Huset som vaknade

Gubben Larson bor ensam i ett stort hus. En kväll när han släckt alla lampor, sagt god natt till frun och barnen och precis ska somna, knackar det på dörren. Larson blir irriterad. När han öppnar ser han grannpojken med en kruka i handen. Han ber Larson ta hand om fröet, vilket Larson har väldigt lite lust med. Han har väl annat för sig!

Den mystiska och spännande framsidan gjorde mig nyfiken på de övriga illustrationerna. Jag drogs snabbt in i Larsons hus, där mörkret verkar sippra in i rummen från väggarna, och där endast minnena lyser upp tillvaron. Illustrationerna förmedlar så många känslor, jag blev verkligen påverkad av de mörka färgvalen och allt det sorgliga i gubbens liv. Men så händer något. Krukan med det lilla fröet gör något med gubben, och det ljusa från minnena verkar ta sig till nutiden.

För att vara en bilderbok har den här ganska mycket text. Det är dock inget negativt, för berättelsen har ett skönt driv som gör mig nyfiken samtidigt som illustrationerna hjälper mig att stanna upp och tänka. Jag gillar att boken får mig att känna. Jag gillar hur det mörka tränger sig in och sedan bort, för att ge plats åt det ljusa hoppet. Jag gillar att bilderna får ta stor plats, hur de får textberättelsen att stanna upp, för att i sig själva föra historien framåt, innan texten tar vid igen.

Till mig som vuxen talar boken om liv och död, och hur svårt det ibland kan vara att hitta mening och tillhörighet. Kanske tänker barnen mer på utanförskap och ensamhet, vänskap och hur viktig en liten enkel handling kan vara. Oavsett tror jag den här har mycket att ge till både läsare av text och/eller bild. En fin pärla och ett mycket genomarbetat samarbete. Jag ser gärna mer av kombinationen Widmark – Dziubak. UPDATE:  Widmark och Dziubak har tidigare gjort Lilla Sticka i landet Lycka (2016) tillsammans.


Huset som vaknade
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Emilia Dziubak
Förlag: Bonnier Carlsen (2017)
ISBN: 9789163892707
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Samlade sagor om den underbara familjen Kanin

Måhända en smula sen på bollen har jag blivit förälskad i Jonna Björnstjernas underbara familjen Kanin. Mina medbarnbokspratare har ju lovordat denna bokserie i flera tidigare inlägg: Sanna Juhlin skrev om Sagan om den underbara familjen Kanin och Djupsjöns hemlighet, Malin Skals skrev om Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen och Sagan om den underbara familjen Kanin och Godistrollet och Emma Lindström blev visst lite gottsugen av böckerna och delade med sig av passande recept i inlägget Den underbara familjen Kanins godsaker. Så självklart har dessa böcker funnits med på min att-kolla-upp-lista, men den listan är ju inte precis kort, så jag hade inte hunnit dit ännu… förrän jag av en slump snubblade över en av böckerna, bläddrade i den och tänkte: AHA, perfekt julklapp till Sander (4 år)! Det fick bli en samlingsvolym innehållande tre titlar:

  • Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen
  • Sagan om den underbara familjen Kanin och fru Skräck
  • Sagan om den underbara familjen Kanin och Godistrollet

Och jag hade verkligen rätt i att det blev en perfekt julklapp! Som jag och Sander har jullovsnjutit av dessa tre berättelser! Alltså, jag myser verkligen åt att de är så roliga och fyndiga med många återkommande detaljer som håller ihop berättelserna på ett charmigt och komiskt sätt. Och de detaljrika och stämningsfulla illustrationerna! Fantasifullt så det förslår.

Samtidigt som berättelserna är roliga är de ju läskiga också… Sander bad mig faktiskt att läsa med lite mindre läskig röst, för annars blev det för läskigt. Kanske får jag koppla på mer inlevelse när han smält berättelserna lite, det tenderar ju att vara mest läskigt första gången…

Sammanfattningsvis kan jag berätta att Den underbara familjen Kanin bor i den underbara delen av Sagoskogen, men att där finns en fruktansvärd del också. I den fruktansvärda delen lurar många faror och stackars Lillebror Kanin har en förmåga att råka förvilla sig dit…

Perfekt mysrys för de minsta, med mycket för den vuxne högläsaren att tilltalas av också. Klockrent. En solklar favorit.

PS: Sander fick också Sören Sören Sören, som Sofie Utahs skrev om igår (kul, men lite avancerad, vi har inte läst hela tillsammans än…), samt Klä på herr H och Vad sa pappa Åberg?. De senare har vi inte hunnit till ännu, men jag har i alla fall läst Klä på herr H själv och förväntar mig inget annat än ännu en fullträff. Ava (8 år) fick en hel trave böcker hon också (ännu fler), men hon läser dem själv, så där är jag inte lika involverad. Böcker är bra julklappar!


Samlade sagor om den underbara familjen Kanin
Författare och illustratör: Jonna Björnstjerna
Förlag: Bonnier Carlsen (2013)
ISBN: 9789163874543
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sagasagor

sagasagorVarje kväll en ny saga eller ett nytt kapitel. Hemma hos oss. Så omväxlande för mig som läsare att nu denna gång, tillfälligt antar jag, lämna den övernaturliga världen (som mina sagobarn älskar) en stund och träffa på det mer verkliga gestaltat i flödande god text.

Saga i denna kapitelbok är ett glatt barn på 5 år som i 5 kapitel upplever några inslag i sitt lilla liv, ibland i mini-drama form. Vardagsskildring och en glimt av ett liknande liv som många barn i vårt samhälle kan ha. Saga bor i ett hus på rad (gladhus som hon säger), har en mamma och en pappa och en vän som heter fullsizerender-13Samir och hon tjatar om husdjur som bara barn utan husdjur kan. Hon är väldigt mycket ett barn och inte särskilt stereotyp i sin form: flicka. Fundersam och glad och ledsen ibland.

