Det har regnat jäkligt mycket senaste tiden, som man ju alltid tycker att det gör. Barnen på förskolan där jag arbetar jublar när maskarna flyter upp ur sina gångar. Men vad händer när det inte bara är maskarnas bon som fylls med vatten?

Under Bokmässan 2011 lyssnade jag på samtalet ”Politiskt (in)korrekt för barn och unga” och upptäckte Annika Luthers bok De hemlösas stad. Den stad vi möter är Annika Luthers hemstad Helsingfors och födelsestad för bokens huvudkaraktär Lilja.

När Lilja var en liten bebis inträffade en fruktansvärd katastrof. Efter åratal av global uppvärmning vällde havet in över Helsingfors och beslagtog stora delar av staden. Folket evakuerades till Jyväskylä, som 15 år senare blivit ett tryggt tillhåll för alla de fördrivna finländarna. Men tryggheten har sina nackdelar. Lilja lever i ett strikt övervakat samhälle utan spontanitet. Hon känner sig som inlåst i ett fängelse och börjar söka efter sina rötter i den numera förbjudna staden Helsingfors. Hon vet att pappans syster Sassa blev kvar i den delvis översvämmade staden och då Liljas föräldrar vägrar ge henne svar bestämmer hon sig för att själv söka sanningen. Hon måste bege sig bort från det trygga Jyväskylä till staden där hon har sitt ursprung.

När Lilja kommer till sin födelsestad märker hon att den numera heter Halsingih. Det är en fri, farlig och väldigt blöt stad som är full av människor från olika kulturer. För det är förstås inte bara Finland som drabbats av översvämningar. I själva verket har flera miljoner människor blivit hemlösa och sökt sig till mer landfasta platser.

Till höger om båten tog havet slut. Massiva byggnader reste sig rakt ur vattnet och kastade sina mörka skuggor ända ut över båten. Husen var kusliga, stora och höga, en del hade någon gång varit målade i ljusa färger, andra var av tegel och många hade väldiga skorstenar. Fasaderna var fläckiga av mossor och lavar. Vågskvalpet ekade mellan väggarna och unkna lukter steg ur vattnet under båten.

…

Och så plötsligt förändrades allt. Kanalen vidgade sig och i ett slag vimlade det av människor.

I jakten på Sassa, i denna på många sätt obegränsade stad, lever Lilja tillsammans med en stor indisk familj med bland andra jämnåriga tjejen Manju, hennes intressanta bröder och en gammal farmor som rymmer för att valla getter som inte längre finns.

Det här även en berättelse om det som gått förlorat. Om ett vackert gammalt Helsingfors som är täckt av vatten. Om Manjus farmor som en gång levt i ett numera översvämmat Kerala och alla andra liv som kastats om radikalt. Under bokmässan dök en diskussion kring kategorin dystopi upp. Annika Luther ser inte sin bok som enbart tragisk, utan berättade att det är en bok full av hopp och tänker man efter så visar den ju hur livet går vidare istället för att sluta vid en katastrof. Samtidigt berättade också Annika Luther, som är utbildad biolog, om att vi inte ska glömma bort hur vi beter oss idag. För än så länge är det möjligt att förhindra den här typen av katastrof.

Det här är även en bok som väcker frågor kring hur vi ordnar våra liv. Lilja flyr från en stad där allt är kontrollerat, övervakat och svensson-aktigt perfekt. Annika Luther benämner detta som en resa bort från det ordnade livet till frihet och inte bara en jakt efter Sassa utan även efter sig själv.

Kopplingen mellan en farlig okontrollerbar natur och ett övervakat samhälle är ett intressant tema. För de hör ihop. Yttre faror skapar rädsla, men samtidigt som yttre omständigheter är svåra att kontrollera är folket lättare att styra. Vi kan skapa lagar som får oss att känna oss trygga och försöka bygga upp murar mot allt skrämmande, men när vi väl försakat våra chanser mot moder jord står vi ändå där med byxorna neddragna och inte ens heltäckande FRA-lagar kan skydda oss.

