Sara kommer hem till Luleå efter ett utbytesår i London. Allt är samma, fast ändå inte. Värst är det med Mattias. De har känt varandra sedan de var små och lagom tills utbytesåret började närma sig blev de ett par. När Sara åkte dumpade hon Mattias och nu verkar han inte särskilt pigg på att de ska vara vänner igen. Men hur är man inte kompis med Mattias? Och om man inte är kompis med Mattias, då kan man ju inte vara kompis med hans tvillingsyster Bella heller. Eller Hanna, som är också är med i det gänget. Vad gör man då? Man kanske gör något helt knasigt, som att börja på jujutsu fast det inte alls är ens grej. Och där kanske den där irriterande killen som man råkar vara granne med också går. Och så kanske han visar sig vara lite mindre irriterande än man först trodde. Och så kanske man plötsligt obsessar väldigt mycket om två helt olika killar…
Åh. Johanna Lindbäck sliter fram den där vilsna lilla tonåringen jag en gång var från någonstans djupt i mitt innersta. Jag har varit utbytesstudent och även om det som händer Sara inte liknar det som hände mig finns det ändå mycket jag kan relatera till. Det är knepigt att komma tillbaka och det är väldigt mysigt att läsa någon annans upplevelse av det jag själv varit med om. Och man behöver säkerligen inte ha varit utbytesstudent för att hitta igenkänning i den här berättelsen, det finns så mycket annat som fångas träffsäkert av den engagerande berättarrösten.
Välkommen hem är en riktigt bra ungdomsbok och Johanna Lindbäck bevisar än en gång att hon tillhör Sveriges mest läsvärda ungdomsförfattare.
Jag läste boken som e-bok med bonusmaterial. Johanna Lindbäck har promenerat runt i Luleå och bestämt sig för vilka hus hennes karaktärer bor i och var de rör sig. Till extramaterialet hör bilder på viktiga platser. Det är lite roligt, men fast jag tittade på bilderna i början av läsningen skapade jag mig ändå helt egna bilder av hur miljöerna såg ut.
Jag tycker det är toppen att förlagen satsar mer och mer på e-böcker även för yngre läsare. Att ge ut en ungdomsbok, som bara består av text, i e-format är förstås inte konstigare än att ge ut en vuxenroman på det sättet, men e-boksvarianter av bilderböcker blir ofta appar i stället. Jag har bara testat en mer traditionell e-bilderbok med min dotter, men det funkade bra att läsa den i all sin enkelhet också. Men jag måste nog ändå säga att det är viktigare för mig att ungdoms- och vuxenböcker finns som e-böcker, det vill säga böcker som jag brukar bära med mig för att läsa när tillfälle ges och som jag oftast bara läser en gång och därför inte behöver ta upp dyrbar plats i bokhyllan. Däremot ser jag inte extramaterialet som någon selling point för e-boksversionen.
Det som är synd med e-böcker är förstås att de är så dyra. Jag förstår rent intellektuellt att det inte är den fysiska bok-artefakten som egentligen kostar pengar, men ändå känns det som att man får något av mer värde när man köper en pappersbok. Jag behåller inte mina e-böcker, de varken står i en bokhylla och får ihågkommande blickar eller skänks till en vän eller skickas ut på bookcrossing-äventyr. De är bara ettor och nollor och *poff* så är de borta när jag tryckt delete.
Därför lånar jag gärna e-böcker på bibliotek. Det funkar ju kanonsmidigt! Jag drog mig för det ett tag eftersom jag inte visste om jag skulle kunna få över låneböckerna i min Android-telefon (jag ser exakt noll värde i att kunna läsa på datorskärmen), men det visade sig vara riktigt enkelt (åtminstone om man har Windows). Du måste ha lånekort på ett bibliotek och detta bibliotek måste ha den bok du vill låna. Här kan du se vilka bibliotek som har Välkommen hem. Då är det bara att logga in med ditt bibliotekskortsnummer och pinkod, ladda ner boken till Adobe Digital Editions (som man alltså måste installera) och föra över till telefonen. Jag följde dessa instruktioner. Ja, okej, lite meckigt är det allt, men när man väl fått ordning på det, då är det busenkelt att låna e-böcker alldeles gratis!
Jag gillar bibliotek! Tänk att det kan finnas så många böcker som man kan få plocka hem och läsa utan att betala ett endaste öre! Bilden ovan visar böckerna vi hade hemma över sommaren, fina pärlor allihopa. Just nu är jag mitt uppe i flyttförberedelser (och tipsen om böcker om att flytta kommer väl till pass!) och har tyvärr inte tid att skriva ordentligt om allihop, men jag vill ändå visa upp dem litegrann.
Vill tipsa lite extra om Lennarts listor och hänvisar till Dagens bok och Tokig i barnböcker för riktiga recensioner. Jag gillar berättelser om äldre personer!
