Ninni bor med sin mamma, sin halvsyster och sin styvpappa, som är riktigt elak. Hennes lärare i skolan gör henne till syndabock och hon har inga vänner.

Egentligen skulle hon gå och hämta sin lillasyster på förskolan, men en halvt dold stig lockar hennes intresse. Vid stigens ände finns ett gammalt och slitet hus som hon aldrig sett förut. Huset gör henne förvånad, men ännu mer förvånad blir hon när hon märker att det bor någon i det gamla rucklet. Ut ur huset kommer en tant som bjuder in Ninni, som om hon vore en väntad gäst.

Av tanten får Ninni sedan ett märkligt uppdrag, som lyder:

Spegel, spegel på väggen där. Säg vem som rödast i landet är.

Ninni tycker mest att tanten i huset är skum och vill inte ha något uppdrag, men så en dag hjälper hon klasskompisen Albin, som blir den rödaste i landet, då han blir utskrattad för sin stamning. Albin blir nyckeln till gåtan, men han blir också en dörr bort från Ninnis ensamhet. Och fler uppdrag väntar på Ninni. I huset med tanten som vet allt, även sådant som ännu inte hänt, en tant som ger Ninni luft under vingarna och hjälper henne att ta plats på annat sätt än som bråkstake.

Berättelsens handling och karaktärernas rollgestaltning ger ett stänk av klassisk saga, men med handlingen här och nu mitt i verkligheten. Dessutom blir en gammal tant en hjälte, tillsammans med en flicka som tidigare bara setts som bråkig.

Att karaktärerna i en bok är avbildas fotografiskt på bokens framsida har en nackdel. Bilden hindar tyvärr den egna fantasin och användandet av egna erfarenhetsbilder. Men detta är en småsak då bokens text välkomnar läsaren direkt. Dessutom är det stort att berättelsen ger personer som aldrig brukar få vara hjältar lite revansch!

Man kan bara önska att det fanns en märklig och mystisk tant till alla vilsna barn.

Det gömda huset
Författare: Vanja Persson
Förlag: Magic Wonders (2011)
Antal sidor: 109
Rekommenderad ålder:  9-11 år
ISBN: 9789186763039
Köp: via förlaget

Det första som fångade min blick med diktboken Det har kommit en komet var framsidan. Eva Erikssons lilla svartvita hund blickar ut över en natthimmel med alla de möjligheter den erbjuder. Bredvid står en röd vallmo i en vas. Så enkelt och så vackert! Bara bilden i sig är en dikt. Och på ett liknande sätt fortsätter boken, fast med både text och bild i fokus.

Det här är en antologi med tio olika nordiska författare och nio olika illustratörer, som tillsammans gett ord och bild liv i form av dikter. Dikterna tar upp såväl vardagliga saker, sådant som är lätt och sådant som är svårt, men också fantasisaker. Tittamari Marttinen (Finland) skriver om ett tivoli där man kan övervinna rädslor, finna kärleken  och flyga iväg med ballonger till Virpi Talvities bilder. Lotta Olsson Anderberg (Sverige) skriver om monsterna som inte finns under sängen och som är illustrarade av Eva Lindström. Kirsten Hamman (Danmark) skriver om och Dorte Karrebæk illustrerar Harmonika, som bor i boken som man håller i sin hand och som kan komma dit texten för henne. Dessa och många fler dikter möter vi i boken.

Jag kan inte direkt säga att det finns en gemensamt tema eller uttryckssätt för dikterna. Alla är de speciella i sitt uttryck. Men vad man kan säga är att de talar direkt till läsaren/lyssnaren. Varken text eller bild är så där gullig och lite fånig som dikter till barn riskerar att bli. Det här är verkligen en bra diktbok!

Till boken hör en CD med några av dikterna inlästa av författarna. Att materialet utvidgas med hjälp av hörseln är trevligt eftersom det ger en möjlighet att ta in dikterna på deras originalspråk. Att ibland känna igen sig i språken och ibland inte alls ger en lite spännande känsla.

