Massor av dinosaurier på Ipad

Hur recenserar man en Ipad-app om man inte har en Ipad? Man låter någon annan göra det, förstås! Jill Sundstedt gästbloggar för Barnboksprat:

När jag och barnen (Ella, 5 år och Karl, 3 år) läste Ipad-appen Massor av dinosaurier av Sarah Sheppard var det inte faktatexten som intresserade barnen mest. Nej, det som lockade var att få peka på alla dinosaurier och se vad som hände. När man pekar på djuren kommer det upp pratbubblor där djuren berättar vad de heter samt något om sig själva. Pekar man sedan en gång till så visas en animering i kombination med ett ljud. Några dinosaurier hoppar så att jorden skakar, andra piskar med svansen och köttdinosaurierna ryter så man nästan blir rädd.

Faktatexterna i boken visas i form av planscher som rullas ner framför bilderna. Faktauppgifterna är intressanta men det är lite tråkigt att bilderna döljs då man läser den.  I en pappersbok hade man läst texten och tittat på bilderna samtidigt och på så  sätt tydliggjort informationen.

När man läst om alla olika dinosauriegäng kan man peka på en ikon som föreställer ett höghus. Då får man komma upp genom jorden, där dinosauriefossilen ligger, till nutid och se exempel på vad de olika dinosaurierna kunde ha sysslat med om de levde idag.

Det finns även en ikon med dinofakta. Där finns bilder på alla de olika dinosaurierna i boken och så kan man trycka på dem för att få upp en liten faktaruta. När man trycker på dinosaurierna får man även höra en röst läsa upp dinosauriens namn – något jag som vuxen uppskattade då mitt uttal av namnen var långt ifrån perfekt.

I appen finns även en så kallad ”hidden feature”; när man skakar på sin Ipad framkallar man ett meteoritregn och då får man fram ett kapitel som handlar om varför dinosaurierna försvann på jorden. Själv hittade jag inte det kapitlet utan att be om hjälp och jag tror att fler kan ha samma svårigheter. Jag menar, hur ofta sitter man och skakar på sin Ipad utan anledning?

Känslan av att läsa en bok är inte särskilt långt borta. Man bläddrar och pekar på skärmen för att få fram mer text och jag tycker nog att det känns nästan som en bok med häftiga animeringar och ljudeffekter. Tyvärr händer det ofta att animeringarna inte fungerar första gången man pekar så man får försöka flera gånger – något som i mitt tycke blir rätt irriterande efter ett tag

När jag frågade min dotter vad hon tyckte om boken svarade hon: ”Inte så jättebra för att jag tycker inte så mycket om dinosaurier”.  Men har man barn som gillar dinosaurier samt har tålamod med sega animeringar så tycker jag absolut att man ska läsa Massor av dinosaurier. Det är fina bilder, bra fakta och häftiga specialeffekter


Massor av dinosaurier (Ipad-app)
Baserad på bok av: Sarah Sheppard
Förlag: Bonnier Carlsen
Smakprov: Massor av dinosaurier LITE
Köp: hos Itunes

Om gästbloggaren:

Jag heter Jill Sundstedt, jag är 34 år gammal och arbetar som lärare i svenska och engelska på en högstadieskola i Västerås.

Jag har läst böcker så länge jag kan minnas. Jag lärde mig läsa när jag var fyra år, och när jag var fyra och ett halvt läste jag Ronja Rövardotter. Som barn älskade jag serien om Systrarna P som Wahlstöms Barnböcker gav ut, och jag har nog alla böcker i den serien. Jag kan inte skiljas från mina böcker så jag har en välfylld bokhylla därhemma.

I min roll som mamma blir det också mycket läst. Mina barn vill gärna att vi läser böcker tillsammans. Just nu läser vi faktiskt Ronja Rövardotter på kvällarna. Det är så härligt att uppleva barnens skratt då de föreställer sig bilden av något roligt som beskrivs i boken. Man märker att de faktiskt sitter där och föreställer sig det man läser. Nu har dottern precis lärt sig läsa och min förhoppning är att hon så småningom vill ta över min samling av Systrarna P-böcker.

Så föddes Dojo

Barnboksprat recenserade nyligen böckerna om Dojo. Nu gästbloggar Karin Salmson, författare till bokserien och förläggare på Olika förlag, om hur Dojo kom till.

Vi fick in bilderna som så småningom blev Dojo till förlaget för länge sedan och fastnade direkt för dem, de kändes som om de kunde fånga ett litet barn och vi tyckte dessutom att det saknades en ny karaktär för de minsta. Figuren var då en flicka i samma form som nu och hade tre kompisar som liknar de som finns i böckerna nu. Illustratören Marcus Brengesjö hade gjort enkla historier runt dem, men vi kände att de behövde ytterligare arbete och att vi trodde att de skulle vinna på att det kom in någon annan i den kreativa processen. Ofta händer det ju saker när en författare och en illustratörs ansträngningar möts! Eftersom jag är författare valde vi att låta mig testa, jag har tidigare skrivit mest för vuxna men har också fem barnböcker bakom mig – men att skriva för de riktigt små var faktiskt en utmaning. Vi har verkligen stött och blött de få ord som är med i böckerna. När jag skrivit så skickade vi text och bild till lektör och ut till pedagoger för att få respons. Det gör vi alltid och anger aldrig vem som är författare eller illustratör så att vi ska få ett så neutralt utlåtande som möjligt.


Karin Salmson och Marcus Brengesjö

Figuren hette först Doris när den kom från Marcus. Efter att kikat lite på henne, med sin tunika, så tyckte vi att vi hade mer att vinna på att busa om henne till en han – men att namnet gärna fick vara ganska fritt. Dojo var ett namn som helt enkelt dök upp i mitt huvud när jag jobbade med manus, jag gillade hur det låg i munnen och det kändes ”sägvänligt” för alla åldrar och etnicteter.

Böcker från Olika förlag följer principen ”ut med stereotyper och in med möjligheter”. Vi vill ju att de ska kunna vara som vilken bra bok som helst, men vårt ”tänk” särskiljer dem ändå från annat på marknaden. Som att Dojo har en rosa klänning, att Gorby har lila byxor och en blomma på magen, att Maya och Aisha inte har rosa eller opraktiska kläder. Vi ville också att namnen skulle ha en internationell prägel eftersom de då är öppnare för den mångfald som finns i samhället idag. När det gäller innehållet så är det till exempel Dojo som tycker det är läskigt med höga höjder och Maya som är stark och hjälper Dojo ner och sen klättrar högt upp i ett träd medan Dojo är hjälpsam. Eller som i Dojo har kalas där Dojo rör sig i hemmiljö, bakar och dukar fint och sedan är det Maya som får en stor trumma, Gorby som får en vacker flöjt och Aisha som får en tuff gitarr. Enkla små detaljer som vi hoppas kan bidra till att öppna upp föreställningarna om vad som är möjligt och tillåtet. Varje liten detalj i sig spelar ju inte så stor roll, men lägger man ihop alla detaljer i böcker, och i samhället i övrigt, så skapar de ett så tydligt manus för hur man får vara som flicka och som pojke. Vi hoppas på att våra böcker kan vara en del av att vända ut och in på lite föreställningar och skapa fler möjligheter för barn att utvecklas friare. Men det är ju också så att många barn agerar könsöverskridande och det känns viktigt att de får känna igen sig och bli bekräftade så att de inte tror att de är fel. Men i vår ”ut & in-princip” ligger också att böckerna ska vara så bra att de åker ut och in i bokhyllan! Vårt kvalitetsbegrepp är brett och alla delar i det är nödvändiga för en utgivning.

Vi har fått många positiva reaktioner på böckerna. Nån sa att det var skönt att få ett alternativ till Molly Mus, och jag kan se att man sätter de här böckerna i samma fack. Det är enkla böcker för de minsta. Och jag fick ett mail från en läsare som var glad att det fanns böcker med genustänk för de minsta nu, för hon tyckte att det bara fanns böcker för äldre barn med en medvetenhet och att böckerna för de små glömdes bort eftersom de inte har lika mycket handling att jobba med. Annars är det många som vittnat om hur fångade mindre barn blir av Dojo, och det känns ju härligt!

Framöver räknar vi med att utöka trilogin med fler böcker. Kanske mest för föräldrarnas skull, så att de slipper läsa samma böcker hela tiden, haha!

Bästa boken om mig

Carolina Emdin gästbloggar på Barnboksprat. Vill du också skriva något? Hör av dig!

Det kryllar av ”Mitt första år”-böcker som ju är en given present till nyfödda barn i samband med födsel, dop eller namngivning. Ofta har boken bilder och teman från kända barnböcker;  Beatrix Potter, Nalle Puh eller Barnkammarboken m.fl. Böckerna är uppbyggda på liknande sätt och frågorna närmast identiska. Ofta ska man mer eller mindre exakt ange när olika förmågor erövrades – första leendet, första tanden, första ordet.

Teres Öman är formgivare och har gjort Bästa boken om mig. Boken är fylld av roliga och charmiga figurer och har en spännande och lite busig sidlayout. T.ex. ska man fylla i födelselängd- och -vikt i en illustration föreställande våg och måttband. Frågorna är mindre inriktade på exakta datum utan känns mer öppna och genomtänkta, även om första leendet och tanden också uppmärksammas. Boken är snygg, illustrationerna välgjorda och roliga och stilen gör att jag som fylla-i-författare inte förstör utseendet genom att skriva med min halvfula handstil (ringpärmen tillåter ju annars att man faktiskt kan riva ut en misslyckad sida, om det skulle vara så illa!).

Uppslaget ”Mina föräldrar” är helt genusneutralt och kan fyllas i av två mammor eller två pappor likaväl som för en av vardera könet. Däremot finns ett uppslag med släktträd där man utgår från en mamma och en pappa. Färgerna och frågorna i boken är annars helt neutrala avseende om boken är till en flicka eller pojke.

Personligen gillar jag att frågorna vill ge en bild av vilka föräldrarna och familjen var när bebisen föddes, hur man levde och vad man gjorde. Jag gillar frågor om vilken sorts mat som bjuds när det är fest, trender i inredning och mode, vad som visas på tv och andra mer personliga frågor än vem som är statsminister och sånt man i efterhand ändå kan kolla upp.

Boken sträcker sig från graviditeten ända upp till barnet är 5 år och täcker in förskolan, lekkamrater, saker som barnet gillar att läsa och göra m.m. Ett uppslag handlar om hur det ser ut hemma, ett annat om resor man gjort. Det finns 2 stycken plastfickor att fylla med sparade teckningar och många sidor har utrymme för att klistra in foton. Det finns också ett gäng sidor utan frågor (men med illustrationer, så de är inte helt blanka) om man vill skriva fritt. Om man ska framföra någon kritik så är det möjligen att boken blir ganska tjock när man klistrar in bilder, foton, bb-armband och andra grejer.

Teres Öman har också gjort boken ”Hej barnbarn, här är mitt liv” som är en mycket kul vidareutveckling av fylla-i-böckerna, där det alltså är far- och morföräldrarna som ska svara på frågor om sina liv istället.

Bästa boken om mig – inte så lite kaxig
Författare: Terese Öman
Illustratör: Terese Öman
Förlag: Fill & Tell AB
Antal sidor: 50 sidor (albumblad, 250 gram) samt 2 plastfickor att spara grejer i
ISBN: 9789163197482
Köp: Jämför priser

Gästbloggare om en pingvin

Carolina Emdin gästbloggar på Barnboksprat. Vill du också skriva något? Hör av dig!

Det är sällan jag öppnar en bok och börjar läsa första raden utan att veta nånting överhuvudtaget om vad boken handlar om. Men så gick det till när jag stiftade bekantskap med Ville och hans nya pingvin.

Med alla medel och stor uppfinningsrikedom försöker Ville, likt Ferdinands tjurfäktare, att få pingvinen han fått i present att säga någonting. Min förtjusning stiger när historien tar nya och oväntade vändningar för varje nytt uppslag. Boken är vacker och bilderna enkla med variation mellan flera små bilder på samma sida samt stora bilder över hela uppslaget vilket ger ett varierat tempo i läsningen. Språket är också enkelt med tydlig rytm i och med den återkommande strofen ”pingvin sa ingenting”.

Spänningen stiger och min spralliga tvååring, som först inte alls vill lyssna på saga, stannar upp och dras in i historien allt eftersom jag läser. Boken har nyligen kommit i ny (billigare) utgåva hos Natur & Kultur (Äppelböckerna) och det är denna utgåva jag länkar till nedan. Mer om innehållet i denna varma och vänliga sagobok avslöjar jag inte utan gör som jag – läs och överraskas!


Pingvin
Författare: Polly Dunbar
Illustratör: Polly Dunbar
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127120570
Köp: Jämför pris på Prispallen

Om gästbloggaren:
Jag heter Carolina Emdin och kommer göra ett eller ett par gästspel här på Barnboksprat. Jag älskar barnkultur i alla dess former och ser fram emot att få dela med mig av mina tips till andra. Jag tycker det är viktigt att barn får tillgång till bra kultur och att vi föräldrar är medvetna konsumenter. Hemma läser jag gärna för Isabella, 2 år, och Alexander, 9 månader. Jag är svag för illustrerade barnböcker och kan mycket väl köpa en bok bara för bildernas skull. Favoriterna är många; Stina Wirsén, Per Åhlin, Björn Berg, Tove Jansson m.fl. Min egen läsning har av tidsbrist begränsats just till barnböcker och böcker om barn. En alldeles särskild plats i mitt barnbokshjärta har sedan länge Maria Gripe.