Älgen Ernst är också himla festlig. Ernst är så stor att han inte ens får plats i sin egen bok! Läs mer hos Bokunge och Böcker kan ta dig vart du vill.
Ett par av böckerna har redan fått inlägg på Barnboksprat: Sara Hilmersson har skrivit om Prinsessor och drakar och Helena Eriksson om Bäbis tittut.
Och till sist måste jag bara säga hur glad jag är över att ha fått låna böcker hos Landvetters bibliotek under mina tre år i Landvetter. Jag hittar alltid jättemycket intressant hos dem, både pinfärska nyheter och gamla härliga godingar. Tack!
Inte mindre än tre böcker av Mårten Melin har tagit sig hem till mig idag:
Jag blir förstås sugen på att frångå mina principer om att läsa en bok i taget och läsa de här böckerna innan jag är klar med vuxenboken jag läser nu (och den jag tänkt läsa efter), men vi får väl se om jag kan hålla mig eller inte…
Det är nästan farligt att gå till biblioteket, för jag kommer alltid hem med en massa fler böcker än jag tänkt mig:
Visst skulle man kunna tro att jag snöat in lite på Mårten Melin? Jag lånade inte mindre än tre av hans böcker idag: Svarta kängor med gul söm, Jävla Lucia och Amor anfaller. Och så lånade jag Hedvig! av Frida Nilsson, bara för att Mårten Melin tipsat om Hedvig-böckerna på sin blogg. Dessutom har jag Susanne och den lilla grisen på ingång. Jag kanske inte ska nämna att jag dessutom köpte en Bamse-tidning härom dagen, för då börjar det nästan bli lite creepy…
Hur som helst: jag gillade verkligen Mårten Melins Jag ser dig och är väldigt nyfiken på mer. Han plockar oerhört många poäng hos mig genom att lite lagom diskret pilla in vegetarianer, homosexuella och folk som faktiskt bryr sig om huruvida skor är gjorda av döda djur eller inte i sina böcker. Och så skriver han bra, förstås.
Dessutom hittade jag God morgon, Kalle! av en slump. Jag blev förstås jätteglad, eftersom Kalle-böckerna inte går att få tag i och de vi läst hittills har varit underbara. Kalle får en lillasyster blev Avas första favoritbok och vi tyckte även om God natt, Kalle!.
Sist men inte minst plockade jag på mig lite böcker som mina medbloggare här på Barnboksprat gjort mig nyfikna på. Tutu och tant Kotla hann jag läsa på plats (så fin den var!), men Sixtens och Blixtens skruvade sovbok, Astons stenar och Lilla E ger sig ut på resa fick följa med hem.
Hur ska jag hinna läsa alla de här, utöver dem som redan ligger på min läslista?
Idag fick jag en trevlig överraskning! Jag och Ava var på BVC och fick ett presentkort att ta med till biblioteket. Vi gick givetvis dit direkt och Ava fick en gåva:
Barnens första bok är en antologi med ramsor, sagor och en massa fina bilder. Den ser väldigt trevlig ut! En rolig present!
Dessutom följde det med boktips för olika åldrar.
Tack så mycket, biblioteket! Trevligt!
Jag var på biblioteket igår igen och passade på att notera de fina symbolerna somliga bokryggar är försedda med:

En vanlig Hcf, en deckare, en spökbok och en kärleksbok
Jag gick dit för att låna Per Nilssons Flickan jag älskar heter Milena, men tror ni jag kunde nöja mig med den? Nejdå, det fanns så mycket oemotståndligt… skörden blev:
Förra gången jag var på biblioteket hittade jag just ingenting, men idag bara drällde det av böcker jag länge varit nyfiken på eller som såg oemotståndliga ut av annan anledning. Flera gånger medan jag gick och plockade på mig hann jag tänka att det verkligen fick räcka, men så blev det bara en till och en till och…
Här är skörden:
Recensioner kommer.
Efter att ha sneglat på Landvetters bibliotek var och varannan dag i sex månader (så länge som vi bott här) gjorde jag äntligen slag i saken idag och skaffade ett lånekort.
Jag lånade litegrann också, såklart. Till min stora glädje och överraskning hade de God natt, Kalle! i samma serie som favoriten Kalle får en lillasyster. Hittade också en oemotståndlig pekbok av Stina Wirsén och en av Widmarks barndeckare, Tidningsmysteriet. Okej, jag erkänner, den sistnämnda var nog till mig själv snarare än till Ava… är ju nyfiken på dem!
| Helena Ferry om Välkommen hem och att låna e-böcker | |
| Carolina om Nyfikna öron | |
| Malin Molinder om Nyfikna öron | |
| Sara Victorin om Nyfikna öron | |
| Sofia nilsson om Nyfikna öron |