Meghan Chase har ett hemligt öde – ett som hon aldrig kunnat föreställa sig…
Det har känts som att något varit lite udda med Meghan ända sedan hennes pappa mystiskt försvann tio år tidigare. Hon har aldrig riktigt passat i skolan – eller i hemmet. När en mörk främling börjar betrakta henne på avstånd, och hennes bäste vän blir märkligt överbeskyddande, inser Meghan att något är på väg att hända.

När jag fick reda på Iron Fey serien av Julia Kagawa så blev jag genast intresserad eftersom hennes böcker är så populära i USA. Jag visste inte heller att bokförlaget Harlequin hade en ungdomsavdelning där denna bokserie ingår under paranormal romance. Med stor nyfikenhet tog jag mig an läsningen av de tre tjocka böckerna om 16 åriga Meghan Chase som är till hälften människa och till hälften alv.
I den första boken Järnkonungen får vi alltså följa Meghan när hon får veta att hon egentligen är halvblod och dotter till sommarkungen i landet Aldrig. Det blir riktigt otäckt när hennes 4 åriga lillebror en dag försvinner och hon får ge sig in i det okända för att kämpa för att få honom tillbaka.
I den andra boken Järnprinsessan är Meghan fången hos vinterdrottningen och den här är min favorit eftersom den innehåller mycket kärlek – ni vet, ungdomlig orörd kärlek med mycket känslor. Meghans alvkraft är fråntagen och hon måste använda all sin list för att överleva då sommarhovet och vinterhovet drar ihop sig till krig.
I den tredje boken Järndrottningen utspelar sig kriget. Här kan man känna Meghans förvandling – från en vanlig skolflicka till en krigare. Hon blir verkligen tuffare ju mer kraft hon får. Jag fullkomligt älskar katten Grimalkin som dyker upp varstans och med ett evigt slickande av sina tassar och päls medan han nonchalant häver ur sig gåtfulla och ironiska kommentarer. Ljuvligt pirrigt är det att läsa om lockelsen till alven Puck samtidigt som Meghan blir hett förälskad i den kylige vinterprinsen. Det här är en magisk och skrämmande värld med massor av märkliga varelser. Välskrivet och spännande – inte bara för kärlekstörstande tonåringar utan också för oss barnsligt vuxna som gillar kampen mellan det goda och det onda och krångliga kärlekshistorier.

Våren 2013 kommer fjärde boken i serien. Jag längtar!

 

Författare: Julie Kagawa

Förlag: Harlequin

Bok nr 1: Järnkonungen

Utgiven 201111

ISBS: 9164068749

Bok nr 2 Järnprinsessan

Utgiven 201112

ISBN: 9164068749

Bok nr 3 Järndrottningen

Utgiven 201202

ISBN: 9164073351

Böcker går att köpa på Adlibris och Bokus

Sverige har en mycket bra ungdomsbok att se fram emot. I maj kommer nämligen den svenska utgåvan av Melina Marchettas underbara Jellicoe Road på förlaget X-publishing. Katarina Kuick arbetar just nu med översättningen och bloggar om det, vilket är intressant läsning.

Taylor Markham är 17 år och bor på en internatskola på Jellicoe Road. För 6 år sedan blev hon dumpad i trakten av sin struliga mamma, som hon inte sett till sedan dess. Nu är hon en högst motvillig ledare av sitt elevhem, som är mitt uppe i ett territoriekrig mellan internatskoleelever, ungdomarna i staden och de unga kadetterna som härbärgerar i området – helt enligt traditionerna. Den enda människa Taylor riktigt bryr sig om är Hannah, som bor i ett hus vid floden och hjälper eleverna med lite av varje. När Hannah plötsligt är spårlöst försvunnen inser Taylor att hennes liv omgärdas av frågetecken. Långsamt börjar frågetecknen rätas ut och det visar sig så småningom att Taylor inte är lika ensam i världen som hon tror att hon är.

Jellicoe Road är medryckande läsning och ett riktigt bra exempel på en bok med hemligheter som avslöjas lite i taget. Det är spännande och mysigt, sorgligt och vackert och alldeles, alldeles underbart. Språket lyckas vara både vackert och rappt och karaktärerna vältecknade. Jag tänkte mycket på Hungerspelen i början eftersom Taylor Markham påminner en del om Katniss Everdeen. Båda är riktigt skärpta personer som motvilligt tar på sig en roll, coolt och beräknande, och båda befinner sig i någon sorts krig. Lyckligtvis för Taylor Markham är hennes krig ändå förhållandevis fredligt jämfört med Katniss Everdeens.

Så här börjar boken:

    My father took one hundred and thirty-two minutes to die.
    I counted.
    It happened on the Jellicoe Road. The prettiest road I’d ever seen, where trees made breezy canopies like a tunnel to Shangri-la. We were going to the ocean, hundreds of miles away, because I wanted to see the ocean and my father said that it was about the four of us made that journey. I remember asking, ”What’s the difference between a trip and a journey?”, and my father said, ”Narnie, my love, when we get there, you’ll understand,” and that was the last thing he ever said.
    We heard her almost straightaway. In the other car, wedged into ours so deep that you couldn’t tell where one began and the other ended. She told us her name was Tate and then she squeezed through the glass and the steel and climbed over her own dead – just to be with Webb and me; to give us her hand so we could clutch it with all our might. And then a kid called Fitz came riding by on a stolen bike and saved our lives.
    Someone asked us later, ”Didn’t you wonder why no one came across you sooner?”
    Did I wonder?
    When you see your parents zipped up in black body bags on the Jellicoe Road like they’re some kind of garbage, don’t you know?
    Wonder dies.

Början kan vara lite förvirrande, faktiskt. När jag läste försökte jag koppla ihop personen i de vanliga kapitlen (som skulle visa sig vara Taylor) med någon i de kursiverade styckena. Det var ett väldans huvudbry som inte ledde någonvart. Det är helt olika personer, okej?

---

Jellicoe Road
Författare: Melina Marchetta
ISBN: 9780061431852 (på engelska)
Förlag: kommer på svenska X-publishing i maj 2012
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris (på engelska)

Det känns som att jag är sist i bloggvärlden med att konstatera att jo, Hungerspelen är verkligen precis sådär bra, välskriven och galet spännande som alla säger. Saken är den att jag var inte ett dugg sugen på att läsa den. ”Dokusåpa, vinnaren är den som överlever” tyckte jag väl lät… sådär. Lite hjärndött, meningslöst, liksom. Men det här är så mycket mer och genomförandet är så bra att… ja, man bara wow! Så det är bara att rikta ett stort, fett tack till Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo för att de ”tvingade” mig att läsa den inför skrivarkursen jag deltog i för ett par månader sedan.

Sedan dess har jag även hunnit ge boken till min mor i julklapp. Hon såg ut att vara ungefär lika skeptisk som jag var, men jag blev inte ett dugg förvånad när hon nyligen ringde mig och sa att den var väääldigt spännande.

Vet ni vad det bästa är? Att det är en trilogi! Jag har mer kvar att läsa om Katniss Everdeen!

Jag ger mig inte in på några detaljerade handlingsbeskrivningar nu, det funkade ju ändå inte på mig. Läs den, helt enkelt. Däremot måste jag bara få ta upp det här med Peeta. Jag förstod först efter att jag läst färdigt att det är meningen att man ska hålla på honom. Att man ska tycka att han är så fin, eller nåt. Jag tänkte inte alls så. Jag hade hela tiden intrycket av att Katniss inte riktigt gillade honom och därför höll jag aldrig några tummar för att de skulle bli ihop.

Ja, ni hör ju. Det handlar definitivt om en massa mer saker än om att dokusåpadeltagare i en dystopisk framtid ska försöka överleva själva och ha ihjäl de övriga ute i ödemarken. Kärlek och sånt. Bland annat.

---

Hungerspelen
Författare: Suzanne Collins
Förlag: Bonnier Carlsen (2008) / Månpocket (2009)
ISBN: 9789170016981
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Berättelsen om Halvdan är helgjuten vikingahistoria!

Författaren Martin Widmark och illustratören Mats Vänehem berättar INTE en förskönande vikingaromantisk historia. Däremot fångar de karaktärer, historia, vikingatida hierarki, och maktbrytning mellan hednisk och kristen tid både realistiskt och spännande. Första delen i serien om vikingapojken Halvdan heter Hövdingens bägare.

Två byar, där den ena representerar den gamla tiden och den andra den nya tiden, ställs mot varandra. I den hedniska Östbyn är hövding Ragnar överhuvud – eller också är det hans fru Frida. I den kristnade Västbyn regerar kung Alarik och drottning Kristina, och de hävdar bestämt att deras by är en stad. Oavsett vad byhärskarna lyfter fram som märkvärdigt eller unikt är de lika goda kålsupare bägge två.

Den lille halte skalden Halvdan blir skickad med nysmidda hästskor till vikingahövdingen Ragnar, men där råder uppståndelse. Vakterna har tagit en underlig man till fånga och satt honom i stocken, hästskorna tänker hövdingen använda till att kasta på den fängslade, en munk från grannbyn. Men fru Frida oroas för den kristne gudens makt. För att hindra sin man från allt för grymma våldsamheter har hon bjudit honom på gammal ärtsoppa, med rännskita som följd, och munken skonas tack vare Fridas list – hon vill nämligen höra varför han har kommit.

Munken är skickad av sin kung att bjuda in till lek och gästabud. Men den kristne kungen och hans munkar spelar inte rent spel, vilket flickan i huset, Meia, avslöjar för Halvdan. En unik bägare av glas och en anrik stridsyxa står på spel. Efter att ha utsatts för diverse frestelser och trick förlorar den segervisse vikingahövdingen och hans sällskap. Munken som blivit förnedrad söker hämnd, Meia och Halvdan blir bortförda och utsatta för livsfara.

Styrkor och svagheter kan ta sig många uttryck och visa olika ansikten, det är inte alltid den som gapar högst och värst eller är störst och starkast som vinner. Halvdans skaldeförmåga och fru Fridas ord visar sig ibland mer dräpande än Ragnar Drakdödarens svärd; och den kristne kungens elaka spel avslöjas av barnen som är enade trots religiösa motsättningar mellan deras hembyar. I den ambivalenta kämpaleken mellan hövdingarna handlar allt om personlig makt, ära och hämnd, inte om motsättningar mellan hedendom och kristendom.

Rå jargong, blodsspillan, falskhet och hämnd varvas med rättrådighet och vänskap; råstyrka, hedendom, kunskaper om smide, metaller och båtbyggeri möter kristendom, nymodigheter som glas, renlighet och sängar, och falskhet. Tvekampens rättmätige segrare tar slutligen hem sina erövrade ting, de bägge fiendebyarnas barn har funnit varandra och nya äventyr utlovas i kommande böcker. Avslutningsvis skaldar Halvdan:

Öst är öst och väst är väst,
Ärad den som kämpar bäst.
Utan ära, yxa, glas
Slutade hans kalas.

Text- och bildberättelsen om Halvdan erbjuder både en inblick i livsvillkoren i det vikingatida samhället och ett spännande äventyr. Arkeologen Mats Vänehem har tecknat berättelsens karaktärer starkt och dråpligt, miljöerna de befinner sig i är fullmatade med 1000-talets vikingahistoria; klädsel, båtar, hus och gårdar, hövdingahus i genomskärning; återkommande är detaljer som Odens korpar, kors och torshammare, drakslingor och ornament.

Rolig, lärorik och blodig i fyndig kombination, här finns gott om möjligheter att utveckla ett historiskt intresse hos 6-10 åringen.

Titel: Hövdingens bägare
Text: Martin Widmark
Illustrationer: Mats Vänehem
Förlag: Bonnier Carlsen  (2011)
Antal sidor: 121
ISBN: 9789163868832
Jämför priser och provläs:

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Jag har läst två av Kim M Kimselius senaste böcker om Theo och Ramona som har en förmåga att ofrivilligt hamna i tidsresor. När den första boken i serien släpptes blev den en enorm succé och valdes även till Islands bästa ungdomsbok 2009 av bokhandlarna där. Genom 16 böcker har Theo och Ramona färdats genom historiska skeenden där pesten förekommit, häxförföljelse, vikingatid, snapphanar och det känns lite tråkigt att jag inte har läst och följt böckerna från början även om alla är fristående äventyr.

På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa handlar båda om Andra världskriget och behandlar olika historiska händelser som just Theo och Ramona hamnar i.

Jag börjar läsa På liv och död i andra världskrigets skugga eftersom det är den 15e boken i serien. Man slängs genast in i handlingen när ungdomarna förflyttas till 1940-talets Tyskland och mitt i ett brinnande krig. Som alltid har de förmågan att förstå och tala som människorna i den tid de hamnat i. Nu får de en vän med sig också som heter Ulrika men de säras åt olika håll och därefter följer två till tre parallella historier. Jag vill inte avslöja alltför mycket av handlingen men läsaren kommer att få mycket klara fakta kring koncentrationsläger och hur det var när judarna fick gömma sig för nazisterna.

På flykt från andra världskrigets fasa så hamnar Theo och Ramona åter igen till 40-talet men nu i Frankrike istället. Där blir de medlemmar av en motståndsrörelse med fokus på att rädda så många judar som möjligt innan de hämtas av tyskarna.
Så vad jag tycker jag då om dessa böcker?
I den första boken som jag läste så fanns det flera saker som jag störde mig på. Jag tyckte kapitlen var för korta och flackande vilket gjorde att jag oftast inte fick landa i någon känsla. Jag blev inte berörd trots alla hemska saker som sker. Det kändes som alltför många cliffhangers på rad och för många upprepningar i texten. Själva handlingen var som en lång transportsträcka där jag inte tyckte att det hände så mycket. Jag upplevde också ett onödigt hoppande mellan alla karaktärer och att när man väl fick läsa om någon så avbröts det ganska så snabbt också. Inte alls en dålig bok men den föll mig inte i smaken.

Men så i den andra boken upplever jag något helt annat.
Den här boken var så bra att jag inte kunde lägga den ifrån mig. Kanske beror det på att jag inte fått uppleva denna sida utav andra världskriget tidigare men trots att det är samma författare så är tempot och gestaltningen annorlunda här. Det är ett rafflande äventyr och mycket spännande. Kimselius är väldigt skicklig på att väva in fakta i sin fiktiva historia och man kan knappt ana vilket förarbete det måste ha varit innan hon började skriva sin bok. Här finns plötsligt en kemi mellan Theo och Ramona som jag inte alls upplevde i den första boken. Och jag grips i mitt innersta av alla fruktansvärda händelser som sker, vilket beror på att jag tycker gestaltningen och beskrivningarna är så mycket bättre här. Kimselius lindar inte in något i bomull utan hon skriver rakt på sak med kalla fakta och med en stark inlevelseförmåga som gör att man tycker sig se allt framför sig. En del scener i boken får mina ögon att tåras – det är mycket grymma händelser men samtidigt finns ett hopp, en tro på godhet hela tiden som en röd tråd i handlingen. Vilka modiga människor det har funnits och finns än idag. Jag tycker adlibris gör rätt som sätter 12-15 år som ålder på böckerna och jag skulle rekommendera lärare att ta med de här böckerna som en del av barnens studier. Jag tycker själv att jag har lärt mig massor – kanske inte faktamässigt utan en känsla av att förstå historien och dess människor som har funnits där.
Ett stort plus också för den tjocka faktadelen i varje bok och de stiliga omslagsillustrationer av Mats Minnhagen.

På liv och död i andra världskrigets skugga/ På flykt från andra världskrigets fasa

Författare: Kim M.Kimselius

Förlag: Roslagstext, utgivningsår 2011

Antal sidor 252 och 347

ISBN: 9197636090 första boken

ISBN: 9186485008 andra boken

Finns att köpa på t.ex. adlibris 1a boken och 2aboken adlibris

 

♥

♥

Fjortonåriga Torvi har bott mer än halva sitt liv i Sverige med sin mamma. Barndomsminnena från Island, när hela familjen var tillsammans, är suddiga. Nu ska han åka dit alldeles själv och gå på sin pappas begravning.

Hur sörjer man en pappa som man egentligen förlorat för länge sedan? En pappa som lovade att komma, som fick Torvi och mamma att hoppas, men som svek. En pappa som gjort en så arg, så ledsen, så besviken. En pappa man ändå så gärna ville träffa igen.

Mötet med Island och släktingarna blir en resa genom dunkla minnen såväl som ett utforskande av både Torvis tonårsidentitet och av pappan, vars bild sakta träder fram tydligare. Kanske finns en väg till försoning och förståelse.

I den tysta minuten mellan är baske mig det finaste jag läst i år. Berättelsen tar ett stadigt tag om hjärtat och det stämningsskapande språket målar så vackra bilder både av Island och trasiga själar. Därför får den många hjärtan av mig.

---

I den tysta minuten mellan
Författare: Viveka Sjögren
Förlag: Kabusa böcker (2011)
ISBN: 9789173551663
Antal sidor: 180
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Jack och Alice – två vanliga barn av vår tid hämtas hux flux, mitt under en TV-spels-session, av sina idoler till deras värld, Metallien. Att en sagas tyngsta byggstenar är av metall, består av hårdrock och hårdrockare, är unikt i svensk barnlitteratur. Men metallstyckena är väl sammansvetsade av sagor, myter och religiösa traditioner. Karaktärerna i berättelsebygget är av naturmaterial och, med några undantag, goda.

Efter vissa problem med språkkoden i Jack och den magiska tatueringen kom jag så småningom över tröskeln och in i berättelsebygget. Väl inne kände jag igen mig och trivdes riktigt bra. Kanske hade min läsning underlättats om jag först hade läst Jacks Rockiga Resa.

Vännerna Jack och Alice är hemma hos Jacks splittrade men enade hårdrocksfamilj. Den språkliga jargongen speglar musiken, världen och uttrycken omkring hårdrocken, men är samtidigt vänlig och familjär. Barnen spelar TV-spelet Metal Hero och ’spelar rollerna’ med hjälp av varsin plastgitarr. Plötsligt skjuter en blixt ut ur TV:n och idolerna från bandet Dragonhearts kommer in i rummet.

Förflyttningen till en annan värld, landet Metallien, påminner exempelvis om när Peter Pan hämtar syskonen Darling till landet Ingenstans, och ytterligare paralleller skymtar. Tillsammans med Danny Dragonheart och Hank Hardrock får barnen komma till Paradise City, träffa en mängd rockers och få en inblick i deras levene. Men i det ljusa goda rock-paradiset, där tiden står stilla och årstiderna existerar sida vid sida, finns inslag av mörker; en ond professor som har fått tinnitus försöker tysta alla höga toner.

När Metalliens egen tatuerare Daddy, som sägs utföra rocktatueringar med magiska effekter, försvinner i virveln Vortex och hamnar i en mörk grav i Skuggvärlden, tar myter, religiösa anspelningar och sagor över och magin flödar. Även Jack och Alice och deras vägledare Snowy förs in i virveln och till landet ’där vårt innersta mörker bor’. De möts av ondska och strapatser, för att klara sig krävs att de håller ihop, är kloka, kan tolka skriftens ord och använda sina och magins krafter på rätt sätt. De måste rädda tatueraren och sig själva åter till ljuset.

Berättelsen bjuder på fina möten mellan idoler och barn, hjältarna är många och framhäver varandra, det goda och ljusa lyfts fram. Trots inslag av magi, myt, hjältar och sagor så handlar det i slutändan om att tro på sig själv och sin egen kraft. Snowys göteborgska ger la lite extra värme, men kan vara ett hinder för några läsare, liksom vissa slangtermer var för mig.

När jag har kommit till kapitlet som heter ”Fear of the dark” råder inget tvivel längre; kapitelrubrikerna är lika med hårdrockstitlar. Några av figurerna googlar jag på och finner att personerna bakom artistnamnen existerar, liksom banden de spelar i. Vidare upptäcker jag en musikvideo på You Tube och en facebookgrupp. Nyfiket tjuvkikar jag längst bak i boken och finner referenser, influenser, recept och research.

Författaren Therés Stephansdotter Björk bygger sin sagostomme av befintlig musik, vilket påminner mig om den ryska musiksagan Peter och vargen från 1936, även om sagan i det fallet förekom musiken. Att utövandet av olika konstarter inspireras av musik är i sig inget ovanligt men att skriva barnlitteratur med hårdrock som utgångspunkt är ett nytt grepp, dock kanske inte helt tidlöst. (Kan tänkas att den utlovade uppföljaren Jack och Tidvävarens Saga råder bot på detta.)

Som helhet är boken ett stycke helgjuten hårdmetall, där samspelet mellan text, serieinspirerad bild, layout och referenslistor är riktigt ’gött’.

YouTube:
Facebook:

Titel: Jack och den magiska tatueringen
Text: Therés Stephansdotter Björk
Illustrationer: Andreas Bergqvist
Förlag: Kalla Kulor Förlag  (2011)
Antal sidor: 104
ISBN: 9789185535897
Jämför priser och provläs

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Det har regnat jäkligt mycket senaste tiden, som man ju alltid tycker att det gör. Barnen på förskolan där jag arbetar jublar när maskarna flyter upp ur sina gångar. Men vad händer när det inte bara är maskarnas bon som fylls med vatten?

Under Bokmässan 2011 lyssnade jag på samtalet ”Politiskt (in)korrekt för barn och unga” och upptäckte Annika Luthers bok De hemlösas stad. Den stad vi möter är Annika Luthers hemstad Helsingfors och födelsestad för bokens huvudkaraktär Lilja.

När Lilja var en liten bebis inträffade en fruktansvärd katastrof. Efter åratal av global uppvärmning vällde havet in över Helsingfors och beslagtog stora delar av staden. Folket evakuerades till Jyväskylä, som 15 år senare blivit ett tryggt tillhåll för alla de fördrivna finländarna. Men tryggheten har sina nackdelar. Lilja lever i ett strikt övervakat samhälle utan spontanitet. Hon känner sig som inlåst i ett fängelse och börjar söka efter sina rötter i den numera förbjudna staden Helsingfors. Hon vet att pappans syster Sassa blev kvar i den delvis översvämmade staden och då Liljas föräldrar vägrar ge henne svar bestämmer hon sig för att själv söka sanningen. Hon måste bege sig bort från det trygga Jyväskylä till staden där hon har sitt ursprung.

När Lilja kommer till sin födelsestad märker hon att den numera heter Halsingih. Det är en fri, farlig och väldigt blöt stad som är full av människor från olika kulturer. För det är förstås inte bara Finland som drabbats av översvämningar. I själva verket har flera miljoner människor blivit hemlösa och sökt sig till mer landfasta platser.

Till höger om båten tog havet slut. Massiva byggnader reste sig rakt ur vattnet och kastade sina mörka skuggor ända ut över båten. Husen var kusliga, stora och höga, en del hade någon gång varit målade i ljusa färger, andra var av tegel och många hade väldiga skorstenar. Fasaderna var fläckiga av mossor och lavar. Vågskvalpet ekade mellan väggarna och unkna lukter steg ur vattnet under båten.

…

Och så plötsligt förändrades allt. Kanalen vidgade sig och i ett slag vimlade det av människor.

I jakten på Sassa, i denna på många sätt obegränsade stad, lever Lilja tillsammans med en stor indisk familj med bland andra jämnåriga tjejen Manju, hennes intressanta bröder och en gammal farmor som rymmer för att valla getter som inte längre finns.

Det här även en berättelse om det som gått förlorat. Om ett vackert gammalt Helsingfors som är täckt av vatten. Om Manjus farmor som en gång levt i ett numera översvämmat Kerala och alla andra liv som kastats om radikalt. Under bokmässan dök en diskussion kring kategorin dystopi upp. Annika Luther ser inte sin bok som enbart tragisk, utan berättade att det är en bok full av hopp och tänker man efter så visar den ju hur livet går vidare istället för att sluta vid en katastrof. Samtidigt berättade också Annika Luther, som är utbildad biolog, om att vi inte ska glömma bort hur vi beter oss idag. För än så länge är det möjligt att förhindra den här typen av katastrof.

Det här är även en bok som väcker frågor kring hur vi ordnar våra liv. Lilja flyr från en stad där allt är kontrollerat, övervakat och svensson-aktigt perfekt. Annika Luther benämner detta som en resa bort från det ordnade livet till frihet och inte bara en jakt efter Sassa utan även efter sig själv.

Kopplingen mellan en farlig okontrollerbar natur och ett övervakat samhälle är ett intressant tema. För de hör ihop. Yttre faror skapar rädsla, men samtidigt som yttre omständigheter är svåra att kontrollera är folket lättare att styra. Vi kan skapa lagar som får oss att känna oss trygga och försöka bygga upp murar mot allt skrämmande, men när vi väl försakat våra chanser mot moder jord står vi ändå där med byxorna neddragna och inte ens heltäckande FRA-lagar kan skydda oss.

---

De hemlösas stad
Författare: Annika Luther
Förlag: Söderströms (2011)
Antal sidor: 229
ISBN: 9789515228468
Köp: t ex på Adlibris eller Bokus
Provläs

Sara kommer hem till Luleå efter ett utbytesår i London. Allt är samma, fast ändå inte. Värst är det med Mattias. De har känt varandra sedan de var små och lagom tills utbytesåret började närma sig blev de ett par. När Sara åkte dumpade hon Mattias och nu verkar han inte särskilt pigg på att de ska vara vänner igen. Men hur är man inte kompis med Mattias? Och om man inte är kompis med Mattias, då kan man ju inte vara kompis med hans tvillingsyster Bella heller. Eller Hanna, som är också är med i det gänget. Vad gör man då? Man kanske gör något helt knasigt, som att börja på jujutsu fast det inte alls är ens grej. Och där kanske den där irriterande killen som man råkar vara granne med också går. Och så kanske han visar sig vara lite mindre irriterande än man först trodde. Och så kanske man plötsligt obsessar väldigt mycket om två helt olika killar…

Åh. Johanna Lindbäck sliter fram den där vilsna lilla tonåringen jag en gång var från någonstans djupt i mitt innersta. Jag har varit utbytesstudent och även om det som händer Sara inte liknar det som hände mig finns det ändå mycket jag kan relatera till. Det är knepigt att komma tillbaka och det är väldigt mysigt att läsa någon annans upplevelse av det jag själv varit med om. Och man behöver säkerligen inte ha varit utbytesstudent för att hitta igenkänning i den här berättelsen, det finns så mycket annat som fångas träffsäkert av den engagerande berättarrösten.

Välkommen hem är en riktigt bra ungdomsbok och Johanna Lindbäck bevisar än en gång att hon tillhör Sveriges mest läsvärda ungdomsförfattare.

Jag läste boken som e-bok med bonusmaterial. Johanna Lindbäck har promenerat runt i Luleå och bestämt sig för vilka hus hennes karaktärer bor i och var de rör sig. Till extramaterialet hör bilder på viktiga platser. Det är lite roligt, men fast jag tittade på bilderna i början av läsningen skapade jag mig ändå helt egna bilder av hur miljöerna såg ut.

Jag tycker det är toppen att förlagen satsar mer och mer på e-böcker även för yngre läsare. Att ge ut en ungdomsbok, som bara består av text, i e-format är förstås inte konstigare än att ge ut en vuxenroman på det sättet, men e-boksvarianter av bilderböcker blir ofta appar i stället. Jag har bara testat en mer traditionell e-bilderbok med min dotter, men det funkade bra att läsa den i all sin enkelhet också. Men jag måste nog ändå säga att det är viktigare för mig att ungdoms- och vuxenböcker finns som e-böcker, det vill säga böcker som jag brukar bära med mig för att läsa när tillfälle ges och som jag oftast bara läser en gång och därför inte behöver ta upp dyrbar plats i bokhyllan. Däremot ser jag inte extramaterialet som någon selling point för e-boksversionen.

Det som är synd med e-böcker är förstås att de är så dyra. Jag förstår rent intellektuellt att det inte är den fysiska bok-artefakten som egentligen kostar pengar, men ändå känns det som att man får något av mer värde när man köper en pappersbok. Jag behåller inte mina e-böcker, de varken står i en bokhylla och får ihågkommande blickar eller skänks till en vän eller skickas ut på bookcrossing-äventyr. De är bara ettor och nollor och *poff* så är de borta när jag tryckt delete.

Därför lånar jag gärna e-böcker på bibliotek. Det funkar ju kanonsmidigt! Jag drog mig för det ett tag eftersom jag inte visste om jag skulle kunna få över låneböckerna i min Android-telefon (jag ser exakt noll värde i att kunna läsa på datorskärmen), men det visade sig vara riktigt enkelt (åtminstone om man har Windows). Du måste ha lånekort på ett bibliotek och detta bibliotek måste ha den bok du vill låna. Här kan du se vilka bibliotek som har Välkommen hem. Då är det bara att logga in med ditt bibliotekskortsnummer och pinkod, ladda ner boken till Adobe Digital Editions (som man alltså måste installera) och föra över till telefonen. Jag följde dessa instruktioner. Ja, okej, lite meckigt är det allt, men när man väl fått ordning på det, då är det busenkelt att låna e-böcker alldeles gratis!

---

Välkommen hem
Författare: Johanna Lindbäck
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
ISBN: 978-91-29-67930-4 (e-bok), 978-91-29-67654-9 (pappersbok)

En kort intensiv berättelse med få ord och många bilder,  en bildroman kallar förlaget den själva. Det är en ny sorts bok för mig och jag vet inte riktigt vad jag tycker om konceptet; kanske måste jag läsa fler för att kunna bilda mig en uppfattning.

Boken är kanske främst avsedd för att locka läsare (ungdomar) som inte har något större intresse av böcker. Just den här är i alla fall alldeles för rörig för att jag ska tycka att det är bra, när jag läser tycker jag flera gånger att jag redan har läst det som står. Meningen ”Jag är kall som is” återkommer t.ex. tre gånger på 44 sidor. Andra formuleringar kanske inte är exakt likadana på alla ställen, men liknar varandra mycket.

Handlingen då? I en grotta sitter två soldater och gömmer sig för fienden. Den ena av dem har brutit benen och det är isande kallt och mörkt. Sedan får vi en tillbakablick som berättar hur de hamnade där; att de var pilot och navigatör i ett stridsflygplan som blev attackerat och träffat av fienden. De skjuter ut sig själva ur planet för att ha en chans att klara livhanken, men när de kommit ner på marken är de fortfarande i fara. Fienden kan komma när som helst, och eftersom kompisens ben är brutna kan de inte ta sig någonstans.

Det här var ingen bok som jag personligen uppskattade, varken utformning eller handling, men jag kan tänka mig att publiken den är till för kommer att gilla den! Jag kanske ska sätta den i händerna på någon av mina elever och be honom eller henne återkomma med en recension senare under hösten.

Vi störtar
Författare: Dee Phillips
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 44
ISBN: 9789186447779
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus