Alfons har varit med om något helt fantastiskt! Han har gjort något alldeles speciellt och stort! Han är så stolt och berättar för pappa om alltihop!
Alfons är kung i sitt eget land, i Egenlandet. Eftersom Alfons är kung måste han klara av massor av stora saker. Han måste stoppa krigen, katastroferna, se till att folket i Egenlandet mår bra.
Han måste se till att allt som lurar bakom hörnet, att alla faror kan undvikas. Det är ett tufft jobb Alfons har. Men han är lugn. Han har ju sin styrkesäck!
I styrkesäcken har Alfons en massa nödvändiga ting.
eld och vatten…det är ficklampa och sprejflaska
guld och juveler…det är bästa spelkulorna
bröd och vapen…det är bulle och knallpulver
Dessutom har han en ros och lite andra saker. Men framför allt har han en kungakrona! Så det finns inget som kan skrämma Alfons.
Egenfolket har dock skickat ut spejare för att ha koll på vad Alfons pysslar med. Något har nämligen hänt i Egenlandets kungarike. Det har blivit torka, inget vatten finns någonstans. Allting är alldeles torrt. Alla lider och gråter. I den här delen av landet har folket börjat svälta…och någon hjälp finns inte.
Då kommer någon på! Kungen! Varför struntar Kungen i sitt eget folk?
Egenfolket bestämmer att störta Kungen! Alfons är alldeles ovetande om vad som pågår, där han sitter med sin styrkesäck och precis ska ta för sig av den goda bullen.
Men…plötsligt känner han en märklig doft. Han ser rök…ojojoj! Alfons tar fram sprejflaskan, för det är ju det enda vatten han har, och sprejar för allt i världen på elden som härjar. Men vattnet tar inte slut. Det bara fortsätter att räcka. Han släcker elden och blir nöjd med sin bedrift. Han sätter sig ner för att äta sin bulle…men då ser han att några av Egenfolket är på väg bort med den.
”Vi ville bara ha nåt å äta”, piper de ynkligt, ”alla hungrar… Vi behöver mat, mat!”
Alfons säger att de ska dela på bullen. Här ska ingen gå hungrig! Och precis som med sprejflaskan, så tar bullen aldrig slut. Hur många bullsmulor han än delar ut, är bullen hela tiden lika stor!
Alfons får veta av folket att de är missnöjda med hans insats som Kung i deras rike. Alfons skäms och vill råda bot. Han följer med dem till deras del av landet. Men de är lite oroliga för hur Alfons ska bemötas, när de kommer fram. Men de finner ett sätt!
Den 25:e Alfonsboken lämnar ingen oberörd. Det är en saga, en fantasi, en dröm eller är det verklighet? Det är hur som helst en fin berättelse, om en Alfons i lite ny skrud.
Alfons är en del av det svenska kulturarvet, tycker jag. Han finns liksom där, jämt. Man har läst böckerna, sett filmer på tv. Han är en vardagshjälte på fler sätt. En kille som låter det vara okej med det mesta. Att allt är bra, på något sätt.
Gunilla Bergström säger att den här boken är en hyllning till det som finns inom oss. Det pågår så mycket utanför oss själva, utanför själen. Hon menar att man måste se till sitt inre och inte glömma bort det sinnliga. Hon säger att hon aldrig slutar leta efter konkreta bevis på att vi har någonting inom oss, någonting stort. Gunilla Bergström säger att själen är tankarna, känslorna, idéerna. Våra drömmar. Ungarnas påhitt och fantasier. Hon har försökt att på en vardaglig och realistisk nivå få ner att vi har någonting inom oss. Något mer!
Den 25:e Alfonsboken är en av de bästa Alfonsböckerna, enligt mig. Den är saga och verklighet, allt i ett. Öppen för tolkningar och ett betraktande som kanske kan kopplas till den värld vi lever i.
Jag drar även paralleller till den fina berättelsen ”Till vildingarnas land”. Det finns mycket mer att säga om den här boken, läs den gärna!
Alfons med styrkesäcken
Författare och illustratör: Gunilla Bergström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67547-4
Köp: Jämför priser