
Nora Jonasson är en helt vanlig tjej. Möjligen lite lång. Och kanske lite tjock också. Fast egentligen inte. Hon funderar på massor av saker, sånt man funderar över ibland när man är 17 och aldrig varit ihop med någon. Nora tycker att livet är lite jävligt ibland. Sådär som man kanske tycker ibland när man är 17 och ens bästa kompis har jättebra självförtroende och får alla killar hon vill ha och fler därtill. Noras liv är helt normalt, fast inte så speciellt alls tycker hon, sådär som man tycker ibland när man är 17 och borde ha en massa drömmar man vill uppfylla. Men det vill inte Nora. Men lite speciell, det skulle hon faktiskt vilja vara.
Ursäkta att man vill bli lite älskad är en ungdomsbok som suger sig fast. Det är en bok som jag som läser känner igen mig väldigt mycket i. Boken är skriven på noriska, alltså man hör att det är Nora som pratar när man läser. Det är verkligen så himla träffsäkert språk i boken och jag skrattar högt flera gånger åt hennes fyndiga formuleringar, precis sådär komiskt och tragiskt på samma gång. Precis sådär som det är att vara tonåring, som det är för väldigt många unga!
Här kan man läsa en intervju med författaren Johanna Thydell själv, en intervju gjord av Kristianstadsbladet. Där nämner hon bland annat hur hon tänkt kring språket i boken.
Det är mycket kärlek, det öser ner känslor, det svämmar över! Och det är så himla bra! Är man tonåring måste man känna igen sig. Är man inte tonåring känner man igen sig i alla fall! Jag älskar att Nora är en helt vanlig tjej, med helt vanliga problem.
Den här boken är en klockren favorit i min bokhylla och jag hoppas verkligen inte att den är “ute” när min dotter Wilma blir tonåring. Hon måste läsa den då!
Johanna Thydell har tidigare (som 23-åring) skrivit den kända boken I taket lyser stjärnorna, som också blev film. Nu undrar jag om inte den här också är en klar kandidat för att bli film. Inte mig emot.
Och för att avsluta vill jag visa ett av de noriska ordspråk som finns i bokens marginaler:
Den som lever är det synd om.
Ursäkta att man vill bli lite älskad
Författare: Johanna Thydell
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 245
ISBN: 9789150111675
Köp: Jämför priser
|
|

När jag var liten hade jag en hamster. Pluppe hette han och var en liten guldhamster. Han var alltid innanför kläderna och kröp omkring, tuggade sig igenom tyget så att det blev stora hål. Han var glad i mat och samlade som alla andra hamstrar massor av mat, helst ost, i sina kindpåsar och sparade inne i sitt lilla hus. Att jag började tänka på honom var på grund av att jag precis läst Den stora hamstermassakern, av Katie Davies.
De flesta föräldrar har säkert upplevt en tid i sina barns liv, då de väldigt gärna vill ha ett husdjur. Helst en katt, eller en hund. Då många föräldrar anser det vara lite för mycket jobb med ett sådant krävande djur, väljer de ofta en kompromiss. Det blir kanske en fågel, eller som i den här boken, en hamster.
Fast i boken är det två hamstrar, men ändock.
Anna och hennes lillebror tjatar hål i sin mammas öron. De vill så väldigt gärna ha en hamster. Eller tio. Men mamma är fast besluten om att det inte kommer att bli någon hamster i familjens hushåll. Mamman har en bra anledning och det är katten. Den nya. Den gamla blev dessvärre överkörd. Den nya katten är inte alls trevlig och måste tas i med handskar om man vill den något. Dessutom jagar den alltid allting. Fötter med strumpor, fötter utan strumpor, fötter med tofflor…
Ja, det är inte det lättaste att tjata till sig en hamster. Men till slut får de i alla fall sin efterlängtade hamster, plus en bonushamster. De får namnen Nummer Ett och Nummer Två. Båda är honor, försäkrar den vresiga damen i djuraffären.
Men så en dag blir Nummer Ett väldigt tjock och kort därefter föds ett helt gäng små nakna hamsterbebisar. Anna och Tom blir alldeles utom sig av glädje, men den håller inte i sig länge för på morgonen efteråt finner de alla bebisarna döda…Nummer Ett är ensam kvar i buren med sina bebisar, Nummer Två spårlöst borta. Borta är också Nummer Etts ena bakben…
Anna och lillebror Tom tycker att det hela är jättehemskt och vill självklart finna den skyldige till detta oerhörda brott. Men vem är det som är den bestialiske mördaren? De startar en utredning för att ta reda på sanningen!

Fina små illustrationer förgyller boken!
Den stora hamstermassakern är en fin, humoristisk, bok som inte bara handlar om att barn vill ha husdjur utan det finns något djupare bakom alltihop. Katie Davies skriver på ett bra och roligt sätt och man fnissar för sig själv mellan raderna. Det är precis sådär långsökt ibland, som det kan bli när barn svävar iväg från ämnet. Riktigt bra! Boken är fylld av små finurliga och fina illustrationer, det höjer mitt betyg ett snäpp till!
Läs även DN:s recension av Den stora hamstermassakern!
Den stora hamstermassakern
Författare: Katie Davies
Illustratör: Hannah Shaw
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 192
ISBN: 9789150112559
Köp: Jämför priser
|
|
En av höstens många lovande debutanter är Annika Widholm, som skrivit Stenhusets hemlighet. Boken handlar om tolvåriga Ella som motvilligt flyttar till ett gammalt hus det sägs spöka i. Låter det lite bekant? Ja, jag får erkänna att jag efter några sidors läsning var nära att avfärda boken som en sämre kopia av Sorgfjäril. Jag kände mig inte det minsta uppslukad och jag hakade ideligen upp mig på språkliga detaljer jag inte tyckte var så snygga. Men sen tog det sig – ja, wow, vad det tog sig! Stenhusets hemlighet är faktiskt inte, likt Sorgfjäril en kuslig spökberättelse, utan snarare en rafflande spännande fantasysaga!
Ella träffar Jacob som tillbringar det mesta av sin tid med att utforska de gamla ruinerna av en by som ligger i närheten. Husresterna vittnar om en svunnen tid och Ella börjar drömma om den på nätterna, efter att ha fått ett drömfrö av en gammal dam som hjälper familjen. Men är det verkligen bara en dröm? Hon har aldrig drömt så realistiskt och drömmen fortsätter natt efter natt. Hon drömmer om en fruktansvärd tid, när en ond godsägare har förbjudit alla former av sagor och berättelser samtidigt som en dödlig farsot sveper över trakten. Legenden säger att en flicka från en dröm ska bli räddningen. Det måste förstås vara Ella. Men hur ska det gå till?
Det är berättelse fylld av mörker, men också av härligt sprudlande fantasi. Och den är riktigt, riktigt spännande!
|
|
Boken om bovar är en liten samling om tre berättelser från förr, om den tidens bovar. Bland annat får vi höra berättelsen om Lasse-Maja, en av landets mest kända tjuvar.
Han hette egentligen Lars Larsson Molin, men hans sätt att vara bov gav honom namnet Lasse-Maja, då han klädde ut sig till flicka, med klänning och andra attribut. Många tyckte att han borde bli skådespelare eftersom han i unga år älskade att klä ut sig och roa andra människor. Men ett vanligt jobb var inget för honom!
Hela hans barndom var präglad av hyss och skojerier. Det var liksom skrivet i sten att han skulle bli bov!
Namnet Lasse-Maja kom ifrån att han klädde sig som flicka och hade en vän som hette just Maja. Han lånade nämligen hennes klänningar till sina bus.
Den här boken innehåller dessutom två andra berättelser om andra bovar. På det hela taget gillade jag boken, det var faktiskt riktigt underhållande läsning. Kan också tänka mig att barn gillar detta, det är lite tokroligt samtidigt som det är busigt och det där med att kanske bli tjuv i framtiden…nja…det lockar inte så värst.
Det var rätt intressant att få läsa om Lasse-Maja då jag osökt kommer att tänka på LasseMajas detektivbyrå och undrar om det finns en tanke bakom namnet. Jag har inte läst böckerna om LasseMajas detektivbyrå, så jag vet inte alls.

Jag gillar illustrationerna, som får ta stor plats!
Boken är skriven på ett enkelt sätt och med hyfsat stor stil, så den är säkert en helt okej bok för nybörjarläsaren.
Boken om bovar
Författare: Ulf Sindt
Illustratör: Anna Sandler
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 64
ISBN: 9789150111538
Köp: Jämför priser
|
|
Nu har de äntligen kommit, de två nya böckerna i Vem-serien. Den här gången handlar det om riktigt allvarliga saker, men i vanlig ordning har humor och charm en självklar plats i berättelsen.
Fågels farfar har dött. Fågels pappa är jätteledsen och fågel blir också ledsen. I kyrkan är det kallt och prästen pratar och pratar. Efteråt filosoferar fågel kring döden. Döden är konstig. Ingen vet var man tar vägen när man dör, säger pappa. Men fågel tror att farfar blivit en fjäril!
Sen kommer nalle och nalles mormor. “Ska du dö nu?”, frågar fågel nalles mormor.
Vem är död? är en riktigt fin bok om ett barns tankar kring döden. Den överförklarar inte, utan lämnar på ett bra sätt öppet för diskussion kring ett svårt ämne.
Bilderna bjuder på mer detaljrikedom än de flesta i serien och vi får se att Wirsén tecknar landskap och växter med samma avskalat charmiga stil som karaktärerna har. Och fjärilarna är riktigt vackra!
Jag gillar också verkligen att fågel (rätta mig gärna om jag har fel) inte i någon av böckerna har tillskrivits ett visst kön. Fågel är nog min favorit av alla Vem-karaktärerna, inte minst för det underbara självförtroende hen ger prov på i Vem är söt.
I Vems kompis? kommer det en ny katt till kompisgänget. Fin. Blå. Så tycker nalle. Ja, nalle blir faktiskt lite kär i blå katten. Hon vill att blå katten ska vara hennes kompis. Bara hennes. Men det finns ju andra med i bilden och nallen blir rysligt svartsjuk när hon inte får ha blå katten för sig själv. Ja, hon blir faktiskt rasande och sätter igång att förstöra sandslottet som kompisarna byggt.
Det börjar så bra. Nallen tycker ju om blå katten och vill bara vara snäll. Men så går det så illa. Ibland gör man dumma saker, fast det inte var tänkt så från början. Det blir lätt så när man möts av motgång och saker inte blir som man hoppas. Det kan nog de flesta barn känna igen sig i.
Jag gillar att djuren i serien får ha både bra och mindre bra sidor, sådär som alla har. Vi förstår ju att nallen inte är en dum nalle egentligen, men det kan gå snett även för den bästa. Och det ordnar sig till slut.
Egentligen tycker jag det är trist med evighetslånga bokserier, men när det är så här bra vill man ju bara ha mer och mer! Heja Stina!
![]() |
![]() |
| » Provläs Vem är död? | » Provläs Vems kompis? |
Vems kompis?
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163866906
Köp: jämför priser
|
|
Efter att ha läst sagoböcker för sina barn i 20 år märkte Ulrika och Mats Slottner att det var ganska ont om böcker som tog upp moraliska frågor. Så de tog helt enkelt saken i egna händer och gjorde boken Låt alla vara med – tillsammans är vi starka: Rosa-Emma. Illustratör till boken är Mats Slottners mamma Lilian Johansson.
Och så blev den fina berättelsen om Rosa-Emma till. I boken möter vi Magnus som precis flyttat till Vänköping. Han tycker att det känns tråkigt och tänker att han aldrig kommer att få några nya vänner. Emma bor i Vänköping sedan tidigare och går i klassen som Magnus börjar i. De går i en liten fin skola med stor skolgård, men redan på första rasten dyker ett problem upp. Magnus frågar om han får vara med i en koja som barnen byggt på skolgården varpå en pojke svarar “aldrig i livet!” och ingen säger emot honom. Magnus ger sig iväg ensam och hittar en annan mycket mindre och gammal koja, som han klättrar upp i och vill bara försvinna. Men när det ringer in märker Emma att Magnus verkligen är försvunnen på riktigt!
Min äldsta son (5år) blev väldigt engagerad när jag läste boken för honom. Han kände väl till det här med att låta alla vara med och det var väldigt intressant att diskutera med honom. Låt alla vara med är en bok med ganska tydlig sensmoral. Läsaren/lyssnaren får se hur det kan bli om man inte låter alla vara med och med hjälp av ett par diskussionsfrågor i bokens slut lyfts problematiken ytterligare. Det är en väldigt viktig fråga som lyfts. Boken kan mycket väl användas till livskunskapsdiskussioner med barn. Men jag skulle nog vilja vända och vrida på problemet ännu mer. Finns det till exempel tillfällen då man själv känt att man inte vill låta alla vara med? Måste alla alltid vara med? Som förskollärare möter jag den här problematiken ganska ofta och har sett att det inte alltid är så enkelt att finna en självklar lösning på alla sådana konflikter. Men detta gör det ju bara ännu viktigare att diskutera det här området med barn.
Boken ger en bra grund att bygga vidare en diskussion på. Den lyfter en situation där det verkligen blir helt fel när man inte låter alla vara med. I verkliga livet är situationen kanske inte lika självklar, men för att lyfta etik och moral kan det vara bra att utgå från tydliga exempel.
Boken är tänkt att följas upp av fem andra böcker med olika sensmoralteman. I varje bok kommer det även med en medalj som barnet kan få efter att ha varit med och diskuterat ett moraliskt dilemma.
Provläs Låt alla vara med – tillsammans är vi starka: Rosa-Emma

|
|

När Kitty Crowther vann ALMA-priset (Litteraturpris till Astrid Lindgrens minne) i år blev jag nyfiken på hennes böcker. Nu har jag läst Sov gott, lilla groda, som handlar om grodan Jonas och hans vedermödor när han ska sova. Det är så mörkt och ensamt. Han vill ha en kram innan han somnar. Och så en puss också. Och en till puss…och en till…
Till slut måste han bli ensam i sin säng, i sitt hjärta, i det mörka rummet. Men det får lysa in från hallen.
Plötsligt hör han hur det låter “krifs krafs hoho plask” under sängen. Kanske är det ett vattenmonster, tänker Jonas…
Han går och väcker pappa, som kommer och intygar för Jonas att det inte är något annat än vanliga nattljud. Så ligger han där, ensam, igen…han smyger över till mammas och pappas rum och kryper ner mellan dem. Åh, äntligen lite sömn!
Men pappan kan inte sova utan går och lägger sig i Jonas säng.
Plötsligt hör han hur det låter “krifs krafs hoho plask” under sängen…

“Sov nu, lilla Jonas”, säger pappa.
“Blunda nu. När du öppnar ögonen igen är det redan morgon, ska du se.”
En vackert illustrerad berättelse om natten. Om kärlek mellan barn och förälder och om att få vara lite rädd. För det är man ofta som barn på natten. Det är då alla fantasier väcks till liv på ett helt annat sätt än på dagen. Om man får dela med sig av dem kan natten kanske bli mindre kuslig.
Fint är det!
Sov gott, lilla groda
Författare och illustratör: Kitty Crowther
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 33
ISBN: 978-91-29-67628-0
Köp: Jämför priser
|
|
Tänk dig 1700-talets Stockholm. Fattigdomen, krogarna, stanken och alla övergivna barn. Men tänk dig också det där lite mystiska som 1700-talets begynnande storstadsmiljö för med sig. Och så lägger du till en presumtiv häxa, en adelson som söker lyckan, ett gäng varietéartister och så Gustav III. Allt detta möter Anna Christina och den som läser om hennes äventyr.
När hon snubblade ut på gatan insåg hon att det bara var tidig morgon. Tuppar gol och hundar skällde. Folk var på väg till arbetet eller till någon krog som redan slagit upp portarna. Pigor på väg till hamnarna för att köpa fisk, tvätterskor, fågelfängare, bagarpojkar; alla skuffades och trängdes. Anna Christina kände sig alldeles yr.
Anna Christina är runt 10 år och föräldralös. Medan hon med nöd och näppe lyckas överleva hos mamsell Furman, den försupna änglamakerskan som hon bor hos, funderar hon på vilka hennes föräldrar är. Det enda hon har att bära med sig från sin mamma är ett lock till en puderdosa. Men en dag lyckas Anna Christina fly från mamsell Furman och en resa genom dröm och verklighet tar snabbt fart. Anna Christina upplever en kort stund av frihet då hon bland annat möter Gustav III, men det dröjer inte länge förrän spetshäxan sätter klorna i henne. Anna Christina vet inte riktigt om spetshäxan är en riktig häxa, men hon får lära sig att det gäller att lyda henne om man inte vill råka illa ut. Spetshäxan äger en spetsfabrik där fyra små barn sedan tidigare slavar genom att knyppla spets hela dagarna. Ett av barnen, Lill-Axel, tränar på att äta glas för att kunna bli artist på en varietéteater. Anna Christina vet inte vad hon vill rymma till. Hon vet bara att hon vill bort från slavfängelset.
Men förutom de fyra barnen på fabriken möter Anna Christina även den rika pojken Johan Gabriel som ibland bor tillsammans med sin far i ett hus bredvid spetshäxans. Eftersom spetshäxans hus är omgivet av ett högt plank är den enda kontakt de kan få genom ett kvisthål i planket. Men tillsammans väcker de en längtan efter ett liv med lycka.
Var kommer puderdosans lock ifrån? Vem är pojken bakom planket och framförallt: hur ska hon någonsin komma ut ifrån spetshäxans fängelse?
Det här är en bok att bli fängslad av. Som barn hade jag en period då jag älskade att läsa om personer som var tvungna att kämpa i motström. Jag vet inte riktigt om det är för att själv bearbeta motgångar eller bara för att få någon att tycka synd om, men snyfthistorier säljer ju även bra för vuxna. I Spetshäxan får läsaren snyfta av sorg, men även av glädje. Dessutom är personporträtten väldigt vackra. Anna Christinas upplevelser i Spetshäxan känns ibland lite väl otroliga, men så är det också 1700-tal och, som sagt, den tiden är ju lite magisk!
|
|
Petrus Dahlin och Sofia Falkenhem har återigen skapat en liten berättelse om Kalle Skavank och hans deckarjobb. Den här gången ska han och kusinen Dilsa lösa mysteriet kring branden som härjat i Björkhagens golfklubb, vid Söderbysjön.
Den här händelsen läser Kalle om i tidningen och där stod också att en spådam förutspått detta och hon under en seans sett det hända. När Kalle läst i tidningen ringer telefonen och en dam vid namn Mirja behöver hans hjälp att ta reda på vem som anlagt branden som nyligen härjat i en stuga i koloniområdet vid Flaten….
Två bränder på kort tid. Kalle anar ett samband.
Dilsa och Kalle börjar utredningen och ett spännande mysterium tar vid. Hur har spådamen kunnat förutspå detta? Vem är det som anlägger bränderna?
Jag tyckte det var intressant att läsa denna bok, eftersom det faktiskt brann i just detta hus, på riktigt, nu i våras. Det var dock ingen liten brand utan huset brann ner till grunden. Undrar om de som anlade branden hade läst den här boken och inspirerats? Nä, skämt åsido i sådana här allvarliga situationer…men man kan ju inte låta bli att spekulera.
Som vanligt med böckerna om Kalle Skavank och hans kusin Dilsas deckargåtor, tycker jag att det är spännande att de utspelas i min närmiljö. Den här gången är det till och med en person som bor på samma gata som jag.

Det är, som alltid, fina bilder i de här böckerna.
Som en bonus till den här boken, finns ett extra kapitel att läsa på www.kalleskavank.se!
Branden vid Söderbysjön
Författare: Petrus Dahlin
Illustratör: Sofia Falkenhem
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 109
ISBN: 978-91-29-67207-7
Köp: Jämför priser
|
|
Allting började med ett gammalt kruthorn som bokens författare, Birger I Ohlsson hittade i sin trädgård,
nedgrävt i jorden. Vem skulle vilja gräva ner sitt krut, det som man använder till jakt eller för att skydda sig med? Utifrån de här frågeställningarna växte en berättelse upp om kärlek och hat i snapphanarnas Göinge under 1600-talet.
Den här boken är inte skriven av en dansk författare, men den får vara med i vårt danmarkstema. Just eftersom den handlar om gränsen mellan danskt och svenskt, såväl geografiskt som tidsmässigt.
Som liten bodde jag i Knäred, där fred slöts mellan Danmark och Sverige 1613, men då till Danmarks fördel. Det var med freden i Roskilde 1658 som Sveriges gränser ritades om för att omfatta hela Halland, Skåne, Blekinge och Bohuslän. Efter freden var det förstås många som fortfarande kände sig som danskar och några av dessa var även beredda att kämpa för att få vara det. De här människorna kallades snapphanar och Hatet: en berättelse om kärlek i snapphanetid utspelas mitt i detta.
Myrtel och Håkan är båda 15 år och är kära i varandra. Problemet är bara att deras familjer står på helt motsatta sidor i en generationsöverskridande konflikt. Myrtels farmor berättar släktens historia som innehåller våld, förtryck och död och ett hat mellan de som stöder svenska soldater och de som försöker sätta sig upp emot dem. På ena sidan står Myrtels släkt där Myrtels farfar var en representant för de som gjorde motstånd mot svenskarna, även kallad snapphane, och på den andra sidan står Håkans släkt, som alltid hållit sig väl med de svenska soldaterna.
Kärleken mellan Myrtel och Håkan gör att Myrtel drivs ut i skogen och det är där vi möter henne i berättelsens början. Hon har precis gömt undan ett kruthorn för sin pappa för att han inte ska kunna döda Håkan. Myrtel vill inte ta avstånd från sin familj, men inte heller leva utan Håkan och ett tungt ansvar läggs på hennes axlar. Berättelsen handlar mycket om släkternas historia, men det faller på Myrtel och Håkan att skapa framtiden.
Berättelsen beskriver en påhittad släktfejd, men ger ett intressant historiskt perspektiv. Liknande motsättningar som Myrtel och Håkan drabbas av borde ha funnits även på riktigt och finns även idag, i en helt annan tid och på helt andra platser.
Varför detta hat mellan byarna, gårdarna, människorna? Varför hatar hennes far just den som hon så mycket älskar?
Detta förbannade hat!
Varifrån kommer det?
Ska hon någonsin bli fri från det?s. 11
|
|
| Helena Ferry om Lässtund | |
| Lilla bokhyllan om Lässtund | |
| Emmas Bokhylla om Den stora hamstermassakern | |
| Pia om Stenhusets hemlighet | |
| Lilla bokhyllan om Wirséns könlösa (?) värld |