Omslaget är drömskt, bortåtvänt med mjukt rosaröd färg och blå himmel. Redan här öppnar sig förväntningarna om en poetisk upplevelse.
Två figurer vid ett träd återberättar en händelse, ett minne eller är det kanske en fantasi, en dröm? Och en liten giraff och dess barn struttar runt i kulisserna. Man finner dem i trädkojan, bland löven och ibland blåser de bort när stormen viner.
Årstiderna växlar och figurerna (barnen) bygger en koja, i solsken såsom i regn. Ja, även de blåser bort ibland. Men efter stormen bygger de ordning igen och flyttar in.
Jag har tidigare läst en bok av Viveka Sjögren som är utgiven på samma förlag. Den hette Den andra mamman och blev utgiven 2007. Den handlar om Shirin och hennes lillasyster som ska på utflykt med dagis. Men mamman, som inte talar så bra svenska, sätter sig med barnen på fel buss. Shirin, som varit mycket irriterad på sin mamma, upptäcker andra egenskaper hos henne. Den här boken berörde mig mycket. Fint berättat och även skickligt illustrerat där mamman förändras genom berättelsen med utslaget hår och en sjal som ändrar färg.
Jag hade velat uppleva samma lyriska känsla med Vi blåste bort ibland men tyvärr blir det inte riktigt så även om den berör. Bildmässigt är den väldigt fin. Jag tycker om de milda färgerna och de mjuka figurerna som befinner sig vid trädet. Det ligger en ton av godhet och harmoni över boken. En värme!
Men jag är ingen poet. Jag vill gärna ha en logik. En handling. Ett budskap. Även om jag hyser stor respekt för konstnärlig frihet så blir handlingen alltför krypisk för mig. Jag läser den korta, poetiska texten som slingrar sig, ibland på snedden och ibland rörigt över sidorna, och finner att boken är alldeles för tråkig för mig. Som ren läsupplevelse gav den mig inte mycket men genom de fina bilderna kan jag ändå uppskatta och gilla ännu en bok av Sjögrens talang som illustratör.
vi blåste bort ibland
Författare & Illustratör: Viveka Sjögren
Bokförlag: Kabusa
Antal sidor: 28
Utgiven: 201308
ISBN: 9789173553346 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
