Vid en lite sjö, bland näckrosblad, stenar och mjukt gräs, bor grodan Malte. Han är som andra grodor, förutom att han säger mjau istället för kvack. De andra grodorna tycker det är väldigt roligt att reta honom för det, och därför saknar Malte vänner. Kommer det alltid vara så? Går det lära sig att säga kvack istället?
Du känner säkert igen upplägget på storyn, det är en klassisk saga om utanförskap och hur det som kan ses som udda egenskaper kan bli något värdefullt. Väldigt enkelt, men ändå väldigt bra. Människor känner sig ständigt mindre värda än andra och har svårt för att stå upp för sig själva. Därför tycker jag det är viktigt att visa upp redan för barn att olika är bra. Detta gör författaren/illustratören på ett mysigt sätt när hon låter budskapet gå genom grodorna, utan några pekpinnar.
Illustrationerna är väldigt söta och färgglada, det känns uppmuntrande att titta på dem, i kontrast till texten som står på vita sidor. Det finns många olika grodor på bilderna, men eftersom Malte är den enda med guldfärgade ögon, går det lätt att hitta honom. Det skapar även uppmärksamhet hos barnet som läser bilderna. Vart är Malte nu? Hur se hans ansiktsuttryck ut? Vad betyder det?
Ett mysigt och spännande högläsningsäventyr med tydligt budskap invävt i text och bild.
Grodan som sa mjau
Författare: Linda Eklund
Förlag: Stories & design Sweden (2016)
ISBN: 9789163793134
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
