Tisdagspiraterna

I april recenserade Barnboksprats Malin boken Tisdagskossan som handlade om Vera som tog med sig sin kossa till dagis när det var (som det heter på förskolan där min dotter går) leksaksdag. Nu har jag läst uppföljaren som heter Tisdagspiraterna, och det är åter dags för Vera att tänka ut vad hon ska ta med sig för något. Hon bestämmer sig för piraterna, men precis som kossan i Tisdagskossan vill de inte alls följa med Vera. De vill hellre stanna hemma och leta efter skatter. De låter sig dock övertalas när Vera lovar att de ska ha skattjakt på dagis.

På dagis börjar de med att äta frukost, och redan där börjar piraterna med hyss som gör att förskolläraren ser lite lätt panikslagen ut. Illustratören Bettina Johansson har lyckats bra med karaktärernas miner (den nyvakna mamman i början av boken är ett annat exempel, hon ser precis så där vansinnigt trött ut som man ofta känner sig på morgnarna). Efter frukosten ska man tvätta av sig, men det tänker inte piraterna göra. Här får man en förklaring till varför pirater har ögonlapp; det är för att de alltid får tvål i ögonen som svider när de måste tvätta sig – det hade du aldrig kunnat gissa va?

Under sagostunden fortsätter piraterna med hyss, istället för att snällt lyssna flänger de omkring och gör armfjärtar men så läser fröken om en guldskatt. först sitter piraterna stilla och lyssnar. Efter sagan är det dags för utelek, och här övergår berättelsen från vardagens förskola till fantasins värld ute på gården. Där blir klätterställningen till ett skepp, fröknarna blir bläckfiskar och sandlådan en sandstrand med en nergrävd skatt. Men var tar piraterna vägen sen? Vera kan inte hitta dem någonstans…

En färgglad och rolig bok som säkert kan kännas spännande för de mindre barnen. Man undrar ju för varje uppslag i boken vad piraterna kommer att hitta på för rackartyg härnäst. Barnen kan också känna igen sig i vad som händer under dagen på förskolan, skratta åt de tokiga piraterna som ställer till det och fundera på vad Vera kommer att ta med sig till förskolan nästa tisdag?


Tisdagspiraterna
Författare: Daniel Edfeldt
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789132161278
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Snurran på dagis

Envisa och egensinniga katten Snurran är tillbaka. Den här gången får vi följa med Snurran till förskolan. Snurran är ovän med Saltis och de två före detta kompisarna bråkar med varandra hela dagen. De tar varandras spadar, slåss och surar. Till slut vill förskolekompisarna Tussi, Pussi och Sussi inte vara kvar på förskolan längre och Snurran får sig en tankeställare.

Snurran är lika rolig och kaxig som vanligt och illustrationerna är väldigt träffande. Snurran är även en bra förebild för unga tjejer. Det är bra att ta för sig i livet och inte låta någon sätta sig på en (men man kan ju hålla det på en viss nivå om man inte vill hamna i trubbel). Boken ger nog hög igenkänningsfaktor om hur det är att gå i förskolan (men förhoppningsvis utan bråk).

Se tidigare recension av Snurran och dumoverallen.


Snurran på dagis
Författare: Eva Bergström
Illustratör: Annika Samuelsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163867477
Köp: Adlibris eller Bokus

Junior börjar förskolan

Här är uppföljaren till Jösta och Johan; nu har det gått en tid och nu är det dags för dottern Junior att börja förskolan! Som alla andra barn har hon längtat länge och ser verkligen fram emot att få börja. Hon möts av grodfröken Knut och får en egen hylla med krok, det får mig att minnas min första dag på lekis när jag blev visad min plats i hallen och symbolen jag hade vid min hängare var en segelbåt. Det är viktiga saker det där!

När Junior kommer in i leksalen till de andra barnen är det en del som blir rädda för henne för de tror att hon är en livsfarlig krokodil! Men sen tar nyfikenheten överhand och de börjar fråga ut henne; ”Varenda en viftar med sina händer och vill ha svar. Junior önskar att hennes föräldrar hade stannat kvar.” De frågar om hennes mamma och pappa, om hennes föräldrar är snälla…de förställer sig nog att Juniors föräldrar är två jättekrokodiler skulle jag tro. Men Junior berättar att hon har två pappor, att de bor i ett hus nere vid ån och att papporna är fem respektive nästan tre meter långa. Hon berättar också att pappa Johan ryter när han blir arg: ”Ni ska höra pappa Johan när han blir arg och ryter, jag brukar putta ner honom i ån, det är tur att han flyter”. Kompisarna tänker att de inte vill träffa Juniors pappor, för de är säkert jättefarliga!

Rätt som det är har dagen gått och de hör att Juniors pappor har dykt upp! Alla barnen ropar hjälp och springer och gömmer sig och darrar av skräck…men det är något helt annat än farliga krokodiler som tittar in: nämligen två snälla giraffer med långa halsar som barnen får åka rutschkana på! Vilken fantastiskt bra avslutning på den första förskoledagen!

På det sista uppslaget i berättelsen får man se när alla förskolebarnen promenerar hem med sina familjer, och där finns alla möjliga familjekonstellationer. Det är inga som helst konstigheter att Junior har två pappor, att någon bara har en förälder, att någon tas om hand av sin gammelgammelmormor. Huvudsaken är ju att man har en familj – hur den än ser ut!

Jag tokgillar alla böcker från Sagolikt bokförlag, de är så härligt befriade från en massa gamla förlegade tankar och regler om hur allt ska vara och får mig att fundera och diskutera med min familj om frågor som uppkommer när vi läser boken. I Junior börjar förskolan är det flera saker jag tänker på och gillar: att Junior är en tjej (ja, jag var tyvärr så fördomsfull att jag först automatiskt tänkte att Junior var en kille), att grodfröken på förskolan är en han och att det inte är någon som tycker att det är konstigt att Junior har två pappor istället för en mamma och en pappa. Illustrationerna är underbara måste jag också nämna!

Ett extra plus är att det följer med en cd-skiva med berättelsen inläst i två versioner; en originalversion och en godnattversion!


Junior börjar förskolan
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt bokförlag
Antal sidor: 20
ISBN: 9789197892711
Köp: jämför priser

 

Tyranno

TyrannoEn morgon när pappa kommer in för att väcka Sarah har hon sällskap av en dinosaurie. Han heter Tyranno och har hållit henne vaken hela natten. Sarah är ändå glad att ha fått en ny kompis och Tyranno är med henne hela dagen. Men en dinosaurie vet då rakt inte hur man uppför sig och redan vid frukosten går mjölkglaset i kras. Inte nog med det, katastroferna fortsätter att avlösa varandra när Sarah kommit till dagis, men det är ingen annan som ser Tyranno, så givetvis är det Sarah som får skulden.

Jag skrev nyligen om Maskerad, som precis som Tyranno är skriven av Kristina Murray Brodin, illustrerad av Bettina Johansson och utgiven av Vombat förlag. Förlaget har som sagt en mycket trevlig profil, med queerfeministisk grund och normalisering av det normbrytande som sin mission. Därför sitter jag närmast och räknar normförbrytelser i den här boken och det finns glädjande nog många! Det är pappan som tar hand om Sarah och vi vet inte var eller ens om mamman finns. Sarah har ett asiatiskt utseende, medan pappan är rödlätt och ljushyad. Sarah är en tuff tjej som intresserar sig för dinosaurier och gärna spelar fotboll med pappa. Hon har en engagerad pappa, en manlig dagisfröken, en dagisfröken med slöja, dagiskamrater med olika hudfärg och en som sitter i rullstol. Jag gillar verkligen allt detta, jag gillar berättelsen och jag gillar att jag inte är ensam om att gilla det normbrytande: boken har till exempel fått många positiva kommentarer hos Vi Föräldrar.

Jag gillar också Bettina Johanssons härliga bilder som fyller ut hela sidorna:

Tyranno
Ett uppslag ur Tyranno.

Det finns alltså mycket jag tycker om med Tyranno, men tyvärr finner jag lite för många brister för att den ska bli en favorit. Den är skriven på rim och det funkar, även om det petats in lite väl många utfyllande småord för att det ska kännas riktigt proffsigt. Men det är ett mindre problem jämfört med det jag tror kan vara en konsekvens av det strikta skrivsättet; jag tycker att det fattas information här och var. Om en sida slutar med ”Han kallar sig Tyranno och vet du vad han vill?” förväntar jag mig något sorts svar på nästa sida. I stället fortsätter det: ”Då frågar Sarahs pappa vem nu Tyranno är.”

Boken går ut på att Tyranno (eller kanske Sarahs sömnbrist?) ställer till med en massa tokigheter, men man får knappt veta vad. Jag tycker boken förlorar på att det är så vagt beskrivet vad som egentligen händer. När Sarah kommer till dagis står det:

Så går de in till barnen. Det börjar inte bra,
Tyranno gillar inte att göra som man ska.

På nästa uppslag fortsätter det:

Men då blir Sarah ledsen. Vad orättvist allt är.
Hon reser sig och springer, vill inte vara där.
Hon har väl inte gjort nåt, det var Tyranno ju.
Hon skriker argt till Anders: – Du fattar inget du.

Vad hon gjort och att dagisfröken Anders skäller ut henne fick inte vara med.

När det är utelek och Sarah jagar andra barn blir Anders arg och matt, men varför då? Lekte barnen kull eller gav sig Sarah på barn som inte alls var med på tafatt? Och hur kom Anders in i bilden? Jag önskar att händelserna vore mer konkret skildrade!

Förresten är det lite tragikomiskt att Sarah upptäcker att Tyranno är borta i samma veva som pappa kommer med en tallrik mat… jag kan i alla fall inte låta bli att tänka ”var det så det gick för Tyranno?”. :)

Jag kan tänka mig att vi trots bristerna får glädje av den här boken. Man måste ju inte läsa texten precis som den står, det går ju att friforma lite och fylla i där man tycker att det behövs. Det är i alla fall en bra berättelse att utgå från och bilderna och alla normbrytande detaljer gör boken mycket trevlig att bläddra i.


Tyranno
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Vombat
Antal sidor: 36
ISBN: 9789197687027
Köp: jämför priser

Maskerad

MaskeradJag blir alldeles utmattad av att läsa Maskerad. Överallt är det barn som skriker och stojar, gråter och bråkar. Precis som på dagis, alltså. Och det är ju som det ska, eftersom boken utspelar sig på förskolan Maskrosen. Det verkar vara ett mysigt dagis! Inte minst för att de har en underbar låda med fantastiska utklädningskläder.

Boken är utgiven på Vombat förlag, som är ett litet förlag med en väldigt intressant profil. Så här sympatiskt skriver de på sin hemsida:

Vår grund är queerfeministisk och självklart har vi ett intersektionellt perspektiv. Vår primära målgrupp är barn och ungdomar i åldrarna 2-18. Tanken med våra böcker är att visa de många olika aspekterna av barn och ungdomars liv utan att det som bryter mot normen framställs som avvikande eller som något som måste problematiseras. Många barnböcker handlar om vita, funktionella barn som lever kärnfamiljsliv i en villa. Vi vet att många barn har en helt annan vardag.

På Maskrosens maskerad slipper vi alltså blonda, blåögda prinsessflickor och blonda, blåögda ninjapojkar. Mariama är visserligen en tjej som vill vara prinsessa, men hon är varken blond eller blåögd, och dessutom vill Yosef också vara prinsessa. Jakob vill vara lejon. Fatima vill mest kasta klossar. Delina klär ut sig till doktor och försöker bringa ordning i kaoset med hjälp av plåster. Och i bakgrundens kaos virvlar andra härliga figurer förbi, som den manlige dagisfröken som smyckat sig med boa och cowboystövlar.

Maskerad
Ett uppslag ur Maskerad

Det är Bettina Johansson som gjort de härliga bilderna och för den som vill ha mer kan jag tipsa om att hon är en flitig bloggare (här alltså). Maskerad är faktiskt den andra boken som Kristina Murray Brodin och Bettina Johansson gjort om förskolan Maskrosen. Den första heter Tyranno och den är på väg hem till mig nu. För självklart vill jag ge mig in i Maskroskaoset på nytt!


Maskerad
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson (blogg)
Förlag: Vombat förlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789197687058
Köp: jämför priser