Nu ska vi prata!: Leka

Bim och Yam ska leka. De tar fram leklådan och har det roligt ihop, men plötsligt vill båda ha bollen. Hur ska de göra nu?

Berättelsen känner vi igen: den har vi sett i olika fodral i många bilderböcker. Det jag istället vill fokusera på är ”språkhjälten Poff”, som du ser i över högra hörnet på bokens omslag. Poff visar nämligen tittaren de viktigaste orden som tecken som stöd.

Att det finns tecken som stöd till bilderböcker är inget nytt, men det här är nog första gången jag ser tecknen på ett roligt sätt. Det är ingen svartvit streckperson som klistrats fast i efterhand, nej, det är en färgglad figur som presenterar sig redan innan boken börjar. Inte nog med det, den flyger, gör konster och visar känslor genom hela boken, och blir därför en naturlig del. Den tillför inte något till själva handlingen, men det kvittar. Tecknen aktualiserade, inte som något i skymundan, utan som en viktig del av boken, liksom det för många är en viktig del av vardagen.

Jag har vikarierat på många förskolor, och de flesta jobbar med tecken som stöd på ett eller annat sätt. Det är bra för de som inte har ett eget talspråk, antingen för att de är för små, eller för att de har svårt att använda sin mun för att tala. Dessutom är det bra för alla kompisar till ovanstående barn. Jag tror tecken som stöd kommer bli ännu mer aktualiserat fram över, och jag uppskattar att det kommer bra böcker där tecknen får en central roll.


Nu ska vi prata! : LEKA
Författare: Embla Sue Panova, Jessika Linde
Illustratör: Lina Sandquist
Förlag: Speja förlag
ISBN: 9789188167149
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Familjedrama

 

Morrison räddar en kattunge visar sig snart vara mer än berättelsen om en älskad, bortskämd, fet och lat familjekatt. En historia som lätt kan föras över till vår mänskliga samtid nystas upp: begreppen djuriskt och humant blir intressanta liksom den existentiella frågan om vad som gör livet värt att leva.

Morrison, den självupptagna katten med hjärta, humor och karaktär, är tillsammans med sin människofamilj tillbaka i härligt illustrerade uppslagslånga kapitel.

Familjekatten Morrison har blivit så lat och fet att barnen Moa och Ture bestämmer sig för att han behöver röra på sig för att magra. De planerar för Morrisons träning, bygger en hinderbana och släpar ut sin katt i koppel, men han vägrar att hoppa. Ända tills en ostbelöning i ett snöre lockar och retar till anfall. Man kan tycka att barnens beteende är djuriskt – eller i alla fall omänskligt och kränkande – men de är ju bara barn i en familj som har matat upp och skämt bort sin katt.

Osten ger bara glädje för stunden. Efter träningen återgår Morrison till sitt lata liv, drömmer om goda ostar och fet grädde som livets enda glädjeämnen. Egentligen är livet ganska innehållslöst, meningslöst och ensamt trots att han har det så bra. En del retstickor kan ju dessutom göra livet tungt – familjehamstern Kungen retar honom för att han är tjock och det är ju inte så kul, Morrison går i sin tur ut och retas med grannes fastkedjade gamla hund – barnsligt men mänskligt.

Men inte ens retas får han göra i lugn och ro – nä, då ska han badas och borstas, inte underligt att han blir sur och tappar sin självständighet. Allt detta, kommer det att visa sig, är inte ett kattliv utan ett välfärdsproblem, för plötsligt händer något som förändrar allt.

En främmande kattunge dyker upp från ingenstans, har gått vilse och tappat bort sin mamma. De hinner nätt och jämt börja bygga på sin relation förrän ungen förs bort av en hök för att genast tappas i ett högt träd… Och Morrison som inte klättrar, han klättrar osjälviskt – det finns ju ingen annan. Och så har han fått en kattunge på halsen, blir kallad pappa och tar själv på sig att lära ungen allt han kan.

 

Att vara beredd på att offra livet för någon en gång är en god sak men att göra det två gånger samma dag höjer till hjältestatus. Ett riktigt drama utspelar sig i text och bild: i godan ro sitter de sida vid sida på staketet, den stora ska just lära den lilla att reta hunden när den lilla plötsligt upptäcks befinna sig på fel sida av staketet. Som skjuten ur en kanon kastar sig Morrison mot dödsfienden som övermannar honom.

Fienden visar sig snart vara en sann humanist, han hyser nämligen en hemlös liten flyktingfamilj – trots att de inte talar samma språk och inte är av samma ras. I hundkojan bor nämligen kattungens mamma och kattungen själv, men eftersom Morrison redan har adopterat ungen så flyttar mor och barn från det tillfälliga boendet till Morrisons familj där de välkomnas varmt. För Morrison har livet fått en mening, och han delar gärna med sig av mat, utrymme och familjekärlek. Och vem vet, kanske får han en ny vän på andra sidan staketet.

Morrison räddar en kattunge är en berättelse som kan förstås på många sätt, detta är bara ett!


Morrison räddar en kattunge
Författare: Sanna Juhlin
Illustrationer: Mimmi Tollerup
Förlag: (Ordalaget bokförlag)
ISBN: 9789174692129
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den nyfikna kattungen

Kattungen Randis är väldigt nyfiken. När hennes mamma inte ser, ger sig Randis iväg på äventyr på gården där de bor. Hon träffar andra djur, en pirat och solkatterna, men inser snart att hon inte vet alls hur hon ska ta sig tillbaka till ladugården.

