Nora Jonasson är en helt vanlig tjej. Möjligen lite lång. Och kanske lite tjock också. Fast egentligen inte. Hon funderar på massor av saker, sånt man funderar över ibland när man är 17 och aldrig varit ihop med någon. Nora tycker att livet är lite jävligt ibland. Sådär som man kanske tycker ibland när man är 17 och ens bästa kompis har jättebra självförtroende och får alla killar hon vill ha och fler därtill. Noras liv är helt normalt, fast inte så speciellt alls tycker hon, sådär som man tycker ibland när man är 17 och borde ha en massa drömmar man vill uppfylla. Men det vill inte Nora. Men lite speciell, det skulle hon faktiskt vilja vara.

Ursäkta att man vill bli lite älskad är en ungdomsbok som suger sig fast. Det är en bok som jag som läser känner igen mig väldigt mycket i. Boken är skriven på noriska, alltså man hör att det är Nora som pratar när man läser. Det är verkligen så himla träffsäkert språk i boken och jag skrattar högt flera gånger åt hennes fyndiga formuleringar, precis sådär komiskt och tragiskt på samma gång. Precis sådär som det är att vara tonåring, som det är för väldigt många unga!

Här kan man läsa en intervju med författaren Johanna Thydell själv, en intervju gjord av Kristianstadsbladet. Där nämner hon bland annat hur hon tänkt kring språket i boken.

Det är mycket kärlek, det öser ner känslor, det svämmar över! Och det är så himla bra! Är man tonåring måste man känna igen sig. Är man inte tonåring känner man igen sig i alla fall! Jag älskar att Nora är en helt vanlig tjej, med helt vanliga problem.

Den här boken är en klockren favorit i min bokhylla och jag hoppas verkligen inte att den är “ute” när min dotter Wilma blir tonåring. Hon måste läsa den då!

Johanna Thydell har tidigare (som 23-åring) skrivit den kända boken I taket lyser stjärnorna, som också blev film. Nu undrar jag om inte den här också är en klar kandidat för att bli film. Inte mig emot.

Och för att avsluta vill jag visa ett av de noriska ordspråk som finns i bokens marginaler:

Den som lever är det synd om.

Ursäkta att man vill bli lite älskad
Författare: Johanna Thydell
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 245
ISBN: 9789150111675
Köp: Jämför priser

När jag var liten hade jag en hamster. Pluppe hette han och var en liten guldhamster. Han var alltid innanför kläderna och kröp omkring, tuggade sig igenom tyget så att det blev stora hål. Han var glad i mat och samlade som alla andra hamstrar massor av mat, helst ost, i sina kindpåsar och sparade inne i sitt lilla hus. Att jag började tänka på honom var på grund av att jag precis läst Den stora hamstermassakern, av Katie Davies.

De flesta föräldrar har säkert upplevt en tid i sina barns liv, då de väldigt gärna vill ha ett husdjur. Helst en katt, eller en hund. Då många föräldrar anser det vara lite för mycket jobb med ett sådant krävande djur, väljer de ofta en kompromiss. Det blir kanske en fågel, eller som i den här boken, en hamster.
Fast i boken är det två hamstrar, men ändock.

Anna och hennes lillebror tjatar hål i sin mammas öron. De vill så väldigt gärna ha en hamster. Eller tio. Men mamma är fast besluten om att det inte kommer att bli någon hamster i familjens hushåll. Mamman har en bra anledning och det är katten. Den nya. Den gamla blev dessvärre överkörd. Den nya katten är inte alls trevlig och måste tas i med handskar om man vill den något. Dessutom jagar den alltid allting. Fötter med strumpor, fötter utan strumpor, fötter med tofflor…
Ja, det är inte det lättaste att tjata till sig en hamster. Men till slut får de i alla fall sin efterlängtade hamster, plus en bonushamster. De får namnen Nummer Ett och Nummer Två. Båda är honor, försäkrar den vresiga damen i djuraffären.
Men så en dag blir Nummer Ett väldigt tjock och kort därefter föds ett helt gäng små nakna hamsterbebisar. Anna och Tom blir alldeles utom sig av glädje, men den håller inte i sig länge för på morgonen efteråt finner de alla bebisarna döda…Nummer Ett är ensam kvar i buren med sina bebisar, Nummer Två spårlöst borta. Borta är också Nummer Etts ena bakben…

Anna och lillebror Tom tycker att det hela är jättehemskt och vill självklart finna den skyldige till detta oerhörda brott. Men vem är det som är den bestialiske mördaren? De startar en utredning för att ta reda på sanningen!

Fina små illustrationer förgyller boken!

Den stora hamstermassakern är en fin, humoristisk, bok som inte bara handlar om att barn vill ha husdjur utan det finns något djupare bakom alltihop. Katie Davies skriver på ett bra och roligt sätt och man fnissar för sig själv mellan raderna. Det är precis sådär långsökt ibland, som det kan bli när barn svävar iväg från ämnet. Riktigt bra! Boken är fylld av små finurliga och fina illustrationer, det höjer mitt betyg ett snäpp till!

Läs även DN:s recension av Den stora hamstermassakern!

Den stora hamstermassakern
Författare: Katie Davies
Illustratör: Hannah Shaw
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 192
ISBN: 9789150112559
Köp: Jämför priser

Boken om bovar är en liten samling om tre berättelser från förr, om den tidens bovar. Bland annat får vi höra berättelsen om Lasse-Maja, en av landets mest kända tjuvar.
Han hette egentligen Lars Larsson Molin, men hans sätt att vara bov gav honom namnet Lasse-Maja, då han klädde ut sig till flicka, med klänning och andra attribut. Många tyckte att han borde bli skådespelare eftersom han i unga år älskade att klä ut sig och roa andra människor. Men ett vanligt jobb var inget för honom!
Hela hans barndom var präglad av hyss och skojerier. Det var liksom skrivet i sten att han skulle bli bov!
Namnet Lasse-Maja kom ifrån att han klädde sig som flicka och hade en vän som hette just Maja. Han lånade nämligen hennes klänningar till sina bus.

Den här boken innehåller dessutom två andra berättelser om andra bovar. På det hela taget gillade jag boken, det var faktiskt riktigt underhållande läsning. Kan också tänka mig att barn gillar detta, det är lite tokroligt samtidigt som det är busigt och det där med att kanske bli tjuv i framtiden…nja…det lockar inte så värst.

Det var rätt intressant att få läsa om Lasse-Maja då jag osökt kommer att tänka på LasseMajas detektivbyrå och undrar om det finns en tanke bakom namnet. Jag har inte läst böckerna om LasseMajas detektivbyrå, så jag vet inte alls.

Jag gillar illustrationerna, som får ta stor plats!

Boken är skriven på ett enkelt sätt och med hyfsat stor stil, så den är säkert en helt okej bok för nybörjarläsaren.

Boken om bovar
Författare: Ulf Sindt
Illustratör: Anna Sandler
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 64
ISBN: 9789150111538
Köp: Jämför priser

Det är sommar och varmt, snart ska pojken till havet och bada. Vid sjutiden. Han har gjort ett flygplan av en galge och en plastpåse. Det flyger jättefort. Och kraschar på en farbrors fötter. Farbrorn ser riktigt dyster ut, ja man kan säga att han ser ut som en riktig dysterkvist.
Han plockar upp flygplanet och konstaterar genast att det behöver modifieras om det ska fungera någorlunda bra. Han fixar och trixar med pojkens flygplan och till slut är han färdig och räcker över det till pojken som surt hävdar att hans flygplan nu är förstört.
- Prova själv, gubbe! säger han.

Farbror Dysterkvist kastar iväg planet som flyger högt, högt. Ännu högre flyger det. Upp i ett stort träd. Där fastnar planet. Pojken blir ännu surare och vill ha ner sitt plan från trädet. Dysterkvist funderar och funderar. Hur ska han få ner planet ur trädet..? Han måste nog klättra upp.
Han tar av sig rocken.

Så klättrar han uppför stegen de hittade vid sidan av trädet. Han klättrar och klättrar, högre och högre klättrar han. Han blir så varm att han måste ta av sig kavajen också. Och så klättrar han ännu högre…

På vägen uppför trädet växer farbror Dysterkvist och hans humör svänger från dystert till upprymt och han blir en annan person. En fri människa och ingen dysterkvist!
En fin bok om att våga, att göra det oväntade.
Det är en lite knasig bok, med en rolig knorr på slutet. Man blir glad i kroppen när man läst ut den här boken! Det är härliga bilder och bra skriven text, lite speciell sådär. Nästan lite poetisk.
Jag känner att jag gör lite kopplingar till den ganska nya filmen Up! Det är lite liknande tema i den här boken. Att man, trots att man är en ganska dyster liten farbror (eller någon annan) faktiskt kan göra oväntade saker!

Farbror Dysterkvists resa
Författare: Anders Nyman
Illustratör: Jens Ahlbom
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150109399
Köp: Jämför priser

Gunna Grähs har kommit med en ny Hejhej-bok! Den här gången får vi träffa lilla Luna som är ute på gatan och sparkar med sin röda boll, fast hon egentligen inte får. Plötsligt kommer en lastbil full med olika lådor. Det är Mehmet med sin frukt- och grönsaksbil. Han är på väg till torget där han säljer frukt och grönt. Lilla Luna råkar vara mitt i gatan där Mehmet kör och han får tvärnita för att inte köra på henne. Då ramlar en låda med stora röda äpplen ner från lastbilen och gatan blir full av röda bollar.
Mehmet blir arg till en början och tycker att Lilla Luna borde kunna akta sig för farliga bilar. Tillsammans plockar de upp äpplena igen och hittar Lilla Lunas boll därunder.
Hon får ett stort fint äpple av Mehmet och alla är glada igen.

Vi har tidigare recenserat Tutu och tant Kotla här på Barnboksprat. Det här är böcker om människor som stöter på varandra av en slump och blir bekanta med varandra över gränser. Jag tycker det är super. Dessutom är det roligt att Gunna Grähs valt att rikta in sig på människor som inte ursprungligen är från Sverige. Det kan kanske öppna upp sinnet lite på någon! De flesta barnböcker i Sverige har ju svenska barn eller andra människor som huvudpersoner.
Bilderna är roliga och fulla av detaljer om man väljer att studera dem noggrannare. Det är en, för mig, ny typ av bild som jag inte är så bekant med, allt är liksom uppbyggt av små färgfält. Finurligt och fint, om än kanske lite svårt för små barn att uppskatta som vuxna kanske gör. Fast vem säger att de inte älskar det istället!?

Mehmet och lilla Luna
Författare och illustratör: Gunna Grähs
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 24
ISBN: 9789150108279
Köp: Jämför priser

Jag har kikat på två stycken böcker för de allra minsta. Böcker de kan känna igen sig i och ha roligt med. I böckerna är det Liten som vi får följa med. I den ena boken, Litens bästa saker, visar Liten upp olika grejer som hon tycker om. Det är en napp, en leksak, ett gosedjur och så vidare. Saker en Liten tycker bäst om.

I den andra boken, Litens många ansikten, visar Liten sina olika ansikten. Hon är smutsig, hon är ren, hon är hungrig och mätt och så vidare.

Först tänkte jag att det här var en fenomenal idé, en bok med bebisens favorit: en bebis som gör som en själv. Dock tycker jag att den har vissa brister. Bilderna är inte speciellt roliga, dessvärre. Det känns som om författaren kikat igenom sitt privata fotoalbum och plockat ut bilder som passar in. Det är väldigt mycket retrokänsla på böckerna. Det skulle kunna vara trevligt men jag tycker tyvärr att de blir lite trista.
Det vardagliga är å andra sidan något som ju är bra att visa och barn tycker om det. Min dotter är ett år och gillar att titta i de här böckerna. Bebisansikten på alla sidor, kan det bli bättre?
Först när jag läste och märkte att bebisen kallades Liten tyckte jag att det var superbra att de inte satt ett kön på barnet. Dock framkom det sedan att Liten är en flicka. Det hade de kunnat skippa, faktiskt. Det tillför inte något till böckerna att veta att Liten är en flicka.

Liten visar sina bästa saker


Liten har många ansikten

Nu kanske det här låter lite väl negativt, men min dotter tycker om böckerna och jag tror att det är ett gott betyg trots allt.

Litens bästa saker & Litens många ansikten
Författare: Nina Frid
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 12
ISBN: 9789150112344 resp. 9789150112337
Köp: Jämför priser

I Humlebäck, en liten by vid bäcken Humlan, bor Hannes Hare och Hugo Hund. De ses varje dag i skolan och har mycket gemensamt. Ändå pratar de aldrig med varandra, aldrig frågar de hur den andre mår eller säger ens hej till varandra. Varför kan man undra?
Jo, familjen Hund och familjen Hare tål nämligen inte varandra. På måndagar, onsdagar och fredagar samlas hundarna utanför hararnas hus och retas med dem och tisdagar, torsdagar och lördagar samlas hararna utanför hundarnas hus och retas med dem. På söndagar är alla lediga. Det är urgamla traditioner.
En dag är det dags för den stora springtävlingen och Hannes Hare vill gärna vara med och springa. Hugo Hund vill väldigt gärna springa i loppet han också, men ingen av dem får vara med för sina familjer. Det skulle strida mot de urgamla traditionerna.

Men Hannes och Hugo smiter iväg i alla fall, kommer iväg till springtävlingen och deltar båda två. Tävlingsmänniskor som de är fortsätter de springa trots att det meddelas att oväder är på gång och tävlingen avbryts. När blixten slår ner bredvid de springande två inser de att de inte kan fortsätta. Men de är vilse och ovädret är inte nådigt. Tillsammans måste de söka skydd från ovädret som härjar och försöka hitta hem igen.
Det blir början på en mycket fin vänskap.

Hannes och Hugo springer vilse men hjälps åt att hitta hem igen!

Vänskap över gränser, är det inte ett bra ämne att göra en barnbok om? Självklart! Jag är för allt sådant. Fördomar är något som existerar runtomkring oss allihopa, hela tiden, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Det är alltid bra med böcker som gör oss uppmärksamma på saker. Det gör den här boken, tycker jag. Det är så tydligt att Hannes och Hugos ovänskap inte har någon egentlig grund.
Jättefina bilder och fint budskap! En bra bok!

Hannes och Hugo
Författare och illustratör: Rotraut Susanne Berner
Översättare: Barbro Lagergren
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 76
ISBN: 9789150112320
Köp: Jämför priser

India och Jewel är två tjejer som båda har mycket grubblerier inom sig. De bor i olika områden i staden, har mycket som skiljer dem åt men samtidigt massor gemensamt. India bor i det fina området Parkfield, är ganska rund och äter gärna mycket och gott. Hennes stora idol är Anne Frank och hon skriver dagbok, precis som hon.
Indias mamma är en ytlig barnklädesdesigner (kläder för smala barn), äter nästan ingenting och Indias pappa är frånvarande i sin närvaro och är mest intresserad av au pairen Wanda.
Jewel bor i det lite ruffigare området Latimer. Båda önskar de sig en bästa vän.
En dag råkar de träffa på varandra, av en slump. De två tjejerna, från de två mest olika områdena man kan tänka sig. Och så blir de bästa vänner!
Jewels mamma har en ny kille, Terry, som misshandlar både Jewel och hennes mamma. Till slut får Jewels mormor nog och ordnar så att hon får bo hos henne istället. Jewels mormor är en hipp mormor och där känner hon sig så älskad hon bara kan önska. Men en dag får hon ett samtal hemifrån, från sin mamma. De har bestämt att hämta hem henne igen. Hon ska inte få bo kvar hos sin mormor utan flytta hem till misshandeln igen. Jewel blir rädd och rymmer, India hjälper henne och hon får bo på vinden i deras stora hus. Precis som Anne Frank.
Men en dag ser de på nyheterna att Jewel är efterlyst, anmäld försvunnen av mamman och Terry…

Jag måste medge att jag kände mig en smula tveksam till den här boken när jag fick hem den, nästan enbart på grund av omslaget, som jag inte riktigt gillade. När jag började läsa blev jag dock glatt överraskad, för den är faktiskt helt okej!
Det är en bok skriven i dagboksform, vartannat kapitel av India och vartannat av Jewel. Vi får ta del av bådas tankar och farhågor, känslor och undringar.
Jag har läst fler böcker skrivna på ungefär samma sätt, nu på ganska kort tid. Det känns lite som en trend i boksammanhang, kanske? Den här är i varje fall av det bättre slaget. Kopplingen till Anne Frank ger en andra dimension till boken, särskilt som jag själv var ganska intresserad av just Anne Frank som yngre. Inte på det sätt som India i den här boken, men ett intresse fanns där.
En positiv bokupplevelse. Kanske, eller troligen, hade jag gillat den ännu mer om jag var i yngre tonåren.

…men jag funderar fortfarande på hur de tänkte när de gjorde omslaget…

Läs även DN:s recension av boken här!

Tvillingsjälar
Författare: Jacqueline Wilson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 220
ISBN: 9789150112207
Köp: Jämför priser

Mumintrollen har alltid varit lite okända för mig. Jag fastnade aldrig riktigt för de vita, runda, figurerna från Finland när jag var liten och det har väl hängt kvar även när jag blivit äldre. Så jag har faktiskt inte vetat vad alla figurer heter, något jag fått lite konstiga blickar för ibland.
Nu, när jag inte är något barn, har jag fått upp ögonen för Mumintrollen och deras värld. Jag är hemskt nyfiken på en del gamla böcker av Tove Jansson, bland annat en del som vi har ärvt; Det osynliga barnet, Sent i November samt Trollvinter. Jag tror jag ska gilla att läsa dem, vilket jag ska när tid finns. Tills jag finner den tiden, kan jag nämna några andra böcker om Mumintrollen, nämligen några helt nya, sprillans böcker. Jag har kikat i en flikbok, där Mumintrollet och Lilla My leker kurragömma och en bok om Mumintrollets födelsedag.
Var är Lilla My, handlar, som man kan gissa, om att vi ska hjälpa Mumintrollet att leta efter Lilla My, som gömmer sig. Han räknar. Ett, två, tre, fyra…och så ända till tio. Sedan letar han efter Lilla My, överallt. Är hon i tältet? Eller under parasollet? Kanske bakom tidningen? Ja, vi får leta och leta, men till slut finner vi henne såklart, på ett väldigt fiffigt ställe!
När jag först slängde en blick på den här boken, kändes den litet tråkig. Kanske lite enkel. När jag läste den tillsammans med min dotter, nu ett år gammal, blev den genast mycket roligare.
Hon älskar att lyfta på flikarna och bläddrar snabbt i boken. Hon pekar ofta på boken och vill titta i den. Då blev det genast lite roligare för mig också!

Ibland kan det enkla vara det som man gillar bäst. Vi tittar ofta i den här boken nu.

I Mumintrollet fyller år är det, som titeln avslöjar, dags för Mumintrollets födelsedag. Han är så glad så glad, för det är ju hans stora dag. Han är så glad att han hoppar i sängen av förväntan inför dagen! Den börjar bra, med presenter och frukost av Muminmamman och Muminpappan. Bara mys alltså. Tills han beger sig ut för att visa den fina presenten, en guldknapp, för sina vänner. Men en efter en, säger de att de inte har tid att prata med Mumintrollet. Snusmumriken sitter och täljer på något, Snorkfröken samlar snäckor på stranden tillsammans med Lilla My, Sniff samlar fina stenar…och inte en endaste av vännerna säger ens ett litet grattis till Mumintrollet.
Ledsen går han hem och snörvlande ser han på när Muminmamman gör en fin födelsedagstårta. Men mitt i allt det ledsna hör han hur några ropar på honom! Vilka är det som ropar på honom nu?
Jag tyckte lite samma sak om den här som om Var är Lilla My, men den tog sig den här också. Jag vet inte vad det var som gjorde det. Kanske färgerna. Det är lite pastelligt, blekt kanske. Jag är ju en färgälskare och kontraster är något jag verkligen gillar. Men som sagt, den tog sig och Wilma gillar att titta i den här boken också. Hon bläddrar för fullt och om och om igen!

Snorkfröken och Lilla My har inte tid med Mumintrollet…

Det finns för övrigt två nya pysselböcker med Mumintrollet och hans vänner, en målarbok där man färglägger färdiga bilder, samt en bok med klistermärken som ska placeras på rätt ställen runt om i boken. De verkar roliga båda två, tycker jag!

För att sammanfatta lite, tycker jag dock att originalets Mumintroll verkar mycket mer intressanta, även om detta format kanske passar de mindre barnen bättre. Det känns lite som när Pippi Långstrump blev tecknad; lite fel och lite konstigt för mig men kanske jättebra för andra. Det beror på hur man ser det.

Var är Lilla My?
Fritt efter Tove Janssons idéer
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 24
ISBN: 9789150112405
Köp: Jämför priser

Mumintrollet fyller år
Fritt efter Tove Janssons idéer
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150112399
Köp: Jämför priser