Klara åker med familjen och sin bästa kompis Bella på en skidresa till Sälen. Där har ett rån precis inträffat och polisen har gripit två personer. Men var är pengarna från rånet? Och vad är det som sker i skidbacken, som varnar eller snarare hotar Klara?

Författaren Åsa Öhnell slänger oss fort in i handlingen och har bara under några kapitel förklarat familjeförhållanden på ett skickligt sätt och byggt upp förväntningarna inför en spännande handling. Jag åker inte själv slalom och inte heller resten av min familj så jag har inga traditioner av fjällsemester i bagaget men däremot att hyra stuga. Känner igen mig i den där hemtrevnaden som uppstår när man tränger in hela familjen i en liten stuga och tonen i berättelsen är mysig. Medan kompisen Bella kommer från en förmögen familj där hon får allt hon pekar på men saknar närvarande föräldrar, så har Klara en familj som bryr sig om henne. Nåja, storasyster kan vara jobbig och även mamma med sin ironiska (roliga) humor. Klaras karaktär är ängslig och försiktig av sig, precis som hennes pappa är, medan Bella står för den som är mera för äventyr. Det är alltså Bella som dras till alla mystiska saker som sker under fjällsemestern men Klara som råkar mest illa ut. Det som börjar som fantasier blir snart verklighet.
Vad jag gillar med boken? Jag tycker den var mysig även om jag hade förväntat mig något helt annat med tanke på omslag och titel. Den var lagomt spännande där tempot från mysigt ändrades till lite otäckt på slutet. Passar bra för barn mellan 9-12 år.

Snögubbens hemlighet
Författare: Åsa Öhnell
Bokförlag: Idus förlag
Antal sidor: 184
Utgiven: 201301
ISBN: 9789187001468
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 Tindra är en tioåring som har många idéer som hon gärna genomför men som kanske inte alltid är så genomtänkta. Hon saknar sin storasyster, för nu har systern blivit tonåring och är helt annorlunda, bara intresserad av smink och killar. Tindra däremot intresserar sig bara för hundar. Hennes högsta önskan är en egen hund.

Här kanske man tror att man kan räkna ut handlingen från början men jag blev glatt överraskad. Jag vet inte om det var titeln och omslaget som först förvirrade bort mig och som gjorde att jag antog vissa saker, men handlingen var annorlunda och mer rolig än vad jag förväntat mig. Jag kan avslöja att jag skrattade högt vid minst två tillfällen.

För mig som vuxit upp med en hundtokig lillasyster som är nästan fem år yngre så blev många detaljer igenkännande. Det är inte så enkelt att skaffa hund och man kanske inte är så mogen för allt ansvar när man är liten men just att man försöker är så oemotståndligt charmigt. Författaren plockar fram den här jobbiga syskonrelationen på ett trovärdigt sätt men som ändå grundar sig i kärlek och just därför kan man göra en massa tokiga saker just för att man känner varandra. Jag tycker det var mycket fint skildrat. Språket, som framförs i jag-form av tioåriga Tindra blir väldigt underhållande då all synvinkel kommer ifrån hennes sätt att se på saker och ting. Kommer Tindra att få den där önskehunden någon gång?

De få illustrationerna i boken behövs egentligen inte alls för historien i sig själv är så bra men de blir ändå ett trevligt inslag även om de bara är i svart, vit och beige färg. Samtidigt känns det bra för då stör de inte helheten.

Författaren Anna Holmström Degerman mötte jag i Författarnas hus i Stockholm. Vi var båda där för utbildningsdag i november för att bli regionombud för våra län. Anna för Västerbotten och jag för Västernorrland. Vi hamnade vid samma bord och att vi båda är barnboksförfattare gjorde mötet något alldeles extra. Jag blev nyfiken på hennes böcker och bestämde mig att läsa någon när jag kom hem igen. Det är jag väldigt glad för. Det här är en författare som jag även ska presentera för min 9 åriga dotter och jag tror vi båda kommer att få en ny favorit gemensamt. Lättläst, roligt och underhållande. En riktigt bra högläsningsbok!

Vilda söker ett nytt hem
Författare: Anna Holmström Degerman
illustratör: Boel Werner
Förlag: OPAL
Antal sidor: 76
Utgivning: 201208
ISBN: 9789172995345 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vad är egentligen julstämning? Och hur får man det?
När jag var liten så bara kom den. En dag när julen närmade sig så fanns den där. Som vuxen tycker jag att jag allt oftare säger: Nääe! Jag har ingen julstämning alls.
Sen glimmar den kanske till vid något enstaka tillfälle, dagarna innan jul. När första snön faller, när barnen går luciatåg, när jag hör en jullåt på radion som smakar glögg och pepparkakor och luktar tända ljus. Har jag tur infinner den sig på julafton, och sedan vips! så är julen förbi och jag undrar: vart tog den vägen? Jag som bara gick och väntade på att julstämningen skulle komma.
Skapa julstämning för barnen
För man vill ju så gärna, eller hur? Jag vill så väldigt gärna att mina barn ska få känna den där luddiga, glittriga känslan av stämningsfullt, förväntansfullt pirr i magen.
Och någonstans man alltid kan vara säker på att den finns  är i sagans värld. Där ingen stressar, där allt är tända ljus, perfekt röda, glittrande kulor, florsockersnö och tomtar.
Våra julsagor
I december läser vi inga vanliga böcker på kvällarna. I stället letar jag upp mina gamla julfavoriter som vi blandar med nya favoriter. Ungefär samma böcker varje december. Resten av året är de tabu.
Vi läser Tomten av Viktor Rydberg med illustrationer av Harald Wiberg. På försättsbladet står det med snirkliga bokstäver: 1981 God Jul Susanna önskar Farmor och Farfar.

Vi läser Julgröten av Sven Nordquist och Stora tomteboken av Vilhelm Hansen i svensk översättning av Jan Lööf.
Stämningen infinner sig direkt.
Alla sorters tomtar
Här finns alla våra föreställningar av tomten med. Den gamla hustomten som vi tacksamt ger gröt på julafton. Han som sedan, till hans eget förtret, glöms bort och så småningom ersätts med den stora, tjocka Tomten i norr och julklappsverkstan med alla nissar. Det är framför allt bilderna som bidrar till den härliga stämningen. Mängder av detaljer. Djur, tomtar, snö och paket i en salig blandning. Vi kan titta hur länge som helst.

Favoriten!
Men min absoluta favorit är nog ändå antologin Tipp tipp tapp som gavs ut av Rabén och Sjögren 2006. Här finns Astrid Lindgrens julsagor om Pippi och Madicken, moderna utdrag ur Halvan och små verser och dikter blandat med klassiska julsånger. Frosseri i julstämning.

Uppkrupna i barnens sängar med mörkret bortmotat av de tända ljusstakarna i fönstren läser vi Sagan om mössens julafton, Astrid Lindgrens skildring av Jesu födelse i stallet, den allra första julkvällen. Vi skrattar åt Kanin som önskar sig ” en snölykta så att han blir glad och en lastbil full av salladsblad”. Allra gladast blir nog jag när vi läser versen om Mormors lilla kråka på julaftons kväll av Björn Bergenholz:

Det här är en väldigt rosa bok. Inte bara omslagsmässigt men också illustrationerna går i en övervägande rosa ton. Det är nämligen prinsessan Isabelles älsklingsfärg. Jag fastnar lätt för Johanna Rehns illustrationer som känns lekfulla i all denna sprakande färg. Bilder att bli glada av.

Prinsessan Isabelle känns som en vanlig flicka fastän hon bor på ett slott och hennes föräldrar är kung och drottning. Hon har en massa leksaker men saknar någon att leka med då hon vaknar tidigt en lördagsmorgon. Föräldrarna vill sova ut och inte ens slottspersonalen har vaknat.

    Det är bra att leka ensam, brukar mamma säga. Det är bra för fantasin.

Isabelle hämtar en sax från köket. En vass sax som hon egentligen vet att hon inte får använda. Men hon är duktig med saxar så varför ska hon inte få klippa lite snöflingor av fina papper? Det om något kan väl inte vara farligt? Men Isabelle är en påhittig flicka så hon kommer på en strålande idé om vad man kan använda saxen mer till.

Jag undrar hur många föräldrar som fått uppleva att deras barn klipper av sitt hår? Min lillasyster klippte av sitt långa hår när hon var fyra år gammal och min mamma grät när hon såg det. Min femåring klippte en tjock slinga av sitt hår i somras vilket gjorde att han såg smått flintis ut uppe på huvudet.

Författaren Frida Lindgren Karlsson tar här upp ett ämne som jag tror barnen kommer att fnissa åt. Jag tror många barn känner igen känslan av att vilja klippa hår, om inte på sig själv så kanske prova på en docka. Jag tror inte ämnet uppmuntrar någon eftersom Isabelle i boken blir väldigt ledsen då hon ser sitt misstag. Det går inte att ångra sig efteråt eller ens skylla på någon annan. Författaren lägger till en knorr i handlingen att det kan vara svårt ibland att hålla sig helt till sanningen. Även vi vuxna drar till med vita små lögner ibland för att inte såra någon.

Jag tycker om den vardagliga tonen i den här boken. Den är enkel i sin utformning och handlar i stort sett bara om en lördagsmorgon. Även om flickan är en prinsessa och bor på ett slott är de saker som sker säkert igenkännande för många barn och föräldrar. En lagom lång saga att läsa inför godnattstunden också och kommer säkert att bli en favorit för min femåriga son härhemma.

Måste bara tillägga att detta är andra boken om prinsessan Isabelle. Tidigare i år kom även Prinsessan Isabelle Upp & Ned men den har jag inte läst.

Prinsessan Isabelle gör hyss
Författare: Frida Lindgren Karlsson
Illustratör: Johanna Rehn
Bokförlag: IDUS
Utgiven: 201212
ISBN:9789187001369 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vi fick ett mail med frågan om vilka böcker som kunde vara lämpliga att läsa för en treåring vars förälder är inlagd på psyikiatrisk klinik.

Själv kan jag inte komma på någon, utom möjligen Världens mamma och en katt som handlar om någonting som åtminstone tangerar ämnet, en mamma som har cancer och inte orkar som hon brukar. Ni eminenta läsare kanske kan bidra med fler tips?