Eftersom jag läste boken för inte så länge sedan, satt historien färskt kvar i minnet. En historia om ett tvillingpar, Cilla och Tina, som bor med sin mamma och lite frånvarande pappa i ett stort fint hus. Rosengården. De två flickorna är varandras motsatser men samtidigt varandras allt. En dag sker det som inte får ske…Cilla omkommer i en olycka, hon blir påkörd av en bil. Bilen körs av deras vän Martin, som blir totalt förstörd av det han ofrivilligt gjort. Varit med om.
Tina säger ”Cilla blev påkörd, inte överkörd, hon kommer bli bra.” Till slut förstår hon att Cilla inte kommer tillbaka.
Nu börjar kampen för att försöka leva utan Cilla, att försöka komma på vem hon själv är utan henne vid sin sida.

En underbart sorglig film, om hopp och kärlek, känslor och ilska. Inte ett öga var torrt i biosalongen igår, en sensommarkväll i Stockholm.
Trots det mörka temat och alla tårar är det ändå en fin film om att komma på vem man är, att man kanske inte är den man först trodde. Att våga förändras och att våga skratta!

Filmen har premiär den 19 augusti 2011!

Läs gärna recensionen av boken här!

Det finns faktiskt en hel del att fundera kring gällande detta. Jag kan inte påstå att jag alltid uppskattar överflödet av prylar och de nya, moderna varianterna av klassiska karaktärer, men samtidigt vill jag ju inte förbjuda pryltillverkning och vidareutveckling. Så vad försöker man åstadkomma när man klagar, egentligen? Egentligen är det väl inte konstigare med bokprylar än med alla andra prylar: ja, det görs för mycket och det görs mycket skräp, men det är ju upp till mig som konsument om jag köper eller inte. Och en del av grejerna är ju bra. Eller vad tycker ni?

Den finns även på webbsidan:
» Har du hört talas om kashmirpappor?

Artikeln bjuder på många tips om böcker med närvarande pappor: Alfons-böckerna (förstås!), böcker av Ulf Stark, Astrid Lindgren, Pija Lindenbaum och en hel del annat, samt anti-tips som den förlegade Tomtebobarnen. Den påminner mig också om Anne Gutermans Puss!, som vi faktiskt har hemma.

Och dessutom pratas det alltså om kashmirpappor.

Berättelsen utspelar sig en regnig morgon när Lalo har gått ut för att spela på sin trumma medan resten av familjen sover. Han trummar pim pim pom, pim pim pom och regnet droppar dripp dripp dropp, dripp dripp dropp. Plötsligt upphör regnet och solen kikar fram. Lalo blir så glad att han trummar HÖGT, varpå familjen vaknar och det vankas frukost ute i trädgården.

Jag var helt oförberedd på att Lalo trummar skulle ta oss med storm på det här viset. Det räckte inte att jag läst början av boken på smakprov.se, jag förstod inte bokens charm förrän jag läst den högt för Ava. Och nu har jag gjort det väldigt många gånger. Hon verkar inte få nog av den. Igår när jag nattade henne var hon lite grinig och ville inte läsa de andra böckerna jag började på, utan blev alldeles för rastlös efter två sidor. Sen plockade jag fram Lalo trummar och läste den 5-10 gånger med hennes fulla uppmärksamhet. Jag tror vi har hittat en ny favorit!

Pam piddi pampam pompom, oj vilken härlig läsning!

Familjen i boken är väldigt charmig. Inte minst minstingen Babo, som hela tiden gör lite lustiga och avvikande saker, på sant bäbismanér: ”Mamma äter. Binta äter. Aisha äter. Lalo äter. Babo kladdar.” Dessutom ser familjen trevligt mångkulturell ut med både blekfisiga rödhättor och brunhyade svarthårburrisar. Det är skönt med böcker som inte fastnar i stereotypträsket. Benjamin Chauds illustrationer passar verkligen jättebra, även om Jonas (maken) undrade varför det ramlar ner en död groda på framsidan – ja, den har faktiskt kryss för ögonen!

Tack Barnens bokklubb för att ni valde Lalo trummar till mitt bokpaket och introducerade oss för den här härliga, musikaliska familjen!

Föregångarboken Binta dansar kommer snart att finnas i vår ägo och jag hoppas att den är lika bra. Och att Aisha och Babo får egna böcker snart!

Paketet innehåller böckerna Lalo trummar och Mjau och de små stolarna samt en äggmaracas från Kalikå. Ava blev väldigt förtjust i ägget, som ni ser ville hon inte låta det ligga still för att fotograferas. Själv blev jag oväntat förtjust i Lalo trummar och jag vågar lova att jag har ett nytt inlägg till favorit-samlingen på gång. Kommer snart!

Bokmässevimmel. Kanske hittar du någon kändis, om du försöker.

Till de trevligare inslagen hörde att som medlem i Barnens bokklubb få välja en gratis bok (bland de som såldes för 30 kr). Jag valde Gruffalon (se smakprov) och är mycket nöjd med det. Fast kanske borde jag ha köpt fler böcker, när de var så billiga… I ett annat stånd köpte jag i alla fall tre jättefina flikböcker med info om livet i det antika Egypten, i en riddarborg, samt på ett piratskepp. Det blev även en bok om Draken Karies och Riddare Fluor.

Jag såg till att dra nytta av den stora fördelen med att titta på barnböcker med att titta på vuxenlitteratur: jag hann läsa igenom massor av fina böcker! Jag har stillat min nyfikenhet angående böcker som Siv sover vilse, Toaletten hungrig och Petter och hans fyra getter, för att bara nämna några som jag gillade. Jag ansträngde mig dock för att inte köpa på mig för mycket. Det blev tungt nog att gå på stan efteråt ändå…

Trångt, men trevligt, är väl en bra sammanfattning. Men det var lite mer utförsäljning av gamla böcker än jag hade föreställt mig. Min bild av mässor är nog mer att man promotar nytt** och delar ut reklamprylar. Ironiskt nog fick jag inte en enda pryl på mässan, men när jag efteråt uträttade ett ärende i en alldeles vanlig Bokia-butik och stod och fingrade på ett gratisbokmärke i kassan frågade kassören om jag var intresserad av fler barnprylar och överöste mig sedan med bokklistermärken, Alfons-reflexer och Moshi-knappar.

Bokmässan var en omtumlande upplevelse jag gärna utsätter mig för fler gånger.

* Camilla Läckberg och Thomas Bodström var nog de mest kända jag såg, men jag reagerade även på att få se Alexandra Leijonhufvud (ordförande i Djurens Rätt) och Patrik Hadenius (chefredaktör på Språktidningen) i livs levande versioner.
** Det gör man givetvis på bokmässans seminarier, författarintervjuer och dylikt, men inte så tydligt i montrarna, tyckte jag. Och det var alltså bara dem jag såg.

En jättebra bok som är lätt att ta till sig och bli lässugen av. På sidan om boken hos Barnens Bokklubb kan du läsa mer om boken, samt se några uppslag från den.

Ur Boken om läsning (klicka på bilden för möjlighet att se den större)

Ritsaga i Boken om läsning

Det finns också en fortsättning, Boken om läslust, som handlar om att hjälpa 7-15-åringar att utveckla sitt läsande.

Frågan är ju bara om fler tänker som jag. Skulle fler vilja betala för en tidning om barn och läsande?

Detta glädjer givetvis mig som gick med i bokklubben mycket för att kolla in medlemstidningen Barnposten (som inte helt oväntat visade sig vara ganska tunn). Jag tycker Minior ser trevlig ut, men undrar fortfarande mycket. Har mailat och frågat hur ofta den kommer ut och om man kan prenumerera på den som på en vanlig tidning (hoppas!). Att den finns i pdf-version är visserligen trevligt, men den var rysligt bökig att läsa på min skärm som inte kan visa ett helt uppslag tillfredsställande utan kräver en massa zoom- och scrollbök – en starkt bidragande orsak till att jag inte läst klart tidningen ännu. Det gick att läsa den utskriven på papper, även om texten blev ganska liten, så det kanske blir det jag gör.

Det ska bli spännande att se vad det blir av detta.

» Minior nr 1 2009 (.pdf)

Utöver böcker till salu innehåller tidningen ett reportage om Lennart Hellsing, som fyller 90 år, en krönika om bokmässan i Bologna, en frågespalt, en tävling och en intervju med en medlem som varit med i 31 år. Mysigt! Tänk om man kunde få lite mer sånt! Finns det någon bra blogg eller tidning om barnlitteratur tar jag gärna emot tips.

Men det viktigaste då: bokpresentationerna. Är de bättre än nätbokhandlarna? Jo, kanske lite. För vissa böcker visas inte bara en framsidesbild, utan även ett uppslag inifrån boken. Det är bra, fast tyvärr var det ju väldigt få av de böcker som är aktuella för oss som visades så bra.

Blev jag sugen på månadsboken (Klappa djuren av Xavier Deneux) då? Jadå. Köpte jag den då? Jadå. Från Barnens Bokklubb? Näe… Det verkade så tokigt galet att betala 158 kr (122 kr + frakt) när jag kunde få den för 76 kr på Adlibris. Jag valde faktiskt att mer än halvera priset. Visserligen ingick tre barnkammartavlor i Barnens Bokklubbs paket, men dem ville jag ju inte ha! Jag inser att det alltid kommer att vara dyrare i bokklubben än på Adlibris, men jag hoppas att kunna göra mina två pliktköp åtminstone lite mer prisvärt. Fast det är svårt förstås, när de tar 36 kr för frakten…