Att läsa för bebisar

Det dök upp ett nyhetsinslag i mitt ”flöde” som fick mig att tänka på bebistiden. ”Ju tidigare man läser för barn desto bättre” är rubriken och jag minns hur en del föräldrar tittade konstigt på mig när jag läste för barnen innan de var ett halvår. Tji fick de!

Jag kan helt ärligt säga att en stor anledning till att jag gjorde det var desperation och otålighet. Jag älskar ju barnböcker och kunde inte vänta längre på att både få återupptäcka gamla favoriter och botanisera bland nyutgivet. Men framför allt tyckte jag att det var rätt svårt att kommunicera med barnen emellanåt, innan de lärde sig folkvett som att svara på tilltal och att sluta kräkas mjölk på mig när jag sa något.

Att läsa tillsammans ingav lugn, och det stimulerade både dem och mig en stund. Dessutom finns det ju så många himla fina bäbisböcker. Här är några av mina favoriter:

Jag har dock två invändningar mot reportage som det jag länkar till ovan:
1. Ojämlikheten i barns förutsättningar tas inte upp mer än i en bisats. Eftersom det är ganska självklart att föräldrar som själva värdesätter läsning är de som läser för sina barn blir resultatet om ansvaret för att initiera läsning (eller besök på lässtunder) enbart ligger på föräldrarna något ojämlikt. Barn med föräldrar som inte läser/uppmuntrar/inspirerar till läsning blir helt enkelt ”automatiskt” sämre läsare – eller? Därför är det fint med projekt som Bokstart, som efter att ha gått som pilot i ett antal socioekonomiskt utsatta områden nu ska bli nationellt. Jag hörde ett föredrag om det på Bokmässan och det lät så himla bra!
2. Det är lätt att känna att det är ”för sent”. Sitter du där med en tvååring och ångrar att du inte läste för hen som bäbis? Eller kanske en sjuåring eller 16-åring? Vet du? Det är aldrig för sent. Läs tillsammans nu vetja! Högläsning är bland det mysigaste som finns, helt oaktat ålder!

Adventsbok: En förtrollad jul

fortrollad Samtiden kryper på ett välkommet sätt in i årets adventsbok En förtrollad jul av Siri Spont (pseudonym för Titti Persson) och Alexander Jansson.

Yusuf har kommit ensam till Sverige på flykt från krig, och när han flyttar in hos kusinen Martha blir ingenting som vanligt. Barnens mormor styr i bakgrunden och leder barnen på äventyr, bland troll och faror men med magiskt beskydd.

Berättelsen är skriven ur Marthas synvinkel. Om hur livet vänds upp och ner på grund av läget i världen, om störiga småsyskon, längtan efter husdjur och krångliga kompisrelationer. Jag gillar att det är en stark och orädd, men likväl reflekterande, tjej i huvudrollen. Samtidigt som det hade varit intressant att få Yusufs perspektiv, få veta mer om hans resa till Sverige, hans längtan efter föräldrarna och hans upplevelser av den nya skolan och den magi han och Martha ställs inför.

Historien är fin, väcker tankar om hur svårt det är att rucka vanor och traditioner för att släppa in nytt och ovant, och illustrationerna är vintriga och doftar jul i höghus.

Med ett kort kapitel om dagen från första december fram till julafton blir boken en välkommen verklighetsflykt utan att vi helt flyr alla utmaningar vi just nu står inför om vi vill fortsätta leva i ett öppet och medmänskligt samhälle.

Se fler bilder från boken här!

Förlaget har satt 3-6 år som rekommenderad ålder på den här boken, vilket jag har svårt att förstå. Jag är säker på att såväl min fem- som min sjuåring kommer att gilla den, men tror även den kan fungera för högre åldrar.

Bonustips:
Adventsböcker har blivit ett återkommande och – tycker jag – fint inslag i julstöket. Ett tips är att låna någon av de äldre på bibblan, så slipper du köpa. Förra årets, Skorstensjul, tyckte jag var en riktig höjdare som förtjänar att bli en klassiker!

Olika förlag har också gett ut en i år, den är ett måste för den som följt Lina och Peppar på äventyr! Uppdrag: Rädda julen!


En förtrollad jul : [en julsaga i 24 kapitel]
Författare: Siri Spont
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
ISBN: 9789129701807
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Allt är möjligt

yogabokJag är sådan att jag både blir nyfiken och tveksam till böcker av det här slaget. Just den här har undertiteln ”en upptäcktsfärd med hjälp av yoga” och jag tycker att idén är väldigt fin. Jag tror att barn behöver de pauser och den kroppsmedvetenhet som yoga innebär, och jag tror att en bok kan vara ett sätt att påbörja en sådan resa. Samtidigt är jag alltid misstänksam mot böcker med en agenda. Det är inte lätt att kombinera litterär kvalitet med instruktioner och handledning. Och tyvärr är det min tvekande sida som får rätt i det här fallet.

img_3945Boken är vacker att bläddra i. Inger mig ett lugn som kommer både av varma färger och mjuka former. Med enkla grepp förmedlar grafiskt rätt simpla figurer såväl känsla som position. Men samtidigt som boken leder lyssnaren på en resa saknas en tydlig riktning.

Det finns ett dutilltal som jag tolkar som riktat till barnet, samtidigt som det knappast tilltalar en tänkt fyraåring. Den inledande instruktionen borde rikta sig till läsaren, föräldern, pedagogen, och ge guidning i hur yogaresan som boken bjuder in till bäst går till. Eller så får den rikta sig till barnet, men då måste erbjudandet vara ett annat är att ”på ett lekfullt sätt lära dig att slappna av och få bättre kontakt med din egen kropp”.

img_3943Boken tar fasta på rörelse, låter en yttre resa vara verktyg för den inre. Yogapositionerna introduceras på ett tydligt sätt, utan att bli överpedagogiska. Text och bild samspelar, och jag kan se framför mig hur jag och barnen gör rörelserna tillsammans. Jag gillar mångfalden bland barnen i boken, att vi får möta såväl Yuta och Lulu som Pepe. Samtidigt blir just detta uppradande av personer ett hinder för nämnda resa. En ensam huvudperson, eller ett namnlöst ”jag” eller ”du” att identifiera sig med, hade blivit den röda tråd som saknas, istället känns boken som en uppradning av exempel på yogapositioner och inte som den berättelse med början och slut som trots allt passar sagobokformatet bäst.


Allt är möjligt : en upptäcktsfärd med hjälp av yoga
Författare: Azusa Itagaki & Asia Pietrzyk
Förlag: Vombat Förlag (2016)
ISBN: 9789186589639
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Pudlar och Pommes

pudlar-och-pommes_rgb_inb-266x300Vi lever i en tid som kräver medmänsklighet. Men trots att känslan kan verka självklar, vi är ju alla människor, är det inte så enkelt. Nyligen rapporterades det om forskning som visar att olika delar av hjärnan aktiveras när du gynnar dig själv och när du hjälper andra. Och det sistnämnda tar mer kraft att lära sig. Men betoningen är ändå på ”lära”, att medkänsla är något som går att träna in.

img_3948När jag var på bokmässan i september hörde jag pensionerade barnläkaren Lars H. Gustafsson säga att han gärna skulle skriva ut Pija Lindenbaums senaste bok, Pudlar och Pommes (Lilla Piratförlaget) på recept. Vilken underbar idé va? Böcker på recept! Jag kan tänka mig både en och annan politiker som skulle behöva plocka ut några titlar på närmaste bibliotek. Det är ju gratis, krävs inte ens högkostnadsskydd!

Pudlar och Pommes handlar om hundarna Ullis, Ludde och Katta. De bor fint och trivs med sin pool och sin potatis tills en dag då allting ändras. Potatisen tar slut och någon kastar en stenbumling i deras pool. Ullis måste fatta ett svårt beslut, och hundarna ger sig ut på en farlig båtresa.

Lars H Gustafsson, som själv skrivit en handbok i att möta barn på flykt tillsammans med Unicef, tror att böcker som Pudlar och Pommes kan hjälpa såväl barn som är födda i Sverige som barn som har kommit hit på flykt i sina funderingar kring vad som händer i världen.

img_3950När hundarna kommer fram möts de av tre pudlar. Två av dem är snälla, bjuder in och tar om hand. Den tredje är snål, ja dum, vill inte släppa in hundarna. ”Om man har ett så här långt hus, då vill man vara ifred”. Har vi hört den förut?

Återberättat så här låter det nästan lite väl simpelt, lite skriva-på-näsan-skola i empati. Men som vanligt med Pija Lindenbaum finns humorn, det lite karga, vinda, knasiga. Och så finns detaljerna. Smågodis och pommes, och lilla vovve som den som tittar noga snart upptäcker får en mer dramatisk båtfärd än någon annan. Boken må ha ett betydligt rakare och tydligare budskap än den om Åkes mamma eller de om Gittan, men simpel är den absolut inte.

Denna text har tidigare publicerats i Skånska Dagbladet


Pudlar och Pommes
Författare: Pija Lindenbaum
Förlag: Lilla Piratförlaget (2016)
ISBN: 9789188279132
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bokmässa för många

Karta med ordet
Hej världen! Vivlio förlag har en världskarta med ordet ”Hej” på 42 olika språk. Häftigt!

I år kommer Bokmässan att ha ett ”mångspråkstorg” med fokus på barnlitteratur. Så himla bra, säger jag som bland annat jobbar med verksamhet för barn som kommit till Sverige på flykt.

Så här skriver Bokmässan i ett pressmeddelande:

”Ett 20-tal förlag och organisationer ställer ut. Här finns de flesta genrer representerade, men en extra stor satsning görs på barnböcker.

– Det är särskilt viktigt för barn som kommer till Sverige att tidigt få böcker på sitt eget språk, det ökar chanserna att de senare också läser på det nya språket, svenska. Glädjen i att läsa bygger broar från det ena språket till det andra, säger bibliotekarie Matilda WallinInternationella biblioteket, huvudsaklig samarbetspartner kring Mångspråkstorget.”

Det finns få saker som förenar så mycket som barnböcker. Ni vet ju själva hur det kan bli vid lunchbordet på jobbet när barnkultur från förr kommer upp. Alla minns och delar med sig. Att vara en del av det även om en har föräldrar som inte kan språket, och inte har nycklarna till barnkulturen i sitt nya land, är ovärderligt.

Alla som bott utomlands (jag själv har bott i Spanien, Nederländerna och Danmark) vet ju att just barnkultur dessutom är ett oöverträffat sätt att närma sig ett nytt land. Som vuxen har jag sett barnprogram, tecknad film och kikat i barnböcker, för att komma nära såväl ett språk som ett folk. Mina barn, som är enspråkiga har tyckt mycket om böcker från Vivlio förlag, där samma historia berättas på två språk. Att tidigt förstå att ord kan låta olika, bokstäver se olika ut, tror jag också är grundläggande både för att lära sig nytt och för att bli öppen för att ”mitt sätt inte är det enda sättet”.