Nora Jonasson är en helt vanlig tjej. Möjligen lite lång. Och kanske lite tjock också. Fast egentligen inte. Hon funderar på massor av saker, sånt man funderar över ibland när man är 17 och aldrig varit ihop med någon. Nora tycker att livet är lite jävligt ibland. Sådär som man kanske tycker ibland när man är 17 och ens bästa kompis har jättebra självförtroende och får alla killar hon vill ha och fler därtill. Noras liv är helt normalt, fast inte så speciellt alls tycker hon, sådär som man tycker ibland när man är 17 och borde ha en massa drömmar man vill uppfylla. Men det vill inte Nora. Men lite speciell, det skulle hon faktiskt vilja vara.

Ursäkta att man vill bli lite älskad är en ungdomsbok som suger sig fast. Det är en bok som jag som läser känner igen mig väldigt mycket i. Boken är skriven på noriska, alltså man hör att det är Nora som pratar när man läser. Det är verkligen så himla träffsäkert språk i boken och jag skrattar högt flera gånger åt hennes fyndiga formuleringar, precis sådär komiskt och tragiskt på samma gång. Precis sådär som det är att vara tonåring, som det är för väldigt många unga!

Här kan man läsa en intervju med författaren Johanna Thydell själv, en intervju gjord av Kristianstadsbladet. Där nämner hon bland annat hur hon tänkt kring språket i boken.

Det är mycket kärlek, det öser ner känslor, det svämmar över! Och det är så himla bra! Är man tonåring måste man känna igen sig. Är man inte tonåring känner man igen sig i alla fall! Jag älskar att Nora är en helt vanlig tjej, med helt vanliga problem.

Den här boken är en klockren favorit i min bokhylla och jag hoppas verkligen inte att den är “ute” när min dotter Wilma blir tonåring. Hon måste läsa den då!

Johanna Thydell har tidigare (som 23-åring) skrivit den kända boken I taket lyser stjärnorna, som också blev film. Nu undrar jag om inte den här också är en klar kandidat för att bli film. Inte mig emot.

Och för att avsluta vill jag visa ett av de noriska ordspråk som finns i bokens marginaler:

Den som lever är det synd om.

Ursäkta att man vill bli lite älskad
Författare: Johanna Thydell
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 245
ISBN: 9789150111675
Köp: Jämför priser

När jag var liten hade jag en hamster. Pluppe hette han och var en liten guldhamster. Han var alltid innanför kläderna och kröp omkring, tuggade sig igenom tyget så att det blev stora hål. Han var glad i mat och samlade som alla andra hamstrar massor av mat, helst ost, i sina kindpåsar och sparade inne i sitt lilla hus. Att jag började tänka på honom var på grund av att jag precis läst Den stora hamstermassakern, av Katie Davies.

De flesta föräldrar har säkert upplevt en tid i sina barns liv, då de väldigt gärna vill ha ett husdjur. Helst en katt, eller en hund. Då många föräldrar anser det vara lite för mycket jobb med ett sådant krävande djur, väljer de ofta en kompromiss. Det blir kanske en fågel, eller som i den här boken, en hamster.
Fast i boken är det två hamstrar, men ändock.

Anna och hennes lillebror tjatar hål i sin mammas öron. De vill så väldigt gärna ha en hamster. Eller tio. Men mamma är fast besluten om att det inte kommer att bli någon hamster i familjens hushåll. Mamman har en bra anledning och det är katten. Den nya. Den gamla blev dessvärre överkörd. Den nya katten är inte alls trevlig och måste tas i med handskar om man vill den något. Dessutom jagar den alltid allting. Fötter med strumpor, fötter utan strumpor, fötter med tofflor…
Ja, det är inte det lättaste att tjata till sig en hamster. Men till slut får de i alla fall sin efterlängtade hamster, plus en bonushamster. De får namnen Nummer Ett och Nummer Två. Båda är honor, försäkrar den vresiga damen i djuraffären.
Men så en dag blir Nummer Ett väldigt tjock och kort därefter föds ett helt gäng små nakna hamsterbebisar. Anna och Tom blir alldeles utom sig av glädje, men den håller inte i sig länge för på morgonen efteråt finner de alla bebisarna döda…Nummer Ett är ensam kvar i buren med sina bebisar, Nummer Två spårlöst borta. Borta är också Nummer Etts ena bakben…

Anna och lillebror Tom tycker att det hela är jättehemskt och vill självklart finna den skyldige till detta oerhörda brott. Men vem är det som är den bestialiske mördaren? De startar en utredning för att ta reda på sanningen!

Fina små illustrationer förgyller boken!

Den stora hamstermassakern är en fin, humoristisk, bok som inte bara handlar om att barn vill ha husdjur utan det finns något djupare bakom alltihop. Katie Davies skriver på ett bra och roligt sätt och man fnissar för sig själv mellan raderna. Det är precis sådär långsökt ibland, som det kan bli när barn svävar iväg från ämnet. Riktigt bra! Boken är fylld av små finurliga och fina illustrationer, det höjer mitt betyg ett snäpp till!

Läs även DN:s recension av Den stora hamstermassakern!

Den stora hamstermassakern
Författare: Katie Davies
Illustratör: Hannah Shaw
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 192
ISBN: 9789150112559
Köp: Jämför priser

Ella träffar Jacob som tillbringar det mesta av sin tid med att utforska de gamla ruinerna av en by som ligger i närheten. Husresterna vittnar om en svunnen tid och Ella börjar drömma om den på nätterna, efter att ha fått ett drömfrö av en gammal dam som hjälper familjen. Men är det verkligen bara en dröm? Hon har aldrig drömt så realistiskt och drömmen fortsätter natt efter natt. Hon drömmer om en fruktansvärd tid, när en ond godsägare har förbjudit alla former av sagor och berättelser samtidigt som en dödlig farsot sveper över trakten. Legenden säger att en flicka från en dröm ska bli räddningen. Det måste förstås vara Ella. Men hur ska det gå till?

Det är berättelse fylld av mörker, men också av härligt sprudlande fantasi. Och den är riktigt, riktigt spännande!

Barnboksprat säger grattis till henne och hoppas att boken ska finna sig väl hemma hos henne!

Se tävlingen här

Med anledning av uppkommen fråga har jag kartlagt de medverkande karaktärerna i de 12 hittills utgivna böckerna i Stina Wirséns härliga Vem-serie.

Två av de återkommande karaktärerna har hittills aldrig könsbestämts: fågel och rosa nallen (även kallad nallegrisen). Resten kallas åtminstone någon gång för han eller hon. Synd, med tanke på att de lika gärna kunnat vara helt könsneutrala. Formuleringstekniskt finns det förstås en fördel att få använda vanliga pronomen, men “så säger fågel” och liknande könsneutrala uttryckssätt har ju blivit kännetecknande för serien.

Den detaljerade kartläggningen ska gå att se här. Jag har listat alla böcker och karaktärer och satt x för karaktärers medverkan utan könsbestämmelse, eller skrivit det könsbestämmande ordet.

Sammanfattningsvis kan man utläsa:

Grundgänget:
Rosa nallen: ?
Kanin: kille
Fågel: ?
Beiga nallen: tjej
Gula katten: kille

Bifigurer:
Blå katten: ?
Beiga nallens kusin: tjej

Vuxna:
Beige rosanäst nalle: mamma
Beige blånäst nalle: pappa
Blå/beige beigenäst nalle: mormor
Dum fågel i affären: ?
Vit rosanäst kanin: mamma
Vit/gul rödnäbbad fågel: mamma
Blå/gul gulnäbbad fågel: pappa

Med andra ord var jag inte helt fel ute när jag skrev att min favorit är fågel för att hen (underförstått: till skillnad från många av de andra) inte tillskrivits ett kön.

Vad tycker ni? Känner ni att ni “håller med” om de tilldelande könen? Skulle det ha varit bättre eller sämre om karaktärerna fått vara helt könsneutrala? Är det viktigt att veta könet, eller spelar det ingen roll? Har ni kanske tänkt och sagt något annat och påverkas det i så fall av att ni fått veta “sanningen”?

Den här boken innehåller dessutom två andra berättelser om andra bovar. På det hela taget gillade jag boken, det var faktiskt riktigt underhållande läsning. Kan också tänka mig att barn gillar detta, det är lite tokroligt samtidigt som det är busigt och det där med att kanske bli tjuv i framtiden…nja…det lockar inte så värst.

Det var rätt intressant att få läsa om Lasse-Maja då jag osökt kommer att tänka på LasseMajas detektivbyrå och undrar om det finns en tanke bakom namnet. Jag har inte läst böckerna om LasseMajas detektivbyrå, så jag vet inte alls.

Jag gillar illustrationerna, som får ta stor plats!

Boken är skriven på ett enkelt sätt och med hyfsat stor stil, så den är säkert en helt okej bok för nybörjarläsaren.

Boken om bovar
Författare: Ulf Sindt
Illustratör: Anna Sandler
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 64
ISBN: 9789150111538
Köp: Jämför priser

En annan nyhet är att bloggen fått en liten ansiktslyftning blivit bredare, ja rent fysiskt alltså. Vi har fått en tredje spalt att lägga saker i (som vår twitter-widget till exempel) och lite nya knappar för sociala webben.

Fågels farfar har dött. Fågels pappa är jätteledsen och fågel blir också ledsen. I kyrkan är det kallt och prästen pratar och pratar. Efteråt filosoferar fågel kring döden. Döden är konstig. Ingen vet var man tar vägen när man dör, säger pappa. Men fågel tror att farfar blivit en fjäril!

Sen kommer nalle och nalles mormor. “Ska du dö nu?”, frågar fågel nalles mormor.

Vem är död? är en riktigt fin bok om ett barns tankar kring döden. Den överförklarar inte, utan lämnar på ett bra sätt öppet för diskussion kring ett svårt ämne.

Bilderna bjuder på mer detaljrikedom än de flesta i serien och vi får se att Wirsén tecknar landskap och växter med samma avskalat charmiga stil som karaktärerna har. Och fjärilarna är riktigt vackra!

Jag gillar också verkligen att fågel (rätta mig gärna om jag har fel) inte i någon av böckerna har tillskrivits ett visst kön. Fågel är nog min favorit av alla Vem-karaktärerna, inte minst för det underbara självförtroende hen ger prov på i Vem är söt.

I Vems kompis? kommer det en ny katt till kompisgänget. Fin. Blå. Så tycker nalle. Ja, nalle blir faktiskt lite kär i blå katten. Hon vill att blå katten ska vara hennes kompis. Bara hennes. Men det finns ju andra med i bilden och nallen blir rysligt svartsjuk när hon inte får ha blå katten för sig själv. Ja, hon blir faktiskt rasande och sätter igång att förstöra sandslottet som kompisarna byggt.

Det börjar så bra. Nallen tycker ju om blå katten och vill bara vara snäll. Men så går det så illa. Ibland gör man dumma saker, fast det inte var tänkt så från början. Det blir lätt så när man möts av motgång och saker inte blir som man hoppas. Det kan nog de flesta barn känna igen sig i.

Jag gillar att djuren i serien får ha både bra och mindre bra sidor, sådär som alla har. Vi förstår ju att nallen inte är en dum nalle egentligen, men det kan gå snett även för den bästa. Och det ordnar sig till slut.

Egentligen tycker jag det är trist med evighetslånga bokserier, men när det är så här bra vill man ju bara ha mer och mer! Heja Stina!

» Provläs Vem är död?	» Provläs Vems kompis?

Vems kompis?
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163866906
Köp: jämför priser

Gör så här för att tävla:

• Skriv om tävlingen och länka hit. Det kan vara på din blogg, i ditt favoritforum, på Facebook, på Twitter eller var som helst där folk kan läsa det.
• Lämna en kommentar till detta inlägg. Se till att få med din e-postadress så vi kan kontakta dig om du vinner. Skriv också varifrån du länkat och skicka med adressen så vi kan se, ifall det är möjligt.

Tävlingen är öppen till och med söndag 5 september, sedan dras vinnaren med hjälp av lottning.