Att ha en förebild och ett behov av att identifiera sig med någon är inte riktigt samma sak. Det bästa är förmodligen att hitta sin egen identitet innan man skaffar sig en förebild. Mickan i Jag är jag är en av klassens elever och en av familjens medlemmar, hon balanserar mellan att anpassa sig och att vara sig själv.

Mickan är inte intresserad av uppmärksamhet, hon vill bara vara; lättast går det hemma och med bästisen. När det är dags för skolpjäs blir Mickan Blyger, fröken tycker att det passar henne men Mickan protesterar inom sig – hon är inte blyg. Att vara nöjd med den man är och att acceptera auktoritet och faktum betyder inte alltid tyst negativ anpassning. Mickan är trygg i sig själv, söker och hittar strategier eller samförstånd med bästisen för att hantera det hon inte trivs med, hon växer utan att göra något väsen av sig – som vissa andra i klassen gör.

De försiktiga barnen blir, liksom de utåtagerande, ofta missförstådda; tysta barn frågar sällan, de accepterar, samlar erfarenheter och väntar på att helheten ska uppenbara sig.

Emma AdBåge står för text och illustrationer i god harmoni. Säkerligen känner många igen sig i Mickan, i hennes tystnad, räddhågsenhet, reflektioner, relationer och upplevelser under de första skolåren. Mickans berättelse är enkel och alldaglig med några nära äventyr. Om man är en liten Micka på väg att växa in i en större värld är det fint att få dela hennes erfarenheter.

Titel: Jag är jag, Rabén & Sjögren (2011)
Text och illustrationer: Emma AdBåge
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 122
ISBN: 9789129677607
Jämför priser och provläs
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Nu är Leni tillbaka! Förra gången (i Leni är ett sockerhjärta) blev hon vuxen i protest mot tanternas gullegullande, den här gången är det troligtvis en släng småsyskonsvartsjuka som drabbar henne. För nu blir hon plötsligt en bebis. Ingenting kan hon göra själv!

Det här är ett kärt återseende och de två böckerna känns väl sammanhållna eftersom de är väldigt lika varandra – på ett bra sätt, alltså. Såväl handling som språk som bild följer samma mönster som tidigare och det råder ingen tvekan om att det här är en Leni-bok.

Bilderna visar ett alldeles underbart småbarnskaotiskt hem med leksaker och rälsbitar precis överallt, blandat med härliga retrofina inredningsdetaljer. Texten är full av mittiprickformuleringar som målar porträttet av Leni minst lika effektivt och trovärdigt som bilderna.

Två sidor ur Leni blir en bebis, klicka på dem för att se en större version.

Ava älskade ju Leni är ett sockerhjärta, som vi hade hemma ett tag när jag lånat den på biblioteket, så jag väntade mig att hon skulle bli glad att återse Leni. Men hon är inne i en period när det är otroligt viktigt att det är hon som väljer vilken bok vi ska läsa och jag tror det var ett misstag att låta henne förstå att jag gärna ville läsa den här boken med henne, för nu vägrar hon låta mig ens öppna den. Men jag hoppas att hon vill läsa den snart och jag tror verkligen att hon kommer att tycka om den, precis som jag gör. Det här är en klockren uppföljare och en väldigt fin bok med hög charmfaktor!

---

Leni blir en bebis
Författare & illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67551-1
Smakprov: smakprov.se
Köp: jämför priser

I Alex Schulmans Bajsfesten får vi hälsa på hemma hos bebisen Nikki och hennes pappa (som för övrigt är misstänkt lik Alex själv till utseendet). I boken får vi följa deras vardag och läsa deras samtal med varandra, för i den här boken kan faktiskt bebisen prata! Det är sovstunder, blöjbyten, promenader och mys, men det som boken handlar om är att Nikki inte bajsar. För var dag som går blir pappan allt mer orolig; ska hon inte bajsa snart? Har hon inte ont i magen? Alla vi som är föräldrar ler igenkännande när vi läser detta, för vi har alla funderat över det där med bebisar och bajsande. Nikki berättar efter några dagar att hon faktiskt håller på att spara på sig, men att hon inte kan gå in på detaljerna om vad det är hon sparar och varför. Dag 15 övertalar Nikki sin pappa att han ska ta av blöjan så att hon kan få lufta sig, varpå pappan blir orolig för att hon ska bajsa ner de galet dyra Kenzolakanen de har i sängen, men inget bajs kommer. Nikki bedyrar att hon absolut kommer att säga till i förväg om hon blir nödig.

När pappan på dag 17 är på väg ut ur rummet (där Nikki ligger på sängen och luftar sig) för att hämta en kopp kaffe hör han hur Nikki mumlar för sig själv: ”He, he”. Nikkis miner i boken är oslagbara, man ser precis vad hon tänker och man förstår vad som är på gång! Och vad som är på gång har ni säkert räknat ut vid det här laget, en rejäl bajsfest blir det!

Visserligen var jag ganska trött när jag läste den här boken för min son, men både jag och han skrattade gott åt lilla Nikki och hennes pappa. När saneringsfirman i slutet av boken har gjort sitt i sovrummet sitter Nikki och pappa och pratar lite om ett bröllop de ska på. De diskuterar skrikerier, att Nikki kan bli skrikig i kyrkor och att det vore bra om det inte blev en skrikfest. Den sista bilden på Nikki är helfestlig; där ser man ett busigt (och kanske aningen ondskefullt) leende och ett  ”He, he”. En tokrolig bok som får både barn och vuxna att dra på munnen, kanske speciellt om det finns en bebis i familjen när man läser boken!

---

Bajsfesten
Författare: Alex Schulman
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129675528
Köp: jämför priser

När Leni är ett sockerhjärta kom ut kastade jag mig inte över den, för jag tänkte att alla andra ändå skulle göra det. Och det hade jag ju rätt i, för alla verkar älska den här boken. Alla översvallande kärleksyttringar (några av dem länkas från förlagets bokpresentationssida) fick faktiskt min nyfikenhet att växa. När jag såg den på biblioteket fick den följa med hem och nu har jag lånat om och lånat om och lånat om, tills det inte går längre. På måndag måste den vara tillbaka, basta. Vi kommer att sakna den, både jag och Ava. Hon har pratat en hel del om Lenin på sistone, men är inte så intresserad av sovjetisk historia som man kanske skulle kunna ledas till att tro, för det är såklart Leni hon menar. Vi gillar henne! Det här är en underbar bok, med supercharmiga bilder och en berättelse som både är rolig och känns sann.

Leni är alltså en liten tjej som inte tycker att hon är så liten. Hon blir sur när tanterna kallar henne sockerhjärta och så ska hon baske mig bevisa att hon i själva verket nästan är vuxen. Ända tills pappa tycker det är dags att städa, förstås.

Min favoritdel av boken är när Leni går kaxig och barhuvad förbi alla mössförsedda, pluttiga barn:

Och mitt favoritstycke att läsa, för att det är så mitt-i-prick, är:

Pappa tycker att Leni ska åka vagnen,
så att dom kommer hem nån gång.
Men pappa fattar inte. Vuxna sitter väl inte
i vagn. Dom går!

Ava tycker det är roligast när Leni ska dricka kaffe, men säger BLÄ och häller allt i blomkrukan i stället (när pappa inte ser, förstås). Då brukar vi säga BLÄ några gånger, bara för att det är roligt.

I februari kommer uppföljaren Leni blir en bebis. Den kan ni lita på att jag kommer att nappa åt mig fortare än kvickt.

---

Leni är ett sockerhjärta
Författare & illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67339-5
Smakprov: hos smakprov.se
Köp: jämför priser

Emma Adbåge är en stor favorit hos mig, när det gäller barnböcker. Hennes illustrationer är så fulla av liv och detaljer man inte kan se sig mätt på. Hennes sätt att teckna gör mig verkligen inspirerad.
Nu har hon kommit med en ny bok, Sven sticker. Så skön titel, redan från början fick jag en positiv känsla.

Sven har tråkigt, ligger i solstolen i trädgården bland alla leksaker, bråte, husdjur och allt man kan tänka sig. Han har redan lekt med allt…fem gånger om minst.
Vad ska han hitta på? Han går och hälsar på hos mormor. De spelar plockepinn och mormor vinner – varje gång. Så trist, tycker Sven…
Så han går till lekparken. Men där har han ju varit så många gånger, han har redan gungat på gungorna och grävt tunnlar i sandlådan… Näe, Sven måste iväg på nya äventyr!

Han tar tåget iväg. Sen tar han en buss. Han hamnar på en camping med en massa katter, likadana husvagnar och likadana människor överallt. Sven hamnar på en strand, på en båt och i en stor skog… men var han än hamnar blir han lika uttråkad.

En underbart rikt illustrerad bok, om vardagens tråk. Om det lilla som behövs för att man ska bli glad och nöjd. Att det stora äventyret inte alltid är det man letar efter.
Superfin bok!

Sven sticker
Författare och illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150112214
Köp: Jämför priser

Efter att ha spanat ett tag efter lättlästa böcker med inte allt för stor mängd text, stötte jag på Libers serie med lättlästa böcker. Böckerna är indelade i olika nivåer: Lilla biblioteket, med 16 sidor och Stora biblioteket med 32 sidor. Lilla och Stora biblioteket är sedan indelade i två underkategorier.

Hemma hos mig har min son precis läst Molly och Siri på dagis från Lilla biblioteket, nivå B. Den handlar om två små hundar som ska gå till ett hunddagis för första gången. När de väl är där märker de att Stora Hemska Hunden också går på dagiset. Hur ska det gå för våra små vänner?

Texten är skriven av Gitten Skiöld. Den är lättläst och det är ett enkelt språk i boken samtidigt som den inte känns innehållslös. Det går bra att läsa några ord med igenkänningsprincipen medan andra ord behöver ljudas fram. Vi satt och läste i boken vid två tillfällen så det går ju ganska snabbt att läsa ut den även om man nybörjarläsare. Det är en väldigt charmig bok, som får en att tänka till, trots att den är så enkel i sitt upplägg. Sist i boken får man också förslag på några frågor som man kan ta upp med barnet efter boken är färdigläst. Illustrationerna, av Emma Adbåge, är verkligen jättesöta och har mycket attityd.

Nästa nivå i Libers serie är Stora biblioteket, nivå A. Från den nivån har vi Humstrarna hemma, men den har inte min son satt tänderna i än.

Den handlar om några djur som kallas för humstrar och är en blandning av hummer och hamster. I boken berättar en mammahumster för sin dotter hur det kom sig att humstrarna blev till och hamnade på ön som de bor på.

Det är en bok som är full med fantasi och humor, men den passar nog för något äldre barn än en femåring. Sättet att använda språket med resonemang och skämt är bättre lämpat för barn i skolåldern. Till exempel får läsa om hur mamma humster beskriver människor som något helt okänt. En sådan synvinkelsändring är ju lite klurig för yngre barn att greppa. Men annars texten ganska lättläst även på den här nivån.

---

Molly och Siri på dagis
Författare: Gitten Skiöld
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Liber
Smakprov: smakprov.se
Antal sidor: 16
ISBN: 978-91-47-08380-0
Köp: Boken verkar endast säljas i 3-pack, men finns att köpa på flera välkända bokbutiker på nätet samt på Libers sida.

---

Humstrarna
Författare: Claes Nero
Illustratör: Pia Johansson
Förlag: Liber
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-47-08249-0
Köp: jämför priser eller beställ på Libers sida (säljes också i 3-pack)

En fet liten bebis som heter Amor har skjutit en pil rakt in i Arturs hjärta. Det hade kunnat vara en bra sak, om inte just Tammis namn stått på pilen. Hon går i trean och Artur i femman. Som om det inte vore nog med det är hon dessutom bästis med Arturs jobbiga lillasyster Ronja.

Hur Artur än försöker kan han inte sluta vara kär i Tammi. Hjärnan skriker att det är fel, hjärtat skriker att det är rätt. Vad ska han ta sig till?

Det här är en charmig bok med funderingar kring kärlekens bekymmer som många säkert kan känna igen sig i. Varför kan man inte välja vem man blir kär i? Varför är det så omöjligt att sluta vara kär, fast man vill? Vad skulle klasskompisarna säga om de fick veta att man var kär i en som är två år yngre? Och hur ska man göra för att få vara i hennes närhet… Artur har det inte lätt. Givetvis gör han bort sig, givetvis gör han saker han får ångra… men givetvis går det ganska bra ändå, till slut.

Ett uppslag ur Amor anfaller!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag gillar Mårten Melins böcker. Ett citat från förlaget lyder: ”Mårten Melin har ett språk och en stil som känns otroligt väl avlyssnat, äkta och här och nu.” Precis så tycker jag också. Jag gillar också att han brukar ha med normbrytande detaljer som vegetarianer, homosexuella eller liknande utan att det skildras som något konstigt. I den här boken får vi veta att Tammi egentligen heter Tamara Puertas Vasques. Det görs alls ingen grej av att hon har utländskt påbrå, det bara är (antagligen) så.

Nu längtar jag efter nästa Melinbok, Som trolleri (citatet ovan är förresten plockat från sidan om den boken).

---

Amor anfaller!
Författare: Mårten Melin
Illlustratör (omslag och vinjetter): Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, nu Rabén & Sjögren
Antal sidor: 123
ISBN: 9789173770194
Köp: på antikvariat eller låna på bibliotek

Kanske har du i dagarna upprörts över hur Sveriges grisar har det, eftersom Djurrättsalliansen lagom till julskinkesäsongen offentliggjort sin avslöjande rapport. Här är en bok på samma tema, om än lite barnvänligare skildrat.

Susanne hittar en bortsprungen griskulting som hon förstår hör hemma på bästa kompisen Elisabets pappas grisfarm. Den måste förstås sakna sin familj, tänker Susanne, och beger sig till gården för att lämna grisen där. Men när hon ser hur mörkt, skitigt och hemskt det är på grisstallets betonggolv blir hon förskräckt och springer därifrån med kultingen i famnen. Plötsligt tycker hon inte längre att Lina är så konstig, klasskompisen som är vegetarian.

Det här är en mycket lättläst bok om ett moraliskt ställningstagande. Det är lätt att blunda för hur djuren i djurindustrin behandlas, eftersom hela samhället gör det, men betyder det att det är rätt? Och varför tycker de flesta att det är okej att äta grisar, men otänkbart att äta hundar? Det handlar också om att vara vegetarian i ett köttätande samhälle och att acceptera allas rätt till ett eget val.

Ett uppslag ur Susanne och den lilla grisen

Jag har tidigare bläddrat i en liknande bok, där någon upptäcker att det är dumt att äta djur och plötsligt har h*n omvänt hela sin omgivning. Det funkar inte så, det vet alla som är veg*aner, och jag blev mest frustrerad av den berättelsen. Därför är jag väldigt glad att Mårten Melin behandlar ämnet på ett engagerande sätt utan att överdriva. Det borde finnas fler såna här böcker.

---

Susanne och den lilla grisen
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 41
ISBN: 9789185199136
Köp: jämför priser

Nu har jag bläddrat igenom den. Rabén & Sjögrens katalog för vinter & vår 2010, alltså. Och jag blir nästan lite matt, för hur ska jag hinna läsa allt jag vill läsa? Rätt svar: det går inte. Jag måste vara restriktiv, men det är svårt när det kommer så mycket intressant.

Jag kan i alla fall trösta mig med att förstahandsvalet inte är det minsta svårt. Om jag bara fick läsa en bok ur katalogen skulle det bli Mårten Melins Som trolleri. Jag håller på och plöjer mig igenom Melins författarskap och måste givetvis läsa den här, inget snack om saken.

Månen blev rädd av Joar Tiberg och Anna Höglund beskrivs som en överjordiskt vacker allegori och det blir jag naturligtvis nyfiken på.

Emma Adbåges Leni är ett sockerhjärta låter som en mysig bok om någon som är liten och stor på samma gång.

Och så undrar jag förstås vad Bokunges Lisa Bjärbo har kokat ihop i boken med den krångliga titeln Det är så logiskt. Alla fattar utom du.

Vi stannar där. Men jag skulle kunna lista många fler…

Markus och hans mamma är nog världens minsta familj. De har inte så mycket pengar och därför blir mamma bekymrad när Markus visar henne ett par kängor han vill ha. De är nämligen väldigt dyra. Men de är det finaste Markus har sett, svarta och med gul söm! Dessutom är de gjorda av fuskskinn, så man slipper ha döda djur på fötterna. Det påpekar tjejen med rosa håret som jobbar i affären.

Mamma säger att Markus får vänta till sin födelsedag och då kanske han får de svarta kängorna med gul söm. Tiden segar sig fram mot födelsedagen och besvikelsen är stor när inget av paketen verkar kunna innehålla ett par kängor. Men det är bara mamma som busar med honom! Kängorna ligger i ett paket under soffan och Markus blir förstås överlycklig. Men kängorna verkar föra otur med sig. Markus bästa kompis Pernilla säger att de ser klumpiga ut och slutar gå med honom till skolan. Jonte säger att man är rasist om man har såna kängor. Markus är plötsligt ensam och blir hela tiden indragen i bråk. Kängorna gör att han känner sig stöddigare än vanligt och faktiskt vågar säga ifrån när Jonte bråkar, men är det verkligen sådan han vill vara? Det är som att kängorna gör honom till en annan person. Men tjejen med rosa håret har sagt att skorna inte påverkar hur man är som människa…

Ett uppslag ur Svarta kängor med gul söm

Mårten Melin skriver om Markus i jag-form och gestaltar honom engagerande och trovärdigt. Svarta kängor med gul söm är en jättebra, lättläst bok om vänskap, rasism och att komma på vem man är och stå för det. Pluspoäng från mig för att kängorna är veganska och för att Markus bästis är en tjej! Mårten Melin är bra på att väva in sånt som världen behöver fler exempel på i sina böcker, det gillar jag.

Jag vet inte om det framgår av boken exakt hur gammal Markus är, men jag tror att han går i mellanstadiet. Jag tycker att boken lyckas fånga hur utsatt man är i den åldern, då när barn är så stora att de får ta hand om sig själva men för små för att klara av att ta hand om varandra. Markus får känna på både att bli retad och övergiven, att vara elak och att inte våga stå upp för en kompis. Det är inte lätt att vara barn!

Varje kapitel inleds med en liten vinjett tecknad av Emma Adbåge, som även gjort omslaget.

Tillägg (2009-11-18): Goda nyheter! Boken kommer att ges ut på nytt av En bok för alla, våren 2010. Detta enligt blogginlägg hos Mårten Melin.

---

Svarta kängor med gul söm
Författare: Mårten Melin
Illustratör: Emma Adbåge
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 76
Köp: på antikvariat eller låna på bibliotek. Eller vänta till våren 2010, då den ges ut på nytt av En bok för alla.