Apropå pappor i barnböcker så finns det en artikel om det i senaste numret av Barnposten, medlemstidningen för Barnens bokklubb.

Den finns även på webbsidan:
» Har du hört talas om kashmirpappor?

Artikeln bjuder på många tips om böcker med närvarande pappor: Alfons-böckerna (förstås!), böcker av Ulf Stark, Astrid Lindgren, Pija Lindenbaum och en hel del annat, samt anti-tips som den förlegade Tomtebobarnen. Den påminner mig också om Anne Gutermans Puss!, som vi faktiskt har hemma.

Och dessutom pratas det alltså om kashmirpappor.

Att läsa Lalo trummar är att dras in i en medryckande rytmkavalkad och förvandlas till Lalos trumma. Jag läser ord, men de låter bombombombom, bombombombom, och rytmerna nästlar sig in i mitt medvetande på ett så genomträngande sätt att jag inte blir kvitt dem. Jag går runt här hemma till takten av en imaginär trumma och formulerar meningar med rätt antal stavelser för att passa in i trumfraserna.

Berättelsen utspelar sig en regnig morgon när Lalo har gått ut för att spela på sin trumma medan resten av familjen sover. Han trummar pim pim pom, pim pim pom och regnet droppar dripp dripp dropp, dripp dripp dropp. Plötsligt upphör regnet och solen kikar fram. Lalo blir så glad att han trummar HÖGT, varpå familjen vaknar och det vankas frukost ute i trädgården.

Jag var helt oförberedd på att Lalo trummar skulle ta oss med storm på det här viset. Det räckte inte att jag läst början av boken på smakprov.se, jag förstod inte bokens charm förrän jag läst den högt för Ava. Och nu har jag gjort det väldigt många gånger. Hon verkar inte få nog av den. Igår när jag nattade henne var hon lite grinig och ville inte läsa de andra böckerna jag började på, utan blev alldeles för rastlös efter två sidor. Sen plockade jag fram Lalo trummar och läste den 5-10 gånger med hennes fulla uppmärksamhet. Jag tror vi har hittat en ny favorit!

Pam piddi pampam pompom, oj vilken härlig läsning!

Familjen i boken är väldigt charmig. Inte minst minstingen Babo, som hela tiden gör lite lustiga och avvikande saker, på sant bäbismanér: “Mamma äter. Binta äter. Aisha äter. Lalo äter. Babo kladdar.” Dessutom ser familjen trevligt mångkulturell ut med både blekfisiga rödhättor och brunhyade svarthårburrisar. Det är skönt med böcker som inte fastnar i stereotypträsket. Benjamin Chauds illustrationer passar verkligen jättebra, även om Jonas (maken) undrade varför det ramlar ner en död groda på framsidan – ja, den har faktiskt kryss för ögonen!

Tack Barnens bokklubb för att ni valde Lalo trummar till mitt bokpaket och introducerade oss för den här härliga, musikaliska familjen!

Föregångarboken Binta dansar kommer snart att finnas i vår ägo och jag hoppas att den är lika bra. Och att Aisha och Babo får egna böcker snart!

---

Lalo trummar
Författare: Eva Susso (evasusso.com)
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129669893
Köp: jämför priser

Jag tycker att det var en hel evighet sedan jag fick detta medlemspaket presenterat för mig av Barnens bokklubb och beslutade att inte avbeställa det, men idag fick äntligen Ava post!

Paketet innehåller böckerna Lalo trummar och Mjau och de små stolarna samt en äggmaracas från Kalikå. Ava blev väldigt förtjust i ägget, som ni ser ville hon inte låta det ligga still för att fotograferas. Själv blev jag oväntat förtjust i Lalo trummar och jag vågar lova att jag har ett nytt inlägg till favorit-samlingen på gång. Kommer snart!

Böcker och åter böcker, bokälskare, författare, försäljare, förlagsfolk… idag har jag varit på bokmässan! Jag har trängts, kändisspanat*, smakat och köpt te (ja, till och med på bokmässan fick jag utlopp för mitt te-nörderi), pillat på leksaker och ätit gratis äpple. Men framför allt hade jag givetvis siktet inställt på barnböcker.

Bokmässevimmel. Kanske hittar du någon kändis, om du försöker.

Till de trevligare inslagen hörde att som medlem i Barnens bokklubb få välja en gratis bok (bland de som såldes för 30 kr). Jag valde Gruffalon (se smakprov) och är mycket nöjd med det. Fast kanske borde jag ha köpt fler böcker, när de var så billiga… I ett annat stånd köpte jag i alla fall tre jättefina flikböcker med info om livet i det antika Egypten, i en riddarborg, samt på ett piratskepp. Det blev även en bok om Draken Karies och Riddare Fluor.

Jag såg till att dra nytta av den stora fördelen med att titta på barnböcker med att titta på vuxenlitteratur: jag hann läsa igenom massor av fina böcker! Jag har stillat min nyfikenhet angående böcker som Siv sover vilse, Toaletten hungrig och Petter och hans fyra getter, för att bara nämna några som jag gillade. Jag ansträngde mig dock för att inte köpa på mig för mycket. Det blev tungt nog att gå på stan efteråt ändå…

Trångt, men trevligt, är väl en bra sammanfattning. Men det var lite mer utförsäljning av gamla böcker än jag hade föreställt mig. Min bild av mässor är nog mer att man promotar nytt** och delar ut reklamprylar. Ironiskt nog fick jag inte en enda pryl på mässan, men när jag efteråt uträttade ett ärende i en alldeles vanlig Bokia-butik och stod och fingrade på ett gratisbokmärke i kassan frågade kassören om jag var intresserad av fler barnprylar och överöste mig sedan med bokklistermärken, Alfons-reflexer och Moshi-knappar.

Bokmässan var en omtumlande upplevelse jag gärna utsätter mig för fler gånger.

* Camilla Läckberg och Thomas Bodström var nog de mest kända jag såg, men jag reagerade även på att få se Alexandra Leijonhufvud (ordförande i Djurens Rätt) och Patrik Hadenius (chefredaktör på Språktidningen) i livs levande versioner.
** Det gör man givetvis på bokmässans seminarier, författarintervjuer och dylikt, men inte så tydligt i montrarna, tyckte jag. Och det var alltså bara dem jag såg.

Jag har läst en väldigt trevlig bok om barns språk- och läsutveckling utgiven av Barnens bokklubb. Hur ska man läsa och varför ska man läsa? Boken är full av inspirerande tips och fakta om vad läsningen betyder för barnet, utvecklingens milstolpar och boktips för olika åldrar. Man får dessutom veta varför man inte ska viskläsa, fascineras av Neckerkuben, lära sig ritsagor och mycket mer.

En jättebra bok som är lätt att ta till sig och bli lässugen av. På sidan om boken hos Barnens Bokklubb kan du läsa mer om boken, samt se några uppslag från den.

Ur Boken om läsning (klicka på bilden för möjlighet att se den större)

Ritsaga i Boken om läsning

Det finns också en fortsättning, Boken om läslust, som handlar om att hjälpa 7-15-åringar att utveckla sitt läsande.

---

Boken om läsning
Redaktörer: Viveka Ljungström & Catharina Hansson
Utgiven av: Barnens bokklubb
Antal sidor: 100
ISBN: 9185904406
Köp: Barnens bokklubb

Apropå Barnens bokklubbs nya tidning Minior: Själv tycker jag egentligen att det bästa vore om Barnens Bokklubb helt koncenterade sig på att göra tidning och ta betalt för prenumerationer. I den kunde de tipsa om böcker som man sedan kan köpa i valfri butik. Det är trevligt med deras boktips, tyckande och kunnande, men böckerna är väldigt dyra. Den senaste månadsboken skulle jag till exempel jättegärna vilja ha, det är Historien om någon, som jag minns med stor värme från min egen barndom. Barnens bokklubb säljer den tillsammans med en mjukiskatt för 147 kr + porto på 36 kr, alltså 183 kr. Letar man på bokklubbens webbplats kan man hitta enbart boken för 113 kr, alltså totalt 149 kr. På Adlibris kostar den 54 kr och frakten är gratis. Till en viss gräns kan jag betala mer för att stödja en verksamhet jag gillar, men i detta fall är gränsen inte bara överskriden utan förbipasserad så långt att den inte ens syns längst bort på horisonten…

Frågan är ju bara om fler tänker som jag. Skulle fler vilja betala för en tidning om barn och läsande?

Barnens Bokklubb har startat en ny tidning om barn och läsning. Man kan få första numret av Minior på papper om man beställer något från bokklubben, eller läsa den som pdf-fil på nätet.

Detta glädjer givetvis mig som gick med i bokklubben mycket för att kolla in medlemstidningen Barnposten (som inte helt oväntat visade sig vara ganska tunn). Jag tycker Minior ser trevlig ut, men undrar fortfarande mycket. Har mailat och frågat hur ofta den kommer ut och om man kan prenumerera på den som på en vanlig tidning (hoppas!). Att den finns i pdf-version är visserligen trevligt, men den var rysligt bökig att läsa på min skärm som inte kan visa ett helt uppslag tillfredsställande utan kräver en massa zoom- och scrollbök – en starkt bidragande orsak till att jag inte läst klart tidningen ännu. Det gick att läsa den utskriven på papper, även om texten blev ganska liten, så det kanske blir det jag gör.

Det ska bli spännande att se vad det blir av detta.

» Minior nr 1 2009 (.pdf)

Nu har jag fått mitt första nummer av Barnposten, medlemstidningen för Barnens Bokklubb. Inte helt oväntat var den lite tunn, både innehållsmässigt och pappersmässigt… den var ganska ihopknycklad när den kom fram.

Utöver böcker till salu innehåller tidningen ett reportage om Lennart Hellsing, som fyller 90 år, en krönika om bokmässan i Bologna, en frågespalt, en tävling och en intervju med en medlem som varit med i 31 år. Mysigt! Tänk om man kunde få lite mer sånt! Finns det någon bra blogg eller tidning om barnlitteratur tar jag gärna emot tips.

Men det viktigaste då: bokpresentationerna. Är de bättre än nätbokhandlarna? Jo, kanske lite. För vissa böcker visas inte bara en framsidesbild, utan även ett uppslag inifrån boken. Det är bra, fast tyvärr var det ju väldigt få av de böcker som är aktuella för oss som visades så bra.

Blev jag sugen på månadsboken (Klappa djuren av Xavier Deneux) då? Jadå. Köpte jag den då? Jadå. Från Barnens Bokklubb? Näe… Det verkade så tokigt galet att betala 158 kr (122 kr + frakt) när jag kunde få den för 76 kr på Adlibris. Jag valde faktiskt att mer än halvera priset. Visserligen ingick tre barnkammartavlor i Barnens Bokklubbs paket, men dem ville jag ju inte ha! Jag inser att det alltid kommer att vara dyrare i bokklubben än på Adlibris, men jag hoppas att kunna göra mina två pliktköp åtminstone lite mer prisvärt. Fast det är svårt förstås, när de tar 36 kr för frakten…

Jag var med i Barnens Bokklubb när jag var liten och lärde mig det mångsiffriga medlemsnumret utantill av att ringa och avbeställa månadsboken. Nu har jag gått med igen, för Avas räkning.

Egentligen har jag inte samma behov av en bokklubb nuförtiden när jag handlar mina böcker på nätet där utbudet och priserna är oslagbara, men det jag saknar är att få böckerna presenterade på ett trevligt och utförligt sätt. Alltså är det egentligen mest tidningen Barnposten jag vill åt. Det känns lite jobbigt att behöva avbeställa månadsböcker och givetvis att ha köptvång på minst två böcker under det första året och sedan två böcker per år för att upprätthålla medlemskapet, men vi får väl se om tidningen är värd det…

Här är välkomstpaketet som jag fick för 55 kr med frakten inräknad:

• Den silvriga barnkammarboken
• Bebisens roliga rim och ramsor
• Vem är söt? av Stina Wirsén
• Vem är borta? av Stina Wirsén

Jag blev genast förälskad i Stina Wirséns böcker, som jag hört mycket gott om och varit nyfiken på. Barnkammarboken var en fin sångbok och rimboken… ja, den hade söta illustrationer i alla fall. Recensioner kommer så småningom!