Liten blänkare om innehållet:

Att önska ett husdjur. Att hoppa studsmatta och orsaka skada. Att ändå få bada när det nästan inte blev så. Att hälsa på hos morfar där det är lite annorlunda mot hemma. Att äntligen få leka i snön med fullsizerender-14mamma.

Josefine Sundström, som skrivit denna bok, är även bland annat författare och krönikör för vuxna. Jag tycker hon funnit en bra balans i omfång på kapitlen och i innehållets karaktär där allt får ett slags avslut. Språket är gott och dialog faller in där den gör nytta för helheten, inget onödigt alltså. Själva innehållet är enkelt greppbart och tonen fin. Sagas känslor uttrycks rakt och känns sanna och därför kan boken fungera för lite äldre barn som vill läsa själva (och minnas hur det var innan de började skolan).

fullsizerender-15Saga känns som en mysig unge och är härligt framställd i Emma Göthners sköna och lite loja bilder. En bok som är snäll, något tankeväckande och med igenkänning för dem som någon gång möter barn nära i vardagens vanliga dagar.

– Läs saga om Saga! ropar mitt snart 7-åriga barn. Omväxling förnöjer. Och är den bra, så blir det bra.


Sagasagor: studsmatta, simskola och en borttappad tigertass
Författare: Josefine Sundström
Illustratör: Emma Göthner
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Antal sidor: 90
ISBN: 9789163885792
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Floras naturpysslor

floras-naturpysslorFlora pysslar med naturens gåvor. Hon är en sakletare av rang. Och förvandlar blad och sten och mer därtill, till vad dessa ting sig mest lämpar sig som, utifrån Floras barnsligt rika vackra fantasi. Jag ska erkänna att jag brukar föredra naturens egen omfångsrika skönhet som den är. Att pyssla med saker som redan är som de ska vara och som är fina i sig, tycker jag oftast är ointressant.

Men det finns flera där ute som älskar att pyssla floragrenoch varför då inte ta tillvara på naturens överskott, som nedfallna blad och kottar i drivor i skogar och marker? Hellre leta i naturens skafferi och få återvunnet och naturligt material, än köpa dito kasst och tveksamt framställt.

Flora är ett med naturen för oss som känner henne sedan förr och hon letar och finner och kan verkligen låta fantasin förvandla något till ett minimalt konstverk. Ju mer jag läser och tittar, ju mer förvandlas även mitt sinne. Nu kan jag längta efter att samla som jag gjorde förr (och då faktiskt skapade mobiler av naturmaterial). Flora tipsar om sina finaste. Stensamlare är jag sedan tidigare, men måla på dem har ännu inte hänt. Ni skulle se vad Flora visar fram! De bilderna får ni längta efter.

Det går inte att värja sig för Kristina Digmans bilder. I alla henflorabladnes egna böcker samt de många illustrationsuppdragen känns det så hemtamt och tryggt och snällt magiskt på något vis. Med Floras naturpysslor bibringas barnet bildning och inspiration till att uppleva saker och ting runt om i omgivningen. Utan krånglig text och trista bilder.

Hela boken i sig är ett litet upptäckar-konstverk och både söt och rolig på samma gång. Tydlig vägledning och vackert illustrativt med foton och målningar. Kristina Digman lyckas med att medvetandegöra och samtidigt lyckliggöra. Drömmen att få den kombinationen.
florakotte

floraverkEn bok till alla förskolor och pysselglada (men även för de motvilliga) i alla åldrar. Det kan bli hur fint som helst ju! Roligt under tiden blir det som bonus.

Själv kom jag som läsare i kontakt med Kristina Digman via böckerna om Flora (Floras kulle, Floras blommor, Floras egen bok), men även via mina recensioner med hennes illustrationer till andras text: God natt, min katt och Julia och jag och det stora ekollonskriget.


Floras naturpysslor: skapa med blad, kottar och stenar
Författare & illustratör: Kristina Digman
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163888724
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Frankensteinaren

frankensteinarenI den andra boken om monsteragent Nelly Rapp får huvudpersonen sitt första riktiga uppdrag. När Nelly är på väg hem från skolan ligger det ett brev till henne på en gatubrunn. Det blir dock inte så spännande som hon trott. Eftersom hon är så liten får hon bara spana på en misstänkt frankensteinare. Om han visar på de rätta tecknen ska en annan monsteragent ta vid. Men då dyker ännu ett mystiskt brev upp.

När jag läste första boken om Nelly Rapp för någon vecka sedan föll jag direkt. Jag tyckte det var en väldigt spännande inledning till serien, och ville gärna läsa mer. Jag gillar att Nelly är en stark, modig, självständig tjej som tar sina uppdrag på fullt allvar. Hon har listiga lösningar och är lyhörd. Kanske hade jag inte min fulla uppmärksamhet på boken när jag läste, men hon överraskade mig.

När ett barn blivit för stor för LasseMaja-serien vill Nelly Rapp ta vid. I korta, lättlästa kapitel med roliga bilder får läsaren veta mer om olika monster och hur en ska bekämpa dem. Spännande, roligt och väl målgruppsanpassat.

 

Barnboksprat har tidigare recenserat #5 Spökaffären, #6 De vita fruarna på Lovlunda slott och #11 De spökande prästerna


Frankensteinaren
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Christina Alvner
Förlag: Bonnier Carlsen (2003)
ISBN: 9789163826610
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris