Meghan Chase har ett hemligt öde – ett som hon aldrig kunnat föreställa sig…
Det har känts som att något varit lite udda med Meghan ända sedan hennes pappa mystiskt försvann tio år tidigare. Hon har aldrig riktigt passat i skolan – eller i hemmet. När en mörk främling börjar betrakta henne på avstånd, och hennes bäste vän blir märkligt överbeskyddande, inser Meghan att något är på väg att hända.

När jag fick reda på Iron Fey serien av Julia Kagawa så blev jag genast intresserad eftersom hennes böcker är så populära i USA. Jag visste inte heller att bokförlaget Harlequin hade en ungdomsavdelning där denna bokserie ingår under paranormal romance. Med stor nyfikenhet tog jag mig an läsningen av de tre tjocka böckerna om 16 åriga Meghan Chase som är till hälften människa och till hälften alv.
I den första boken Järnkonungen får vi alltså följa Meghan när hon får veta att hon egentligen är halvblod och dotter till sommarkungen i landet Aldrig. Det blir riktigt otäckt när hennes 4 åriga lillebror en dag försvinner och hon får ge sig in i det okända för att kämpa för att få honom tillbaka.
I den andra boken Järnprinsessan är Meghan fången hos vinterdrottningen och den här är min favorit eftersom den innehåller mycket kärlek – ni vet, ungdomlig orörd kärlek med mycket känslor. Meghans alvkraft är fråntagen och hon måste använda all sin list för att överleva då sommarhovet och vinterhovet drar ihop sig till krig.
I den tredje boken Järndrottningen utspelar sig kriget. Här kan man känna Meghans förvandling – från en vanlig skolflicka till en krigare. Hon blir verkligen tuffare ju mer kraft hon får. Jag fullkomligt älskar katten Grimalkin som dyker upp varstans och med ett evigt slickande av sina tassar och päls medan han nonchalant häver ur sig gåtfulla och ironiska kommentarer. Ljuvligt pirrigt är det att läsa om lockelsen till alven Puck samtidigt som Meghan blir hett förälskad i den kylige vinterprinsen. Det här är en magisk och skrämmande värld med massor av märkliga varelser. Välskrivet och spännande – inte bara för kärlekstörstande tonåringar utan också för oss barnsligt vuxna som gillar kampen mellan det goda och det onda och krångliga kärlekshistorier.

Våren 2013 kommer fjärde boken i serien. Jag längtar!

Författare: Julie Kagawa

Förlag: Harlequin

Bok nr 1: Järnkonungen

Utgiven 201111

ISBS: 9164068749

Bok nr 2 Järnprinsessan

Utgiven 201112

ISBN: 9164068749

Bok nr 3 Järndrottningen

Utgiven 201202

ISBN: 9164073351

Böcker går att köpa på Adlibris och Bokus

Mumsigt för djur visar vad djuren äter. Allt från papegojkäk till björnmat och komodovaranens middag visas upp i naturlig storlek. Illustrationerna är väldigt fina och naturtrogna. De sista djuren – elefanten och kaskelotten är så stora att en måste vika ut sidorna för att få se (men fortfarande bara en del av djuren). I slutet finns en faktadel om djuren och deras mat för de lite äldre barnen.

Det är fascinerande att fundera kring om giraffer verkligen har så stora huvuden eller om bläckfisken inte är större. Att illustrera på detta sättet blir väldigt tydligt och roligt för barnen. Boken har stora härliga färgbilder.

Däremot funderar vi på om storleken på vissa djur verkligen stämmer? Är fjärilar och papegojor verkligen så stora? Ja, det kanske de är?

Mumsigt för djur
Författare: Lola Schaefer
Illustratör: Geoff Waring
Förlag: Rabén och Sjögren (2011)
Antal sidor: 40
ISBN: 9789129677560
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Eftersom jag har en blivande sexåring hemma som precis lärt sig läsa blev jag väldigt nyfiken på att pröva denna tidning vilken jag nog själv skulle kalla pysselbok. Oavsett benämning så tyckte sonen att det var roligt och spännande att arbeta med den. Det är en bra blandning av övningar där du ska följa linjer, färglägga bilder enligt olika anvisningar, ringa in bokstäver, hitta rimord, skriva ord etc. Vissa övningar är lätta och andra lite knepigare. Alfabetsaffischen som följde med satte vi omedelbart upp på väggen.

Det här numret är utgivet 26 januari och finns i handeln just nu.

Vad ska vi göra?
Bita i kungens öra

Sitta och läsa
på kungens näsa

Knäcka ägg
i kungens skägg

Hoppa hage
på kungens mage

Borsta tänder
i kungens händer

Äta frallor
i kungens brallor

Knäcka nötter
på kungens fötter

Sitta och dricka
i kungens ficka

Äta våfflor
i kungens tofflor

Lossa sand
i kungens hand

STOPP! Inte mera!
Nu måste jag gå och regera.

Emma Adbåge har illustrerat den klassiska, skojiga ramsan av Lennart Hellsing och text och bild finns nu att uppleva i ett stadigt kartongboksformat. Den här ramsan och Adbåges bilder, det kan ju inte bli annat än fullträff! Trots de tydliga pekboksvibbarna som formatet signalerar tycker jag att boken funkar ganska högt upp i åldrarna. Min treåriga dotter Ava blev stormförtjust och utropade bestört att allt var så konstigt. För det är det ju. Knas-konstigt kul. Det här är en ny favorit.

Ava har för övrigt döpt de icke namngivna barnen till Tricki och Picki. Så nu måste vi ”läsa” lite om dem också när vi läser boken…

Abbe har höstlov hos mormor och morfar i Istermyrträsk. Allt är botten. Kompisarna är glada för att melodifestivalidolerna SUCK ska uppträda på Medborgarhuset i Istermyrträsk, men Abbe tycker inte om sån musik. Däremot förälskar hon sig i punk och det supercoola punkbandet Up Yours från Flurkmark. SUCK behöver förstås ett förband, så Abbe drar i trådar för att det ska bli Up Yours.

Abbes kompis Antón har en annan sorts bekymmer. Han blir mobbad av coola Christoffer och hans gäng och det blir bara värre och värre. Det är dags för en räddningsaktion!

Annalena Hedman blandar glädje och allvar till en njutbar kompott som är riktigt trevlig att läsa. Förlaget rekommenderar den för åldersgruppen 9-12 år.

Recept för en flygtur finns även som e-bok!

Taylor Markham är 17 år och bor på en internatskola på Jellicoe Road. För 6 år sedan blev hon dumpad i trakten av sin struliga mamma, som hon inte sett till sedan dess. Nu är hon en högst motvillig ledare av sitt elevhem, som är mitt uppe i ett territoriekrig mellan internatskoleelever, ungdomarna i staden och de unga kadetterna som härbärgerar i området – helt enligt traditionerna. Den enda människa Taylor riktigt bryr sig om är Hannah, som bor i ett hus vid floden och hjälper eleverna med lite av varje. När Hannah plötsligt är spårlöst försvunnen inser Taylor att hennes liv omgärdas av frågetecken. Långsamt börjar frågetecknen rätas ut och det visar sig så småningom att Taylor inte är lika ensam i världen som hon tror att hon är.

Jellicoe Road är medryckande läsning och ett riktigt bra exempel på en bok med hemligheter som avslöjas lite i taget. Det är spännande och mysigt, sorgligt och vackert och alldeles, alldeles underbart. Språket lyckas vara både vackert och rappt och karaktärerna vältecknade. Jag tänkte mycket på Hungerspelen i början eftersom Taylor Markham påminner en del om Katniss Everdeen. Båda är riktigt skärpta personer som motvilligt tar på sig en roll, coolt och beräknande, och båda befinner sig i någon sorts krig. Lyckligtvis för Taylor Markham är hennes krig ändå förhållandevis fredligt jämfört med Katniss Everdeens.

Så här börjar boken:

    My father took one hundred and thirty-two minutes to die.
    I counted.
    It happened on the Jellicoe Road. The prettiest road I’d ever seen, where trees made breezy canopies like a tunnel to Shangri-la. We were going to the ocean, hundreds of miles away, because I wanted to see the ocean and my father said that it was about the four of us made that journey. I remember asking, ”What’s the difference between a trip and a journey?”, and my father said, ”Narnie, my love, when we get there, you’ll understand,” and that was the last thing he ever said.
    We heard her almost straightaway. In the other car, wedged into ours so deep that you couldn’t tell where one began and the other ended. She told us her name was Tate and then she squeezed through the glass and the steel and climbed over her own dead – just to be with Webb and me; to give us her hand so we could clutch it with all our might. And then a kid called Fitz came riding by on a stolen bike and saved our lives.
    Someone asked us later, ”Didn’t you wonder why no one came across you sooner?”
    Did I wonder?
    When you see your parents zipped up in black body bags on the Jellicoe Road like they’re some kind of garbage, don’t you know?
    Wonder dies.

Början kan vara lite förvirrande, faktiskt. När jag läste försökte jag koppla ihop personen i de vanliga kapitlen (som skulle visa sig vara Taylor) med någon i de kursiverade styckena. Det var ett väldans huvudbry som inte ledde någonvart. Det är helt olika personer, okej?

Sedan dess har jag även hunnit ge boken till min mor i julklapp. Hon såg ut att vara ungefär lika skeptisk som jag var, men jag blev inte ett dugg förvånad när hon nyligen ringde mig och sa att den var väääldigt spännande.

Vet ni vad det bästa är? Att det är en trilogi! Jag har mer kvar att läsa om Katniss Everdeen!

Jag ger mig inte in på några detaljerade handlingsbeskrivningar nu, det funkade ju ändå inte på mig. Läs den, helt enkelt. Däremot måste jag bara få ta upp det här med Peeta. Jag förstod först efter att jag läst färdigt att det är meningen att man ska hålla på honom. Att man ska tycka att han är så fin, eller nåt. Jag tänkte inte alls så. Jag hade hela tiden intrycket av att Katniss inte riktigt gillade honom och därför höll jag aldrig några tummar för att de skulle bli ihop.

Ja, ni hör ju. Det handlar definitivt om en massa mer saker än om att dokusåpadeltagare i en dystopisk framtid ska försöka överleva själva och ha ihjäl de övriga ute i ödemarken. Kärlek och sånt. Bland annat.

Nyfikna öron – Fåglar
Översättare: Marianne Lindfors
Illustratör: Marion Billet

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129678789
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nyfikna öron – Husdjur
Översättare: Marianne Lindfors
Illustratör: Marion Billet

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129678772
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nyfikna öron – Bondens djur
Översättare: Marianne Lindfors
Illustratör: Marion Billet

Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129678765
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nyfikna öron – Djungeldjur
Översättare: Marianne Lindfors
Illustratör: Marion Billet

Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129678758
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den bok jag har läst har en svensk text kombinerad med en text på bosniska men den finns även med kombinationer på arabiska, somaliska, tigrinska och enbart swahili. Boken är i mjukpärm vilket var lite tråkigt men annars är läsningen bara en behaglig upplevelse.

Det handlar om Ines som vaknar en morgon och går in till föräldrarna för att väcka dem. Men föräldrarna är trötta och medan Ines väntar på att de ska vakna så leker hon vidare i fantasin. Boken vänder sig till småbarnsåldern och författaren använder sig av en mjuk och poetisk ton i texten;

Vågorna är stora.

Havet är djupt.

Fiskarna simmar.

Månen lyser.

Samspelet mellan Petterssons text och Szabos teckningar är helt utmärkt. Illustrationernas blåtoniga färger inger en känsla av harmoni och lugn.

Jag tycker hela boken är fantastisk fin, både med de korta textavsnitten som ger ett milt intryck och de vackra illustrationerna. En utmärkt godnattsaga för de mindre barnen även om det handlar om en morgon och en önskan om att inleda en ny dag.

Författare: Maria Pettersson

Illustratör: Petra Szabo

Förlag: Vivlio

Utgivningsår: Januari 2012

Antal sidor: 24

ISBN: 978-91-86899-96-6

Boken finns att köpa på bland annat Bokus

HUND!” tjuter Kivi. ”GE MIG EN HUND!
Annars sover jag inte en blund!
Mappor och pammor och morbroster Jin,
en bryssling, en marfor, en halvkvartskusin,
små parvelpysor och storebröstrar;
alla står de runt sängen och tröstar
och visslar och tisslar och säger jovisst,
någon gång möjligen, nästan helt visst,
ska hen få en hund, kan de halvt säkert lova
– men bara om Kivi nu själv lovar sova.