"I natt" av Hanne Kvist från Danmark (text och illustration)

Det har kommit en komet: nordiska dikter för barn
Författare: Lotta Olsson Anderberg, Thórarinn Eldjárn, Kirsten Hamann, Hannele Huovi, Eva Jensen, Alexandur Kristiansen, Hanne Kvist, Barbro Lindgren, Tittamari Marttinen, Finn Øglænd
Illustratörer: Eva Lindström, Sigrún Eldjárn, Dorte Karrebæk, Kristina Luohi, Gry Moursund, Edward Fuglø, Hanne Kvist, Eva Eriksson, Virpi Talvitie, Lise Belsvik
Förlag: Eriksson & Lindgren (2003)
Antal sidor: 112
ISBN: 9789187803611
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Imorgon är det dags för årets Första maj-firande. Första maj är för mig en dag som handlar om att visa att det går att skapa en annan verklighet och att jag själv kan vara med och påverka den.

Här på Barnboksprat vill jag därför lyfta en manga som handlar om just det, men i en drömsk och mild miljö.

Drömmarnas djup av Hisae Iwaoka är en manga där vi får vi lära känna en flicka som märker att hon har hamnat i ett drömland och inte kan vakna, vilket innebär att hon är fast där. Detta är en sentimental, men ändå humoristisk skildring av hur lätt det kan vara att tappa bort såväl sig själv som andra och sedan försöka hitta vägen tillbaka. I drömmarnas djup möter flickan en snabbköpschef i form av en hund i mänsklig gestaltning. Förutom att sälja mat har butikschefen också tagit sig an att förmedla drömmar med hjälp av små söta drömbud. I butiken finns även känslor bevarade för att kunna förmedlas till individer som kommer till den här butiken, som ligger någonstans mellan liv och död. Det visar sig att flickan tycker att det är bekvämt att vara i drömvärlden och hon känner inte direkt för att ta kontroll över sitt liv i den verkliga världen. Men när flickan hjälper butikschefen med sysslorna i snabbköpet börjar hon även att ta ansvar för sina egna känslor. Detta är en berättelse som kommer åt flera känsliga områden. De humoristiska inslagen, som även är lättillgängliga för barn, ger mangan en spännande karaktär.

De karaktärer som dör tillåts leva vidare, men detta är snarare en effekt av människors tankar än av övernaturlig auktoritet . Det är alltså snarare mänskliga handlingar än tilltron till gudomlig makt som skapar förhållandet mellan liv och död. I Drömmarnas djup blir religiös auktoritet något hanterbart och ofarligt. Gud är en gubbe som fastnat i Drömmarnas djup. Han visar sig inte så ofta, men det händer att han går och stjäl chips från snabbköpet etcetera.

Gud snattar i butiken

Jag skulle även vilja passa på att länka till inlägget Såhär i valtider, med tips på två andra läsvärda böcker dagen innan Första maj: Momo – eller kampen om tiden och Måste ha mer!

Drömmarnas djup
Författare och illustratör: Hisae Iwaoka
Svensk text: Kami Anani
Förlag: Ordbilder (2008)
Antal sidor: 192
ISBN: 9789185269075
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs

Under Textival 2011 hittade jag en bok som både mina barn och jag fallit för. Den behandlar teman som rädsla, samhörighet och fantasi på ett sätt som både ger en läskig och en mysig känsla.

Vi börjar i ljuset. Lars ska precis gå till skolan, alldeles ensam för första gången, men han vill gärna dröja sig kvar i ljuset och i mammas trygghet. För att se sin mamma så länge som möjligt bestämmer sig Lars för att gå baklänges hela vägen till skolan. Så ger han sig in i skogen, vars stigar leder till skolan. Det är en mörklummig skog och vilka rädslor döljer sig väl inte där? Lars hör mystiska ljud. Är det den där läskiga hunden som kan bitas i armen? Nä, inte den här gången, nu var det den fina Skruvla. Men än är det långt kvar.