De hemlösas stad
Författare: Annika Luther
Förlag: Söderströms (2011)
Antal sidor: 229
ISBN: 9789515228468
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs

Min första tanke var att Enrique Fernández serie Den glädjelösa ön är en barnbok eftersom en av huvudkaraktärerna, flickan Eli, möter oss på framsidan med ett lite lekfullt utseende. Det är däremot inte en barnbok, utan snarare en ungdomsserie. Men alltjämt möter karaktärerna oss med en stil som står i rak kontrast till den mörka och hemlighetsfulla ön som handlingen utspelas på. Först kände jag mig lite tveksam till den här kontrasten, men när man väl kommit in i den här världen börjar man tycka om den mer. Den här världen finns på den glädjelösa ön Yulkukany, en plats där känslor gömts undan på grund av det hårda livet i samspelet med naturen som ger men som också tar, till exempel sjömäns liv. Till detta kommer en hel del magiska krafter så som att folkets sorger ger kraft åt en trollkunnig snigelkvinna. Mitt i denna blandning av hård verklighet, ett stormigt hav, magi och otrolig fantasi möter vi de uttrycksfulla karaktärerna Milander Dean och Eli.

Milander Dean kommer till ön i egenskap av geolog. På ön träffar han flickan Eli som inte drabbats av öns glädjelöshet, utan tvärtom är väldigt full av livsglädje och gärna visar det. Milander Dean, som tyngts ner av ett sorgligt förflutet, visar ingen glädje, men är däremot bättre på att visa ilska. Han retar sig på Elis oförståelse för livets svårigheter. Men om någon ska lyckas bryta igenom hans hårda skal, så är det just hon. Men trots att Eli vaktas av den talande katten prins Yemi lurar snigelkvinnan Mama Kindi ute i den mörka skogen och hon är ute efter Elis lycka.

Den glädjelösa ön
Författare och illustratör: Enrique Fernández
Svensk text: Lena Noréus
Förlag: Ordbilder (2011)
Antal sidor: 64
ISBN: 9789185269280
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs

Det här inlägget handlar om två böcker från bokförlaget Zimzalabim. Det är ett litet förlag som har valt att lyfta empati på ett pedagogiskt sätt.

Ungefär samtidigt som den tredje delen i serien om Rosa-Emma släpptes kom även den första boken om barnen på Stallbackens förskola: Bestämmarstenen.

Även om böckerna har olika författare och illustratörer har de en del likheter. De tar upp viktiga ämnen, sådant som handlar om hur vi är mot varandra och hur vi känner.

Dela med dig – lämna ingen utanför (den tredje boken om Rosa-Emma) börjar med att Emma fyller år. Bland mycket annat får hon ett paket med fotbollskort, som hon blir väldigt glad för. Det är nämligen så att de flesta i hennes klass redan har sådana kort och nu kan de alla spela tillsammans. Eller inte riktigt alla. Samuel har inte några kort och kan inte vara med. Under fruktstunden upptäcker Emma att två av hennes kort är borta! Trots att Samuel egentligen inte ville det har han nu blivit en tjuv.

Precis som de två tidigare böckerna är detta en tydligt pedagogisk bok och barnen lär sig snart att det är fel att stjäla, men också att man inte ska stänga ute någon från leken.

I Bestämmarstenen möter vi Kevin och hans bästa kompis Linus. När de leker tillsammans är det alltid Kevin som bestämmer. Det blir alltid sådana lekar som Kevin tycker är tuffa och det är till exempel inte tufft att leka med tjejer. Men vägen till såväl ett mjukare som ett mer demokratiskt lekande går genom en bestämmarsten som de får av sin fröken.

Även böckernas personliga drag är något som de har gemensamt. Dela med dig – lämna ingen utanför är skriven av Ulrika och Mats Slottner och bilderna är gjorda av Mats mamma Lilian Johansson. Bestämmarstenen är skriven av Petra Peterson och illustrerad av Eva Norling, som båda arbetar inom förskola. Det här är alltså två böcker som är familje-/kollegaprojekt.

Och när man tittar på böcker som ges ut är både böckerna om Rosa-Emma och Bestämmarstenen annorlunda alternativ. De har en hemmasnickrad stil samt är mycket pedagogiska inom området etik och moral.

Ingen av de här böckerna riktigt funnit sin plats hemma hos oss, troligtvis på grund av den så tydligt pedagogiska tonen med läraren/förskolepedagogen som rättesnöre.  Men jag tycker att de här böckerna är ett trevligt initiativ som visar att det kan vara okej att göra en bok på sitt eget sätt.

Läs om Låt alla vara med – tillsammans är vi starka (första boken om Rosa-Emma)

 Läs om Tala sanning – lyssna på varandra (andra boken om Rosa-Emma)

Dela med dig – lämna ingen utanför
Författare: Ulrika och Mats Slottner
Illustratör: Lilian Johansson
Förlag: ZimZalabim (2011)
Antal sidor: 26
Rekommenderad åldersnivå: 3-9 år
ISBN: 9789197888653
Köp: t.ex. hos Adlibris, BokusellerZimzalabim

Provläs

Bestämmastenen
Författare: Petra Peterson
Illustratör: Eva Norling
Förlag: ZimZalabim (2011)
Antal sidor: 26
ISBN: 9789197888653
Köp: t.ex. hos Adlibris, BokusellerZimzalabim

Provläs

Ninni bor med sin mamma, sin halvsyster och sin styvpappa, som är riktigt elak. Hennes lärare i skolan gör henne till syndabock och hon har inga vänner.

Egentligen skulle hon gå och hämta sin lillasyster på förskolan, men en halvt dold stig lockar hennes intresse. Vid stigens ände finns ett gammalt och slitet hus som hon aldrig sett förut. Huset gör henne förvånad, men ännu mer förvånad blir hon när hon märker att det bor någon i det gamla rucklet. Ut ur huset kommer en tant som bjuder in Ninni, som om hon vore en väntad gäst.

Av tanten får Ninni sedan ett märkligt uppdrag, som lyder:

Spegel, spegel på väggen där. Säg vem som rödast i landet är.

Ninni tycker mest att tanten i huset är skum och vill inte ha något uppdrag, men så en dag hjälper hon klasskompisen Albin, som blir den rödaste i landet, då han blir utskrattad för sin stamning. Albin blir nyckeln till gåtan, men han blir också en dörr bort från Ninnis ensamhet. Och fler uppdrag väntar på Ninni. I huset med tanten som vet allt, även sådant som ännu inte hänt, en tant som ger Ninni luft under vingarna och hjälper henne att ta plats på annat sätt än som bråkstake.

Berättelsens handling och karaktärernas rollgestaltning ger ett stänk av klassisk saga, men med handlingen här och nu mitt i verkligheten. Dessutom blir en gammal tant en hjälte, tillsammans med en flicka som tidigare bara setts som bråkig.

Att karaktärerna i en bok är avbildas fotografiskt på bokens framsida har en nackdel. Bilden hindar tyvärr den egna fantasin och användandet av egna erfarenhetsbilder. Men detta är en småsak då bokens text välkomnar läsaren direkt. Dessutom är det stort att berättelsen ger personer som aldrig brukar få vara hjältar lite revansch!

Man kan bara önska att det fanns en märklig och mystisk tant till alla vilsna barn.

Det gömda huset
Författare: Vanja Persson
Förlag: Magic Wonders (2011)
Antal sidor: 109
Rekommenderad ålder:  9-11 år
ISBN: 9789186763039
Köp: via förlaget

Det första som fångade min blick med diktboken Det har kommit en komet var framsidan. Eva Erikssons lilla svartvita hund blickar ut över en natthimmel med alla de möjligheter den erbjuder. Bredvid står en röd vallmo i en vas. Så enkelt och så vackert! Bara bilden i sig är en dikt. Och på ett liknande sätt fortsätter boken, fast med både text och bild i fokus.

Det här är en antologi med tio olika nordiska författare och nio olika illustratörer, som tillsammans gett ord och bild liv i form av dikter. Dikterna tar upp såväl vardagliga saker, sådant som är lätt och sådant som är svårt, men också fantasisaker. Tittamari Marttinen (Finland) skriver om ett tivoli där man kan övervinna rädslor, finna kärleken  och flyga iväg med ballonger till Virpi Talvities bilder. Lotta Olsson Anderberg (Sverige) skriver om monsterna som inte finns under sängen och som är illustrarade av Eva Lindström. Kirsten Hamman (Danmark) skriver om och Dorte Karrebæk illustrerar Harmonika, som bor i boken som man håller i sin hand och som kan komma dit texten för henne. Dessa och många fler dikter möter vi i boken.

Jag kan inte direkt säga att det finns en gemensamt tema eller uttryckssätt för dikterna. Alla är de speciella i sitt uttryck. Men vad man kan säga är att de talar direkt till läsaren/lyssnaren. Varken text eller bild är så där gullig och lite fånig som dikter till barn riskerar att bli. Det här är verkligen en bra diktbok!

Till boken hör en CD med några av dikterna inlästa av författarna. Att materialet utvidgas med hjälp av hörseln är trevligt eftersom det ger en möjlighet att ta in dikterna på deras originalspråk. Att ibland känna igen sig i språken och ibland inte alls ger en lite spännande känsla.

"I natt" av Hanne Kvist från Danmark (text och illustration)

Det har kommit en komet: nordiska dikter för barn
Författare: Lotta Olsson Anderberg, Thórarinn Eldjárn, Kirsten Hamann, Hannele Huovi, Eva Jensen, Alexandur Kristiansen, Hanne Kvist, Barbro Lindgren, Tittamari Marttinen, Finn Øglænd
Illustratörer: Eva Lindström, Sigrún Eldjárn, Dorte Karrebæk, Kristina Luohi, Gry Moursund, Edward Fuglø, Hanne Kvist, Eva Eriksson, Virpi Talvitie, Lise Belsvik
Förlag: Eriksson & Lindgren (2003)
Antal sidor: 112
ISBN: 9789187803611
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Imorgon är det dags för årets Första maj-firande. Första maj är för mig en dag som handlar om att visa att det går att skapa en annan verklighet och att jag själv kan vara med och påverka den.

Här på Barnboksprat vill jag därför lyfta en manga som handlar om just det, men i en drömsk och mild miljö.

Drömmarnas djup av Hisae Iwaoka är en manga där vi får vi lära känna en flicka som märker att hon har hamnat i ett drömland och inte kan vakna, vilket innebär att hon är fast där. Detta är en sentimental, men ändå humoristisk skildring av hur lätt det kan vara att tappa bort såväl sig själv som andra och sedan försöka hitta vägen tillbaka. I drömmarnas djup möter flickan en snabbköpschef i form av en hund i mänsklig gestaltning. Förutom att sälja mat har butikschefen också tagit sig an att förmedla drömmar med hjälp av små söta drömbud. I butiken finns även känslor bevarade för att kunna förmedlas till individer som kommer till den här butiken, som ligger någonstans mellan liv och död. Det visar sig att flickan tycker att det är bekvämt att vara i drömvärlden och hon känner inte direkt för att ta kontroll över sitt liv i den verkliga världen. Men när flickan hjälper butikschefen med sysslorna i snabbköpet börjar hon även att ta ansvar för sina egna känslor. Detta är en berättelse som kommer åt flera känsliga områden. De humoristiska inslagen, som även är lättillgängliga för barn, ger mangan en spännande karaktär.

De karaktärer som dör tillåts leva vidare, men detta är snarare en effekt av människors tankar än av övernaturlig auktoritet . Det är alltså snarare mänskliga handlingar än tilltron till gudomlig makt som skapar förhållandet mellan liv och död. I Drömmarnas djup blir religiös auktoritet något hanterbart och ofarligt. Gud är en gubbe som fastnat i Drömmarnas djup. Han visar sig inte så ofta, men det händer att han går och stjäl chips från snabbköpet etcetera.

Gud snattar i butiken

Jag skulle även vilja passa på att länka till inlägget Såhär i valtider, med tips på två andra läsvärda böcker dagen innan Första maj: Momo – eller kampen om tiden och Måste ha mer!

Drömmarnas djup
Författare och illustratör: Hisae Iwaoka
Svensk text: Kami Anani
Förlag: Ordbilder (2008)
Antal sidor: 192
ISBN: 9789185269075
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs

Under Textival 2011 hittade jag en bok som både mina barn och jag fallit för. Den behandlar teman som rädsla, samhörighet och fantasi på ett sätt som både ger en läskig och en mysig känsla.

Vi börjar i ljuset. Lars ska precis gå till skolan, alldeles ensam för första gången, men han vill gärna dröja sig kvar i ljuset och i mammas trygghet. För att se sin mamma så länge som möjligt bestämmer sig Lars för att gå baklänges hela vägen till skolan. Så ger han sig in i skogen, vars stigar leder till skolan. Det är en mörklummig skog och vilka rädslor döljer sig väl inte där? Lars hör mystiska ljud. Är det den där läskiga hunden som kan bitas i armen? Nä, inte den här gången, nu var det den fina Skruvla. Men än är det långt kvar.

I Inte alldeles ensam får vi följa med Lars på en vandring in bland hans rädslor. Först och främst de lite mer påtagliga rädslorna,  som att det kan finnas främmande människor som rövar bort barn i sina bilar. Men också en en annan typ av rädsla, som finns mer under ytan och handlar om tillhörighet och trygghet. Varför är vägen till skolan så mörk och hur kommer det sig att Lars inte vill skynda sig eller längtar dit?

Vilket är värst: ensamheten eller dåligt sällskap?

 

Tänk om jag inte klarar det. Om jag blir sjuk och inte kan gå längre. Då måste jag springa hem så fort jag kan. När jag ligger i min säng och tänker på något, på farliga saker eller på skolan och skogen, sådana saker, då gör det ont i magen.

 

 

Texten lägger fokus på vad som händer i nuet, i den mörka skogen. Men också på känslor och tankar kring vad som skulle kunna hända, med Lars utsatthet i fokus. Bilderna är mörka och en aning diffusa, som en dröm. Lars utseende för tankarna till mangans chibi-figurer, med liten kropp, stort huvud och stora ögon.  I den här boken är bilderna centrala och jag skulle säga att det är de som främst för fram berättelsen, samtidigt som texten finns med för att föra in en extra dimension, den mer abstrakta rädslan.

Inte alldeles ensam
Författare: Constance Ørbeck-Nilssen
Illustratör: Akin Duzakin
Förlag: Daidalos
Antal sidor: 32
ISBN: 9789171733122
Köp: jämför priser

Nu är det snart nytt år och vi kommer att skriva om en massa nya böcker. Men nu skulle jag vilja lyfta en bok som har ett par år på nacken: Sockerbullen på Kruskakullen. Det är en kapitelbok som Carin Wirsén har författat och Stina Wirsén illustrerat och den handlar om ett bageri och en familj som växer lite oväntat.

Från början var det bara en ensam kvinna på bageriet, men efter en solsemester börjar hennes mage växa och efter en tid kommer två små bebisar ut. Barnen, som får namnen Näpen och Häpen växer upp och lär sig allt som man behöver veta på ett bageri. Men trots att de arbetar flitigt och har många kunder, får de inte in så mycket pengar. Det verkar som att det är en tjuv i farten!

Men med lite list klarar Näpen och Häpen av situationen. På grund av sin värme och medmänsklighet kommer det sig dessutom att en fattig kvinna får flytta in hos dem tillsammans med alla sina styvbarn. Och nu blir det fart och fläkt och glädje på bageriet. Det stora gänget bestämmer sig för att inreda vinden i huset till ett pensionat och snart börjar det strömma in ännu fler spännande människor.

Pensionat på gång

Det här är en jättemysig kapitelbok att läsa för lite yngre barn. Man blir riktigt sugen på att också packa en väska och flytta in i det här huset med bageri, pensionat och en massa liv och kärlek. Det är ett sådant hus där alla kan bli vän med alla och i varje vrå väntar en överraskning. Boken ger en lite nostalgisk känsla. Kanske utspelar sig handlingen för länge sen eller också har bara tiden stannat en aning i den lilla staden.

Inomhusmiljön är också väldigt viktig för berättelsen och den gestaltas främst genom texten, medan bilderna får stor betydelse för persongestaltningen. Det är lite spännande att tänka på hur berättelsen hade blivit om någon annan än Stina Wirsén hade gjort illustrationerna. Illustrationerna ger ett skojigt inslag som lämnar mycket till den egna fantasin. Näpen och Häpen porträtteras som ganska unga i bilderna och det är lite roligt eftersom kapitelböcker ofta handlar om lite äldre barn annars. En illustratör som hade tagit med miljö mer i bilderna hade kunnat ge boken en annan prägel och utmana fantasin på ett annat sätt. Men som det är nu använder istället varje läsare/lyssnare sina egna erfarenheter och bygger upp husets alla rum inne i sitt huvud och det ger ju också en underbar utmaning för fantasin.

För första gången har jag avbrutit sagoläsningen för mina barn för att en bok känts för läskig. Jag gjorde det fundamentala misstaget att inte titta igenom boken ensam först, innan jag läste den för mina barn. Fast den här bilderboken var illustrerad med söt framsida av Ilon Wikland och baksidestexten berättade inte om några hemskheter. Men sen satt jag ändå där med skärrad blick och insåg att jag precis hade slagit ihop boken.

Tänk dig att du har en allra bästa vän. En som alltid står vid din sida och som beskyddar dig när du är rädd. Så är det för flickan som är huvudkaraktär i Den långa, långa resan. Hennes bästa vän är hennes hund. Men tänk dig också att det är krig och att det finns människor som begår onda handlingar runt omkring dig.

Flickan tvingas åka ut på landet, enbart med  hunden vid sin sida, för att krigets verkningar är värre inne i stan där hon bor. Hon åker med tåget till sin farmor, men något har blivit fel, för ingen kommer och möter henne. Som tur är har hon  sin vän vid sin sida och klarar av situationen genom att lifta till sin farmor, som inte visste att flickan skulle komma.

Men det visar sig att de inte är skonade från kriget ute på landet heller. Flickan ser stridsvagnar köra förbi och förstår att hon inte kan känna sig riktigt trygg någonstans. Men hennes vän ger tröst. ända tills något fruktansvärt händer. Hunden kommer inte hem när flickan ropar på honom. Hon går ut för att leta och finner blodiga spår. Död i snön ligger hennes allra käraste vän, ihjälskjuten av soldaterna. Där slog jag ihop boken.

Jag ångrar så att jag inte läste igenom boken ensam först. Det är verkligen en hemsk bok, men jag förkastar den inte för det. Den är skriven år 1995. Alltså ett år då flera barn tvingats flytta från forna Jugoslavien, efter att ha upplevt krig. Mina barn har inte några kompisar som själva upplevt krig, men däremot har flera barn på deras förskola föräldrar som flytt från krig och andra hemska förhållanden. Mitt äldsta barn ställer ibland frågor om vad ”krig” är för något. Jag kan förklara innebörden av ordet krig på ett någorlunda tillfredsställande sätt, men jag kan inte förklara vad det verkligen innebär för de människor som varit med om det.

Det är inte förrän den andra halvan av Den långa, långa resan som vi får veta vad flickan heter, men när man, som vuxen, ser namnet tänds en del kopplingar i hjärnan. Flickan heter nämligen Ilon. Detta är en berättelse om en flicka som tvingas fly från ett Estland i krig.

I Den långa, långa resan får vi en bild av krig, av onda gärningar som skapats av människor. För att skapa förståelse för något så fruktansvärt, behöver en bok att innehålla hemska delar. Däremot hade jag velat att det stod något på bokens baksida om bokens hemska delar. För detta är inte en bok som man läser tillsammans för att få en mysig stund. Det kan aldrig  vara mysigt att läsa om hur någons bästa vän blir mördad. Men jag måste också skriva att boken slutar hoppfullt. Livet för flickan går vidare. Hon kommer till ett land där det inte är krig (Sverige), skaffar sig människovänner och börjar finna mening i livet.

Jag läste färdigt boken ensam och frågade senare mina barn om de ville höra fortsättningen. De ville inte det, men vi har haft ett par samtal om vad krig innebär och jag tror säkert att jag kommer att gå till biblioteket för att låna den här boken igen, vid ett annat tillfälle.

Varje dag började med att hunden sprang ut och såg efter om världen fanns kvar.
Och pinkade lite på den.
Sen sprang den in och såg efter om flickan fanns kvar och slickade henne i ansiktet av förtjusning.
Men en morgon kom hunden inte tillbaka. Flickan hörde den skälla borta på isen och blev orolig. Den skällde och skällde ända tills det hördes skott. Flickan rusade ut…
…och när hon kom ner på stranden fick hon se vad som hade hänt. Soldaterna hade skjutit hunden.
Hur kunde de? Hur kunde man skjuta en liten hund?
För att den skällt på dem kanske, men den ville ju bara vakta henne från kriget!
Och flickan blev alldeles ensam och trodde att hon aldrig skulle bli glad igen. Hon grät och skrek och miste matlusten och kunde inte sova.

Berättelsen om prinsessan Tuvstarr och älgtjuren Skutt, med bilder av John Bauer och text av Helge Kjellin gavs ut för första gången 1913 och nu i år släppte Bonnier Carlsen den här klassikern i miniformat.

Detta är en väldigt vacker berättelse som synliggör skönheten i svensk natur. Med hjälp av kontraster får vi en bild av såväl den mänskliga skönheten som den vilda och vackra naturen. Den späda och bleknosiga prinsessan Tuvstarr möter den väldiga och mörka skogen och dess representant älgtjuren Skutt. De är vackra båda två, hon med sina fina drag och han med sina grova. Det uppstår en dragningskraft mellan dem och prinsessan Tuvstarr bestämmer sig för att följa med älgtjuren Skutt ut i hans värld, sittandes på han rygg. Men naturen är inte bara vacker, utan även farlig och obarmhärtig och älgtjuren försöker skydda den oskuldsfulla prinsessan så gott det går. Dragningen mellan de två karaktärernas ytterligheter känns förstås igen i den klassiska genusuppdelningen. Men Tuvstarr känns också igen i en bild av barnet som oskyldig och ren, men nyfiken.

Älgtjuren Skutt vakar över den nakna prinsessan Tuvstarr

Prinsessan är väldigt söt, men också väldigt vacker. Det kan nog vara härligt för barn att känna dragning till en vacker karaktär. Även om samhället har gått mot ett mer tillåtande klimat när det gäller sexualitet, verkar det finnas ett ganska tydligt tabu kring yngre barns sexualitet. Att en nästan hundraårig barnbok kan ha något att lära oss här känns lite märkligt. En gissning är att barns sexualitet är ett tema som kommer att lyftas inom barnboksvärlden. Att  lära sig mer om sin kropp och sina känslor samt att få möjlighet att prata om det är ju något som böcker kan hjälpa till med.

RFSU har barns sexualitet som fokusområde 2009-2011. Det kan du läsa mer om här.

Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr

Text: Helge Kjellin
Illustrationer: John Bauer
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 30
ISBN: 9789163866067
Smakprov: Provläs på Bonnier Carlsens sida
Köp: jämför priser