Jag lät 4 barn (ålder 4-14) och 3 vuxna (ålder 31-62) ta sig an boken och några omdömen av text/bild blev: ”underfundigt”, ”påhittigt”, ”lekfullt”, ”klurigt”, ”roligt”, ”knasigt”, ”skojigt”, ”inte fint”, ”konstig hund”, ”sammanhängande historia”, ”bra bilder”, ”ojämna illustrationer med fint/fult”, ”driv i språket”, ”Hellsing-känsla”, ”musikaliskt rim”. En vuxen säger: ”Hunden är ju gräsligt obehaglig, men samtidigt mycket rolig och fantasifull, men små barn kan kanske bli lite rädda. Bilderna har ju många detaljer som barn kan titta länge på och fundera över tror jag. Hunden stökar nästan till lite för mycket ibland så jag tror att barn kan tycka det är skönt när den försvinner. Samtidigt uttrycks ju en kärlek mellan Kivi och hunden när hen badar och pysslar om den och det kanske visar för barn att barnet inte ska bry sig så mycket om det yttre.”

Själva ordet hen väcker en del tankar hos några medan andra låter ordet passera obemärkt. En av de vuxna säger: ”Det är alltid svårt att introducera nya begrepp, om de är komna underifrån så får de ofta bättre fäste. Hen kan säkert upplevas språkligt onaturligt av många och ordet är på något sätt politiskt korrekt och sådant kan stöta bort folk.” Av alla barnen var det bara 14-åringen som uttryckte tveksamhet: ”Hen är en bra tanke men förvirrande.” Två barn konstaterade lugnt att de båda var ju hen, de kände sig varken som hon eller han. Sammantaget så ansåg de flesta att hen fungerade så väl i texten att själva historien med Kivi tog överhand och därmed fick den full uppmärksamhet.

Mina efterord angående ordet hen:

Hen väcker känslor har jag fått erfara på sista tiden. Det finns stundtals en irritation som jag tror handlar om att en del kan tro att hen ska ersätta hon och han och slutligen ska allting bli helt könsneutralt och utjämnat. Och därmed tråkigt? För min del så är det spännande med språk i förvandling och om just ett enda ord kan förbättra och upplysa inom området jämställdhet, så är det mycket välkommet. Jag kommer att använda de ord jag vill, när jag vill. Ingen bestämmer över mig, kan inte alla känna så? De slipper då rädslan/känslan att bli överkörda. Alla har ett val och språket är levande och det blir till vad en själv gör det till. Detta lilla hen-verktyg kan till att börja med finna sin plats inom t.ex. barnböcker. För det kan väl vara härligt om det lilla barnet som hör sagan inte hänger upp sig på om huvudpersonen är en hon/han?

OLIKA förlag skriver om hen:

3 möjligheter istället för 2!

”Hen är inte bara höna på engelska. Det är dessutom svenskans tredje personliga pronomen! Ett komplement till hon eller han. Det är så vi vill se det: som ytterligare en språklig möjlighet som underlättar i en könsstereotyp vardag. För språket spelar roll, särskilt när det handlar om att befästa eller förändra tankemönster och normer. Ord som hon och han bär med sig många föreställningar som ofta är stereotypa. Och i en bok som den här, där det viktiga är vem Kivi är och vad Kivi gör snarare än om Kivi är hon eller han, är hen ett utmärkt ord att använda. Hen är inkluderande och det läsande barnet står friare att själv identifiera sig med karaktären, oavsett om barnet kallas för hon eller han. Vi tror och hoppas att hen på ett lekfullt sätt kan bidra till att både synliggöra och utmana genusfällor som gömmer sig i språket. Kanske är hen det lilla ordet som kommer att uträtta stordåd?
Ps. Med hen följer henom istället för henne eller honom. Och istället för att använda man så används en. Ds.”

Kivi & Monsterhund
Författare: Jesper Lundqvist
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Olika förlag (2012)
Antal sidor: 34
ISBN: 9789185845767
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris