Godnatt allihop och Mamma borta

Drömska nattfärger och sömniga djur

Solen är på väg ner, det magiska skymningsljuset färgar naturen. Alla skogens djur böjar bli sömniga: de sträcker på sig, suckar och gäspar: ”AH… GÄSP” – ett efter ett; ögonlocken sjunker allt längre ner, rörelserna stannar av och kropparna sjunker allt närmare marken…

Nej stopp där, det stämmer inte – inte riktigt alla. På kvällspromenaden möter vi plötsligt ett par pigga öppna ögon, inte ett dugg trötta – nej då inte alls! Det är Lilla björn, han vill leka, och ger sig iväg för att hitta någon mer som är leksugen:

’”ska vi leka?” frågar Lilla björn ”vi är för trötta”, säger mössen’. Lilla björn går vidare till kompis efter kompis, men får samma svar överallt – det är ingen som orkar leka. Tillslut blir Lilla björn också trött och hemburen av sin mamma. På hemvägen går de förbi alla de andra djurbarnen som sover och snarkar med sina familjer. Lilla björn säger godnatt till dem alla – ett efter ett: ”rådjuren sover… zzzZZZ …ZZZzzz god natt rådjur”… Natthimlens stjärnor gnistrar och månen lyser när Lilla björn har tagit plats i sin mammas famn: ”godnatt allihop”.

Chris Haughton har skapat en riktig godnattsaga: upprepningar för varje nytt moment och varje nytt djur, både text-, färg- och bilduttryck för läsare och lyssnare in i sömnhypnos. Alla är såå trötta, särskilt de vuxna. Men så har vi det där lilla ’pigga barnet’, som inte riktigt har hunnit varva ner – bara lugn, det dröjer bara några sidor nu… Godnatt allihop!


Samme författares Mamma borta, utgiven 2013 som traditionell bok, har kommit ut i behändigt pekboksformat/kartong, till skillnad mot Godnatt allihop, som är i generöst sitta-i-knät format. Mamma borta har tidigare recenserats på både Barnboksprat och Formom så bara en kort presentation följer.

Lilla ugglan sitter högst uppe i tallens topp och sover tillsammans med sin mamma… men, ”Åh nej!” han tippar över kanten och faller rätt ut i luften och studsar ner på marken. Alla skogens djur tittar förskräckta fram, ekorren är snabbast och vill genast hjälpa till. Lilla ugglan vill ha hjälp att hitta sin mamma – men hur ser mamman ut, undrar ekorren. Lilla ugglan beskriver och ekorren letar entusiastiskt, föreslår det ena djuret efter det andra, efter ugglans nya beskrivningar. Det är en spännande bok som påminner den vuxne om att allt är relativt och beroende på de egna referenserna. Tillslut ger ugglan och ekorren nästan upp: visst har grodan stora ögon – men ’”Nä, pep Lilla ugglan. ”Det där är INTE min mamma. Mamma borta!”’ Men grodan vet att det inte bara är ungen som letar efter sin mamma utan att mamman också, så klart, letar efter sin unge.

Alla är glada och mamma uggla bjuder på kakkalas uppe i talltoppen. Men oj, oj nu har Lilla ugglan somnat igen och hjälp så nära kanten han är…

Lite kuriosa från förlaget: Mamma borta är Chris Haughtons första bilderbok, den kom till när författaren arbetade med Fairtrade i Korea och Mexiko. Boken har översatts till ett tjugotal språk och tilldelats en rad litterära priser.


Godnatt allihop
Författare: Chris Haughton
Förlag: Lilla Piratförlaget (2016)
ISBN: 9789188279163
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Mamma borta
Författare: Chris Haughton
Förlag: Lilla Piratförlaget (2013)
ISBN: 9789187027642
Köp: t.ex. hos Bokus

Den mörkrädda räven

Medan rävsyskonen är ute och leker och busar på natten, är Alice helst hemma i grytet. Hon vill gärna vara med, men hon är så väldigt mörkrädd! Kanske kan någon av alla ugglan Harrys böcker hjälpa henne att förstå varför dag och natt är lika, fast natten mycket otäckare.

Redan på omslaget ser vi att det är till oss som läsare Alice vill vända sig. Det är som att hon tittar rakt på mig, och detta fortsätter på många av uppslagen. Särskilt när hon är rädd. Vi får ta del av Alices rädsla för mörker och funderingar kring varför det är så. Jag hittar igenkänning i de läskiga skuggorna på natten och längtan efter att vara med ”alla andra” som är ute och leker. Jag gillar att Alice delar sin rädsla med sina vänner Harry och Konrad. Det uppmuntrar läsaren till att själv dela sina problem för att försöka hitta en läsning.

Vi serveras ett smart och roligt förslag till lösning, men som inte är didaktiskt på något sätt. Vi får även stora, färgrika, fantasifulla bilder som gör att jag gärna hade varit en av de där rävungarna. Snygg layout, härliga bilder, tilltalande, roligt och fint.


Den mörkrädda räven
Författare och illustratör: Linda Eklund
Förlag: Stories & Design Sweden (2016)
ISBN: 9789163921629
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Huset som vaknade

Gubben Larson bor ensam i ett stort hus. En kväll när han släckt alla lampor, sagt god natt till frun och barnen och precis ska somna, knackar det på dörren. Larson blir irriterad. När han öppnar ser han grannpojken med en kruka i handen. Han ber Larson ta hand om fröet, vilket Larson har väldigt lite lust med. Han har väl annat för sig!

Den mystiska och spännande framsidan gjorde mig nyfiken på de övriga illustrationerna. Jag drogs snabbt in i Larsons hus, där mörkret verkar sippra in i rummen från väggarna, och där endast minnena lyser upp tillvaron. Illustrationerna förmedlar så många känslor, jag blev verkligen påverkad av de mörka färgvalen och allt det sorgliga i gubbens liv. Men så händer något. Krukan med det lilla fröet gör något med gubben, och det ljusa från minnena verkar ta sig till nutiden.

För att vara en bilderbok har den här ganska mycket text. Det är dock inget negativt, för berättelsen har ett skönt driv som gör mig nyfiken samtidigt som illustrationerna hjälper mig att stanna upp och tänka. Jag gillar att boken får mig att känna. Jag gillar hur det mörka tränger sig in och sedan bort, för att ge plats åt det ljusa hoppet. Jag gillar att bilderna får ta stor plats, hur de får textberättelsen att stanna upp, för att i sig själva föra historien framåt, innan texten tar vid igen.

Till mig som vuxen talar boken om liv och död, och hur svårt det ibland kan vara att hitta mening och tillhörighet. Kanske tänker barnen mer på utanförskap och ensamhet, vänskap och hur viktig en liten enkel handling kan vara. Oavsett tror jag den här har mycket att ge till både läsare av text och/eller bild. En fin pärla och ett mycket genomarbetat samarbete. Jag ser gärna mer av kombinationen Widmark – Dziubak. UPDATE:  Widmark och Dziubak har tidigare gjort Lilla Sticka i landet Lycka (2016) tillsammans.


Huset som vaknade
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Emilia Dziubak
Förlag: Bonnier Carlsen (2017)
ISBN: 9789163892707
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Party! Party!

Det är illustrationerna som fångar mitt intresse först och det är också dem som lämnar störst avtryck när jag har läst igenom boken för första gången. Det är spännande med vit text mot mörk bakgrund som förstärker känslan av att det är under natten som berättelsen utspelar sig. Det finns många detaljer i illustrationerna för barnet att upptäcka och kommentera och de olika djuren har tydliga karaktärer som förstärks av deras accessoarer.

Party! Party! handlar om ett husdjur som håller fest på natten då familjens övriga medlemmar sover. Karaktärerna i boken roar mig och påminner mig om människor i min omgivning. Visst har vi alla någon i vår bekantskapskrets som dyker upp innan avtalad tid för festens start och visst känner vi alla någon som alltid oroar sig i sin roll som värd på festen? Kommer maten bli uppskattad, kommer någon att komma på festen, kommer festen att bli lyckad? Kanin är huvudpersonen i just denna berättelse men det känns som om någon av Kanins färgstarka vänner gott kan bli huvudperson i författarens nästa bok.

Maria Poll är både författare och illustratör till denna bok som sticker ut ur mängden och som säkert tilltalar läsaren som söker en livfull föreställning av vad våra husdjur kan ha för sig under natten där fantasin, i stället för logiken, får dominera händelseförloppet.


Party! Party!
Författare: Maria Poll
Illustration: Maria Poll
Förlag: Ellerhur (2016)
ISBN: 9789163781759
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Grodan som sa mjau

Vid en lite sjö, bland näckrosblad, stenar och mjukt gräs, bor grodan Malte. Han är som andra grodor, förutom att han säger mjau istället för kvack. De andra grodorna tycker det är väldigt roligt att reta honom för det, och därför saknar Malte vänner. Kommer det alltid vara så? Går det lära sig att säga kvack istället?

Du känner säkert igen upplägget på storyn, det är en klassisk saga om utanförskap och hur det som kan ses som udda egenskaper kan bli något värdefullt. Väldigt enkelt, men ändå väldigt bra. Människor känner sig ständigt mindre värda än andra och har svårt för att stå upp för sig själva. Därför tycker jag det är viktigt att visa upp redan för barn att olika är bra. Detta gör författaren/illustratören på ett mysigt sätt när hon låter budskapet gå genom grodorna, utan några pekpinnar.

Illustrationerna är väldigt söta och färgglada, det känns uppmuntrande att titta på dem, i kontrast till texten som står på vita sidor. Det finns många olika grodor på bilderna, men eftersom Malte är den enda med guldfärgade ögon, går det lätt att hitta honom. Det skapar även uppmärksamhet hos barnet som läser bilderna. Vart är Malte nu? Hur se hans ansiktsuttryck ut? Vad betyder det?

Ett mysigt och spännande högläsningsäventyr med tydligt budskap invävt i text och bild.


Grodan som sa mjau
Författare: Linda Eklund
Förlag: Stories & design Sweden (2016)
ISBN: 9789163793134
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris