Huset som vaknade

Gubben Larson bor ensam i ett stort hus. En kväll när han släckt alla lampor, sagt god natt till frun och barnen och precis ska somna, knackar det på dörren. Larson blir irriterad. När han öppnar ser han grannpojken med en kruka i handen. Han ber Larson ta hand om fröet, vilket Larson har väldigt lite lust med. Han har väl annat för sig!

Den mystiska och spännande framsidan gjorde mig nyfiken på de övriga illustrationerna. Jag drogs snabbt in i Larsons hus, där mörkret verkar sippra in i rummen från väggarna, och där endast minnena lyser upp tillvaron. Illustrationerna förmedlar så många känslor, jag blev verkligen påverkad av de mörka färgvalen och allt det sorgliga i gubbens liv. Men så händer något. Krukan med det lilla fröet gör något med gubben, och det ljusa från minnena verkar ta sig till nutiden.

För att vara en bilderbok har den här ganska mycket text. Det är dock inget negativt, för berättelsen har ett skönt driv som gör mig nyfiken samtidigt som illustrationerna hjälper mig att stanna upp och tänka. Jag gillar att boken får mig att känna. Jag gillar hur det mörka tränger sig in och sedan bort, för att ge plats åt det ljusa hoppet. Jag gillar att bilderna får ta stor plats, hur de får textberättelsen att stanna upp, för att i sig själva föra historien framåt, innan texten tar vid igen.

Till mig som vuxen talar boken om liv och död, och hur svårt det ibland kan vara att hitta mening och tillhörighet. Kanske tänker barnen mer på utanförskap och ensamhet, vänskap och hur viktig en liten enkel handling kan vara. Oavsett tror jag den här har mycket att ge till både läsare av text och/eller bild. En fin pärla och ett mycket genomarbetat samarbete. Jag ser gärna mer av kombinationen Widmark – Dziubak. UPDATE:  Widmark och Dziubak har tidigare gjort Lilla Sticka i landet Lycka (2016) tillsammans.


Huset som vaknade
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Emilia Dziubak
Förlag: Bonnier Carlsen (2017)
ISBN: 9789163892707
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Hoppfull

hoppfull 1

Hoppfull är en fin titel på en bok som handlar om förlust, sorg och sjukdom men kanske ännu mer om ett barns kärlek till sina föräldrar vilket titeln så ödmjukt påminner oss om. För när en förälder försvinner så finns ju fortfarande förhoppningsvis en kvar. En vuxen förebild som samtidigt som hen genomgår sin egen sorg måste vara en fungerande förälder för sitt barn. För en vuxen kan en sådan situation vara nog så svår att genomgå men kanske känns frågorna ställda med större frågetecken för ett barn? Kanske kan en bok som Hoppfull finnas som en påminnelse om att fler går igenom samma sak och ge en liten tröst till den lilla?

hoppfull 3

Illustrationerna i boken är som höljda i dimma och jag som läsare känner att jag ser försiktigt in genom transparenta gardiner i någon annans verklighet. Än så länge så långt bortom min egen men ändå smärtsamt påtaglig. Ett barns verklighet och iakttagelser om sin fars sjukdom, sakta förfall och till slut död. Ett barns längtan efter att allt ska vara som förut.

På ett sätt som är så självklart för barn men inte längre för alla vuxna så ser pojken i boken sin fars närvaro även efter hans död och finner tillsammans med sin mamma ett sätt att leva vidare tillsammans som en familj om två. En liten strimma hopp letar sig fram genom moln av sorg.

Allra mest behållning har jag av de två breven, ett i början och ett i slutet, som pojken skriver om sin far och sin mor och som sammanfattar barnets kärlek till och beundran av sina föräldrar på det mest rörande sätt!

hoppfull 2


Hoppfull
Författare: Viveca Nordlander, Monica Nyström
Illustration: Alexander Söderholm
Förlag: Idus (2015)
ISBN: 9789175772226
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Min syster är i tusen bitar

När Jamie var fem år gammal sprängdes hans storasyster Rose i bitar vid ett terrordåd i London. När vi träffar honom är han 10 år och håller på att flytta till The Lake District med sin pappa och syster Jasmine (Jasmine och Rose var tvillingar) för att få en nystart. Jamies mamma lämnar familjen för en annan man. Ganska snart upptäcker Jamie att det inte kommer att bli någon större skillnad; pappan är fortfarande lika besatt av sin dotters död, för det första han gör när de kommer till sin nya bostad är att ställa urnan med Roses aska på spiselkransen precis som förut. Vodkaflaskorna och ölburkarna är också en del av pappans vardag, och han skaffar sig inget jobb fastän han sa att han skulle.

Mamman hörs knappt av, kommer inte och hälsar på och verkar ha glömt Jamies födelsedag. De som bryr sig om Jamie är Jasmine, katten Roger och hans nya vän Sunya. Det är svårt för Jamie att vara kompis med Sunya, hon är muslim och enligt pappan är alla muslimer onda eftersom det var de som mördade Rose.

Det är en så otroligt sorglig bok. Pappan i familjen är så utom sig av saknad och nästan otäckt besatt av Rose fastän det gått fem år sedan hon dog. I skolan ljuger Jamie om sin familj när hans fröken hela tiden förser dem med skrivuppgifter där de t.ex. ska skriva om ”Mitt underbara sommarlov” och det blir svårare och svårare att ta sig ur lögnerna ju längre tiden går. Om han sätter ord på det som hänt och händer kanske det känns mer verkligt?

Det finns liksom ingen vuxen som tar hand om Jamie och hans syster, jag väntar hela tiden på att någon ska se hur illa det är ställt men gång på gång sviker vuxenvärlden denna lille 10-åring. En hjärtknipande bok om sorg, saknad och vänskap.


Min syster är i tusen bitar
Författare: Annabel Pitcher
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 247
ISBN: 9789129679953
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Utan att säga hej då

Det här kunde ha varit en ganska ordinär ungdomsroman där flicka möter pojke och tycke uppstår. I den här boken börjar det med att de båda är bästa vänner, men en dag visar det sig att pojken vill mer – han är kär i flickan (man får inte reda på vad huvudpersonerna heter, så jag får kalla dem pojken och flickan). Flickan blir skrämd av att pojken är kär i henne, hon vill inte veta av det för hon är rädd att förlora vänskapen. Detta leder till att de undviker varandra och en dag ser flickan att pojken har skaffat en flickvän. Först förstår hon att hon har känslor för honom, inte bara som en vän!

Efter ett tag börjar flickan också träffa någon, men det känns bara fel och hans läppar smakar som gammalt tuggummi. Det här är väl en klassiker; att försöka göra den man vill ha svartsjuk genom att själv träffa någon. När de två står och kysser varann kommer pojken förbi och plötsligt bestämmer sig flickan för att det får vara nog, nu ska han få veta hur hon känner! När hon till slut vågar berätta visar det sig att han inte heller fått det att funka med sin flickvän, hon hade inte fått honom att glömma vem han egentligen var kär i.

Flickan och pojken blir alltså ihop med varandra och här kunde berättelsen ha slutat med att alla levde lyckliga i alla sina dagar, men historien tar en annan vändning visar det sig. Först får vi läsa om deras trevande osäkra förälskelse och hur de sen vågar öppna sig för varann och allt är rosenrött och sött. Sen händer något oväntat. Något som får en att känna starka känslor. Något som en förälskad flicka inte alls ska behöva vara med om…

Läs boken!


Utan att säga hej då
Författare: Kerstin Erlandsson-Svevar
Förlag: Hegas
Antal sidor: 109
ISBN: 9789185877959
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus