Det här var en märklig bok, tyckte jag. Och då har jag läst en hel del knasiga böcker på sista tiden, som Hur du pratar med drakar och Kapten Kalsong. Och de var riktigt bra. Snart 8 åriga sonen och jag gillar roliga böcker. Så vi trodde vi skulle gilla denna men icke.
Max har flyttat från Stockholm till Skåne och finner det svårt att anpassa sig. Föräldrarna verkar flytta så fort han gjort något galet. Han är fixerad av sin lugg och tycker om att rita. Speciellt karikatyrer som han gör av lärarna på skolan. Han börjar visa sina roliga teckningar för en klasskamrat, och får den uppmärksamhet som han så gärna strävar efter. Två flickor i klassen gillar dem så mycket att de vill att han ritar av fler lärare men jag faller inte för meningar som;
De ser ut som två galna knarkare som bara vill ha mer. Frida är min langare och jag är den som kokar ihop den hemliga mixen.
Max hänger gärna i Patrik Johansson garage och drömmer om att rymma därifrån på hans moppe. Sedan faller ju han för en snygg tjej också och tränar på pussar och skriver brev.
Jag fann historien och upplägget onödigt krångligt och svårläst. Kanske för att författaren i var och varannan mening lägger in en parantes där Max inre monolog fortsätter. Det blir mycket störande! Och vad är det med listor egentligen? Plötsligt börjar de dyka upp i var och varannan bok, vilket kan vara ett roligt och klottrigt intryck, men de här listorna går inte hem hos mig. Det känns tjatigt redan efter den tredje.
Så, tyvärr. Inte en bok för mig.
Jakten på den perfekta luggen
Författare & illustratör: Petrus Dahlin
Bokförlag: Rabén & Sjögren
Läsålder: 9-12 år
Antal sidor: 175
Utg.datum: 2015-01-21
ISBN: 9789129695281 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris