Spela Läsbingo med Barnboksprat i sommar!

Barnboksprat har tagit fram en läsutmaning som passar perfekt till sommarlovet. Hur många rutor kan du (och/eller ditt barn) kryssa?

Ladda ner som pdf-fil och skriv ut:
» Läsbingo med Barnboksprat

Trevlig sommarläsning önskar vi på Barnboksprat!

Vad lärde vi oss av ”Lilla hjärtat”?

Jag tänker mig att fler än jag fick ett bryskt uppvaknande i debatten kring Stina Wirséns ”Lilla hjärtat”. Stina Wirsén fick det definitivt (här är hennes bild av vad som hände och här är professor Joanna Rubin Drangers genomgång av argument i debatten för att ge en liten bakgrund till den som missade den då eller behöver färska upp minnet.)

Själv insåg jag i och med den debatten hur lite jag visste om bildhistoria, hur lätt det var att bortse från rasistiska stereotyper av ren okunskap. Därför tycker jag att det nya initiativet Bilders makt är fantastiskt och oerhört viktigt, inte minst i dessa dagar. Se och lär, och ta med er kunskapen när ni botaniserar i barnbokhyllorna. Vi behöver inte föra rasistiska nidbilder vidare.

Film (3 min): Vad är en stereotyp bild?
https://bildersmakt.se/vad-ar-en-stereotyp-bild/

Film: Det här är inte jag
https://bildersmakt.se/det-har-ar-inte-jag/

Exempel på ickestereotypa bilder:
https://bildersmakt.se/icke-stereotypa-bilder-alla-kan-tecknas-pa-ett-oandligt-antal-satt/

 

Här är en sammanställning av vad jag själv skrev när debatten pågick och jag bloggade på annat håll.

Att läsa för bebisar

Det dök upp ett nyhetsinslag i mitt ”flöde” som fick mig att tänka på bebistiden. ”Ju tidigare man läser för barn desto bättre” är rubriken och jag minns hur en del föräldrar tittade konstigt på mig när jag läste för barnen innan de var ett halvår. Tji fick de!

Jag kan helt ärligt säga att en stor anledning till att jag gjorde det var desperation och otålighet. Jag älskar ju barnböcker och kunde inte vänta längre på att både få återupptäcka gamla favoriter och botanisera bland nyutgivet. Men framför allt tyckte jag att det var rätt svårt att kommunicera med barnen emellanåt, innan de lärde sig folkvett som att svara på tilltal och att sluta kräkas mjölk på mig när jag sa något.

Att läsa tillsammans ingav lugn, och det stimulerade både dem och mig en stund. Dessutom finns det ju så många himla fina bäbisböcker. Här är några av mina favoriter:

Jag har dock två invändningar mot reportage som det jag länkar till ovan:
1. Ojämlikheten i barns förutsättningar tas inte upp mer än i en bisats. Eftersom det är ganska självklart att föräldrar som själva värdesätter läsning är de som läser för sina barn blir resultatet om ansvaret för att initiera läsning (eller besök på lässtunder) enbart ligger på föräldrarna något ojämlikt. Barn med föräldrar som inte läser/uppmuntrar/inspirerar till läsning blir helt enkelt ”automatiskt” sämre läsare – eller? Därför är det fint med projekt som Bokstart, som efter att ha gått som pilot i ett antal socioekonomiskt utsatta områden nu ska bli nationellt. Jag hörde ett föredrag om det på Bokmässan och det lät så himla bra!
2. Det är lätt att känna att det är ”för sent”. Sitter du där med en tvååring och ångrar att du inte läste för hen som bäbis? Eller kanske en sjuåring eller 16-åring? Vet du? Det är aldrig för sent. Läs tillsammans nu vetja! Högläsning är bland det mysigaste som finns, helt oaktat ålder!

Bokreatips 2017

Bokreatips 2017

Bokrean 2017 drar igång 22 februari. Kommer du att göra några fynd? Här tipsar vi om några böcker från årets rea som vi skrivit om på Barnboksprat:

4 advent 11-20 år

Fjärde advent. I vårt sista adventstipsinlägg vill vi tipsa om böcker för 11-20-åringar. Ett stort åldersspann som visar upp en lång rad med bra böcker. Här är några av dem vi läst i år:

semlan och gordon #1Semlan och Gordon, Pappan med de stora skorna av Moni Nilsson. Recenserad av Sofie Utahs.
Det här är första boken om 12-åriga Semlan. Det handlar ganska mycket om bästa kompisen Gordon, som spanar efter parallella världar. Det handlar en del om Lino, som Semlan kanske kanske är kär i. Det handlar oundvikligen om när Semlans föräldrar skiljer sig, och att det kan vara okej att vara ett skilsmässobarn. Semlan fångade mig redan på första sidan, och fick mig att skratta högt strax därefter.

vi-ar-enVi är en av Sarah Crossan. Recenserad av Sofie Utahs.
När de sammanvuxna tvillingarna Tippi och Grace ska börja skolan efter många års undervisning, blir det både det läskigaste och roligaste de gjort. Men samtidigt som tjejerna börjar skaffa vänner, känna kärlekspirr och att det mesta kanske har löst sig, tvingas Grace erkänna att hon inte mår bra. En fin, sorglig, intressant, tankeväckande bok som är skriven på prosalyrik.

tarar-i-havetTårar i havet av Ruta Sepetys. Sofie Utahs kommenterar:
Tyskland i januari 1945. Brinnande världskrig. Fyra ungdomars vägar korsas när de alla försöker få plats på fartyget Wilhelm Gustloff. Kanske finns räddningen i nästa hamn, eller så har även havet något att dölja.
Med ett härligt driv i texten får läsaren lära känna genomtänkta karaktärer och en väldigt intressant och verklighetsbaserad historia. Jag sträckläste de 420 sidorna.

du-baraDu, bara av Anna Ahlund. Sofie Utahs kommenterar:
Johns syster Caroline har ofta nya pojkvänner, just nu är det Frank. Han följer med till familjens sommarställe, och John har svårt att slutat titta på honom. Trist bara att Caroline och Frank redan verkar ha något på gång.
En av årets mest omtalade böcker i hbtq-hyllan, dels för att den är väldigt bra skriven, dels för att det är en otroligt fin (och intim) kärlekshistoria, men främst för att den låter John och Frank vara kära utan kalabalik om att de båda är snoppbärare.

tio-over-ettTio över ett av Ann-Helén Laestadius. Sofie Utahs kommenterar:
Varje natt klockan tio över ett spränger de i gruvan under Kiruna. Varje natt vid samma tid sitter Maja beredd med väskan packad åt familjen, ifall staden skulle rasa samman.
Äntligen någon som skriver om ångest bland unga! Symptom, reaktioner, funderingar. Dessutom blandas vardagsliv med bokklubbar, vänner och kärlek in. Vinnare av årets Augustpris.
Djupa ro

Djupa ro av Lisa Bjärbo. Helena Ferry kommenterar:
Ni vet efter gymnasiet när man äntligen får lämna den där lilla hålan man vuxit upp i och ge sig ut för att upptäcka världen. Upptäcka sig själv. Det är en tid av frihet, glädje och craziness. Ända tills man får höra att Jonathan är död. Jonathan, den i kompisgänget som blev kvar där hemma. Så återvänder man till hålan och kompisgänget och allt är som förut men blir aldrig sig likt. Vad tusan var det som hände? Och vem var han egentligen, Jonathan?