I Inte alldeles ensam får vi följa med Lars på en vandring in bland hans rädslor. Först och främst de lite mer påtagliga rädslorna,  som att det kan finnas främmande människor som rövar bort barn i sina bilar. Men också en en annan typ av rädsla, som finns mer under ytan och handlar om tillhörighet och trygghet. Varför är vägen till skolan så mörk och hur kommer det sig att Lars inte vill skynda sig eller längtar dit?

Vilket är värst: ensamheten eller dåligt sällskap?

 

Tänk om jag inte klarar det. Om jag blir sjuk och inte kan gå längre. Då måste jag springa hem så fort jag kan. När jag ligger i min säng och tänker på något, på farliga saker eller på skolan och skogen, sådana saker, då gör det ont i magen.

 

 

Texten lägger fokus på vad som händer i nuet, i den mörka skogen. Men också på känslor och tankar kring vad som skulle kunna hända, med Lars utsatthet i fokus. Bilderna är mörka och en aning diffusa, som en dröm. Lars utseende för tankarna till mangans chibi-figurer, med liten kropp, stort huvud och stora ögon.  I den här boken är bilderna centrala och jag skulle säga att det är de som främst för fram berättelsen, samtidigt som texten finns med för att föra in en extra dimension, den mer abstrakta rädslan.

Inte alldeles ensam
Författare: Constance Ørbeck-Nilssen
Illustratör: Akin Duzakin
Förlag: Daidalos
Antal sidor: 32
ISBN: 9789171733122
Köp: jämför priser

Nu är det snart nytt år och vi kommer att skriva om en massa nya böcker. Men nu skulle jag vilja lyfta en bok som har ett par år på nacken: Sockerbullen på Kruskakullen. Det är en kapitelbok som Carin Wirsén har författat och Stina Wirsén illustrerat och den handlar om ett bageri och en familj som växer lite oväntat.

Från början var det bara en ensam kvinna på bageriet, men efter en solsemester börjar hennes mage växa och efter en tid kommer två små bebisar ut. Barnen, som får namnen Näpen och Häpen växer upp och lär sig allt som man behöver veta på ett bageri. Men trots att de arbetar flitigt och har många kunder, får de inte in så mycket pengar. Det verkar som att det är en tjuv i farten!

Men med lite list klarar Näpen och Häpen av situationen. På grund av sin värme och medmänsklighet kommer det sig dessutom att en fattig kvinna får flytta in hos dem tillsammans med alla sina styvbarn. Och nu blir det fart och fläkt och glädje på bageriet. Det stora gänget bestämmer sig för att inreda vinden i huset till ett pensionat och snart börjar det strömma in ännu fler spännande människor.

Pensionat på gång

Det här är en jättemysig kapitelbok att läsa för lite yngre barn. Man blir riktigt sugen på att också packa en väska och flytta in i det här huset med bageri, pensionat och en massa liv och kärlek. Det är ett sådant hus där alla kan bli vän med alla och i varje vrå väntar en överraskning. Boken ger en lite nostalgisk känsla. Kanske utspelar sig handlingen för länge sen eller också har bara tiden stannat en aning i den lilla staden.

Inomhusmiljön är också väldigt viktig för berättelsen och den gestaltas främst genom texten, medan bilderna får stor betydelse för persongestaltningen. Det är lite spännande att tänka på hur berättelsen hade blivit om någon annan än Stina Wirsén hade gjort illustrationerna. Illustrationerna ger ett skojigt inslag som lämnar mycket till den egna fantasin. Näpen och Häpen porträtteras som ganska unga i bilderna och det är lite roligt eftersom kapitelböcker ofta handlar om lite äldre barn annars. En illustratör som hade tagit med miljö mer i bilderna hade kunnat ge boken en annan prägel och utmana fantasin på ett annat sätt. Men som det är nu använder istället varje läsare/lyssnare sina egna erfarenheter och bygger upp husets alla rum inne i sitt huvud och det ger ju också en underbar utmaning för fantasin.