Vad gör man när mamma och pappa beter sig som barn? När de ständigt bråkar och bara tänker på sig själva? Och när man själv bara är ett litet barn som behöver struktur, trygghet och lugn och ro.
Med Mitzi har Mårten Sandén skapat en ovanligt sympatisk och varm huvudperson. Hennes lugn och förståndighet står i skarp kontrast till föräldrarnas självupptagna stökighet.
Mitzi tycker om att spela schack med farfar, hon önskar att det vore tyst när hon ska göra sina läxor och hon vill att mamma och pappa slutar bråka. Önskemål som i den här bohemiska familjen tycks vara svåra att uppfylla.
Berättelsen inleds med att Mitzis föräldrar har ett stort gräl, som slutar med att pappa flyttar ut på balkongen och att mamma låtsas som att han inte finns. Och mitt emellan står Mitzi. Hon tycker synd om pappa och gör sitt bästa för att han ska slippa vara hungrig och försöka se till att de blir sams igen. En uppgift som blir övermäktig för en liten sexåring. Långsamt krymper Mitzis vardag ihop, det mesta känns grått och trist och Mitzi vet inte vem hon ska vända sig till, för det här känns inte som något man talar om.
Som tur är finns Mitzis farfar. När han förstår vad som pågår blir han bekymrad, men så kommer han på en plan. En plan lika storartad som ett berömt schackparti som han och Mitzi läser om i en biblioteksbok.
Att skriva om relationen mellan föräldrar och barn är måhända inte något särskilt nytt grepp, men i Mårten Sandéns version om Mitzi känns det väldigt nytt och spännande. På ett rakt och ärligt sätt ifrågasätter han föräldrarollen, ansvaret man har som förälder, och hur det påverkar barnet när vuxna inte längre beter sig som vuxna. Det är en bok att läsa högt, att ha samtal kring, en bok om känslor helt enkelt. I mig hänger känslorna kvar länge efteråt.
Mitzi i mitten är första delen i en utlovad trilogi.
Mitzi i mitten
Författare: Mårten Sandén
Illustratör: Åsa Arnehed
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: Sidantal 77
ISBN: 978-91-29-68728-6
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