För några år sedan tänkte jag att det skulle vara roligt att göra en berättelse med bilder jag tagit själv. Det blev dock aldrig mer än planer av det där. Mickan Thor har däremot gjort något liknande, och hittat sin grej. Med väldigt fina och välkomponerade bilder berättar hon en mysig och spännande berättelse om en söt liten kattunge. Äventyren katten är med om tror jag många barn kan känna igen sig i.

Det är fascinerande hur Mickan fått till bilderna så bra, med tanke på att karaktärerna förmodligen inte varit med på detta till 100 procent. Kanske ligger det tusentals bilder bakom boken, men i så fall var det mödan värt. Som vuxen läsare funderade jag mycket på hur djuren samspelat och om bilderna eller berättelserna kommit först, därför blir det extra roligt när fotografen fått till det extra bra. Till exempel när katterna skrattar.

Tyvärr hittade jag ett antal språkliga missar och ålderdomliga uttryck (t.ex. att kvinnan som ger katterna mat kallas ”husmor”), men om en inte är en språkpolis, vilket jag kan vara, tror jag inte det stör.

Innehållets layout spelar en stor roll i den här boken. Fotografier blandas med illustrationer och text i pratbubblor eller utspritt i marginalerna runt bilderna. Det här utförs lekfullt och med en tydlig röd tråd. Det finns många punkter att fästa uppmärksamheten vid, och det gillar vi när det kommer till högläsning!

Boken tillhör serien Alla djuren, där det i nuläget även finns en bok om ankan Valter. Jag har inte läst den, men tror att den, liksom Den nyfikna kattungen, rymmer en fantasifull och spännande värld där vi får lära känna djuren på gården bättre, då vi får höra deras tankar och hur snacket går. Dessutom har Mickan Thor gjort ett väldigt bra jobb med sina fotografier.


Den nyfikna kattungen
Författare och fotograf: Mickan Thor
Förlag: isaberg förlag (2017)
ISBN: 9789176949696
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Drömmen om att cykla

Att kunna cykla är något alldeles speciellt: det ger en känsla av att växa, en upplevelse av frihet – man lämnar marken och liksom flyger fram! Många av oss har nog minnen av när vi lärde oss, hur det hela började och hur det plötsligt bara fungerade och den vingliga framfarten blev allt stadigare – tills det blev dags att bromsa, eller blev en nerförsbacke…

 

I Dick Brunas Miffy cyklar utstrålar kaninen Miffy dröm och längtan där hon sitter med huvudet i tassarna. När hon blir stor, då ska hon cykla! Hon föreställer sig cykelturen, först runt huset där hon bor, sen ut bland blommorna på ängen – det går hur enkelt som helst. Förbi sjön, genom skogen med alla träden går turen, och uppför en backe. Miffy har ett mål: huset på kullen där mostern bor.

Tänk att kunna ta sig dit man vill för egen maskin, när man vill, knacka och hälsa på någon på sina egna villkor – vara så stor och självständig – och hemåt när man själv bestämmer… Nåja, kanske innan det blir mörkt. Svisch ner för backen. Ja, visst ja: man kan ramla – så inte för fort, utan lugnt tillbaka.

Fast först måste Miffy bli stor, men hon vill så gärna cykla… Och så är hon tillbaka i dröm och längtan – från boken sista bild återvänder man oundvikligt till den första.

Ännu en ljuvlig bok om Miffy!

Dessutom har det kommit ytterligare en: Miffy i skolan – väl okomplicerad för sex-sjuåringen, men kanske helt rätt just därför. Kanske kan ett skolbarn läsa den alldeles själv för ett yngre syskon som undrar vad skolan är.


Miffy cyklar
Författare: Dick Bruna
Förlag: (Ordalaget bokförlag)
ISBN: 9789174692006
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vad säger räven?

Minns ni Ylvis sena sommarplågan The Fox från 2013, som handlade om en räv och funderingar kring vad den egentligen säger? Musikvideon har över 689 miljoner visningar på youtube och var svår att undgå när den stormade fram. Något jag, och säkert många med mig, inte visste är att låten blivit illustrerad bilderbok.

Vad säger räven? har en svensk översatt version av låtens text. Det innebär att det krävs lite av dig som högläsare. Så här ser nämligen en del av texten ut:

Jacka-tjacka-tjacka-tjao!
Tjacka-tjacka-tjacka-tajo!
Jacka-tjacka-tjacka-tjao!

Kan det stämma?

Fracka-kacka-kacka-kacka-kao!
Fracka-kacka-kacka-kacka-kao!
Fracka-kacka-kacka-kacka-kao!

Låt mig få pröva…

När jag läste den bär boken för en grupp barn trodde de nog jag var lite konstig. Vad säger hon egentligen? Står det verkligen så där i boken? När jag läst klart boken tittade vi på musikvideon (jag fick översätta den engelska texten), och efter någon förvirrad minut såg barnen det roliga och efter lässtunden ville de själva leka rävar och försöka härma ljuden från boken/videon.

Liksom låten är boken ganska konstig. Om jag inte känt till låten hade jag nog inte plockat upp boken. Särskilt med tanke på att barnen verkade så förvirrade när jag läste. Å andra sidan tror jag faktiskt att barnen kan gilla den mer efter några omläsningar, och då bli en favorit. För det där knasiga kan bli rätt roligt, precis som musikvideon.

Illustrationerna är även de lite knasiga, vilket passar bra. Djuren är utdragna, snurrade, kantigt varvat med mjukt. Vissa detaljer behöver vi titta på en stund för att se vad de föreställer. Men det gör ju att boken räcker för fler omläsningar.

I kombination med musikvideon blir det här en knasig, rolig, eller kanske lite för konstig, läsning. Passar från 5-6 år.


Vad säger räven?
Författare: Ylvis
Illustratör: Svein Nyhus
Förlag: Notfabriken (2014)
ISBN: 9789186825720
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris