar om tant Jonsson som är så ledsen eftersom hennes lilla pojke har dött. Gunnar gör så att han återuppstår och sen går de vidare och hittar fler som får återvända till livet på jorden. I slutet av sagan när Elin berättar om allt för sin mamma konstaterar hon att ”Ja, vet du, han kunde trolla så att döda blev levande. Men han kunde inte trolla sockerbitar ur öronen! Var inte det konstigt”? En fin liten berättelse med rara karaktärer.

Något som jag tycker är trevligt med antologier av olika slag (när de är illustrerade) är att få se så många olika stilar och tekniker när det gäller bilder. Bland illustratörerna är några av mina favoriter Eva Eriksson som gjort ”Vilda bebin” och Olof Lagerström som ritat grisen Benny.

Om ni gillar Barbros böcker ska ni hålla utkik under våren 2013, för då kommer boken Vi leker att vi är pippifåglar. Den finns det ett smakprov på i den här antologin.

Barbros bästa – Berättelser av Barbro Lindgren
Författare: Barbro Lindgren
Illustratörer: Emma Adbåge, Camilla Engman, Eva Eriksson, Anna Höglund, Olof Landström, Sara Olausson, Sarah Sheppard, Lena Sjöberg, Pernilla Stalfelt, Tyra von Zweigbergk och Charlotte Ramel.
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 200
ISBN: 9789129683608
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Emma AdBåges kapitelbok Jag är jag handlar om Mickan som är åtta år. Hon är blyg och försiktig, har en bästa kompis som heter Penny och önskar sig en tjejkanin i födelsedagspresent (hon har redan haft en killkanin). Berättelsen är i dagboksform och utspelar sig i skolan och på fritiden. Mickan åker till simhallen men hennes mamma har glömt hennes baddräkt, Mickan är rädd för de farliga maskinerna i träslöjdssalen och ska vara med i en pjäs om Snövit och de sju dvärgarna.

Språket är personligt och det känns verkligen som att en åttaåring skulle ha kunna skrivit (bortsett från en del potentiella stavfel kanske?). Jag känner verkligen igen mig i boken från min egen barndom även om där inte finns några särskilda generations- eller tidsmarkörer. (jag och författaren är båda födda i början av åttiotalet). Boken påminner mycket om Sune- och Bertböckerna.

På var och varannan sida finns de ful-snygga illustrationer som AdBåge gjort sig känd för och boken passar bra både som högläsningsbok för barn i 5-10-årsåldern och för barn att läsa själv.

Det är skönt med en huvudkaraktär som inte är framåt utan snarare ganska blyg och försynt. AdBåge snuddar vid gruppdynamiken som finns i en skolklass och det är intressant att få ta del av Mickans tankar om klasskompisarna, föräldrarna och omvärlden.

- Men vad ska man egentligen ha kompass för? frågar jag fröken. På friluffsdag ska man lufsa fritt, det är väl därför det heter friluffsdag?
- Fri-lufts-dag heter det, säger fröken. För att man är ute i fria luften!
Men det är man ju varje dag, tänker jag.  Och jag har då aldrig behövt nån kompass!

Jag är jag
Författare & illustratör: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2011
Antal sidor: 128
ISBN: 9789129677607
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Provläs

Det här är andra boken om Sven. Jag har själv inte läst den första men den finns recenserad här.

Sven käkar mat är helt enkelt en matodyssé. Sven sitter i matsalen och vill inte ha sina äckliga potatisar men han är hungrig! Han går till kiosken och köper en rem men då kommer några stortjejer och kräver honom på den. Bageriet, tänker han, där brukar jag få gratis marsipandeg… Vi får följa Sven på hans färd mellan olika ställen där han konfronteras med alla varianter av föda i försök att stilla sin hunger.

Det här är en äkta bilderbok där varje uppslag är fyllt med otaliga små detaljer att titta länge på. Själva storyn är väldigt vardaglig och ger barnet en chans att få följa med genom kända och kanske okända miljöer och att få se all den mat och alla de olika sorters människor som Sven möter. Att kunna peka och känna igen sig och framför allt att paxa de olika sakerna att äta som finns. Själv fick jag inga godsaker då de naturligtvis hann paxas!

Lenis dag börjar i glädjens tecken, hon och Olle ska leka, och de ska ha så kul! Men det blir inte som Leni har tänkt sig. Redan i hallen känner hon av hotet mot hennes och Olles lekdag – där står ett par snygga skor med glitter på. Glädjen och leklusten är ett minne blott. Lenis Olle handlar om den klassiska problematiken i att leka tre.

Att ta del av bokens berättelse är som att se en välbekant film, text och bild förmedlar glädje, besvikelse, hopp, uppgivenhet, ilska och slutligen det befriande tillståndet list/uppgörelse, och så det gemensamma skrattet. Känslan av film kommer av igenkännande och identifikation med situationerna, upplägget av bildsekvenser och textpartier blandat med helsidesbilder; därtill att minspel och kroppsspråk är levande, växlande och ljuvligt.

Emma AdBåge står för både text och bild – kanske är det därför de blir en hel helhet och samspelar så bra.
Helt oväntat har Olle besök när Leni kommer, det är hon inte beredd på, hennes vision såg annorlunda ut: det skulle bara vara hon och Olle – så självklart! Olle och hans granne Kiran är redan inne i sin lek men välkomnar Leni – det hjälper inte, Leni tar avstånd och kan inte känna sig välkommen, väljer en utanförposition. Lockas att delta – vilket hon gör utan glädje, droppen är när hon förlorar i Fia. Samtidigt ger hon inte upp utan söker, kanske omedvetet, strategier – lite i hämndens tecken; ’det är MIN Olle… så där som det kan bli när man blir riktigt besviken och känner sig sviken.

Karaktären Leni och hennes hem- och närmiljö har många läsare mött i de tidigare Leni-böckerna: den kreativa röran och Lenis växlande humör. Frågan är hur många fler Leni-böcker marknaden gillar – några till kanske!?

Titel: Lenis Olle
Text och bild: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren  (2012)
Antal sidor: 29
ISBN: 9789129680843
Jämför priser:

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris