Så är den här, den avslutande och tredje delen i serien om tvillingarna Sandra och Tea och vargflocken i skogen. I de två första böckerna: Syster Varg och Yla i natten mötte jag dem i olika dramatiska och farliga situationer. Vargarna lever ännu under hotet att utplånas av de okänsliga jägarna, där en av dem tillika är släkt med en säregen kvinna i skogen: Alma. Hon som räddar djur och värnar deras rätt och som blivit vän med tvillingarna. Denna jägare, Katrin, är motsägelsefull, först ond men plötsligt på slutet uppgiven och ledsen för det hon åsamkat. Jag får inget riktigt grepp om hennes personlighet, men som alltid gläds jag över när vargjägare framställs som idioter. Kan inte hjälpa det, men någon bör väl vara på vargarnas sida i dessa tider, om än att det inte är så enkelt. Utmärkt, tänker jag att barnet som läser boken får inblick i att vargens rätt också är en rätt att respektera.

Det finns några brister i persongalleriet, jag lär inte känna karaktärerna så mycket som jag kunde önska, men det är ju mer för att jag blir nyfiken som den tanken alls uppkommer. Alla kunde varit förtjänta av en egen bok. Berättelsen är i jag-form och det är Sandra som berättar och det gör hon trovärdigt och uppmärksamt. Jag saknar dock att få veta mer om mystiska varg-Teas tankar, hon som bott länge med vargarna och som i bokens början blir sjuk av längan till sin vargflock, där hon är ledaren. Kanske är det för att Tea är mer djur än människa och därmed mystisk och svår att nå. Sandra kämpar så för sin tvillingsysters möjlighet till ett värdigt och riktigt liv i den älskade skogen. Jag kan tycka att Sandra blir lite bortglömd, hon är mer eller mindre ofrivilligt indragen i Teas liv och leverne på ett mycket konkret vis. Samtidigt så öppnas Sandras sinne och värld upp av Teas erfarenheter av att leva med vargar.

En planerad flytt från orten hotar Teas och Sandras liv med vargarna och det blir en kamp att övertala föräldrarna till att ändra sig. De går till slut med på att bege sig ut i skogen och försöka ta del av det liv som framför allt Tea vill leva. Pappan framställs, troligen mycket medvetet, som känslig och ängslig och läsaren får ta in att den mest drivande jägaren är en kvinna. Tuva, tvillingarnas lillasyster, visar likt Tea en stark samhörighetskänsla med vargarna och hon, så liten hon är, vill också leva ett annat sorts liv. Sagolikt Bokförlag arbetar gärna med att utmana fördomar och visa på idéer om andra sätt att leva och gör det villkorslöst och med kraft i bok efter bok.

Den öppna inställningen hos föräldrarna att möta Teas önskemål är på ett sätt frigörande och öppnar upp möjligheterna i det annars så begränsade livet. Äventyret kan ta vid och boken slutar just så. Öppet, spännande och fritt. Det blir ändå på något sätt lite osannolikt att hela familjen plötsligt ska leva en tid i skogen och bli accepterade och få lov att finnas i flocken med allt vad det innebär. Tea är ju van sedan hon försvann när hon var fyra år, men de andra får kämpa med blodiga färska köttstycken och så den ständiga rädslan för att jägarna ska hinna upp vargarna.

Språket är drabbande och säkert i sina formuleringar och det är på det hela taget en spännande bokserie (Skymningsserien) med svartvita dramatiska illustrationer. En berättelse om att få lov att leva annorlunda och att värna andra varelser som delar vår tid på jorden.

Vargar vargar vargar
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2012)
Antal sidor: 120
ISBN: 9789186861322
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Du är omgiven av robotar, vardagen är full av dem! Men hur ska man förklara hur de fungerar och var de kommer ifrån? Berättelsen börjar i invand miljö en morgon hemma hos Wilma, fortsätter som en fantasifull upplevelse med parallella inlägg av fakta, tips och experiment, och avslutas i utmaningen att själv bli näste robotkonstruktör.

Utan att reflektera över hur tingen runt henne fungerar gör Wilma sig iordning på morgonen och tar sig till skolan där hennes förskoleklass håller till. Ute är det oväder med blixtar, plötsligt ser Wilma en stjärna som faller… men är det verkligen en stjärna, vad är en stjärna, och ljuset – hur uppkommer det?

Det är ett klot som landar och dess väggar öppnas, en gul figur, som säger sig vara en autonom robot och automatisk i varenda atom, kliver ur. Roboten presenterar sig som Cax, och nu vill han träffa sina jordiska robotsläktingar. När Wilma säger att det inte finns några robotar där, berättar Cax att han kan känna med sina sensorer att de finns. Många av begreppen förklaras i den löpande berättelsen och parallellt på varje uppslag finns separata texter grupperade under återkommande rubriker som ”Experiment”, ”Tips”, ”Historiskt” och ”Visste du att…”

När Cax ger sig ut för att söka sina släktingar lämnar han en hemlig låda i Wilmas vård och till hjälp i sökandet tar han barnen i förskoleklassen. Tillsammans med Cax lär de sig mer om alla apparater i sin egen omgivning och grupperar dem i robotfamiljer, exempelvis familjen Tryckochstyr (knappar och kontroller) och familjen Byggochbaka (alltifrån borrmaskin till elvisp). Tillsammans möter de tolv olika robotfamiljer och för varje möte presenteras olika parallelltexter.

Målet med Cax resa är att samla till släktkalas, alla släktingar och förskoleklassen får plats i rymdfarkosten som är av nitinol, elastiskt och starkare än stål. Tolv familjer – men de kanske snart blir tretton! Vilken familj kan det vara som behövs för att komplettera, vilken uppfinning kommer här näst… det finns ju en låda som väntar. Men vem väntar den på och vad finns i den…; läsaren, klassen eller någon annan: rita skriv och berätta om nästa robot och dess funktioner.

Idén är bra: saga, fakta, experiment och förhoppningen att dels skapa intresse för den teknik som finns i vår omgivning, och dels att genom mera kunskap främja nyfikenhet och skaparlust, nu och i den vuxna framtiden. Dock ställer jag mig frågan vilken målgrupp skaparna vänder sig till: berättelsen handlar om en förskoleklass, de parallella texterna hör hemma i klasserna 2-6 och illustrationerna hos gruppen 3-6 år. De klurigt rimmade verserna som den löpande texten är uppbyggd av är bäst avpassade för högläsning, vilket i ämnet är en god sak i sig, värre är att de genom sin längd och meningsbyggnad driver upp ett tempo som inte gör innehåll och budskap rättvisa. För att rimmen ska gå ihop har tramsig nödutfyllnad i vissa fall tagits till. En mer berättande ton hade varit att föredra, detta hade lämnat utrymme för de samtal och frågor som borde uppstå, vem vågar avbryta en rimmad text som kräver ansats av läsaren? Det känns helt enkelt som om skaparna av boken generellt har haft lite för bråttom.

Det är viktigt att den som presenterar boken för barnen först läser igenom och funderar över mål och upplägg, kanske är det bäst att separera saga från parallelltexter – åtminstone första gången, eller att jobba kapitelvis. Experimenten kan utföras många gånger!

Längst bak finns en introduktion, främst för de vuxna, om bokens bakgrund och syfte, dess koppling till läroplanen, mer om begreppet automation och på vilket sätt man ytterligare kan uppmuntra nyfikenhet, kunskapsinhämtning och skapande inom naturvetenskapliga/tekniska områden.

Boken förmedlar: Robotar är inte sagofigurer som kommer från en främmande planet – de är skapade av oss människor, men de kan ingå i en saga för att göra verkligheten mer begriplig. Det som här börjar i hemmets verklighet övergår i sagorealism, men växer till verklig förståelse och utveckling genom kunskap, som i sin tur tillförs bland annat genom egna och andras erfarenheter, här presenterade i parallella texter. Förhoppningsvis fortsätter kunskapsinhämtandet och skapandet utanför bokens pärmar.

Titel: : Cax – Den trettonde roboten
Text: Anette Skåhlberg
Bild: Katarina Dahlquist
Utgivare: Automation Region  2012

Försäljningsställe
ISBN 9789163712432
Antal sidor: 43

Så läser jag sista delen i fantasyserien (Gryningsserien) om Maya och Havsfolket av Anette Skåhlberg. Om en ung människas val och följande förvandling till något helt annat, men framför allt till ett helt annat sorts liv. Ett liv i havet.

Boken börjar dramatiskt med att Mayas lillebror Björne är borta. Han verkar ha ätit av de torkade algerna som gör att en förvandling till sjöjungfru tar vid, men förvandlingen varar bara för en kort stund. Jag vill inte avslöja allt, men det är ofrånkomligt det som kommer att ske. Starka känslor i omlopp och en sorg över att ingen väg tillbaka finns. Inte utan att jag fällde en tår. Det är ju så att leva i havet är magiskt för Maya, men inte alls ofarligt. Det lurar faror överallt och det enda är att själv bli förutseende och kunna försvara sig och att allra helst omge sig med vänner från havet som kan ge angriparna en utmaning.

Mayas och Yaz kärlek står fast, de är länkade i musik, de binds samman av varandras melodier och Maya vill för alltid förbli hos henne. Henne? Jo, Yaz som först var en pojke är numera en flicka, då han gick igenom sin narjanin i bok nummer fyra, Havsrikets hemlighet, och ömsade skinn så som alla Havsvarelser gör när de fyller 13 år. Maya har inom kort att invänta en egen narjanin hon med och därmed ett byte till att bli en pojke! En spännande tanke det där tycker jag. Det är inte viktigt vilket kön vi har utan vem vi är.

Min 12-åriga dotter, som väl tillhör främsta läsgruppen med tanke på temat om att gå igenom en förändring/förvandling till något annat, tycker mycket om böckerna. Hon levde sig in händelserna och såg fram emot varje gång en ny bok kom ut. Precis som jag kunde förutse så uppskattade hon verkligen Fälthandboken – en fauna över Havsrikets alla invånare. Denna ger ingående svar på vem som är vem och vad som är vad och mer därtill. Det är fascinerande vilka varelser vattnet verkar rymma, inte utan att jag blir lite mörkrädd. Alla delar i serien är fantasirikt illustrerade i svartvitt av Katarina Dahlquist, men Fälthandboken är dessutom rikligt och ofta detaljrikt illustrerad.

Denna bokserie kan verkligen rekommenderas till både läsovana och läsvana personer, allt för dem som vill ha spänning och utmaning i tanke och känslor.

Se tidigare recensioner här och här.

En sjöjungfrus tårar
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2012)
Antal sidor: 70
ISBN: 9789186861223
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Fälthandboken – en fauna över Havsrikets alla invånare
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2012)
Antal sidor: 61
ISBN: 9789186861247
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vad händer när ett barn blir osynliggjort? När ett barn misshandlas eller utsätts för övergrepp?
I De glömda barnen försvinner dessa barn långsamt och vaknar upp i ett totalt mörker. De hamnar i ett hål i jorden utan känsla för vad som är natt och för vad som är dag. De är alla lika rädda och lika ensamma när de kommer hit. Skillnaden mellan det här mörkret och det mörker de levde i innan de kom hit är, att här är de inte längre ensamma. Här finns andra barn, med liknande historier.
Här hamnar Misan en tisdagseftermiddag 2013. Hennes mamma jobbar hela dagarna och hennes pappa bor i Norge. Misan är alltid ensam. Flickan som varit längst i hålet kom  hit en tisdag 1901. Alla väntar de på att någon ska längta tillräckligt mycket efter dem så att de kommer härifrån. Många gånger en lång väntan.
”Man skulle kunna tro att barnen kunde leka med varandra, finnas till för varandra och skapa en egen familj, men bortglömdhet är något som äter upp en inifrån, kraften går förlorad och inget av barnen varken orkar eller vill ha roligt. Inte så länge de inte vet om någon letar efter dem”.

Men när Misan kommer är det något som förändras.  Hon för samman barnen i en gemenskap som inte funnits tidigare. Och viktigast av allt: hon ger dem hopp! ”Sträck ut din hand när du inte orkar hålla samman. Tillsammans blir vi starkare när vi har varandra.”
Misan är ingen som ger upp. Hon förtvivlas och stärks av de andra barnens berättelser. Om lilla Gökungen, 2 år, vars pappa misshandlade hennes mamma till döds. Om Nick, som blev utelåst i vinterkylan och glömdes bort. Om Klockan, som hade föräldrar som hånade och skrattade åt honom.

Hemma hade vi högläsning ur De glömda barnen på kvällarna. Redan när jag hämtade nioårige sonen i skolan på eftermiddagen undrade han när vi skulle läsa. Han är i vanliga fall ingen bokslukare, som sin mamma, så det var uppenbart att den här boken berörde honom på ett särskilt sätt.
Precis som barnen slukas upp av sitt hål, slukades vi in i texten. Jag längtade lika mycket jag, samtidigt som gråten hela tiden satt i halsen på mig. Det är inte lätt att läsa högt då.
De glömda barnen är en stark bok, som berör. Otäck, men samtidigt väldigt varm. Och det finns massor att prata om när man läser den här boken tillsammans med barnen, saker man måste prata om, därför tycker jag att den här boken passar perfekt för högläsning. Trots att rösten stockar sig emellanåt.

Även om boken har en smått övernaturlig ton, är det en högst realistisk berättelse. Det finns inte alltid lyckliga slut. Men det finns kärlek och det finns samhörighet. Det är viktigt att komma ihåg i en kall värld.  Tillsammans kan man bygga människotorn som sträcker sig mot ljuset.

För varje såld bok skänker Sagolikt Bokförlag 5 kronor till BRIS, Barnens Rätt I Samhället.Perioden 9 november – 9 december stöder de dessutom Alexandra Bylund och Maria Arnesdotter i projektet Låt alla barn få en God Jul. Enligt Rädda Barnens rapport om barnfattigdom finns det 248 000 fattiga barn i Sverige och detta projekt går ut på att ge dessa barn en chans till en god jul. Sagolikt skänker under den här perioden 25 kronor per bok till projektet, utöver de 5 kronor som går till BRIS.  

De glömda barnen
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag
Antal sidor: Sidantal 141
ISBN: 9789186861049
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Havsrikets hemlighet är den fjärde delen av fem i den lättlästa fantasyserien (Gryningsserien) om Maya och Havsfolket. Mayas längtan efter Yaz, som genomgår en speciell ritual i havet, tilltar alltmer och hon bara måste ge sig ut i havets djup och leta efter honom. Genom att äta torkade alger som hon fått av föräldrarna till Yaz, så kan hon förvandlas till en sjöjungfru, men bara i femton minuter. Det undret som det är att kunna andas under vattnet är så stort och den medföljande frihetskänslan är enorm. I detta förvandlingsrus som Maya befinner sig i, så märker hon inte faran som närmar sig. Hon blir hårt ansatt av de livsfarliga Serramarerna. Det blir Yaz föräldrar som räddar hennes liv. Hennes egna föräldrar får tro att en hund angripit henne. Med hjälp av salvor från Yaz mamma tillfrisknar hon mirakulöst fort och trots att hon varit illa däran, så kan hon inte motstå att åter ge sig av hemifrån för att leta efter Yaz. Det som sedan följer är oväntat och ger en mycket intressant vändning. Yaz har nämligen genomgått en så kallad narjanin och ömsat skinn så som alla Havsvarelser gör när de fyller 13 år. Skinn ömsas men också kön bytes! Könet ändras flera gånger under en Havsvarelses livstid. Yaz som är pojke från början förvandlas således till en flicka. Maya blir bestört, men Yaz försöker trösta:

Älskar du någon så älskar du den oavsett. Maya! Vi är länkade med varandra ändå!

Maya ifrågasätter Havsvarelsernas seder och kan inte acceptera det faktum att den Yaz hon känner är borta, hon både sörjer den gamla Yaz och bannar den nya. Så sakteliga försonas hon ändå med sakernas tillstånd och inom henne landar Yaz kloka ord:

I Havsriket bryr vi oss inte om vad var och en är. Vi älskar det som är kärnan hos någon. Det allra innersta. Därifrån musiken kommer. All energin.

Den stora försoningen kommer efter en resa i havet tillsammans med Yaz. En resa till Havsriket! Maya får där en mycket stark känsla av vad hon vill i livet.

Precis som i de tidigare delarna så får författaren Anette Skåhlberg till ett driv i berättelsen och språket flyter på i sin tydliga enkelhet, men inte utan att bli spännande. Denna lättlästa serie är därmed en bra inkörsport för dem som önskar händelserika lättlästa böcker, men även för de läsare som vill ha inspiration till ett framtida intresse för de riktigt tunga fantasyböckerna. Det här är en bokserie bl.a. om att hitta sig själv och våga förändring. En snart 12-årig kräsen läsare ansåg Havsrikets hemlighet vara lika bra som de förra i serien, hon både läser och lyssnar på dem lika gärna, för som alla Sagolikts böcker så finns även denna inläst som ljudbok. Ett mycket sympatiskt drag som visar på att förlaget vill anstränga sig för att nå olika gruppers behov.

Jag vill som vanligt nämna Katarina Dahlquists bilder. I böckerna jag läst, som hon illustrerat, får jag alltid minst en riktig favoritbild som har just den känslan jag vill stanna kvar i en lång stund. Hennes illustrationer betyder en hel del för sammanhanget och bidrar antagligen för den ovane läsaren att hålla sig kvar i berättelsen. Som nämnts är en femte och sista del att vänta i denna serie och dessutom utlovas en fälthandbok, som ska vara en fauna över Havsrikets alla Havsvarelser och Havsdjur.

Sagolikt Bokförlag har även öppnat upp en sagolik grotta kallad Drakens Grotta och i den kan sagoälskaren få del i förlagets varierande utbud och annat roligt och sagorelaterat.

Havsrikets hemlighet
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2012)
Antal sidor: 69
ISBN: 9789186861162
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris