Liv & Lo – fallet med de försvunna föräldrarna

Liv och Lo har tagit semester. De har lämnat sitt deckarhögkvarteret för en dag på stranden. När de är där försvinner plötsligt deras föräldrar. De ligger inte kvar på filten! Vart kan de ha tagit vägen? Semestern är slut, tvillingsystrarna har ett fall att lösa!

De senaste åren har det kommit många deckarböcker för barn i olika åldrar. Den här boken vänder sig till 3-6-åringar och bjuder på ett spännande äventyr som jag tror många barn kan relatera till. Särskilt när många nyss hängt mycket på stranden. Det är ju så lätt att dyka in i lekens värld och plötsligt vara någon helt annanstans.

Som vuxen läsaren tycker jag fallet är ganska mysigt. Jag inser snabbt vad som hänt, men gläds över tjejernas lekfulla äventyr, som de tar på stor allvar. Ett lyssnande/tittande barn kan få vara med och hjälpa systrarna, vilket ökar den kittlande spänningen vid högläsning.

Jag hade gärna sett fler ledtrådar att följa, till exempel detaljerna som får Liv och Lo att lösa fallet. Det hade varit kul att kunna se det tidigare. Annars gillar jag det vardagliga och igenkänningsfaktorerna. Om du gillar, finns det ytterligare två böcker i serien om deckarsystrarna.


Liv & Lo – Fallet med de försvunna föräldrarna
Författare: Karin Jacov
Illustratör: Kajsa Lind
Förlag: Idus förlag (2017)
ISBN: 9789175775647
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Pojken och himlen

De går upp, upp, upp. När pojken och pappan står på bergets topp hittar de himlen. Känslan av luft och regn, ljudet av vind och flygplan. Men vad finns över himlen?

Det här är en bilderbok med ett språk som ibland skulle kunna beskrivas som poetiskt. Under läsningen funderade jag ibland på om det gick över huvudet på barnen, men å andra sidan frågade de inte. Illustrationerna är på sina sätt också poetiska. Djuren som smyger i kanterna ser inte riktigt ut som vi är vana att se dem, stigarna slingrar sig och ibland verkar himlen vara så nära. Jag gillar särskilt uppslaget med detaljerna på bilden här bredvid.

Skulle vi våga gå på bron? Hur ser den ut? Vilka bor där? Hur lång tid tar det att gå mellan husen om vi inte går på bron? Här stannade vi en stund för att fundera och drömma.

Något annat vi diskuterade var att pojken är blind. Varför ser vi då hans ögon? Barnen testade att blunda och kisa med ögonen. Kanske ser pojken lite, eller inget alls. Det är såklart viktigt att även blinda barn får vara huvudpersoner.

Pojken och himlen gav oss en riktigt mysig lässtund med en bra blandning av högläsningsmagi och funderingar.


Pojken och himlen
Författare: Sofia Hedman
Illustratör: Emelie Gårdeler
Förlag: Kikkuli förlag
ISBN: 9789188195340
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Älskade djur

Pino älskar djur. Så han tar sin nya kikare, smyger till parken och spanar på djuren. Då hör han hur djurungarna frågar ”Hur mycket älskar du mig?” Tillbaka får de olika fina svar.

Det fina med den här boken är att all sortens kärlek ryms. Mellan föräldrar och barn, mor/farföräldrar, syskon, kompisar. Familjekonstellationerna är också väldigt varierande. Utöver den traditionella finns även regnbågsfamiljen,  singelfamiljen,  adoptivfamiljen och bonusfamliljen.
Tillsammans med de detaljrika, kärleksfulla bilderna blir det väldigt inkluderande med färger och former. Alla får plats och älskas.

Textens placeringar gör det naturligt att man tittar runt med blicken och ser allt som händer i bilderna. Vilket gör att det blir ett fint flyt i berättelsen. Frågorna som djuren ställer i boken kan också vara ett bra sätt att prata om kärlek med barn och deras egna funderingar.

Boken har också den snyggaste ryggen på länge.

Per José Karlén har gjort ett stort arbete med att skapa den här boken, som dessutom har en hel värld utanför bilderna. I boken står det att man kan se mer om vad som händer utanför bildernas kanter på belovedanimals.com men det är belovedanimals.se

 

 

 

 

 


Älskade djur
Författare: Per José Karlén
Förlag: Rabén & Sjögren (2017)
ISBN: 9789129703917
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mamman och den lilla draken

Har du funderat på hur det skulle vara att ha ett barn eller syskon som är en drake istället för ett barn? Drakar kan ju spruta eld när de bli arga, och hur går det då med snuttefilten? I den här boken får vi följa en mamma och en liten drake en vanlig morgon innan det är dags att gå till förskolan. Vanliga bestyr blandas med oväntade händelser, precis så som de brukar vara med drakar.

Genom både text och illustrationer har Poulsen och Križan skapat igenkänning för småbarnsfamiljer. Morgontrötthet, behovet av att välja och kunna själv, allmänt småbarnstrots och fantasi. Det gamla berättargreppet att göra den lilla karaktären till ett djur bidrar i det här fallet till att hen inte måste kopplas samman med ett kön. Det blir en skön avkopplande stämning, för det spelar faktiskt ingen roll om det är en tjej eller kille, morgonhumör handlar ju mer om personlighet.

Vissa passager tyckte jag texten blev för lång. Detaljerna kring hur mamman gör gröt tillför knappt något till storyn och är inte så intressant att läsa, till exempel. Trots detta var de två livliga 5-åringarna jag läste för intresserade genom nästan hela boken. Särskilt när illustrationen från framsidan dök upp igen inne i boken.

Mamman och den lilla draken har en bra blandning av vardagsbestyr och fantasi. På många uppslag finns mycket att prata om, till exempel hur birollerna reagerar, vad som händer med tänderna om en inte borstar dem, och alla knasigheter kring att ha en drake inomhus, särskilt om hen blir arg… Boken påminner lite om När Åkes mamma glömde bort i sitt upplägg med drake och människa. Själva handlingen är inte precis unik i sig, men jag tror att många kommer kunna känns igen sig i storyn, både barn, vuxna och drakar.


Mamman och den lilla draken
Författare: Sofi Poulsen
Illustratör: Nicolas Križan
Förlag: Sofi Poulsen
ISBN: 9789198278637
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag hämtar nappen

Micke ska passa Mannes lillasyster Titti en kort stund. Men det är inte så lätt. Det kvittar vad Micke gör, Titti bara skriker!

Får jag börja skriva om slutet? Ja? Tack. Boken slutar nämligen väldigt plötsligt. Det finns liksom inget regelrätt slut. Jag kände mig ganska snopen när jag läst ut boken, men samtidigt är det ganska roligt. Om vi bläddrar tillbaka till början får vi en snabb inblick, bara några minuter, i Mickes liv, men ändå tror jag många, både barn (storasyskon) och föräldrar, kan känna igen sig. Det är inte alltid lätt att förstå små barn som inte kan prata eller är så bra på att uttrycka sig på andra sätt. De skriker, men varför? Är de hungriga, trötta, uttråkade, vill de ha uppmärksamhet eller ny blöja? Micke gör allt han kan, men det verkar inte hjälpa.

Det finns en detalj i övre vänstra hörnet: Manne och toalettdörren. Illustrationen är väldigt liten och lätt att missa, men den har trots det en ganska stor betydelse för Micke och storyn. Jag gillar denna detalj, det känns finurligt och ett typiskt exempel på Lindenbaums humor. Något annat hon brukar jobba med är ljud. Om en högläsare läser med inlevelse tror jag detta kan bli en favorit för många barn, särskilt storasyskon. Och även föräldrar.


Jag hämtar nappen
Författare: Pija Lindenbaum
Förlag: Bonnier Carlsen (2015)
ISBN: 9789163879227
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris