Jag har alltid varit svag för den knasiga minielefanten Pomelo; jag har tidigare skrivit om Pomelo den lilla elefanten och Pomelo blir stor, den senare är även recenserad av Marit Jonsson. Jag har dessutom läst men inte skrivit om Pomelo är kär. Det är ovanliga böcker med en säregen charm och humor, som gör mig tveksam till vilken målgrupp böckerna riktar sig mot. Är de barnböcker eller böcker för vuxna med barnasinnet kvar och förkärlek för knascharmig humor? Eller är det kanske helt enkelt allåldersböcker? Det har alltid känts som att jag uppskattar böckerna mer än mitt barn och när jag föreställer mig någon att ge dem i present tänker jag på min vuxna kompis Maria. Jag har inte sett det som något problem, det är väl inte så konstigt om vuxna kan uppskatta barnböcker på ett annat sätt eller rentav mer än barn gör.

Men alltså… Pomelo och motsatsorden är en pekbok med inte mindre än 116 olika ord och uttryck som ställs upp i motsatsförhållanden till varandra. Och nu börjar det kännas knepigt på riktigt. Vem är det gjort för? En del av motsatsparen är pedagogiska och tydliga, andra är mest skämtsamma på ett sätt som känns riktat till vuxna och ytterligare andra är inte ens motsatser utan försöker vara fyndiga på något vis, inte heller det känns riktat till barn. Men visst, det finns blinkningar till humor av det barnsligare slaget också, som framtill – baktill där mat kommer in i ena änden och bajs ut ur den andra. Men boken är så himla lång att jag har svårt att tro att någon tycker det är roligt i längden…

Jag är kluven. Det här är definitivt inte en pekbok som alla andra, den bryr sig liksom övriga Pomelo-böcker inte ett skvatt om att följa konventionerna. På ett sätt är det ju rätt kul. Men samtidigt… nej, pekbok med Pomelo känns inte helt rätt.

Precis som Bokunges Johanna Löjdström tycker jag: översätt någon av de andra riktiga Pomelo-böckerna i stället. Nästa Pomelo-bok på tur heter Pomelo och färgerna och för första gången känner jag mig inte säker på att jag kommer att vilja kasta mig över en ny Pomelo-bok. Synd. Men om inte annat ska jag med spänning följa vad andra skriver om den. Pomelo har trots allt en särskild plats i mitt hjärta.

Pomelo och motsatsorden
Författare: Ramona Badescu
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren (mars 2012)
ISBN: 978-91-29-68067-6
Antal sidor: 128
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag gillar böcker som har inslag av det övernaturliga. I den här boken är det inte vampyrer utan varulvar (eller lykantroper som är den term som används i boken) det handlar om. Det är tre parallella handlingar man får följa i boken:  3-åriga Alea och hennes pappa Daniel som bor på Gotland och (Alea är hälften människa och hälften varulv, hennes varulvsmamma heter Kira) som bevakas av några som kallas Alfagruppen, en by i Ångerfallet där ett par tonårspojkar (bröder) tar sig in på ”Grannarnas” revir (= varulvarnas revir) och den ena pojken skjuter en varulv varpå varulvarna tillfångatar brodern, och slutligen flera grupper varulvar som enligt en karta i boken har sina revir i Kosovo (bland dem finns Aleas mamma Kira).

Alea är en så kallad skuggvandrare, så kallas de barn som en människa och en varulv får tillsammans. Varför hennes mamma Kira har lämnat henne och Daniel vet jag inte riktigt eftersom jag inte läst de två föregående böckerna. Alea börjar uppvisa alltmer udda beteenden, som att t.ex. balansera på förskolans tak. Daniel blir kontaktad av en journalist som har filmat Alea, och som under många år samlat information om lykantroperna och Alfagruppen. Men kan Daniel lita på honom? Vad är han ute efter?

Till Ångerfallet kallas Alfagruppens operatörer Paul Sterner och Kim Jäger för att försöka frita pojken som lykantroperna tillfångatog när hans bror sköt en av dem. Men är deras uppdrag egentligen bara det, eller är det en täckmantel för något annat?

I ett lykantroprevir långt borta finns Kira. Allt hon vill är att veta om Alea och Daniel är vid liv, för det har skickats iväg några vars uppdrag var att döda dem…Ska hon få reda på vad som hänt dem, och kommer hon någonsin att få se sin dotter igen?

Det är spännande, det är intressant och jag till och med gråter en liten skvätt i slutet av boken. Men jag önskar verkligen att jag hade läst de andra två böckerna innan jag läste den tredje. Så blir ni lockade att läsa böckerna, läs dem i ordning!

Skuggvandrare
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 336
ISBN: 9789163869303
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Ellen och bästisen Sorken är två coola och busiga tjejer som inte vill bli stora, för det verkar så tråkigt. På en supertrist vuxenfest träffar de tanten Nelle som påstår att hon minsann inte är vuxen, fast hon ser ut att vara det. Hon vet hur man ska göra för att aldrig bli stor, åtminstone inte på riktigt. Men för att få ta del av hemligheten måste Ellen och Sorken hälsa på hemma hos Nelle utan att deras föräldrar vet om det och det känns ju lite läskigt… men självklart är de här tjejerna modiga!

Ellen, Sorken och hemligheten är en fyndig och knasig kapitelbok huvudsakligen riktad mot åldersgruppen 6-9 år, skriven av debutanten Maria Frensborg. Den rymmer gott om skojiga, svartvita illustrationer av Tomas Nilsson som lättar upp texten. Snart kommer också uppföljaren Ellen, Sorken och marsianen.

Jag är ju barnsligt förtjust i serietidningar och tycker de är en utmärkt inkörsport till att motivera läsning bland barn och ungdomar som annars ratar böcker. Just den där direkta kopplingen till text och bild ökar nog läsförståelsen och serietidningar är för mig riktiga konstverk. De är hög mysfaktor som ingen bör bli för gammal för. Jag minns med nostalgi regniga dagar då man satt på altanen som barn och läste serietidningar medan regnet smattrade emot plåttaket. Och vad var sommarlov utan serietidningar? Jag läste dem liggandes i hammocken eller tog med mig en bunt till badplatsen. Nu hade jag tur som hade en pappa som var stor serietidningsälskare så jag hade tillgång till det mesta av utbudet.

Det här specialnumret handlar alltså om Bamse som liten. Både min 8 åriga dotter och jag hade stora förväntningar inför numret. Vi ville veta mera om Bamses föräldrar. Vi ville veta hur han träffade Lilla Skutt och Skalman för allra första gången. Vi ville veta hur han blev världens starkaste björn.

Idag är Bamse vuxen och har tre barn. Serietidningen börjar där, att Bamses barn börjar fråga om sin pappas barndom och han börjar berätta.  Vi får lite kort veta varför Bamse bodde med sin farmor när han var liten. Historien handlar om när Bamse börjar i klass tre på en ny skola och inte alls får en bra start. Han blir retad och använder dunderhonungen på inte det bästa sätt när han äter den för allra första gången. Men sedan får han tre vänner och vi får följa med dem på nya äventyr där en skatt ska hittas för att rädda deras klubbhus. Tyvärr, finns varken Lille Skutt eller Skalman med här och jag har ingen aning när de kom in i Bamses liv. Slutet lämnas öppet för nya äventyr så kanske vi får veta mer om Bamses barndom framöver.

Det hoppas både jag och dottern på.

Bamses barndom
Idé: Joakim Gunnarsson och Jens Hansegård
Tecknad av Lars Bällsten. Tuschad av Bernt Hanson
Förlag: Egmont kärnan
Bamseextra nummer 2: 14 maj 2012

Men vad handlar boken om?

Valentin är en modig liten ängel som ofta kikar ner på människorna. Då han får syn på en liten flicka som gråter för att hennes föräldrar ska skiljas så uppfinner han en kärleksdryck. Valentin vill bege sig ned till jorden för att testa den på människorna men drycken visar sig vara förgiftad och allt går fel. Vem har förgiftat drycken?

Jag gillar bokens omslag och layout. Det är vackra sidor att bläddra bland och temat om att alla människor borde sluta bråka med varandra är väldigt rörande och fint. Språkmässigt är det välskrivet och det är verkligen en saga där fantasin får fullt utlopp. I himmelriket finns helgon, gudar och änglar som lever i ett slags samhälle där en president styr makten. Valentin kan även prata med djur när han hamnar på jorden och de pratar med honom. Jag tror att många barn kan komma att uppskatta och tycka om den här boken.

Men nu är jag vuxen och har kritikerglasögonen på mig så boken faller mig inte helt i smaken. Den är skriven med ett barns naiva synsätt på livet – om alla slutar bråka blir det fred på jorden och då försvinner alla problem. Trots den lilla deckargåtan – vem har förgiftat drycken, så blir slutet alldeles för enkelt. Nästan för bra, för den innehåller just en sådan där önskedröm som min 5 åring skulle vilja ha.

Men är det fel att ge barnen önskedrömmar? Jessica Hardiman blickar emot godheten och kärlekens betydelse men hon stör min egen trosbekännelse. Jag tror starkt på skyddsänglar och att de finns bland oss och hade kanske förväntat mig mer andlighet och mystik i berättelsen. Här blir det mer utav en materialistisk himmelsvärld där det finns typer som går och förgiftar kärleksdrycker. Men tar jag av mig de vuxna kritikerglasögonen så är det en fantasifull, charmig och gullig saga fylld med värme och en tro på en bättre värld. Jessica Hardiman arbetar på en uppföljare till boken och på hennes mycket fina hemsida kan ni läsa mera om hennes författarskap.

Klicka HÄR för att komma till hemsidan.

Valentin-den magiska drycken
Författare: Jessica Hardiman
Illustratör: Ida Antonsson
Förlag: Hoi Förlag
Antal sidor: 151
Utgivningsår: 2012
ISBN:9789186775131
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

17-åriga Rakel sjunger i en kristen ungdomskör – Ten Sing – och är nöjd, glad och trygg med sitt liv, sina vänner och sin tro. När en av hennes bästa vänner Stine bestämmer sig för att gå på audition för programmet Idol följer Rakel och kompisen Lena med för att stötta. Det är många som vill få chansen att sjunga för juryn, så många att Stine får vänta till följande dag. Men så händer något totalt oväntat: under kvällens körrepetition blir en överraskad Rakel hämtad av programledarna för Idol! Hon har blivit headhuntad – utvald att komma direkt in till juryn och provsjunga! Och det går bra, så bra att hon kommer med i programmet. Hon slutar som trea men det betyder inte att hon inte får en karriär som sångerska, tvärtom blir hon kontaktad av ett skivbolag som vill skriva kontrakt! Problemet är bara att hon har lovat sin kör att göra flera konserter med dem…kan hon verkligen svika dem?

Rakel väljer att ta chansen, för en sån här chans får man inte flera gånger i livet. Hon gör raketkarriär både hemma i Norge och internationellt. Bokens handling växlar mellan tillbakablickar på vägen till framgång, blogginlägg som Rakel gör som artisten Miracle och hur hon lever som kändis. Man skulle kunna tro att hennes liv är alldeles fantastiskt, men jag får en känsla av att hon är väldigt väldigt ensam. Sina vänner hemma i Bergen tappar hon helt kontakten med och har bara ytliga bekanta och älskare. Hon verkar tappa sin tro och börjar göra fler och fler korkade val i sitt liv.

Bra läsning om hur det är att gå från att vara ”ingen” till att vara den som alla ser och beundrar. Är det värt att ge upp hela sitt ”gamla liv” för ett liv som kändis med allt vad det innebär? Det tror jag Rakel borde stannat upp och tänkt lite mer på då och då.

Mirakel
Författare: Renate Nedregård
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 190
ISBN: 9789186634162
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En liten söt bok med motsatsord, med betoning på liten eftersom den bara har 12 sidor . Här bjuds vi på sex uppslag med ord, det kunde varit många fler tycker jag! Figurerna känner jag väl igen eftersom jag läst både boken om Gruffalon och andra böcker av Donaldson och Scheffler. Jag tycker väldigt mycket om Axel Schefflers illustrationer och den här boken är inget undantag. Men jag önskar som sagt att den hade varit lite mer innehållsrik.

När jag fick hem boken och visade den för dottern (2 år gammal) tog hon först emot den, men slängde den strax ifrån sig med ett tjut. Jag tror att hon tyckte att Gruffalon såg lite otäck ut med sina gula ögon, horn och stora huggtänder. Någon dag senare gick det dock bra att kika i boken.

Gruffalon återfinns på bokens första uppslag där han får representera ”stor”; motsatsen ”liten” är en liten mus som också är huvudperson i boken om Gruffalon (en bok som jag för övrigt varmt rekommenderar). Resten av motsatsorden är snabb – långsam, glad – ledsen, lång – kort, uppe – nere och dag – natt. Hade boken varit lite längre hade jag inte haft några som helst klagomål; jag gillar enkla faktaböcker för barn, men den känns lite snål i sin nuvarande form tyvärr.

Gruffalons bok om motsatser
Författare: Julia Donaldson
Illustratör: Axel Scheffler
Förlag: Alfabeta bokförlag
Antal sidor: 12
ISBN: 9789150114386
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Barnen tar sig fram över stenar och ängar när Stella kommer på den förträffliga idén att de ska sova i tält varpå Sam blir lite ängslig. När han hör ett ljud i mörkret undrar han oroligt om det är en varg men Stella förklarar att vargar inte kväker – det är ju en lövgroda de hör. Sam vill veta om en lövgroda är lika stor som en varg men systern försäkrar att den är så liten att den får plats i hans ficka. Men det får den faktiskt inte enligt Sam, eftersom hans ficka är full av kakor!

De exempel jag skrivit om här ur handlingen är bara ett litet axplock av allt det ”tokigkloka” som Stella förmedlar till sin lillebror. De verkar ha en sån härlig och kärleksfull syskonrelation.

Otroligt charmig bok med underbara illustrationer. Nu måste jag springa till bibblan för att låna de andra två böckerna om Stella: Stella – En drottning i snön och Stella – En stjärna på stranden. Hoppas att de är lika fina!

Stella – En prinsessa bland stjärnorna
Författare & illustratör: Marie-Louise Gay
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 36
ISBN: 9789132160325
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Så börjar jag läsa första meningen:
Monstret dök upp precis efter midnatt, som de gör.
Men jag inser snabbt att jag valt fel bok.
Om det är något jag starkt undviker så är det att läsa böcker och se filmer som handlar om barn som dör eller om en förälder som får dö ifrån sina barn. Det ligger så nära min närmaste mardröm att jag inte kan uthärda det.
Trettonåriga Connors mamma är cancersjuk och hans pappa är omgift och bor i ett annat land. Han har en mormor som inte har så bra hand om barn men som nu får träda in som en extra förälder vilket inte är det lättaste för någon utav dem. Den enda starka förbindelsen barnbarnet och mormodern har tillsammans är ju mamman/dottern.
Omedvetet kallar Connor till sig ett monster. En slags trädman som kommer sju minuter över midnatt och för att berätta tre berättelser, men kräver att den fjärde ska pojken själv berätta och det måste vara sanningen.

Det här var en mycket välskriven historia som är fylld av djup sorg men också intelligent visdom och varm känsla av andlighet. Jag hulkade av gråt när jag läste sista sidorna. Jag gick ifrån boken. Torkade tårarna. Kom tillbaka för att ta upp den och återigen strömmade tårarna nerför mina kinder. Sorgen i boken var så påtaglig och gick rakt in i mitt hjärta. Kanske var jag i fel läge i livet för att läsa den då jag har en släkting som ligger för döden i detta nu som jag skriver men samtidigt…det är en bok som ger tröst åt oss som lever kvar eller som har en kär närastående som dött eller vet om att de ska dö.
Och jag är glad över att jag läste boken. Inte för att själva bokens handling gjorde mig glad utan för att den fick mig att känna tilltro till livet och att vi i de svåraste stunderna, kan vara tappra och modiga – rena rama överlevare.

Sju minuter över midnatt
Författare: Patrick Ness
Illustratör: Jim Kay
Förlag: B.Wahlström
Antal sidor:215
Utgiven:Våren 2012
ISBN:9789132160578
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Huvudpersonerna i boken är Betsy, som kan se spöken, och hennes nye klasskamrat Henrik, som är en zombie. En zombie som kan prata, om än långsamt, och som uppenbarligen kan vara vän med levande människor utan att äta upp dem. Henrik berättar faktiskt för Betsy att inga unga zombies äter hjärna längre utan de vill ha hamburgare som alla andra. Betsy och Henrik upptäcker att det spökar i den gamla kemisalen och de dras in i ett äventyr som visar sig ha en koppling till den elaka rektorn.

Bokens sista kapitel är en epilog där det avslöjas att Betsy och Henrik startar en spökdeckarfirma (vilket också står redan på baksidan så detta är ingen spoiler) och denna bok är alltså första delen i en planerad serie.

Boken rekommenderas för 9-12-åringar men i min familj är zombieintresset vida spritt så jag läste denna bok för både 6-åringen och 9-åringen. Bägge två tyckte den var väldigt rolig och de skrattade högt flera gånger. Visst innehåller den en del sådan humor som pruttar, rapar och äckliga saker men det var uppskattat. Det finns också djupare aspekter i boken som mobbing, tuffa killen Ronny i klassen är på Henrik då han tycker att han är avvikande från normen helt enkelt. Boken är full av levande illustrationer vilka iscensätter texten på ett härligt sätt. Storyn är spännande och huvudpersonerna är sympatiska, rättskaffens och hjälpsamma. Om du har ett barn som inte är rädd för monster och dylikt så tycker jag absolut att ni ska läsa den här som komplement till alla böcker om LasseMaja, Kalle Skavank och Emil Wern!