Ni känner säkert igen ramsan (här med en såvitt jag vet ny slutknorr speciellt för boken):

Vad ska vi göra?
Bita i kungens öra

Sitta och läsa
på kungens näsa

Knäcka ägg
i kungens skägg

Hoppa hage
på kungens mage

Borsta tänder
i kungens händer

Äta frallor
i kungens brallor

Knäcka nötter
på kungens fötter

Sitta och dricka
i kungens ficka

Äta våfflor
i kungens tofflor

Lossa sand
i kungens hand

STOPP! Inte mera!
Nu måste jag gå och regera.

Emma Adbåge har illustrerat den klassiska, skojiga ramsan av Lennart Hellsing och text och bild finns nu att uppleva i ett stadigt kartongboksformat. Den här ramsan och Adbåges bilder, det kan ju inte bli annat än fullträff! Trots de tydliga pekboksvibbarna som formatet signalerar tycker jag att boken funkar ganska högt upp i åldrarna. Min treåriga dotter Ava blev stormförtjust och utropade bestört att allt var så konstigt. För det är det ju. Knas-konstigt kul. Det här är en ny favorit.

Ava har för övrigt döpt de icke namngivna barnen till Tricki och Picki. Så nu måste vi ”läsa” lite om dem också när vi läser boken…

---

Vad ska vi göra?
Illustratör: Emma Adbåge
Text: Lennart Hellsing
Förlag: Rabén & Sjögren (januari 2012)
ISBN: 978-91-29-68028-7
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Fyra små ljudliga djurfaktaböcker i kartong för de allra minsta. I varje bok ingår sex stycken olika djur med ett för djuret karakteristiskt läte, ett fantastiskt bra läte som hörs när en liten knapp får en lätt tryckning. Boken med fåglar är så extraordinärt välljudande, det hörs verkligen när det är en talgoxe eller en koltrast. Ja, de är förresten bra alla fyra böckerna, det är riktigt fascinerande vad lite ljud kan åstadkomma för helhetsupplevelsen. Texten består bara av själva djurbenämningen, detta är böcker med inriktning på syn och hörsel. Bilderna är färgrika och roliga att se på, samtidigt som det verkligen liknar själva djuret på ett mycket gulligt vis. Flera små barn i åldrarna 1-4 har med förtjusning tittat och lyssnat och de vill inte sluta i första taget, men jag skulle inte lämna ett litet barn i bitåldern ensam med böckerna. Böckerna fungerar även som förströelse för lite äldre barn, för det är ju detta med ljudupplevelsen som lockar. Varje barn oavsett ålder bara måste trycka på knappen om och om igen. Själv kan jag inte låta bli att återkomma till boken om fåglar. Blundar jag så går det att få lite känsla av att stå i skogen en solig dag.

---

Nyfikna öron – Fåglar
Översättare: Marianne Lindfors
Illustratör: Marion Billet

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129678789
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nyfikna öron – Husdjur
Översättare: Marianne Lindfors
Illustratör: Marion Billet

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129678772
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nyfikna öron – Bondens djur
Översättare: Marianne Lindfors
Illustratör: Marion Billet

Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129678765
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nyfikna öron – Djungeldjur
Översättare: Marianne Lindfors
Illustratör: Marion Billet

Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129678758
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det sägs att spädbarn ser svartvita kontraster bättre än färg och det har nedanstående pekboksillustratörer tagit fasta på. Jag har visat böckerna för min 3-månaders bebis och hon gillar dem skarpt. Många tänker nog att det är för tidigt med böcker för så här små bebisar, men många barn i den här åldern gillar att titta på tavlor, så varför inte titta på djur i en bok? Genom att skala bort allt det plottriga och onödiga och lyfta fram rena former så blir de svartvita pekböckerna riktigt intressanta för små bebisar.

Fina djur – svartvita pekboken

Gulliga djur i svart-vit med accentfärger och mönster runt om. Mindre och lättare i formatet än nedanstående pekbok.

 

 

 

Mina fina djur

Pekbok i kraftig kartong med sammetsklädd pärm. Svartvita bilder med ett hål på var sida som man kan kika igenom.

Kanske ett bra presentförslag till nyfödda bebisen?

---

Fina djur – svartvita pekboken
Illustratör: Stella Baggott
Förlag: Rabén och Sjögren (2011)
Antal sidor: 10
ISBN: 9789129677911
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Mina fina djur
Illustratör: Xavier Deneux
Förlag: Rabén och Sjögren (2008)
Antal sidor: 20
ISBN: 9789129668377
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

När jag var hemma med en förkyld Ava (3 år) kom passande nog ett bokpaket på posten så vi fick glädjas åt några nya böcker. Anna-Clara Tidholms böcker om den söta nallen tänkte jag att de kanske skulle vara i enklaste laget, medan jag gissade att Åsa Karsins böcker om Lilla Lena skulle vara perfekta just nu, eftersom Ava nyligen besökt doktorn och eftersom vi pratat om att mamma och pappa går till frisören (Ava själv blir än så länge klippt av mig).

Jag började läsa Lilla Lena är doktor och läste sedan böckerna om nallen. Sen ville Ava läsa böckerna om nallen om och om igen. Lilla Lena är frisör har jag fortfarande inte fått läsa för henne, hon vägrar. Jag fick läsa Lilla Lena är doktor en gång till mot att jag lovade att de inte skulle kräkas. Med andra ord fick jag läsa ungefär halva boken… och där är det stopp. Hon vill inte höra om Lilla Lena.

Nallen är däremot högintressant. I Grattis! fyller nallen tre år, precis som Ava gjorde nyligen. Ava tycker det är jätteroligt att nallen har kalas och får paket. I Okej! följer vi med nallen ut på ett picnicäventyr.

Anna-Clara Tidholm kan konsten att skriva barnsligt och kreativt på ett alldeles naturligt och berättelserna är precis som barn, vad som helst kan hända och fokus kan hamna någon helt annanstans än man väntar sig. Grattis! och Okej! är underbara böcker!

Nu kommer dom, med hela födelsedagen. Grattis! säger dom. Med grattistårta och present.

Ett extra plus för att Tidholm fått in en manlig dagisfröken (som dessutom är röd, medan den kvinnliga är blå). Jag önskar bara det fanns fler i verkligheten!

I böckerna om Lilla Lena leks det doktor respektive frisör. Jag gillar uppslagen som visar alla saker man behöver till leken och jag kan tänka mig att vetgiriga små också tycker om att lära sig vad alla specialprylar är, heter och hur de används. Jag tycker också att Lena är riktigt söt. Men böckerna i sig är faktiskt inte särskilt söta. Jag förväntar mig faktiskt en viss gemytlighet från böcker riktade mot de allra yngsta. Allt kanske inte måste vara sockersött och gullegull men jag vill att kontentan av det hela ändå ska bli något positivt. I böckerna om Lilla Lena är det inte så. Lilla Lena leker doktor börjar charmigt med att Lena och Lillebror (som får vara Syster, vilket förstås är en trevlig genuspoäng även om det också blir förvirrande…) plåstrar om stackars gosedjurskatten som gjort illa tassen. Komikpoäng till att bilden på resultatet visar en katt som har plåster och bandage precis överallt utom just på tassen – barn tillåter sig ju ofta utsvävningar från ursprungsidén när de leker. :) Sen blir lillebror sjuk och kräks. Då är det inte roligt att leka doktor längre, så mamma får rycka in. Sen slutar boken så här:

Då känner doktor Lena att hon också har ont i magen.

Vad nu då, en doktor kan väl inte bli sjuk?

Jo, det är tydligt det.

När det gäller Lilla Lena leker frisör, som jag alltså inte ens fått läsa för Ava, gillar jag först att Lenas kompis Svenne har långt hår. Men det görs tydligt att han har det för att han inte vågar gå till frisören och när han får kort hår på slutet är allt som det ska. Vägen dit är faktiskt inte så trevlig. Kolla bara på bilden. Ser det ut som att ”Lena kammar så fint och försiktigt”? Och Svenne ber faktiskt Lena att bara klippa på låtsas, men så blir det inte. Den här boken slutar åtminstone med att båda är glada, men också med att vi fått veta att långt hår inte är riktigt rätt för Svenne, vilket man lätt tolkar beror på att han är kille. Inte för att det uttalat står så, men för att det följer normen så väl.

Nalle-böckerna är helt underbart charmiga och tillhör nu hela familjens favoriter. Lilla Lena, nä. De är inte ett dugg charmiga. Och varför ska förresten Lena prompt kallas lilla hela tiden?

Så ja, jag håller faktiskt med min treåring.

FLIPP: Nallen
FLOPP: Lena

---

GRATTIS!
Författare & illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta (2011)
ISBN: 9789150113372
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

OKEJ!
Författare & illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta (2011)
ISBN: 9789150113365
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Lilla Lena är doktor
Författare & illustratör: Åsa Karsin
Förlag: Alfabeta (2011)
ISBN: 9789150112870
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Lilla Lena är frisör
Författare & illustratör: Åsa Karsin
Förlag: Alfabeta (2011)
ISBN: 9789150113150
Antal sidor: 24
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Jag tänkte starta min första recension här med att blicka tillbaka på en gammal barnbilderbok som har betytt mycket för mig. Ellens boll av Catarina Kruusval är enkel i både text och bild men har en del charmiga inslag som små barn brukar tycka om. Ellen får en röd boll i ett paket som genast försvinner bort. Var är bollen? Är det Buster, Ellens hund som har tagit den?

När min dotter Isabelle döptes som nyfödd 2003 så fick hon den här boken i doppresent. Jag började läsa för henne då hon bara var 3 månader gammal. Det betydde att jag lade henne i sängen med kuddar som stöd så att hon halvsatt och så började jag läsa – varje dag läste vi denna bok under en väldigt lång tid. Det roliga med upprepningen var att hon snabbt lärde sig mitt tonfall och gester. ”Var är bollen?”, gjorde jag i falsett och underströk frågan genom att gestikulera med handen. Samtidigt som som jag sade det så såg man en enkel bild på Ellens sura min där hon står emot en vit bakgrund. Det var ganska så häftigt då min dotter ryckte till strax innan jag kom till den här meningen och gjorde stora ögon av förväntan. Det var inget tvivel om att hon inte visste bokens dramapunkt vilket följdes av jakten efter bollen. ”Är bollen under fåtöljen? Jag skakade ivrigt på huvudet samtidigt som jag sade nej. Eller bakom blomkrukan? Upprepning igen av gest och ord. Jag pekade samtidigt på bilderna så att min dotter kunde släppa blicken från mig och istället stirra på bilderna.

Min dotter minns inte detta. Hon vet historien eftersom jag har berättat att det var hennes favoritbok, eller rättare sagt, jag gjorde valet och jag läste för henne. När hon blev något större så valde hon inte alltid samma böcker som hennes mamma ville läsa men jag tror, och vill gärna tro att jag odlade i tidig ålder hennes stora intresse för böcker. Det är högläsningen, närvaron och den totala koncentrationen på en berättelse som jag känner är magin i att läsa för små barn. Man måste vara närvarande som vuxen då och som min många år yngre lillasyster har sagt till mig en gång; ”du får en annan röst då du läser, du får en berättarröst.” Inlevelse och eget intresse tror jag bidrar till en bra läsupplevelse men också att bara sitta ned och läsa skapar en mysig stund för både barn och vuxna.  Jag hade också velat ha ett minne från min allra första barnbilderbok men vad jag vet så läste inte mina föräldrar böcker utan jag fick genom skolan upptäcka böckernas värld.

Det finns fler böcker av Ellen men det här är den andra boken och den blev utgiven 1994. Ibland är det enklaste bäst och Ellens boll är en rar saga för de allra minsta barnen.

---

Ellens boll
Författare & illustratör: Catarina Kruusval
Förlag: Raben & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129639803
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

 

 

 

 

 

 

 

 

För en tid sedan fick jag hem ett litet paket från Gilla böcker som innehöll deras senaste utgivning – två pekböcker med ett ganska annorlunda stuk. Jag har tittat i dem flera gånger, läst dem för dottern som är 1½ år men jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska tycka om dem. De avviker definitivt från pekboksnormen;  här finns inga glada gulliga bilder på nallar, leksaker eller badankor.

I Kläder och fordon finns t.ex. en skotskrutig halsduk ”inbakad” i en buss och en basketsko som är någorlunda formad som en traktor, i Frukt och djur en apa vars ögon är kiwiskivor och en häst som har en apelsinklyfta till mage. När jag frågar dottern (som vanligtvis känner igen djuren som bilderna ska visa) om bilden av apan med kiwiögon en apa svarar hon bestämt ”Näe!” Klart att man kan diskutera kring bilderna och vad de föreställer, men det känns lite förvirrande både för mig och dottern det här…

Men, är ni trötta på supersöta överpedagogiska pekböcker där hemma tycker jag absolut att ni ska prova dessa två istället. De liknar inga pekböcker som jag sett tidigare!

Kläder och fordon
Författare & illustratörer: John Nordqvist och Johan Toorell
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 16
ISBN: 9789186634131
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Frukt och djur
Författare & illustratörer: John Nordqvist och Johan Toorell
Förlag: Gilla böcker
Antal sidor: 16
ISBN: 9789186634124
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

 

Stina Wirsén gör oss inte besvikna! De senaste böckerna i Vem-serien är roliga, mysiga och tar upp intressanta ämnen.

Vems bebis?
När katten var liten blev han adopterad av sina föräldrar. Nu är katten stor och kattens mamma är alldeles tjock om magen. Efter en lång väntan kommer kattens mamma och pappa hem från sjukhuset med kattens nya lillebror. Men vem ska ha bebisen egentligen?

Wirsén berättar bra och lättförståeligt om adoption och lite om hur det är att få syskon. Det är roligt att äntligen få lära känna kattens föräldrar. Sedan avslöjas det även varför den stora rosa nallen kallas för nallegrisen (läs själva så får ni se).

Vem städar inte?
Nallen vaknar upp till en underbar inte-dagis-dag. Men till hennes bestörtning visar det sig vara städdag! Hela familjen ska hjälpas åt att städa men nallen glömmer bort sig när hon ska städa sitt rum.

Denna väldigt vardagsnära bok är full av humor och igenkänning. Det känns modernt och jämställt att pappan har förkläde och blir arg på mamman när hon inte dammat tillräckligt bra. Alla ska hjälpa till. Boken visar även att föräldrar inte alltid är perfekta – något som nog många barn tycker är bra och roligt att se.

Jag upplever att Vem-böckerna växer lite med barnen. Till skillnad från de tidiga böckerna som Vem blöder? och Vem är arg? så består de nyare böckerna inte längre av fåordsmeningar utan av mer text och riktiga resonemang. Ämnen som döden, sova över, städning och adoption känns helt klart relevanta för min 3,5-åring. Ämnena kanske är lite för abstrakta för ettåringarna, men för dem passar å andra sidan de tidiga Vem-böckerna perfekt.

Ni har väl inte missat att Vem?-filmen har släppts på DVD?

Vems bebis?
Författare & Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163869457
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Vem städar inte?
Författare & Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163869440
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Mamma, pappa, barn är en stark norm i samhället och kulturen men alla familjer ser inte ut så. Många barn lever tillsammans med två mammor eller två pappor. Jag tänkte dyka in i barnböckernas HBT-värld och kika på hur regnbågsfamiljer framställs i en rad barnböcker.

Jag vill ha baklava!
Kalle Guettler & Pia Halse, Olika förlag, utgiven 2010

Huvudpersonen har två mammor och det är inget som direkt pekas ut. Mammorna nämns kort och gott som ”mamma” och ”min andra mamma Rita”. Hela boken genomsyras av ett normbrytande perspektiv genom att huvudpersonen inte visas förrän på sista sidan och att syskonet Kims könsidentitet inte avslöjas annat än när spindeln berättar om att en fluga fångats på Kims smutsiga trosor. På sista sidan framkommer det även att barnen är lika varsin mamma eftersom två av familjemedlemmarna har stort rött hår och två har rakt svart hår. Någon pappa nämns inte, huvudpersonen har två mammor och det räcker bra så.
Läs recension på Barnboksprat

 

Lill-Zlatan och morbror Raring
Pija Lindenbaum, Rabén & Sjögren, utgiven 2006

Lill-Zlatan har en mamma och en pappa, men hon umgås tätt med sin morbror som lever i en homosexuell relation. Precis som Barnboksprats Helena Ferry konstaterar så är stereotyperna inom HBT-världen väldigt tydliga i denna bok, men samtidigt visar den (via morbrors partner Steve) att man inte behöver vara flärdfull, feminin och fjollig för att vara bög. Morbror Raring och Steve har inga barn men samtidigt lever de i en ny relation, så det är inget man behöver fundera kring. Boken kan dock vara ett bra uppslag till att berätta för barnen om de alternativ som finns för homosexuella att få barn (adoption, två homosexuella par som delar barn, insemination för lesbiska och surrogatmödraskap som dock inte är tillåtet i Sverige).
Läs recension på Barnboksprat

 

Malins mamma gifter sig med Lisa
Annette Lundborg & Mimmi Tollerup-Grkovic, Eriksson & Lindgren förlag, utgiven 1999

Denna bok är en utpräglad HBT-bok där författaren poängterar att ”Malins mamma ska gifta sig med Lisa. Malins mamma, Siv, älskar Lisa och Lisa älskar Siv”. Boken handlar om regnbågsfamiljeliv där Lisa och Siv respektive Malins pappa och Niklas delar barn med varandra. Att ett homosexuellt par delar barn med ett annat homosexuellt par är ett vanligt sätt för hbt-par att kunna få barn och boken visar den stora tryggheten som det innebär för Malin och hennes kommande syskon att ha fyra föräldrar att vända sig till. Föräldrarna framställs som helt vanliga människor utan onödiga klyschor som kort hår och manhaftighet respektive fjollighet och intresse för utseendet. I boken beskrivs även hur barn blir till genom att små frön som simmar in i magen och träffar ägget. Malins mamma berättar att hon fick en hel burk med frön av Malins pappa.
Läs recension på Barnboksprat

 

Pinsamt värre Krille
Åsa Karsin & Karin Bektacevic, Olika förlag, utgiven 2009

Krille är en tonårskille som lever ihop med sina mammor Rita och Gittan. Mammorna följer inte den steretypa bilden av att lesbiska kvinnor är manhaftiga och ointresserade av utseendet, utan de är som vilka kvinnor som helst. Att Krille har just två mammor som lever ihop är inget som pekas ut, utan det framkommer rätt och slätt ganska snabbt i inledningen. Någon pappa nämns inte och det görs heller ingen skillnad vem av mammorna som eventuellt är biologisk förälder till Krille.
Läs recension på Barnboksprat

 

Tips för att motverka heteronormen i barnens värld

• Prata med barnen om att vissa barn har två mammor eller pappor (eller både och).
• Presentera ibland två mammor eller pappor som föräldrar till dockan/gosedjuret/actiongubben. Visa att två Barbieflickor eller gosedjurshanar kan bli kära i varandra.
• När du berättar om hur barn blir till kan du även lägga till att vissa barn skapas genom provrörsbefruktning eller assisterad befruktning (en spruta in i snippan). Både hetero- och homopar kan adoptera.

Givetvis får man fundera kring barnets mognadsnivå innan man drar upp avancerade resonemang, men det är alltid bra att börja tidigt för att på ett naturligt sätt låta de homosexuella ta plats i barnets värld. Ett bra sätt kan vara att läsa böckerna ovan till exempel.

På RFSLs webbplats kan du hitta fler HBT-boktips för barn.

Envisa och egensinniga katten Snurran är tillbaka. Den här gången får vi följa med Snurran till förskolan. Snurran är ovän med Saltis och de två före detta kompisarna bråkar med varandra hela dagen. De tar varandras spadar, slåss och surar. Till slut vill förskolekompisarna Tussi, Pussi och Sussi inte vara kvar på förskolan längre och Snurran får sig en tankeställare.

Snurran är lika rolig och kaxig som vanligt och illustrationerna är väldigt träffande. Snurran är även en bra förebild för unga tjejer. Det är bra att ta för sig i livet och inte låta någon sätta sig på en (men man kan ju hålla det på en viss nivå om man inte vill hamna i trubbel). Boken ger nog hög igenkänningsfaktor om hur det är att gå i förskolan (men förhoppningsvis utan bråk).

Se tidigare recension av Snurran och dumoverallen.

Snurran på dagis
Författare: Eva Bergström
Illustratör: Annika Samuelsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163867477
Köp: Adlibris eller Bokus

Supercharmig bok med hög igenkänningsfaktor! Här är det den lilla elefantungen som ska sova tycker mamman, men det vill elefantungen inte alls! H*n är ju inte trött, det är mamman som påstår det! Elefantungen börjar i alla fall förbereda sig för kvällen; h*n kissar och bajsar och sen börjar det som man som förälder så väl känner igen ”Jag ska bara…” Sen ska det borstas tänder men det vill h*n inte heller fast de andra djuren också gör det (ett djur använder zebrans svans som tandborste!).

Ett efter ett somnar de andra djuren på savannen i den rosaröda solnedgången, men inte elefantungen! ”Nu lägger du dig ner och vilar din snabel.” säger mamman men det vill ungen inte alls för det är tråkigt och skakar som en tok på huvudet. Jag undrar just hur många olika ursäkter till att inte gå och lägga sig som ett barn skulle kunna hitta på under en och samma kväll? Väldigt många tror jag! När mamman ber ungen att vara lite tyst och stilla kan h*n såklart inte hålla sig utan brister ut i ett högt ”TUUUT!”, något som inte är populärt bland de andra sovande djuren. Till slut blir mamman själv jättetrött och ungen säger åt henne att gå och lägga sig vilket hon gör, och då kryper den lilla intill mamman och somnar h*n också! Precis så var det här hemma hos oss en kväll förra veckan också, jag var tvungen att gå och lägga mig med barnen för att de skulle somna! Sådana kvällar är inte alls roliga, men så ser föräldralivet ut ibland.

Den här boken gillade jag fast den liksom Vem ska kissa? har ett helt gäng flikar att lyfta på. Jag tycker mycket om hur elefantungen är tecknad, det var faktiskt den som fångade min blick när jag surfande runt och letade efter nya böcker att recensera! Böckerna är tänkta för de minsta barnen i åldern 0-3 år, men vill man ha flikarna i behåll kanske man inte ska sätta den i händerna på de allra minsta. Fin bok att läsa och prata om läggdags med tycker jag.

Sov nu!
Författare & illustratör: Birde Poulsen
Förlag: Opal bokförlag
Antal sidor: 14
ISBN: 9789172994348
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus