Det här är en bok som jag verkligen vill ha på förskolan som jag jobbar på. Det är något speciellt med fingerramsor: de tränar finmotoriken, koordination och perception med hjälp av roliga ord och melodi. Men precis som titeln anger finns det också med ramsor för hela kroppen, inte bara fingrarna. Så det är inte en bok man sitter still och läser. De flesta ramsorna har tips på rörelser nedskrivet i en sidospalt.

Med boken följer en CD med nästan hälften av ramsorna upplästa/sjungna av olika personer. Ljudklippen är av lite olika karaktär och är alla trevliga att lyssna till. Vid några klipp kan man höra små barn jollra och skratta, vilket bidrar till en lite mysig stämning. Vad jag däremot inte kan förstå med skivan är varför ljudspåren ligger i en helt annan ordning än bokens ordning. En ramsa precis i början av boken kan ligga bland de mittersta spåren på skivan. Det gör det mycket svårt att hitta rätt uppslag om man lyssnar på skivan och tittar i boken samtidigt. Det finns förvisso sidhänvisningar på baksidan av CD-fodralet. Men där har vi en annan sak som man kan anmärka på. Fodralet i min bok var nämligen fastsatt med lim på ett sätt som gjorde att det inte gick att få loss pappersfodralet utan att det gick sönder och därmed syns inte all text på baksidan.

Men för övrigt tycker jag om att lyssna på skivan. Som jag ser det kan man använda skivan och boken var för sig eller tillsammans om man först markerat i boken/lärt sig att hitta. Det går förstås också bra att använda skivan för att träna in melodier och rytm själv.

En viktig del av boken är bilderna. De flesta ramsor som finns med är gamla, men bilderna är däremot nya. De är gjorda av olika kända illustratörer, nämligen inga mindre än Maria Jönsson, Charlotte Ramel, Mati Lepp, Christina Alvner, Anna Höglund, Maria Nilsson Thore, Stina Wirsén, Catarina Kruusval och Kristina Digman. Gemensamt för alla bilderna är att de är skojiga, färgrika och kreativa genom detaljrikedom, spännande vinkling eller rolig karaktär.

Eftersom det här är precis den bok jag letat efter blir förstås den här recensionen positivt vinklad. Vad jag däremot funderat lite på är hur mycket man använder en sådan här bok hemma med sina egna barn. På förskolans samlingar och musikstunder är boken en riktig guldgruva. Men sitter man hemma lika ofta och gör intränade fingerramsor? Jag har sjungit, spelat gitarr, läst och berättat sagor mycket med mina barn redan från de var nyfödda, men just de gamla ramsorna har jag faktiskt inte använt så flitigt. Men å andra sidan kanske det beror på att jag inte har kunnat så många.

Om hundar kunde berätta om sina liv skulle de säkert göra det i bokform oftare, som Kasper i boken Kasper och kapten Mandel…och så den där Mari. För hundar är ju väldigt intelligenta djur!
Kasper gillar att berätta och gör det på sitt eget sätt. På en hunds vis.
Kasper berättar om sin vardag med sin husse kapten Mandel. De gick till jobbet på teaterverkstan, åkte båt, promenerade. Ja allt gjorde de tillsammans. Kapten Mandel var Kaspers människa.
Men en dag träffade kapten Mandel en annan människa, Mari. Kasper var inte stormförtjust i den där Mari…när hon var med fick han inte göra sånt han brukade göra. Som att äta bajs på promenaderna. Han skulle helst se att Mari försvann så att han fick sin kapten för sig själv!
Men hur skulle han lösa det?

Det här är en bok skriven ur en hunds perspektiv. Om man nu kan veta hur en hund skulle skriva förstås. Den är väldigt gullig och Kasper är en hund med humor. Det är också en bok om svartsjuka och om en önskan att få vara med den man tycker allra mest om. Oavsett vad som händer…

Illustrationerna, av Christina Alvner, är fina och uttrycksfulla, passar väl in i storyn på något vis. De känns väldigt rätt för den här boken.
Det är en lättläst bok för barn som börjat läsa själva, men också vuxna kan ha glädje av den.
Boken visar oss skratten men också gråten, och det tycker jag känns fint.

Kasper och kapten Mandel…och så den där Mari
Författare: Marie-Chantal Long
Illustrationer: Christina Alvner
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 77
ISBN: 978-91-29-67060-8
Köp: Jämför priser

Jag tycker att berättelsen är riktigt bra och gillar verkligen Christina Alvners härliga bilder.

Tyvärr fick jag ett ganska dåligt första intryck eftersom det finns ett skrivfel redan på andra uppslaget i första kapitlet. Det fattas ett ord i meningen: ”Då insåg jag att det måste en nattvakt som gick sin runda i affären.” Jag hittade ytterligare något liknande längre in i boken. Givetvis blir det alltid fel när man skriver, men det stör mig mycket när fel finns kvar i den utgivna texten. Trots att berättelsen i och med detta fick kämpa lite i uppförsbacke för att vinna mitt gillande lyckades den verkligen!

Ett uppslag ur Spökaffären – underbar illustration av Christina Alvner

I De vita fruarna på Lovlunda slott får Nelly Rapp en spökpejlare av sin lärare på Monster-akademin. Med den ska hon leta efter spöken, eftersom många spöken verkar ha försvunnit och man på Monster-akademin vill veta vart de tagit vägen. Förr än hon anar får Nelly chans att testa spökpejlaren eftersom föräldrarna tar henne med på utflykt till Lovlunda slott som sägs hemsökas av Den vita frun. När de kommer dit verkar det som att spökandet är en bluff för att locka turister till slottet, men just när Nelly är beredd att ge upp ger spökpejlaren utslag…

Ett uppslag i De vita fruarna på Lovlunda slott

En charmig historia som är både mysrysig, spännande och humoristisk. Jag förstår varför Widmarks böcker är populära bland nybörjarläsarna!

Nelly Rapp ska för övrigt bli radions julkalender i år.