Nu är Eddie tillbaka! Ni vet, han som lärde de små om julen i Eddie och julen. Den här gången har han fått en lillebror.
Jag har ju läst massor av syskonböcker – se etikett syskonböcker och inte alltid tyckt om vad jag läst, då det ofta är ett herrans tjat om syskonsvartsjuka på ett ganska hårt sätt. Den här boken lyckas visa att mamma och pappa blir uppslukade av bäbisen utan att det innebär att barnet tänker en massa mörka saker om syskonet. Visst blir det lite frustration, men den är inte riktigt riktad mot syskonet eller fenomenet att ha syskon, och dessutom klurar familjen ihop och lyckas hitta sånt som alla kan roa sig med tillsammans. Mysigt, tycker jag. Och det stämmer bättre med min bild av barn som får syskon. Min dotter (4½ år) kan bli frustrerad ibland när lillebror (6 månader) gör mamma (mig) otillgänglig, men jag känner inte riktigt igen det där att storbarnet vill lämna tillbaka bäbisen, slänga bäbisen i sopnedkastet eller vad det nu kan vara. Jag säger inte att det inte kan vara så, bara att den här versionen passar mig.
Fast det är klart, lite kul (och passande Eddie) hade det varit med ett NÄE BROR någonstans. Eddies charmiga språk från första boken är tyvärr inte med i denna (han har kanske blivit större, helt enkelt), men det är en fin bok ändå. Jag gillar den.
Lisa Bjärbo bjuder på fler smakprov ur boken på sin blogg.
Jag har tidigare skrivit om Katt kan på morgonen och Katt kan i parken, på Formoms litteratursida (www.formom.nu), Sara Hilmersson har skrivit om dem här på Barnboksprat; två underbara böcker som gjorde mig så glad! Dessa två var för åldern efter pekboksåldern medan den nya Katt kan hela dagen har just pekbokskaraktär: kraftiga kartonguppslag och försedd med 2-5 ord per sida och bild. Kort sagt en förenklad variant av den charmiga ’Katt Kan’ anpassad för de yngre barnen.
Katt är en liten själständig individ som håller sin snälla mamma ständigt sysselsatt från morgonens uppvaknande till lekdagens slut. Ungens nyvakna blick är full av litens tillit och mjukhet och framträder tätt intill moderns ömma ansikte och blick bland de blommiga lakanen. Efter den nära stunden ska allt hinnas med – en dag av träning för livet och i tillvaron.
Hemma, i den lilla världen, äter Katt-ungen frukost, testar sedan ljudet i tallrikens undersida och upptäcker mjölkens egenskaper av rinnande och droppande. Sinnen som känsel, smak, lukt och konsistens upptäcker Katt när han/hon hjälpsamt lapar i sig mjölken från golvet – innan mamma hinner fram med trasan. Telefonen kan Katt också liksom klättrandets konst, som vi får se prov på samtidigt som rörelseenergin i lampans svängningar testas… Klart att Katt-mamman blir trött och behöver både kaffe och en stunds avkoppling med en veckotidning, men Katt vill att hon ska läsa bok i stället. Någon som känner igen situationerna?
Så är det dags för Katt och mamma att träna situationer med tandborstning och påklädning… tillsammans? Ja, egentligen – men Katt kan, kan själv. Och så ut i stora världen, träna kroppsrörelser, avstånd och teknik, hitta användbara ting att konstruera med, och prova på socialt umgänge. Köra vagnen, trycka på knappen vid övergångsstället, plocka pinnar och hitta gungkompis.
Livet som Katt och mamma – boken handlar verkligen om bägge och samspelet är suveränt – på Katts villkor. Igenkänningen är stor och jag hoppas verkligen att kattmamman får en stund för sig själv när katt slutligen somnar efter en lång dag av äventyr!
Karaktären Katt är en stor favorit hos mig: bilden för djuret som går sina egna vägar samtidigt som jag har upplevt så många barn som är precis sådana – det är ju så barn ska vara; fulla av upptäcklerglädje och erfarenhetssökande ’på egen hand’. Charmen hos den lilla figuren är slående, mammans minspel, tillkortakommanden, överseende och handlag med sin telning är så väl skildrat. Utifrån bilder och några få ord får berättaren/förmedlaren av innehållet utrymme att bygga egna berättelser tillsammans med det utvalda barnet.
Ändå blev denna nya titel tyvärr lite av en besvikelse; efter att ha läst de tidigare hade jag nämligen hoppats på att få ta del av flera fördjupade äventyr tillsammans med den i text och bild helgjutna karaktäriseringen av den självständiga Katt, och ungens mamma (där de lite längre texterna ytterligare fångar Katts karaktär). I stället fick jag de båda tidigare böckerna i en sammanslagen variant för yngre barn. Ett tips är att läsa pekboken först och sedan utöka med de övriga – då tror jag inte att någon behöver bli besviken, för ’Katt Kan’ bör varken vuxen eller barn missa!
Titel: Katt kan hela dagen
Text: Sanna Töringe
Bild: Kristina Digman
Förlag: Bonnier Carlsen (2013)
Antal sidor: 16
ISBN 978-91-638-7641-7
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Vid en första anblick kan det vara svårt att förstå det speciella med denna bok. Den innehåller ingen som helst text, utan enbart fem uppslag på tjocka kartongsidor med myllriga stockholmsmiljöer. Min första reaktion var faktiskt att få lite prestationsångest: ”hjälp, nu måste jag känna igen alla byggnader”, men faktum är att boken är riktigt spännande oavsett nivå av igenkänning. Det roligaste är nämligen att alla personer återkommer i de fem uppslagen och det blir som små historier om allihop. Det är en riktig utmaning att hitta dem, man får fokusera på en person i taget och finkamma myllret med blicken. Som en liten hjälp på vägen finns några förslag på vad man kan leta efter på bokens baksida. Sen är det förstås en riktigt trevlig bonus att känna igen sig i Stockholm i boken.
Kul för hela familjen!
Klara Persson fick minst sagt en lovande start med prisbelönta Molly & Sus och nu är hon aktuell igen med ännu en berättelse om två personer med en speciell relation till varandra. Relationen mellan Molly och Sus grundade sig i likheter, men för Maximilian och Minimilian är det tvärt om. Den ene är stor, den andre är liten. Det finns för- och nackdelar både med att vara stor och med att vara liten. Det är ju orättvist! Kan de inte byta ett tag? Nja… inte egentligen. Men med hjälp av Klara Persson, hennes direkta tilltal till läsaren och faktiskt också läsarens hjälp, blir det ändå möjligt till slut. Det blir en minst sagt annorlunda twist på slutet, som ändå känns väl bäddad för, och min dotter bad om särskild omläsning av just slutklämmen. Fint, en charmig bok!

Det är orättvist att vara olika!
Maximilian och Minimilian
Författare och illustratör: Klara Persson
Förlag: Urax förlag (2013)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789187208058
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Eftersom författaren till den här boken är vår egen Barnbokspratare Sanna Juhlin fick vår återkommande gästbloggare Jill Sundstedt skriva om den.
När jag berättade för barnen (numera 7,5 och 5,5 år gamla) att vi skulle recensera en bok av samma författare som skrivit Elaka fröken fårskalle blev de jätteglada, eftersom de tycker så mycket om den boken. Efter en tids väntan kom boken i brevlådan och när barnen kom hem från skola och förskola låg den på soffbordet och väntade. De började genast bläddra i den och titta på bilderna och fantisera om vad den kunde handla om.
Några dagar senare kröp vi upp i soffan och läste boken tillsammans. I Ett hus med många dörrar av Sanna Juhlin, med illustrationer av Millis Sarri, får vi träffa Pascal som flyttar till ett hyreshus tillsammans med sin mamma. I huset bor många människor, men inga som Pascal och hans mamma känner. Medan mamma packar upp ger sig Pascal ut på upptäcktsfärd i hyreshuset och träffar sina nya, spännande grannar. Beskrivningarna av grannarna och deras personligheter kompletteras med färgglada och livfulla bilder som gör att man som läsare verkligen blir delaktig i Pascals och grannarnas möten.

Ett hus med många dörrar är en bok man blir glad av och barnen gillade berättelsen och dess illustrationer. Själv hade jag nog förväntat mig en bok i samma stil som Elaka fröken fårskalle och jag blev därför ganska överraskad när jag följde med Pascal på hans äventyr. Den här boken liknar inte Elaka fröken fårskalle på något sätt, men det gör absolut ingenting. Jag tycker det är roligt att få lära känna Pascal och hans grannar och jag blir glad när jag läser boken och det blev barnen med. Barnen gav den högsta betyg eftersom de tyckte den var bra, rolig och hade fina bilder. Ella sa att ”om en triljon är det högsta man kan få, så får den en triljon.”
Om gästbloggaren:
Jag heter Jill Sundstedt och arbetar som lärare i svenska och engelska på en högstadieskola i Västerås.
Jag har läst böcker så länge jag kan minnas. Jag lärde mig läsa när jag var fyra år, och när jag var fyra och ett halvt läste jag Ronja Rövardotter. Som barn älskade jag serien om Systrarna P som Wahlstöms Barnböcker gav ut, och jag har nog alla böcker i den serien. Jag kan inte skiljas från mina böcker så jag har en välfylld bokhylla därhemma.
| Mirjam Lindberg om Ninja Timmy | |
| Helena Ferry om Dagens bokhylla: Helenas hyllor | |
| Bea om Dagens bokhylla: Helenas hyllor | |
| 23minuter om Sagan om den underbara familjen Kanin och Djupsjöns hemlighet | |
| Liza om Trycka upp böcker för eget bruk |