Recept för en flygtur är den tredje boken om Abbe. Malin Skals har skrivit om Min första världssensation och Marit Jonsson tog sig an Den skräckslagne stekelsamlaren. Recept för en flygtur hamnade på mitt bord och jag har läst den helt fristående från de två föregångarna. Jag missade säkert en hel del bakgrund, men det var ingenting jag stördes av under läsningen.

Abbe har höstlov hos mormor och morfar i Istermyrträsk. Allt är botten. Kompisarna är glada för att melodifestivalidolerna SUCK ska uppträda på Medborgarhuset i Istermyrträsk, men Abbe tycker inte om sån musik. Däremot förälskar hon sig i punk och det supercoola punkbandet Up Yours från Flurkmark. SUCK behöver förstås ett förband, så Abbe drar i trådar för att det ska bli Up Yours.

Abbes kompis Antón har en annan sorts bekymmer. Han blir mobbad av coola Christoffer och hans gäng och det blir bara värre och värre. Det är dags för en räddningsaktion!

Annalena Hedman blandar glädje och allvar till en njutbar kompott som är riktigt trevlig att läsa. Förlaget rekommenderar den för åldersgruppen 9-12 år.

Recept för en flygtur finns även som e-bok!

---

Recept för en flygtur
Författare: Annalena Hedman
Förlag: Rabén & Sjögren (januari 2012)
Antal sidor: 139
ISBN: 978-91-29-68042-3
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Det är fascinerande att läsa om böcker, nästan oavsett hur lång tid som har gått sedan man sist läste boken. Många detaljer och samband som tycks ha varit fördolda vid den fösta läsningen framkommer i nästa. Naturligtvis stod ord och meningar tryckta redan första gången men som läsare var du kanske inte mottaglig för just den aspekten. Dels kan detta bero på att du inte kände till karaktärerna och den fortsatta handlingen, dels kan det bero på att dina egna erfarenheter har vidgats.

Kajsa Rutlapp hörde till mina favoritböcker när jag var liten, liksom ännu tidigare: Pricken, Vem ska trösta Knyttet och Morfar Ginko. Alla handlar de om ganska udda existenser, vad jag minns.

När jag i julas återknöt bekantskapen med just Kajsa Rutlapp blev jag minst sagt förvånad. Den märkliga blandningen av fantasi och realism som presenteras har mitt minne liksom ingen relation till. Visst tyckte jag mig känna igen vissa sekvenser av äventyret, och bilderna föll ganska snart på plats, dem minns jag väl.

Berättelsen handlar om dockan Kajsa Rutlapp, haren Påll, hönan Clara och Nalle, det är den första av tre böcker om vännernas äventyr – osäkert dock om alla dessa karaktärer återkommer i de övriga böckerna. Haren Påll hittar Kajsa Rutlapp under ett rabarberblad där hon har blivit tappad av sin ägare Margits hund, hon gråter. Tillnamnet Rutlapp har Kajsa fått för att hon har en rutig lapp sydd över magen för att förhindra att sågspånet hon är fylld med rinner ut. Det största problemet för Kajsa är att hon bara har ett öga, det andra har Margit givit bort till en pojke i utbyte mot en karamell, och han har i sin tur bytt bort det mot en gevärspatron; det är ögats vidare äventyr och sökandet efter det som sagan handlar om.

Man skulle kunna säga att berättelsen är en bildningsresa, likheterna med Elsa Beskows ABC-resan där två barn söker en borttappad docka är stora. Efter att boken inletts med att Påll finner Kajsa och de tillsammans går hem till honom, kommer Clara på besök och sällar sig till de sökande, som på sin vandring vidare möter Nalle. I sitt sökande efter ögat lär sig de fyra huvudkaraktärerna mängder av saker och får vara med om många äventyr. De möter djur och sagofigurer som flyger, bor på land och under vatten.

Många resonemang och spekulationer passerar mellan vännerna, bland annat möter de en mås som berättar att han har sett ögat och tror att det har blivit tappat i havet. Ingen av vännerna vet vad havet är för något – men de har sina teorier. Givetvis slutar sagan lyckligt, de får hjälp av Näcken/havskungen och ögat återfinns.
Det jag mest fascineras av är karaktärerna och samtidsproblematiken. Man skulle kunna hävda att karaktärerna är tidlösa och att det är sammanhanget de förekommer i, barnsaga från femtiotalet, som är det speciella.

Haren Påll är den förnuftige resonerande berättaren, och i viss mån ledaren – möjligen lite av en folkskolärartyp – kanske kan han inte så rysligt mycket men står för stabilitet och klokskap. Dockan Kajsa är naiv men samtidigt kaxig, hon är delvis utseendefixerad och hennes liv går ut på giftermål – i varenda ’man’ hon möter finns en ny kandidat. Hönan Clara har en återkommande replik på Kajsas ständiga giftasplaner: ”Det är bättre att vara ogift och självförsörjande som jag”, vidare är hönan självsäker, anser sig erfaren, är lite framfusig och kacklig – så där som hönor kan vara enligt vissa bedömmare. Nalle är trött på att hunsas av sin ägare – han kallar sig rövare och är lite av en rebell, kanske har han blivit tonåring? Nalles ständiga mantra går ut på att tjäna snabba pengar, största möjliga ekomomiska vinning, oavsett om någon drabbas negativt av hans idéer och tillvägagångssätt – men innerst inne är han en snäll och lite korkad nalle och inget annat. En variant av karaktärerna skulle kunna vara: den girige, den självständiga, den kloke och ’blondinen’, men många fler är tänkbara.

Femtiotalet: docklek, lägenheter, ideal, modernitet, framtids-/efterkrigstidsanda, Pippi Långstrump, Anne på Grönkulla, paret Myrdal, kvinnosakskvinnor, frisinnade, gamla stofiler, hemmafruar, moral…

Haren Påll ”… bor fem trappor upp med hiss i Hararnas Byggnadsförenings hus…”, i våningen under bor hans farbror och i lägenheten bredvid bor hönan Clara. Utanför finns en liten skog där man kan promenera – eller skutta, som harar gärna gör. Naturligtvis har haren och även Näcken telefon, dörrarna är försedda med ringklockor och hissen har knappar att trycka på. I havsriket finns högtalare så att havets härskare kan nå ut till sitt folk, och vid mörker tänds neonljusen.
Dockan Kajsa har inga kläder på sig, det har däremot Näcken; han är klädd i storstövlar, tjocktröja och långbyxor, han har stort skägg och långt hår, på huvudet bär han en kungakrona och stället för spira har han en treudd. Näcken är omgiven av fnittrande sjöjungfrur – lite av ett harem, men han kan inte gifta sig med Kajsa, för havets lag säger att Näckar inte får gifta sig med någon som inte har en riktig stjärt.

Hur det nu är med självständighet, utseende och penninghunger så mognar karaktärerna under resans gång och det hela slutar enligt ’traditionen’: det återfunna ögat är extra fint, överdraget med pärlemor, Kajsa får en ny klänning. Ekorren påpekar att det nu har hunnit bli 1954 [!] och i tidningen kan de läsa vad som har hänt medan de var borta. Nalle återvänder till hemmet, nu för att själv anta rollen som vårdare. När Clara läser att kyrktuppen är pensionerad ger hon genast upp sin självständighet och rusar iväg för att hushålla. När Påll kokar soppa ringer Kajsa – hon med pärlemoröga och ny klänning – och säger att hon ska gifta sig med honom – han accepterar.
När jag tänker tillbaka på ovan nämnda favoritböcker så upptäcker jag att karaktärerna inte är det mista udda; även Pricken, Knyttet och morfar Ginko finns överallt och är tidlösa. Vidare uppkommer som vanligt frågan om hur barn uppfattar text- och bildberättelser, hur de påverkas och vad det är vi vuxna, som skapar, köper och läser, egentligen vill förmedla.

Att författaren Gustav Sandgren var född 1904 och har skrivit i många genrer förvånar inte. Kajsa Rutlapp gavs ut första gången 1951 på Rabén & Sjögren.
Birgitta Nordenskjöld (f. 1919) både skrev och illustrerade barnböcker, bland annat några av Astrid Lindgrens, och hennes bilder känns tidstypiska.

Med endast blicken som vägledare så kände jag direkt att bilderna, som omger båda bokomslagen och flera sidor inne i böckerna, gav mig den där känslan av att detta vill jag läsa, detta vill jag bli berörd av. Vi får lära känna Sandra och hennes tvillingsyster Teresa, Tea kallad. Tea kom bort i svampskogen vid fyra års ålder och när Sandra fyller 10 år finner polisen Tea förvildad i skogen. Tea har vuxit upp bland vargar och är mer djur än människa och tiden som följer blir en tid av anpassning för Tea. Första boken Syster Varg handlar mycket om denna anpassning och Teas möten med sin ursprungliga familj och andra människor kring dem. Det blir en tuff tid för Sandra som måste utstå prövningar där Tea är inblandad. Vargjägarna blir ett farligt yttre hot mot Tea och hennes vargfamilj. Jägarnas brist på empati betonas och meningslösheten i att vilja döda vargar för att det ska så vara. Tea behåller kontakten med sin vargfamilj och blir efter en tragisk incident deras flockledare. Sandra och Tea finner tillbaka till sin syskonkärlek, mamman och pappan får även de närma sig sin Tea, men alla får ta mycket hänsyn då Tea är vild till sinnet och när som helst kan hennes instinkter slå till.

Andra boken Yla i natten är om möjligt ännu mer på liv och död. Vargarna och systrarna flyr för sina liv. Jaktlaget vädrar nämligen åter varg, en av deras hundar har vad de tror blivit skadad av en varg. Vargungar har också tillkommit i flocken och då blir jägarnas intresse att skjuta av vargarna ännu större. Till läsarens glädje har Yla i natten ett hoppfullt slut och ett rättvist vill jag tillägga. Båda böckerna berör flera områden, såsom syskonkärlek, vänskap, vuxna som går att lita på och så vuxna som sviker och jag gör min egen tolkning och ser även denna historia om tvillingflickorna som ett slags inlägg i vargdebatten. Författaren tar, enligt mig, tydlig ställning för vargarna och jägarna framställs som känslokalla och oförstående. Detta är inte mig emot, jag tycker om böcker som visar vägen mot ett medvetet och varmare samhälle. Vargarna framställs dock inte förskönande utan som de djur de är och vargens ibland farligt avvaktande inställning mot främlingar beskrivs väl. Min 11-åring kom fort in i dessa böckers värld och hon ser precis som jag fram emot en planerad tredje del i denna serie som ingår i Skymningsserien, en serie med spännande och annorlunda berättelser. Sagolikt Bokförlag har många olika teman i sina bokutgivningar och jag känner hopp när jag fått ta del av dels denna serie och dels annat från deras spännande utbud.

---

Syster Varg
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2010)
Antal sidor: 119
ISBN: 9789197668187
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Yla i natten – andra boken om Syster Varg
Författare: Anette Skåhlberg
Illustratör: Katarina Dahlquist
Förlag: Sagolikt Bokförlag (2011)
Antal sidor: 117
ISBN: 9789186861070
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Berättelsen om Halvdan är helgjuten vikingahistoria!

Författaren Martin Widmark och illustratören Mats Vänehem berättar INTE en förskönande vikingaromantisk historia. Däremot fångar de karaktärer, historia, vikingatida hierarki, och maktbrytning mellan hednisk och kristen tid både realistiskt och spännande. Första delen i serien om vikingapojken Halvdan heter Hövdingens bägare.

Två byar, där den ena representerar den gamla tiden och den andra den nya tiden, ställs mot varandra. I den hedniska Östbyn är hövding Ragnar överhuvud – eller också är det hans fru Frida. I den kristnade Västbyn regerar kung Alarik och drottning Kristina, och de hävdar bestämt att deras by är en stad. Oavsett vad byhärskarna lyfter fram som märkvärdigt eller unikt är de lika goda kålsupare bägge två.

Den lille halte skalden Halvdan blir skickad med nysmidda hästskor till vikingahövdingen Ragnar, men där råder uppståndelse. Vakterna har tagit en underlig man till fånga och satt honom i stocken, hästskorna tänker hövdingen använda till att kasta på den fängslade, en munk från grannbyn. Men fru Frida oroas för den kristne gudens makt. För att hindra sin man från allt för grymma våldsamheter har hon bjudit honom på gammal ärtsoppa, med rännskita som följd, och munken skonas tack vare Fridas list – hon vill nämligen höra varför han har kommit.

Munken är skickad av sin kung att bjuda in till lek och gästabud. Men den kristne kungen och hans munkar spelar inte rent spel, vilket flickan i huset, Meia, avslöjar för Halvdan. En unik bägare av glas och en anrik stridsyxa står på spel. Efter att ha utsatts för diverse frestelser och trick förlorar den segervisse vikingahövdingen och hans sällskap. Munken som blivit förnedrad söker hämnd, Meia och Halvdan blir bortförda och utsatta för livsfara.

Styrkor och svagheter kan ta sig många uttryck och visa olika ansikten, det är inte alltid den som gapar högst och värst eller är störst och starkast som vinner. Halvdans skaldeförmåga och fru Fridas ord visar sig ibland mer dräpande än Ragnar Drakdödarens svärd; och den kristne kungens elaka spel avslöjas av barnen som är enade trots religiösa motsättningar mellan deras hembyar. I den ambivalenta kämpaleken mellan hövdingarna handlar allt om personlig makt, ära och hämnd, inte om motsättningar mellan hedendom och kristendom.

Rå jargong, blodsspillan, falskhet och hämnd varvas med rättrådighet och vänskap; råstyrka, hedendom, kunskaper om smide, metaller och båtbyggeri möter kristendom, nymodigheter som glas, renlighet och sängar, och falskhet. Tvekampens rättmätige segrare tar slutligen hem sina erövrade ting, de bägge fiendebyarnas barn har funnit varandra och nya äventyr utlovas i kommande böcker. Avslutningsvis skaldar Halvdan:

Öst är öst och väst är väst,
Ärad den som kämpar bäst.
Utan ära, yxa, glas
Slutade hans kalas.

Text- och bildberättelsen om Halvdan erbjuder både en inblick i livsvillkoren i det vikingatida samhället och ett spännande äventyr. Arkeologen Mats Vänehem har tecknat berättelsens karaktärer starkt och dråpligt, miljöerna de befinner sig i är fullmatade med 1000-talets vikingahistoria; klädsel, båtar, hus och gårdar, hövdingahus i genomskärning; återkommande är detaljer som Odens korpar, kors och torshammare, drakslingor och ornament.

Rolig, lärorik och blodig i fyndig kombination, här finns gott om möjligheter att utveckla ett historiskt intresse hos 6-10 åringen.

Titel: Hövdingens bägare
Text: Martin Widmark
Illustrationer: Mats Vänehem
Förlag: Bonnier Carlsen  (2011)
Antal sidor: 121
ISBN: 9789163868832
Jämför priser och provläs:

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Nu har jag läst alla Augustnominerade böcker i kategorin Barn och ungdom 2011! En av dem var alltså Konstiga djur skriven av Lotta Olsson och illustrerad av Maria Nilsson Thore.

Boken handlar om kompisarna jättemyrsloken och hasselmusen som utlyser en tävling för att ta reda på vilket som är det konstigaste djuret. Vinnaren ska få mumsig kaka. Tävlingsbidragen strömmar in i form av brev där djuren själva beskriver varför de är konstiga. Det är en rolig och charmig bok som ger många intressanta djurfakta på köpet.

I texten läggs stor vikt vid att visa djurens personlighet och sätt att tala genom särskilda ord och en hel del utsvävningar. Musen säger till exempel ”i synnerhet” så många gånger att det får en komisk effekt. Tonen är uppåt och man har nära till smilbandsexercis hela tiden under läsningen. Ett roligt inslag är när musen berättar för jättemyrsloken att det är ute att skicka vanliga brev, för nu är det nätet som gäller. Det visar sig handla om ett spindelnät, men det har en hel del gemensamt med internet.

Boken är rikt illustrerad med Maria Nilsson Thores härliga bilder och mönster som verkligen sätter guldkant på berättelsen.

Sist i boken får vi veta att en ny bok om jättemyrsloken och hasselmusen är på g. Den heter En annan resa.

---

Konstiga djur
Författare: Lotta Olsson
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2011)
Antal sidor: 96
Rekommenderad ålder: 6-9 år
ISBN: 9789163868801
Provläs: hos provlas.se
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Vilke har precis flyttat till en stor fin lägenhet i Vaxholm, tillsammans med sin mamma och pappa. Vilke är en blyg kille, som tycker att det är skönt att vara ensam och till exempel föra statistik över antalet bilar på färjorna. Men vi möter Vilke när han upplever ensamheten som ett tvång. Utåt sett bor han i en välmående kärnfamilj, men innanför hemmets väggar rymms alldeles för mycket skrik och bråk mellan föräldrarna för att Vilke ska våga ta hem några kompisar och bygger istället upp en mur kring sig.

Men under en ensamvandring i Vaxholm råkar Vilke stöta på den lilla butiken Hammars Antik & Kuriosa och dess ägare, en äldre lite märklig men snäll, man. Hammar räcker ut en hjälpande hand mitt iallt kaos och blir någon som frågar hur Vilke har det.

Huset i dimman påminner om en annan bok, Det gömda huset. Handlingen och böckernas teman är mycket lika. Men Det gömda huset handlar om en flicka som ses som avvikande för att hon är utåtagernade medan Huset i dimman handlar om en pojke som är inåtvänd. Det är lite intressant att böckerna är så lika, men att det i den ena ses som problematiskt att en flicka tar för mycket plats och i den andra att en pojke tar för lite plats. Samtidigt låter båda böckernas författare barnen ha kvar sin karaktär och de blir stärkta i sina roller utan att tvingas ändra sin personlighet vid böckernas slut. Även om det ses som avvikande att vara pojke och blyg respektive flicka och rivig får vi ändå med oss budskapet att det är okej att vara som man är.

Huset i dimman ger en trevlig lässtund och lite upprättelse till alla blyga barn. Samtidigt måste jag göra en invändning mot bokens slut. Under konflikten mellan föräldrarna flyr pappan fältet och åker till Thailand och mamman stannar hemma, tar hand om allt och mår dåligt. Boken lyfter normer kring familjen, men trost det känns slutet lite för traditionellt och låter kärnfamiljen självklarhet vinna över ett kanske mer jämställt och fantasifullt slut. Trots att att pappan struckit iväg utan att säga ett ord blir han förlåten direkt när han kommer hem och familjeidyllen startar igen. Det köper jag inte riktigt.

Huset i dimman
Författare: Cecilia Davidsson
Förlag: Alfabeta (2011)
Antal sidor: 128
Rekommenderad ålder:  9-12 år
ISBN: 9789150113747
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Jag har precis läst fjärde delen i legenden om bergsdvärgen Tanarog för mina barn. Det är en lite mysig fantasyserie om Tanarog och hans vänner skogsflickan Aina och den gamla levande eken Bladhus, som tillsammans ger sig ut på äventyr.

Tanarog är kortvuxen, lite klumpig och hör egentligen inte riktigt hemma ute i de djupa skogarna och vida slätterna. Men han lyckas ändå komma långt ut i sina äventyr och ju längre man läser i boken desto tydligare visar författaren hur långt man kan komma enbart med godhet, som här personifieras i Tanarog, en mästare på att visa just godhet och välvilja mot andra individer trots att vissa av dem verkar riktigt läskiga.

Men hur snälla, mysiga och spännande böckerna än må vara har såväl jag som mina barn lite svårt att känna med Tanarog. För mina barns del kan det bero på att Tanarog ser ut som en gubbe och för min del att jag tycker att han är en aning mossig och patriarkal. Till exempel beskrivs Tanarogs vän Aina, genom Tanarogs repliker, dels som något vackert att titta på, dels som någon som behöver hjälp att hålla ordning på sig, och det är jäkligt irriterande. Men trots att varken jag eller mina barn är så förtjusta i huvudkaraktären är det ändå inte dåliga böcker. Mina barn är snarare väldigt förtjusta i serien. Det är stort fokus på vännernas gemensamma äventyr och där tänker man inte Tanarogs utseende eller attityd. Så, om jag fick bestämma hade fokus i berättelsen legat på skogsflickan Aina istället för bergsdvärgen Tanarog eftersom hon är mycket häftigare.

Läs tidigare inlägg kring Legenden om Tann

---

Legenden om Tann: Nidaros vrede
Författare: Niklas Krog
Illustratör: Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlströms (2011)
Antal sidor: 100
ISBN: 9789132159770
Köp:  t.ex. från Adlibris eller Bokus

Jack och Alice – två vanliga barn av vår tid hämtas hux flux, mitt under en TV-spels-session, av sina idoler till deras värld, Metallien. Att en sagas tyngsta byggstenar är av metall, består av hårdrock och hårdrockare, är unikt i svensk barnlitteratur. Men metallstyckena är väl sammansvetsade av sagor, myter och religiösa traditioner. Karaktärerna i berättelsebygget är av naturmaterial och, med några undantag, goda.

Efter vissa problem med språkkoden i Jack och den magiska tatueringen kom jag så småningom över tröskeln och in i berättelsebygget. Väl inne kände jag igen mig och trivdes riktigt bra. Kanske hade min läsning underlättats om jag först hade läst Jacks Rockiga Resa.

Vännerna Jack och Alice är hemma hos Jacks splittrade men enade hårdrocksfamilj. Den språkliga jargongen speglar musiken, världen och uttrycken omkring hårdrocken, men är samtidigt vänlig och familjär. Barnen spelar TV-spelet Metal Hero och ’spelar rollerna’ med hjälp av varsin plastgitarr. Plötsligt skjuter en blixt ut ur TV:n och idolerna från bandet Dragonhearts kommer in i rummet.

Förflyttningen till en annan värld, landet Metallien, påminner exempelvis om när Peter Pan hämtar syskonen Darling till landet Ingenstans, och ytterligare paralleller skymtar. Tillsammans med Danny Dragonheart och Hank Hardrock får barnen komma till Paradise City, träffa en mängd rockers och få en inblick i deras levene. Men i det ljusa goda rock-paradiset, där tiden står stilla och årstiderna existerar sida vid sida, finns inslag av mörker; en ond professor som har fått tinnitus försöker tysta alla höga toner.

När Metalliens egen tatuerare Daddy, som sägs utföra rocktatueringar med magiska effekter, försvinner i virveln Vortex och hamnar i en mörk grav i Skuggvärlden, tar myter, religiösa anspelningar och sagor över och magin flödar. Även Jack och Alice och deras vägledare Snowy förs in i virveln och till landet ’där vårt innersta mörker bor’. De möts av ondska och strapatser, för att klara sig krävs att de håller ihop, är kloka, kan tolka skriftens ord och använda sina och magins krafter på rätt sätt. De måste rädda tatueraren och sig själva åter till ljuset.

Berättelsen bjuder på fina möten mellan idoler och barn, hjältarna är många och framhäver varandra, det goda och ljusa lyfts fram. Trots inslag av magi, myt, hjältar och sagor så handlar det i slutändan om att tro på sig själv och sin egen kraft. Snowys göteborgska ger la lite extra värme, men kan vara ett hinder för några läsare, liksom vissa slangtermer var för mig.

När jag har kommit till kapitlet som heter ”Fear of the dark” råder inget tvivel längre; kapitelrubrikerna är lika med hårdrockstitlar. Några av figurerna googlar jag på och finner att personerna bakom artistnamnen existerar, liksom banden de spelar i. Vidare upptäcker jag en musikvideo på You Tube och en facebookgrupp. Nyfiket tjuvkikar jag längst bak i boken och finner referenser, influenser, recept och research.

Författaren Therés Stephansdotter Björk bygger sin sagostomme av befintlig musik, vilket påminner mig om den ryska musiksagan Peter och vargen från 1936, även om sagan i det fallet förekom musiken. Att utövandet av olika konstarter inspireras av musik är i sig inget ovanligt men att skriva barnlitteratur med hårdrock som utgångspunkt är ett nytt grepp, dock kanske inte helt tidlöst. (Kan tänkas att den utlovade uppföljaren Jack och Tidvävarens Saga råder bot på detta.)

Som helhet är boken ett stycke helgjuten hårdmetall, där samspelet mellan text, serieinspirerad bild, layout och referenslistor är riktigt ’gött’.

YouTube:
Facebook:

Titel: Jack och den magiska tatueringen
Text: Therés Stephansdotter Björk
Illustrationer: Andreas Bergqvist
Förlag: Kalla Kulor Förlag  (2011)
Antal sidor: 104
ISBN: 9789185535897
Jämför priser och provläs

Köp: exempelvis på Bokus eller Adlibris

Bokomslaget tilltalar mig direkt; en vit mystisk varelse sittandes i en skog omgiven av vatten och sten. Peter Bergting har illustrerat omslaget och det lockar säkerligen unga läsare med intresse för mystik. Om jag fick önska hade det gärna fått vara någon liknande illustration som på omslaget även inne i boken.

Detta är andra delen i en serie som började med Skogens systrar (recenserad av Malin Skals) och trots att jag inte läst första delen så kom jag direkt in i historien och blev engagerad och tagen. Kapitel 1 beskriver hur den ena systern Tuva lever i en fosterfamilj och där i texten fick jag direkta kopplingar till Harry Potter och hans tråkiga familjeliv. Men då Harrys fosterföräldrar är elaka så är Tuvas snälla, dock trista och Tuva verkar tydligt ogilla dem. Sonen i huset, Kevin, påminner mig i sin (enligt Tuva) frånstötande uppenbarelse en hel del om Dudley i Harry Potter:

Sedan sätter han igång och äta, då går jag därifrån. Det är likadant varje morgon. Jag står inte ut med hans smaskande och tunga suckar. Han låter precis som sin pappa Niklas. Inte konstigt, han ser ut som en kopia av honom. Den låga pannan med hopväxta ögonbryn, den breda uppnäsan och den fjuniga överläppen.

Här vill jag inte övertolka, men att beskriva någon med en låg panna (lågpannad=dum) samt hopväxta ögonbryn och bred uppnäsa, ger i alla fall mig rasbiologiska vibbar från en svunnen tid. Dagens barn och tonåringar tolkar möjligen detta annorlunda. Beskrivandet av Kevins (och även pappans) utseende skulle i alla fall kunna uppfattas negativt och kanske fördomsfullt av läsaren, oavsett ålder och egna slutsatser. Avspeglar Kevins utseende hans inre? Tuva anser honom hur som helst vara äcklig och vidrig rakt igenom. Resultatet blir att jag önskar höra Kevins historia och se om han kan räddas från sitt miserabla beteende och instängda liv. Men det är alltså Tuva vi får följa och hennes tre systrar, varav en befinner sig i världen mellan död och levande. Hon har inte fått ro på andra sidan och spelar en central roll i boken.

Alla fyra systrarna har vackra, lite trolska namn: Tuva, Månfare, Vilda och Tilda. Deras föräldrar har övergivit dem och finns inte längre i deras liv. Skogen är systrarnas tillflykt och hem och det är dit de vill igen, bort från fosterfamiljer och inrutade liv. En noga planerad flykt med Tuva i spetsen tar med läsaren in i denna andra bok och detaljer kring flykten bör inte berättas för spänningens skull, men jag kan avslöja att det som följer i flyktens spår är både lite läskigt och dramatiskt.

Systrar som kan höra varandras röster inom sig spelar en stor roll och en uppgörelse i skogen likaså:

Mörkret gör det svårt att orientera sig. Trädens grenar rispar våra armar och ansikten. Min kropp skakar av kylan och det spelar ingen roll hur mycket jag springer. Skakningarna slutar inte. Två gånger har Månfare känt av Tildas närvaro, men efter ett tag har hon tappat bort henne igen.

Det finns en person från första boken, Tom, han som nästan fick sätta livet till där i deras trygga skog. Han omnämns kort i boken och frågan som hänger i luften är om de någonsin kommer att få se honom igen? Svaret på den frågan får läsaren inte i denna bok, men det finns en tredje och avslutande del: Brunnen.

Skogen är alltså systrarnas riktiga hem och där vill de för alltid förbli, men allting har förändrats sedan föräldrarna försvann och systern Tilda dog och nu har de bara varandra: Tuva, Månfare och Vilda. De tre tillsammans måste skapa sig en ny framtid i en miljö som de känner att de hör hemma i. Boken är lättläst och har ett bra driv som gör att jag vill veta mer och historien intresserar både mig och min 11-åring.

---

Flykten
Författare: Petrus Dahlin
Omslag: Peter Bergting
Förlag: Rabén & Sjögren (2010)
Antal sidor: 108
ISBN: 9789129675429
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mitt i dagens Stockholm dyker de upp, varelser och väsen ur folktro, saga och sägen. Barnhemspojken Jack får uppleva rejäla överraskningar, faror och utmaningar. Som läsare deltar vi plötsligt i sökandet efter Jacks föräldrar och blir indragna i nattliga äventyr och fasansfulla möten med väsen vi inte trodde på. Som tur är visar det sig att Jack har förmågor som ingen visste om.

Sommarlovet börjar inte som föräldralöse Jack har tänkt sig: hos en okänd elak släkting. På bussterminalen möter moster Betty på motorcykel, och den lycklige Jack får för första gången åka till hennes verkstad i Gamla Stan. Men den överraskningen är bara en futtig början. Snart får han veta mer om sin egen bakgrund, och när hans unika förmåga kommer i dagen förändras allt. Jack är den förste trolldomskunnige sedan 1600 – talet, vilket öppnar möjligheter att med hjälp av gammal kunskap och goda väsen hitta hans bortrövade föräldrar, samtidigt som han blir en fara och fiende för varelser med ont uppsåt.

Äventyrsserien heter Jakten på Jack men det är sannerligen inte bara Jack som jagas, han själv jagar också sitt eget ursprung, samt efter ledtrådar och sina föräldrar – så vem som jagar vem eller vad känns lite oklart när de två första böckerna är lästa.

Miljöerna som Jack och hans moster Betty rör sig i är hittills inspirerande, och den som inte är hemma i Stockholm får god hjälp av kartan på första uppslaget, bokens bilder och textens miljöbeskrivningar. Valet att använda kulturmiljöer och förlägga huvudäventyren till platser som Gröna Lund, Gamla Stan och Vasamuseet främjar nyfikenhet och fantasi och lockar läsare till egna besök, kanske även till att använda nya sinnen i upptäckandet av andra/egna miljöer.

Man kan säga att berättelsen i text och bild kommunicerar med en mängd andra framställningar där folktrons figurer och magiska ting blandas in i vardagslivet i läsarens samtid, att den för dialogen mellan tid, rum och tradition vidare. Släktskapet med Bo Vilhelm Olsson i Astrid Lindgrens Mio min Mio och med Harry Potter är tydligt, och går man lite längre bakåt i tiden har Jack åtskilliga avlägsna släktingar i såväl sagoserien Bland tomtar och troll och i serien om landet Narnia. Bland ’vuxenlitteraturens dialoger’ kan exempelvis da Vinci-koden nämnas.
Som genre är denna typ av äventyrsböcker ’lite extra’; blandningen mellan vardag, äventyr, folktro och kulturhistoria tilltalar mig, och kanske kräver ämnet en ständig förnyelse för att nya läsare ska kunna identifiera sig med en huvudperson i sin egen samtid. Trots att Jakten på Jack är välskriven, spännande och aldrig blir det minsta långtråkig känns det inte som om den tillför ’det lilla extra’, kanske beror det på mig som vuxen och att jag redan har läst om så många av Jacks släktingar.

I serien har hittills två av fyra böcker givits ut Trolldom i Gamla Stan och Vålnader på Vasaskeppet båda är bra och dagsäventyren är avslutade, men de ingår vidare i ett större äventyr som är det huvudsakliga – sökandet efter Jacks föräldrar. Tyvärr framgår det inte förrän på de sista bladen, som man lätt missar, att man bör läsa dem i ordning och att de inte kan sägas vara fristående. Även om de utkommer relativt tätt så är det lite tråkigt att behöva vänta ett par månader på att få läsa fortsättningen – böckerna borde ha varit samlade i en volym.

Titel: Jakten på Jack; Trolldom i Gamla Stan; Vålnader på Vasaskeppet

Text: Martin Olczak
Bild: Anna Sandler
Förlag: Rabén & Sjögren  (2011)
Antal sidor: 81; 87
ISBN: 9789129672497; 9789129676624
Jämför priser och provläs:

Köp: exempelvis på Bokus  eller Adlibris