Författaren Martin Widmark och illustratören Mats Vänehem berättar INTE en förskönande vikingaromantisk historia. Däremot fångar de karaktärer, historia, vikingatida hierarki, och maktbrytning mellan hednisk och kristen tid både realistiskt och spännande. Första delen i serien om vikingapojken Halvdan heter Hövdingens bägare.

Två byar, där den ena representerar den gamla tiden och den andra den nya tiden, ställs mot varandra. I den hedniska Östbyn är hövding Ragnar överhuvud – eller också är det hans fru Frida. I den kristnade Västbyn regerar kung Alarik och drottning Kristina, och de hävdar bestämt att deras by är en stad. Oavsett vad byhärskarna lyfter fram som märkvärdigt eller unikt är de lika goda kålsupare bägge två.

Den lille halte skalden Halvdan blir skickad med nysmidda hästskor till vikingahövdingen Ragnar, men där råder uppståndelse. Vakterna har tagit en underlig man till fånga och satt honom i stocken, hästskorna tänker hövdingen använda till att kasta på den fängslade, en munk från grannbyn. Men fru Frida oroas för den kristne gudens makt. För att hindra sin man från allt för grymma våldsamheter har hon bjudit honom på gammal ärtsoppa, med rännskita som följd, och munken skonas tack vare Fridas list – hon vill nämligen höra varför han har kommit.

Munken är skickad av sin kung att bjuda in till lek och gästabud. Men den kristne kungen och hans munkar spelar inte rent spel, vilket flickan i huset, Meia, avslöjar för Halvdan. En unik bägare av glas och en anrik stridsyxa står på spel. Efter att ha utsatts för diverse frestelser och trick förlorar den segervisse vikingahövdingen och hans sällskap. Munken som blivit förnedrad söker hämnd, Meia och Halvdan blir bortförda och utsatta för livsfara.

Styrkor och svagheter kan ta sig många uttryck och visa olika ansikten, det är inte alltid den som gapar högst och värst eller är störst och starkast som vinner. Halvdans skaldeförmåga och fru Fridas ord visar sig ibland mer dräpande än Ragnar Drakdödarens svärd; och den kristne kungens elaka spel avslöjas av barnen som är enade trots religiösa motsättningar mellan deras hembyar. I den ambivalenta kämpaleken mellan hövdingarna handlar allt om personlig makt, ära och hämnd, inte om motsättningar mellan hedendom och kristendom.

Rå jargong, blodsspillan, falskhet och hämnd varvas med rättrådighet och vänskap; råstyrka, hedendom, kunskaper om smide, metaller och båtbyggeri möter kristendom, nymodigheter som glas, renlighet och sängar, och falskhet. Tvekampens rättmätige segrare tar slutligen hem sina erövrade ting, de bägge fiendebyarnas barn har funnit varandra och nya äventyr utlovas i kommande böcker. Avslutningsvis skaldar Halvdan:

Öst är öst och väst är väst,
Ärad den som kämpar bäst.
Utan ära, yxa, glas
Slutade hans kalas.

Text- och bildberättelsen om Halvdan erbjuder både en inblick i livsvillkoren i det vikingatida samhället och ett spännande äventyr. Arkeologen Mats Vänehem har tecknat berättelsens karaktärer starkt och dråpligt, miljöerna de befinner sig i är fullmatade med 1000-talets vikingahistoria; klädsel, båtar, hus och gårdar, hövdingahus i genomskärning; återkommande är detaljer som Odens korpar, kors och torshammare, drakslingor och ornament.

Rolig, lärorik och blodig i fyndig kombination, här finns gott om möjligheter att utveckla ett historiskt intresse hos 6-10 åringen.

Titel: Hövdingens bägare
Text: Martin Widmark
Illustrationer: Mats Vänehem
Förlag: Bonnier Carlsen  (2011)
Antal sidor: 121
ISBN: 9789163868832
Jämför priser och provläs:

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Julsånger!

Man kan tycka att det är i senaste laget att lära sig nya julsånger när julen står för dörren, men eftersom de flesta sångerna i Lilla Barnkammarboken julsånger är välkända, kan man säga att det är hög tid att repetera och fylla på med de rader man har glömt. En eller annan ny finns kanske tid att ta till sig i julbrådskan trots allt.

Det julmysiga med den här boken är att det är en riktig ’tillsammansbok’ där flera generationers julsånger presenteras, därtill hittar jag några, inte helt okända, från andra länder och på andra språk –  gränslös julsångsglädje så att säga.

Det roliga med de traditionella sångerna är att man genom att sjunga dem med och för sina barn för dem vidare, och det roliga med de nya är att barnen kanske kan sjunga dem för de äldre generationerna. Det gemensamma sjungandet hör liksom julen till!

I boken finns både texter och noter. För den som varken kan läsa det ena eller det andra, eller bara vill lyssna när någon annan sjunger, finns en CD med några av visorna. Själv uppskattar jag inte CD:n, sång och musik är mekanisk och framförs i något som jag skulle vilja kalla ’värsta varuhusvarianten’.

Julbilder!

Det bästa har jag naturligtvis sparat till sist: bilderna. Jag sätter faktiskt bilderna i julsångsboken högre än sångerna, som de flesta redan kan utantill; bilderna är både traditionella och unika.

Välkända barnboksillustratörer, som Cecilia Torudd, Jan Lööf, Lena Sjöberg, Stina Wirsén och Maj Fagerberg, har bildsatt de olika vistexterna och på så sätt tolkat och berättat. Många av de traditionella texterna kan vara svåra att förstå, men tack vare illustrationerna får innehållet ett ansikte. Här finns vackra, stämningsfulla, roliga, fyndiga, kluriga, knasiga och julglada bilder.

För mig är Lilla barnkammarboken julsånger en julbilderbok med sånger i, man måste inte sjunga, man kan sitta och mystitta på bilderna.

Bilderna gör denna bok i ännu högre grad till gränslös, det finns mycket att lära, fråga om och förundras över.

Titel: Lilla barnkammarboken, julsånger
I urval av Annika Lundeberg
Illustrationer: Stina Wirsén, Lena sjöberg, Jan Lööf, Cecilia Torudd, Anna Höglund, Maj Fagerberg, Marit Törnqvist, Christina Alvner, Filippa Widlund
Förlag: Bonnier Carlsen Bokförlag  (2011)
Antal sidor: 60
ISBN: 9789163869006
Jämför priser:

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Mitt i dagens Stockholm dyker de upp, varelser och väsen ur folktro, saga och sägen. Barnhemspojken Jack får uppleva rejäla överraskningar, faror och utmaningar. Som läsare deltar vi plötsligt i sökandet efter Jacks föräldrar och blir indragna i nattliga äventyr och fasansfulla möten med väsen vi inte trodde på. Som tur är visar det sig att Jack har förmågor som ingen visste om.

Sommarlovet börjar inte som föräldralöse Jack har tänkt sig: hos en okänd elak släkting. På bussterminalen möter moster Betty på motorcykel, och den lycklige Jack får för första gången åka till hennes verkstad i Gamla Stan. Men den överraskningen är bara en futtig början. Snart får han veta mer om sin egen bakgrund, och när hans unika förmåga kommer i dagen förändras allt. Jack är den förste trolldomskunnige sedan 1600 – talet, vilket öppnar möjligheter att med hjälp av gammal kunskap och goda väsen hitta hans bortrövade föräldrar, samtidigt som han blir en fara och fiende för varelser med ont uppsåt.

Äventyrsserien heter Jakten på Jack men det är sannerligen inte bara Jack som jagas, han själv jagar också sitt eget ursprung, samt efter ledtrådar och sina föräldrar – så vem som jagar vem eller vad känns lite oklart när de två första böckerna är lästa.

Miljöerna som Jack och hans moster Betty rör sig i är hittills inspirerande, och den som inte är hemma i Stockholm får god hjälp av kartan på första uppslaget, bokens bilder och textens miljöbeskrivningar. Valet att använda kulturmiljöer och förlägga huvudäventyren till platser som Gröna Lund, Gamla Stan och Vasamuseet främjar nyfikenhet och fantasi och lockar läsare till egna besök, kanske även till att använda nya sinnen i upptäckandet av andra/egna miljöer.

Man kan säga att berättelsen i text och bild kommunicerar med en mängd andra framställningar där folktrons figurer och magiska ting blandas in i vardagslivet i läsarens samtid, att den för dialogen mellan tid, rum och tradition vidare. Släktskapet med Bo Vilhelm Olsson i Astrid Lindgrens Mio min Mio och med Harry Potter är tydligt, och går man lite längre bakåt i tiden har Jack åtskilliga avlägsna släktingar i såväl sagoserien Bland tomtar och troll och i serien om landet Narnia. Bland ’vuxenlitteraturens dialoger’ kan exempelvis da Vinci-koden nämnas.
Som genre är denna typ av äventyrsböcker ’lite extra’; blandningen mellan vardag, äventyr, folktro och kulturhistoria tilltalar mig, och kanske kräver ämnet en ständig förnyelse för att nya läsare ska kunna identifiera sig med en huvudperson i sin egen samtid. Trots att Jakten på Jack är välskriven, spännande och aldrig blir det minsta långtråkig känns det inte som om den tillför ’det lilla extra’, kanske beror det på mig som vuxen och att jag redan har läst om så många av Jacks släktingar.

I serien har hittills två av fyra böcker givits ut Trolldom i Gamla Stan och Vålnader på Vasaskeppet båda är bra och dagsäventyren är avslutade, men de ingår vidare i ett större äventyr som är det huvudsakliga – sökandet efter Jacks föräldrar. Tyvärr framgår det inte förrän på de sista bladen, som man lätt missar, att man bör läsa dem i ordning och att de inte kan sägas vara fristående. Även om de utkommer relativt tätt så är det lite tråkigt att behöva vänta ett par månader på att få läsa fortsättningen – böckerna borde ha varit samlade i en volym.

Titel: Jakten på Jack; Trolldom i Gamla Stan; Vålnader på Vasaskeppet

Text: Martin Olczak
Bild: Anna Sandler
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 81; 87
ISBN: 9789129672497; 9789129676624
Jämför priser och provläs:

Köp: exempelvis på Bokus  eller Adlibris

Kommer du ihåg? Så står det på en lockande pil in i den här boken, Bilderboksretro 50-tal (som ni ser i bilden är det fler på väg!). Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing bjuder på en rejäl nostalgitripp genom samlade utdrag ur barnböcker vi minns, och kommentarer till dem. Kolla in:

» Lisa Bjärbo visar smakprov ur boken
» Boktrailer på Youtube
» Bläddra hos smakprov.se

Har man den här boken behöver man ingen tidsmaskin. Bli barn på nytt av att återupptäcka dina gamla favoriter! Mina nostalgipiller är främst Hur gick det sen?, Historien om någon, Barna Hedenhös, Krakel Spektakel köper en klubba och Klåfingerdagen – vilka är dina?

Att åka på semester till ett annat land betyder ofta att man får en möjlighet att möta en annan kultur än den egna. Upplevelsen blir större och rikare: om man förbereder sig, kan utveckla sin förståelse under vistelsen, och vid hemkomsten har möjlighet att bearbeta sina erfarenheter – författaren Iva Stepán och illustratören/formgivaren Camilla Eltell ger läsaren en god chans.

Flygturen, flygplatsen och det första omtumlande mötet med främmande mark är för många förstagångsresenärer ett äventyr i sig, som inte har glömts bort i den helgjutna berättelsen. Vi får följa syskonen Rebecka och Olle, med föräldrar, i deras möte med Grekland. Upplevelserna på semestermålet är många och av skiftande slag.

På familjehotellet finns värdinnan och hennes barnbarn, den första bilden av livet i Grekland berättar en hel del om fortsättningen. Mot bakgrund av ett fotografi av ett ’typiskt grekiskt hus’ med apelsinträd, har berättelsens huvudkaraktärer samt en del miljöviktiga detaljer tecknats. Uppslagets layout består dessutom av den textade berättelsen om det första mötet, mjukishunden Dipsys reflexioner i en tankebubbla, och en faktaruta. En komprimerad helhet om hur det är att komma till Grekland tar sin början.

Följande morgon tar semestern fart på allvar. Utflykter på moped och till sjöss varvas med stadsbesök och bad. Hemma på hotellet får barnen dela en hemlighet med pojken Yannis. På ett fint sätt vävs möten, traditioner, historia, religion, högtider, mat, natur, språk, upplevelser och levene samman – så som det ’är’ i Grekland.

Man kan tycka att uppslagslayouten med sina collage bestående av fotografiska och tecknade detaljer, texthandlingen presenterad dels i rundlar med avvikande bakgrundsfärg och dels tryckt i oregelbundna stycken direkt på bilden, och vidare faktarutor och tankebubblor, är väl mastig och ganska rörig. Men samtidigt kan upplevelsen av jaget i en ny kultur vara just så komplext. Dessutom gör det att boken tål att läsas många gånger för att upptäcka nya saker innan, under och efter semestern.

Efter att familjen har tagit avsked lämnar vi dem men har ändå mer än halva boken kvar! Det berättelsen har gjort läsaren bekant med utvecklas och en hel del fakta läggs till; här får man veta mer om bland annat Greklands geografi och natur, landets långa historia, den grekisk-ortodoxa kyrkan och dess betydelse, barnens vardag, maten, antiken och de gamla gudarna. Strategiskt placerat på utvikningsbara blad mitt i finns en alldeles lagom omfattande och väl anpassad ordlista/parlör och det grekiska alfabetet, samt dagar, färger och siffror. Avslutningsvis finns pyssel som anknyter till innehållet och några viktiga uppmaningar till ’oss turister’.

Väl värd att satsa på om man tänker ta barnen med för att uppleva Grekland, och värd att köpa in som komplement i geografiundervisningen.
Reseboken om Grekland ingår i en serie där olika länder som är vanliga att besöka som turist presenteras.

Titel: Grekland, hemma bra men borta bäst; En resebok för barn – berättelser, fakta tips och pyssel
Text och idé: Iva Stepán
Illustrationer och grafisk form: Camilla Eltell
Foto: Grekiska Turistbyrån, Jörgen Hallsund, Camilla Eltell
Förlag: Tulpan förlag (2011)
Antal sidor: 65
ISBN: 9789197922531
Jämför priser:
Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Det här är en antologi med tio olika nordiska författare och nio olika illustratörer, som tillsammans gett ord och bild liv i form av dikter. Dikterna tar upp såväl vardagliga saker, sådant som är lätt och sådant som är svårt, men också fantasisaker. Tittamari Marttinen (Finland) skriver om ett tivoli där man kan övervinna rädslor, finna kärleken  och flyga iväg med ballonger till Virpi Talvities bilder. Lotta Olsson Anderberg (Sverige) skriver om monsterna som inte finns under sängen och som är illustrarade av Eva Lindström. Kirsten Hamman (Danmark) skriver om och Dorte Karrebæk illustrerar Harmonika, som bor i boken som man håller i sin hand och som kan komma dit texten för henne. Dessa och många fler dikter möter vi i boken.

Jag kan inte direkt säga att det finns en gemensamt tema eller uttryckssätt för dikterna. Alla är de speciella i sitt uttryck. Men vad man kan säga är att de talar direkt till läsaren/lyssnaren. Varken text eller bild är så där gullig och lite fånig som dikter till barn riskerar att bli. Det här är verkligen en bra diktbok!

Till boken hör en CD med några av dikterna inlästa av författarna. Att materialet utvidgas med hjälp av hörseln är trevligt eftersom det ger en möjlighet att ta in dikterna på deras originalspråk. Att ibland känna igen sig i språken och ibland inte alls ger en lite spännande känsla.

"I natt" av Hanne Kvist från Danmark (text och illustration)

Det har kommit en komet: nordiska dikter för barn
Författare: Lotta Olsson Anderberg, Thórarinn Eldjárn, Kirsten Hamann, Hannele Huovi, Eva Jensen, Alexandur Kristiansen, Hanne Kvist, Barbro Lindgren, Tittamari Marttinen, Finn Øglænd
Illustratörer: Eva Lindström, Sigrún Eldjárn, Dorte Karrebæk, Kristina Luohi, Gry Moursund, Edward Fuglø, Hanne Kvist, Eva Eriksson, Virpi Talvitie, Lise Belsvik
Förlag: Eriksson & Lindgren (2003)
Antal sidor: 112
ISBN: 9789187803611
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Men… alltså… dessa fabler! Somliga av dem har kanske bra poänger, men de flesta känns bara alldeles för brutala eller märkliga. Det är mycket elakheter och ond bråd död, med lärdomar som känns både krystade och svårbegripliga. Grannfrun ger några bra exempel i inlägget Gamla konstiga fabler, som är en ytterst träffande beskrivning av boken.

Nä, inte ens Piet Groblers bilder kan göra den här boken till en trevlig läsupplevelse.

Klicka för att zooma in

Klicka för att zooma in

Mellan 1959 och 1974 skrev och illustrerade Miroslav Sasek 18 reseböcker för barn och dessa blev oerhört framgångsrika. Tukan Förlag har valt att ge ut fyra av böckerna igen (Paris, London, Rom och New York), 50 år efter att de skrevs. Böckerna är fyllda av vackra 60-talstypiska illustrationer.

Böckerna är väldigt informativa och förhållandevis lättlästa. De visar bilder på hur ett parisiskt tunnelbanetåg ser ut, hur perrongen och tågbiljetten ser ut samt presenterar olika byggnader och kyrkor. Vi får lära oss mer om stadsbilden (på 60-talet) med poliser, nunnor, bagare och vakter.

Det är härligt att få ta del av Saseks beskrivningar. Han varvar de klassiska turistmålen med lite mer lågmälda inhemska fenomen som parisiska katter, blomsterflickor och skolbarn i skoluniform. Dessa detaljer gör böckerna lite extra spännande för barnen.

Viss fakta stämmer inte längre (t ex är varuhuset Harrods numera större än Selfridges) och det finns en lista på anmärkningar längst bak i boken.

Det finns 10 000 gator i London. Om man är osäker på vägen ska man fråga en poliskonstapel.

Här är en från Metropolitanpolisen.

Den här är från City of London.

City of London utgör Londons hjärta.

Böckerna passar nog bäst för lite äldre barn, men kanske är de allra mest intressant för dem som gillar design- och formgivning? Jag är faktiskt lite tveksam till i vilken bokhylla jag ska ställa dem, dotterns eller vår?

Detta är London
Författare & Illustratör: Miroslav Sasek
Förlag: Tukan Förlag
Antal sidor: 60
ISBN: 9789174012293
Köp: jämför priser

Detta är Paris
Författare & Illustratör: Miroslav Sasek
Förlag: Tukan Förlag
Antal sidor: 60
ISBN: 9789174012286
Köp: jämför priser

Redan under vårt kärlekstema i våras fick vi äran att publicera ett smakprov ur denna diktsamling. Därför tycker jag det känns extra kul att äntligen hålla boken i min hand. Det är en väldigt mysig bok om kärlek, med känsloväckande och finurliga små tankar och mycket igenkänning. Mina favoriter är de allra kortaste, allra mest kärnfulla:

Helena Bergendahls
illustrationer
följer molntemat.

Plats
Jag förstår inte
hur så mycket kärlek
kan få plats i mig
när jag känner mig
så liten.

Titta in
Du måste ju se
vad jag känner för dig.

Jag står här helt
utan väggar.

Enligt förlaget passar boken elever på högstadiet och gymnasiet. Jag tror att den passar vem som helst som tycker om att fundera och formulera. För den som har svårt att läsa är ju diktformatet riktigt smidigt: en liten, liten textsnutt kan ge upphov till många tankar och man får välja och vraka fritt, läsa i valfri ordning och hoppa över det man inte har lust med utan att läsupplevelsen på något vis blir lidande.

Jag skulle vilja lyfta tre av berättelserna lite extra.

Berättelsen Emeli rädderskan handlar om att vara ensam i en ny stad, men att ha turen att hitta en livs levande, dock skadad, älva. Det är verkligen en berättelse mitt i här och nuet. Inte behöver man befinna sig mitt i en uråldrig sagoskog för att få uppleva lite magi. Emeli vandrar runt bland höghusen och kommer till en liten samling med träd och där hittar hon den lilla skadade älvan. Jag tycker att författar-illustratörkombinationen är väldigt intressant i berättelsen om Emeli. Det är Inger Edelfeldt som står för text och Tord Nygren för bild. Inger Edelfeldt är en författare som lyckas väldigt väl med att beskriva  det vardagliga livet samtidigt som hon fångar upp fantasins vinklar och vänder och vrider på vårt sätt att se på saker. På liknande sätt är det med Tord Nygrens illustrationer. De kan vara vackra och magiska, men ändå realistiska. Det är verkliga människor som såväl Inger Edelfeldt som Tord Nygren porträtterar. Emeli är ett verkligt barn mitt i vardagens förort, men ändå finns de magiska kornen där.

Emeli rädderskan

Mörk är skogen så man blir rädd, med text av Ylva Karlsson och bilder av Katarina Strömgård, är en berättelse om kärleken mellan två bröder. Lillebror Mattias är den enda som förstår att något är galet med den storebror som kommer hem efter utflykten med fritids. Den Måns som ligger i sängen bredvid honom saknar helt hans brors värme. Mattias förstår snart att det inte är den verkliga Måns som finns bredvid honom. Men var är då hans riktiga storebror? Mattias är otroligt rädd, men längtan efter Måns tar honom ut i den mörka skogen. Trots att berättelsen utspelar sig i nutid lever sagan kvar och det är inte någon snäll varelse som lurar i skogen. Men Mattias vet att han är den enda som kan rädda Måns.

Äventyrsberättelser har ju traditionellt sett oftast haft pojkar i huvudrollen, men här är det en helt vanlig liten rädd pojke. Eftersom jag har två söner själv tycker jag att berättelsen lyfts ett snäpp just för att det är två bröder som är huvudkaraktärer. Inte för att pojkar gör andra saker än flickor. Men jag tycker att den här berättelsen är otroligt fin i återgivningen av syskonkärlek och det är trevligt att det är två bröder som visar upp sin närhet till varandra. De tillåts vara mjuka, rädda och kärleksfulla.

Mörk är skogen så man kan bli rädd

Prinsessan av Accazza, med Lotta Gahrton som författare och Stina Lövkvist som illustratör, handlar om att längta efter sitt ursprung och känna tillhörighet. Aida bor i ett radhus tillsammans med sin pappa,  i ett land som mycket väl kan vara Sverige, men hennes pappa har flytt från ett annat land. Pappan var kung i det andra landet, men tvingades fly för att drottningen fördrev honom när han ville börja dela med sig av hovmaktens rikedomar. Som vuxen blir parallellen till politiskt flyktingskap en spännande dimension. För barn är den här kopplingen inte så självklar, men känslan av att ha tvingats fly från något som man vill tillhöra finns där för barn också. Mitt i detta ger sig Aida ut som en räddande hjälte. För att rädda kungariket måste hon färdas över hela världen. Först till den nordligaste kylan och sedan till värmen i hemlandet Accazza och på vägen får hon hjälp av tre kloka människor och två magiska katter.

Även det här är en berättelse som blandar vår nutida vardag med sagans dimension och de båda perspektiven löper fint tillsammans och ger en hoppfull, men dramatisk, bild av samhörighet och längtan till något förgånget.

Prinsessan av Accazza

Utöver dessa tre innehåller boken också:

En liten prinsessa av Ulf Stark (text) och Ida Björs (illustrationer) – en charmig berättelse om en prinsessa som inte är ett våp och en prins som är hjälte, men inte på det vanliga sättet.

Guldnycklarna av Elisabeth Björklund (text) och John Bauer (illustrationer) – en äldre berättelse som är väldigt vacker och lite tankeväckande.

Gubben Trille i runda stenen av Einar Norelius – en äldre berättelse. Varken jag eller mina barn har haft något större intresse av att läsa den här berättelsen. Inte för att den är förarglig på något sätt, snarare lite gammalmodig och tråkig.

Hattstugan och stöveltornet av Ulf Nilsson (text) och Filippa Widlund (illustrationer) – en spinoff på den traditionella berättelsen Hattstugan, men med omkullkastade roller. Här är det inte barnen som blir uppläxade av en patriarkal tomte, utan snarare tvärtom. Hattstugebarnen är påhittiga och driftiga, medan tomten i stubben är en lite tafatt stofil.