Våra nordiska drakar och konsten att spåra dem

Karin Linderoths faktabok om drakar har med flaxande vingar och rökiga näsborrar flugit högt upp i toppen av min lista över favoritböcker. Den är så himla fin!

Det är inte bara de konstnärliga drakarna, det är hela den värld hon byggt upp runt dem som fascinerar och tilltalar mig. Från drakforskare Adrian Dratt till varje detalj kring drakar, deras ägg, sovvanor och spår. Upplägget liknar vilken gedigen fågelboks som helst, med kartmarkeringar och latinska namn.

Samtidigt finns det något Elsa Beskowskt över en hel del av naturskildringarna. Miljöer jag bara drömmer om att vandra i och blommor som jag nästan kan känna doften av.

Som framgår av bilden ovan var vi tvungna att ge oss ut på drakjakt redan innan vi läst färdigt boken.

Vi nöjde oss med kapitlet om landdrakar och gick till närmsta park en vårsolig kväll. Och som fantasin triggades! Vi såg spår och hålor, märkta träd och visst – vi skymtade fjäll och rök, är helt säkra på att vi såg minst en Mindre klippdrake (Draco ardua montis).

Vi var faktiskt tvungna att ge oss ut på helgen också. Och självklart packade vi efter konstens alla regler.

Jag älskar den här boken för magin i den, för att den triggar den egna fantasin och tänjer gränserna för vad som är okej att tro på. Den leker men på allvar, och kanske är det just förmågan att ta såväl barnboksgenren som läsarna på så djupt och innerligt allvar – på en nivå som jag bara kan jämföra med Astrid Lindgren – som drabbar mig. Dessutom går naturligtvis ämnesvalet rakt in i en målgrupp som redan älskar Harry Potter och alla fantastiska vidunder som böckerna om honom kryllar av.

Ett tips för den som blir lika draktokig som jag är att följa konstnären Karin Linderoth i sociala medier. På Instagram visar hon bland annat upp sina drakägg!

 

 


Våra nordiska drakar och konsten att spåra dem
Författare: Karin Linderoth
Förlag: Opal (2017)
ISBN: 9789172998803
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vad lärde vi oss av ”Lilla hjärtat”?

Jag tänker mig att fler än jag fick ett bryskt uppvaknande i debatten kring Stina Wirséns ”Lilla hjärtat”. Stina Wirsén fick det definitivt (här är hennes bild av vad som hände och här är professor Joanna Rubin Drangers genomgång av argument i debatten för att ge en liten bakgrund till den som missade den då eller behöver färska upp minnet.)

Själv insåg jag i och med den debatten hur lite jag visste om bildhistoria, hur lätt det var att bortse från rasistiska stereotyper av ren okunskap. Därför tycker jag att det nya initiativet Bilders makt är fantastiskt och oerhört viktigt, inte minst i dessa dagar. Se och lär, och ta med er kunskapen när ni botaniserar i barnbokhyllorna. Vi behöver inte föra rasistiska nidbilder vidare.

Film (3 min): Vad är en stereotyp bild?
https://bildersmakt.se/vad-ar-en-stereotyp-bild/

Film: Det här är inte jag
https://bildersmakt.se/det-har-ar-inte-jag/

Exempel på ickestereotypa bilder:
https://bildersmakt.se/icke-stereotypa-bilder-alla-kan-tecknas-pa-ett-oandligt-antal-satt/

 

Här är en sammanställning av vad jag själv skrev när debatten pågick och jag bloggade på annat håll.

Att läsa för bebisar

Det dök upp ett nyhetsinslag i mitt ”flöde” som fick mig att tänka på bebistiden. ”Ju tidigare man läser för barn desto bättre” är rubriken och jag minns hur en del föräldrar tittade konstigt på mig när jag läste för barnen innan de var ett halvår. Tji fick de!

Jag kan helt ärligt säga att en stor anledning till att jag gjorde det var desperation och otålighet. Jag älskar ju barnböcker och kunde inte vänta längre på att både få återupptäcka gamla favoriter och botanisera bland nyutgivet. Men framför allt tyckte jag att det var rätt svårt att kommunicera med barnen emellanåt, innan de lärde sig folkvett som att svara på tilltal och att sluta kräkas mjölk på mig när jag sa något.

Att läsa tillsammans ingav lugn, och det stimulerade både dem och mig en stund. Dessutom finns det ju så många himla fina bäbisböcker. Här är några av mina favoriter:

Jag har dock två invändningar mot reportage som det jag länkar till ovan:
1. Ojämlikheten i barns förutsättningar tas inte upp mer än i en bisats. Eftersom det är ganska självklart att föräldrar som själva värdesätter läsning är de som läser för sina barn blir resultatet om ansvaret för att initiera läsning (eller besök på lässtunder) enbart ligger på föräldrarna något ojämlikt. Barn med föräldrar som inte läser/uppmuntrar/inspirerar till läsning blir helt enkelt ”automatiskt” sämre läsare – eller? Därför är det fint med projekt som Bokstart, som efter att ha gått som pilot i ett antal socioekonomiskt utsatta områden nu ska bli nationellt. Jag hörde ett föredrag om det på Bokmässan och det lät så himla bra!
2. Det är lätt att känna att det är ”för sent”. Sitter du där med en tvååring och ångrar att du inte läste för hen som bäbis? Eller kanske en sjuåring eller 16-åring? Vet du? Det är aldrig för sent. Läs tillsammans nu vetja! Högläsning är bland det mysigaste som finns, helt oaktat ålder!

Adventsbok: En förtrollad jul

fortrollad Samtiden kryper på ett välkommet sätt in i årets adventsbok En förtrollad jul av Siri Spont (pseudonym för Titti Persson) och Alexander Jansson.

Yusuf har kommit ensam till Sverige på flykt från krig, och när han flyttar in hos kusinen Martha blir ingenting som vanligt. Barnens mormor styr i bakgrunden och leder barnen på äventyr, bland troll och faror men med magiskt beskydd.

Berättelsen är skriven ur Marthas synvinkel. Om hur livet vänds upp och ner på grund av läget i världen, om störiga småsyskon, längtan efter husdjur och krångliga kompisrelationer. Jag gillar att det är en stark och orädd, men likväl reflekterande, tjej i huvudrollen. Samtidigt som det hade varit intressant att få Yusufs perspektiv, få veta mer om hans resa till Sverige, hans längtan efter föräldrarna och hans upplevelser av den nya skolan och den magi han och Martha ställs inför.

Historien är fin, väcker tankar om hur svårt det är att rucka vanor och traditioner för att släppa in nytt och ovant, och illustrationerna är vintriga och doftar jul i höghus.

Med ett kort kapitel om dagen från första december fram till julafton blir boken en välkommen verklighetsflykt utan att vi helt flyr alla utmaningar vi just nu står inför om vi vill fortsätta leva i ett öppet och medmänskligt samhälle.

Se fler bilder från boken här!

Förlaget har satt 3-6 år som rekommenderad ålder på den här boken, vilket jag har svårt att förstå. Jag är säker på att såväl min fem- som min sjuåring kommer att gilla den, men tror även den kan fungera för högre åldrar.

Bonustips:
Adventsböcker har blivit ett återkommande och – tycker jag – fint inslag i julstöket. Ett tips är att låna någon av de äldre på bibblan, så slipper du köpa. Förra årets, Skorstensjul, tyckte jag var en riktig höjdare som förtjänar att bli en klassiker!

Olika förlag har också gett ut en i år, den är ett måste för den som följt Lina och Peppar på äventyr! Uppdrag: Rädda julen!


En förtrollad jul : [en julsaga i 24 kapitel]
Författare: Siri Spont
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
ISBN: 9789129701807
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Allt är möjligt

yogabokJag är sådan att jag både blir nyfiken och tveksam till böcker av det här slaget. Just den här har undertiteln ”en upptäcktsfärd med hjälp av yoga” och jag tycker att idén är väldigt fin. Jag tror att barn behöver de pauser och den kroppsmedvetenhet som yoga innebär, och jag tror att en bok kan vara ett sätt att påbörja en sådan resa. Samtidigt är jag alltid misstänksam mot böcker med en agenda. Det är inte lätt att kombinera litterär kvalitet med instruktioner och handledning. Och tyvärr är det min tvekande sida som får rätt i det här fallet.

img_3945Boken är vacker att bläddra i. Inger mig ett lugn som kommer både av varma färger och mjuka former. Med enkla grepp förmedlar grafiskt rätt simpla figurer såväl känsla som position. Men samtidigt som boken leder lyssnaren på en resa saknas en tydlig riktning.

Det finns ett dutilltal som jag tolkar som riktat till barnet, samtidigt som det knappast tilltalar en tänkt fyraåring. Den inledande instruktionen borde rikta sig till läsaren, föräldern, pedagogen, och ge guidning i hur yogaresan som boken bjuder in till bäst går till. Eller så får den rikta sig till barnet, men då måste erbjudandet vara ett annat är att ”på ett lekfullt sätt lära dig att slappna av och få bättre kontakt med din egen kropp”.

img_3943Boken tar fasta på rörelse, låter en yttre resa vara verktyg för den inre. Yogapositionerna introduceras på ett tydligt sätt, utan att bli överpedagogiska. Text och bild samspelar, och jag kan se framför mig hur jag och barnen gör rörelserna tillsammans. Jag gillar mångfalden bland barnen i boken, att vi får möta såväl Yuta och Lulu som Pepe. Samtidigt blir just detta uppradande av personer ett hinder för nämnda resa. En ensam huvudperson, eller ett namnlöst ”jag” eller ”du” att identifiera sig med, hade blivit den röda tråd som saknas, istället känns boken som en uppradning av exempel på yogapositioner och inte som den berättelse med början och slut som trots allt passar sagobokformatet bäst.


Allt är möjligt : en upptäcktsfärd med hjälp av yoga
Författare: Azusa Itagaki & Asia Pietrzyk
Förlag: Vombat Förlag (2016)
ISBN: 9789186589639
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris